Dags att Norrlands politiker försöker komma överrens.

Problemet för Norrland är att vi fortfarande i praktiken behandlas som en Svensk koloni. Vi ska tillhandahålla råvaror som malm, skog och elkraft till det storsvenska samhället och bara förvänta oss smulor tillbaks.

Om man ser historiskt på det så startade den Svenska industrialiseringen med att ångsågverken startades i de Norrländska skogarna och pappersindustrierna kunde börja etablera sig efter kusterna.

Malmen i de Norrländska bergen och även myrmalmen har varit eftertraktade exportvaror sedan medeltiden, och en stor del av den Europeiska järnindustrin försörjs av den Nordliga malmen.

Nu har Jag inte heller nämnt all elektricitet som går söderut från i första hand utbyggda och sönderexploaterade norrländska älvar.

Om Vi skulle räkna ihop allt som går söderut och sedan jämföra med vad som kommer tillbaka i ekonomisk kompensation för sönderkörda vägar och utbyggda älvar så finner vi en väldigt stor obalans. Jag har inga direkta siffror just nu, men jag tror det räcker att använda sunt bondförnuft för att se att det haltar.

För att kunna fortsätta att tillhandahålla råvaror till ett konkurrenskraftigt pris så är det ett krav att vi har en infrastruktur som är väl underhållen och väl utbyggd. Det har vi inte idag.

Om inte detta går att finansiera idag måste vi börja fundera på att göra en ändring någonstans. En sak som Vi kan fundera på är om det inte går att utverka ett sätt som gör att Vi kan behålla en del av värdet på råvarorna i den Kommun eller det Län som varorna kommer ifrån. På det viset skulle Vi själva kunna satsa pengarna där de behövs, utan att stå och be om allmosor söderifrån.

En sak som då skulle krävas är att våra riksdagspolitiker från Norr gick samman och försökte dra åt samma håll, oavsett vad respektive block råkar tycka om saken.

2 kommentarer

  1. Anonym

    Situationen försvåras av att flera norrländska politiker är järnvägsromantiker. Deras främsta mål inom infrastruktur är att förlänga Botniabanan från Umeå norrut. Men hur var det med denna banas byggekonomi? 16 Miljarder istf de 9 som investeringen sa. Därtill 10 Miljarder i kritiska följdinvesteringar, summa 26 istf 9 Miljarder. Inför besluter att bygga så gick det inte att se lönsamhet vid kostnad 9 Miljarder, om det var bara persontåg som skulle köras. Då lanserade(S) den intressanta tanken att Botniabanan är kritisk för godstågen. Hur det var med den saken syns idag, genom att det inte körs godståg på banan (det kräver ytterligare investeringar i de tågen för att kunna genomföras).
    Hade nämnda 26 Miljarder inte förspillts på persontågtrafik som inte ens kan motivera 9 Miljarder, utan istället lagts på ett program för tjälsäkring och allmän upprustning av vägar i Norr, då hade det räckt till att sätta i stort sett varenda kvadratmeter landsväg i Norrland i bra skick. Läs det yttrande som Sveriges Åkeriföretag lämnat till Regeringen och bedöm själva vad som är vettigast; mer förlustsatsningar på järnväg eller nyttiga satsningar på landsvägar och effektivare vägfordon: http://www.government.se/content/1/c6/22/51/62/a96df3ac.pdf

    • Ronny Jonsson (inläggsförfattare)

      Ett bra yttrande, väl värt att läsas. Jag hoppas att man tar till sig åsikterna i det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.