Dags att Norrlands politiker försöker komma överrens.

Problemet för Norrland är att vi fortfarande i praktiken behandlas som en Svensk koloni. Vi ska tillhandahålla råvaror som malm, skog och elkraft till det storsvenska samhället och bara förvänta oss smulor tillbaks.

Om man ser historiskt på det så startade den Svenska industrialiseringen med att ångsågverken startades i de Norrländska skogarna och pappersindustrierna kunde börja etablera sig efter kusterna.

Malmen i de Norrländska bergen och även myrmalmen har varit eftertraktade exportvaror sedan medeltiden, och en stor del av den Europeiska järnindustrin försörjs av den Nordliga malmen.

Nu har Jag inte heller nämnt all elektricitet som går söderut från i första hand utbyggda och sönderexploaterade norrländska älvar.

Om Vi skulle räkna ihop allt som går söderut och sedan jämföra med vad som kommer tillbaka i ekonomisk kompensation för sönderkörda vägar och utbyggda älvar så finner vi en väldigt stor obalans. Jag har inga direkta siffror just nu, men jag tror det räcker att använda sunt bondförnuft för att se att det haltar.

För att kunna fortsätta att tillhandahålla råvaror till ett konkurrenskraftigt pris så är det ett krav att vi har en infrastruktur som är väl underhållen och väl utbyggd. Det har vi inte idag.

Om inte detta går att finansiera idag måste vi börja fundera på att göra en ändring någonstans. En sak som Vi kan fundera på är om det inte går att utverka ett sätt som gör att Vi kan behålla en del av värdet på råvarorna i den Kommun eller det Län som varorna kommer ifrån. På det viset skulle Vi själva kunna satsa pengarna där de behövs, utan att stå och be om allmosor söderifrån.

En sak som då skulle krävas är att våra riksdagspolitiker från Norr gick samman och försökte dra åt samma håll, oavsett vad respektive block råkar tycka om saken.