Vi kvinnfolk har ju mer och mer börjat blanda oss i världspolitiken. Det är bra att notera förändringen! Det är nämligen helt rätt i vissas antagande att det nu är andra bullar på gång. 

Vi kvinnor sitter inte längre och virkar angoratröjor och tänker på "nära ting" medan männen mobiliserar och sköter de militära strategierna. Frågan är om vi ens skulle gå med i Lottarörelsen ifall det idag blev krig i Sverige! 

Hippierörelsen kom däremellan liksom och lyckades blanda bort det för oss med sitt  "make love, not war". Fast visst  tänker jag ibland på "nära ting" fast jag inte virkar. Men det händer lika ofta att jag funderar på verkligt stora grejer.

 Så det så. 

Det får männen lära sig att leva med:-)

är inte längre lika självklart snyggt som det en gång var. Det vill säga på mig själv då:-) Smal som en vidja är man ju inte längre! Häromsistens när jag skulle införskaffa en ny bikini så visade det sig vara inte alltför lätt!! Man har ju dessutom med åren fått "anständigare" krav på hur mycket man vill visa för omgivningen, ja inte är det som när man var purung inte, nej då fanns det inga heliga centimetrar minsann. Nu tenderar dessa centimetrar att bli fler och fler!!?  Nåja, jag klev in i affären med goda förhoppningar om ett köp i vart fall, det gjorde jag.

Vad tycks om den här, frågade expediten och höll upp en tom klädgalge. Eehh, frågade jag, vilken då? Var äär den då? Här bakom prislappen, säger expediten!  ???? 
Nänä, det är inte tandtråd jag är ute efter, säger jag. För tusen bövlar alltså, då är det lika bra att gå till apoteket direkt och köpa den på rulle!  Ja hugaligen det är inte lätt att försöka att vara anständigt klädd i min ålder ;-)

OBS! Detta kåseri är inte skrivet av mig själv! En nätvän "Sanja" som jag tyvärr tappat kontakten med, har skrivit detta, hon är verkligen en ordens mästarinna:-) Skulle vara häftigt om hon råkade läsa här. 

"En kompis till mig är mycket duktig på att sy lapptäcken. Jag hjälpte henne för ett tag sedan med att lägga tre lager ovanpå varandra. (dvs lapptäcke, vaddering och foder) Där föddes min inspiration! Lyssnade med bautaöron på henne när hon berättade om den ädla konsten att skapa sängtrevnad. 
Satte mej ner och gjorde en ritning. Ett virrvarr av rutor och färger. Ville absolut inte ha något brokigt att bråka med i sängkammaren. 
Redan vid ritningen började jag skela. Men envisheten segrar alltid. Ritningen blev klar och jag bad min stackars man att följa med som smakråd i tygaffären. Min make är duktig på det mesta..men här gick han bet. Han plockade lite vilset på avdelningen med spetsar. Vi kom överens om att åka hem och tänka till om färgerna.
 
Nästa dag gick det faktiskt bättre. Vi hittade vad vi trodde skulle kunna vara lämpligt. Väl hemma, körde jag igång. Med en vanlig sax och linjal. (Om ni bara visste hur många knepiga tillbehör det finns ute på marknaden, enkom för att sy lapptäcken!) Övermodigt klipptes tygerna. Det tog en halv dag, innan jag gjort hälften. Hela arbetsrummet var full av trådar som lossnat från tygerna, lappar, överblivna tygbitar..Hunden som gick ut och in var som en levande dammvippa. Tillslut fanns det trådar i hela huset! Till och med ute på gården! 

Sedan skulle man alltså börja sy. Satt i ett hav med lappar i olika storlekar och färger. Med ursprungsmönstret, som jag ritade tidigare, försökte jag få en någolunda rätsida på eländet. Började sy. Trådänderna blandade sig med dammet och trådarna från tyget. När jag stolt hade sytt en tredjedel, upptäckte jag att jag ritat åt fanders i mönstret. Inget stämde och lapparna blev en hel stökig hög framför mej, trots att de var ihopsydda. (Tack gode Gud för att du skapade sprättaren!)
 
Några dygn senare, gick det liksom ihop sig! Stolt betraktade jag mitt arbete och sträckte på mej (tänkandes: asch, det här var väl ingen konst..).. Då fick jag syn på det!! Tre lappar låg med avigsidan uppåt! I mitten av eländet dessutom! Jag är HELT säker på att de hånflinade åt mej! 
Gudskelov, var det inte alls så svårt att rätta till det. 
Nu är täcket färdigt. En del rutor är väl inte helt fyrkantiga. Om man kisar, eller tittar med det ögat som har störst brytningsfel, så ser det inte heller så tokigt ut. Min väninna kommer hem från sin semester imorgon. Kommer ivarjefall att vara väldigt stolt över min skapelse. Övermodigt? Jo. Kanske. Men man kan ju alltid lära sig av sina misstag. 

Nästa projekt blir kanske ett barnvagnstäcke:-) 
Våga göra fel! Det är faktiskt inte hela världen. Det är bättre att pröva än att sitta i ett hörn och tänka: Jag kan inte. För visst kan man! Allt behöver ju faktiskt inte vara perfekt. Första alstren är ju ändå alltid det första man gör, i osäkerhet. Sedan rullar det bara på (kan man hoppas)..

Jag vill berätta om hur det kan gå till om man (som jag är) är en mycket ovan resenär…för hej å hå så lätt det är för en som inte är ett dugg resvan, att hamna galet! D.v.s om man inte har "mål i mun". På flygplatsen här i Umeå så gick allt bra, men  på väg hem från”storstan” så var jag ute i väldigt god tid, hade sökt och hittat min gate och slagit mig ner i trygg förvissning om att jag nu var på "rätt spår" så att säga

Det kom flera meddelanden via högtalaren på flygplatsen och det enda som jag hörde vid ett tillfälle var "Umeå"..Hjääälp vad sa de?? Var ju tvungen att fråga och då visade det sig att de bytt gate för min resa..meen okey, det var ju bara att hitta den då..och det gick ju bra...men huu..det var inte slut med "problem" för det inte...ånejdå:-(((...ja det är ju nästan 15 år sedan jag flög och jag har aldrig gjort det ensam...sååå..jag tänkte att "det är väl bara att följa strömmen ut till planet"...liksom..

Vi kvinnor är tråkiga, alltid skall vi  städa, laga mat och ta hand om barnen! 

Nej tacka vet jag karlar. 

Dom kan koppla av dom. Kommer hem från jobbet, kastar sig i soffan och rör inte en fena förrän maten står på bordet. 
Kvinnor är oförståndiga. Dom inser inte att man är sjuk när man har 39° feber.
Nej dom skall i alla fall upp och laga frukost och se till att barnen kommer till skolan. 

Tacka vet jag karlar.

Dom hostar till en gång och ligger sedan en vecka och blir ompysslade. 

Kvinnor vet inte sin begränsning. Först går dom ut och jobbar i åtta timmar. 
Sen går dom hem och jobbar åtta timmar till. 

Tacka vet jag karlar! 

Dom vet att låta bli saker dom inte klarar av. Som att fälla ner toaringen, duka av efter middagen och torka av bordet. 

Vilken tur att vi kvinnor är så bra på att uppfostra våra söner till karlar!

Knorrhanen stod framför spegeln och kråmade sig. Ikväll..ja ikväll så var det hans tur att bli herre på täppan, det kände han bestämt. Någon liten höna skulle han alldeles säkert kunna locka till sig och sin vän Sängknarren.