Ruggugglans lya är sorgligt eftersatt efter en sommars ”rännande” och ”rantande”.
(Jodå…min mamma påstår att det är det jag har gjort, och min mamma har aaaaldrig fel…!)

Dammtussarna/änglarna har vuxit på sig under veckorna som gått, till mastodontstorlek, och börjar kännas smått hotfulla, så om jag ska känna mig trygg i mitt hem fortsättningsvis, får jag nog så lov att eliminera dom rackarna…

(Att dom kan växa till den storleken är i sig rätt underligt, för hur kan det bli dammigt om ingen är hemma och rör om? Men så är det iallafall… Hmmmm….)

Så … jag blandar hemkokt rabarbersaft med bubbelvatten( blir nästan som champagne), laddar upp en hårdrockslista från Spotify, vrider upp volymen och tar mig i kragen och gör nått åt det. Ingen lätt uppgift, eftersom jag inte har läst ut senast påbörjade bok, Sue Harrissons istidssaga om flickan Chagak och hennes äventyr. Den läste jag första gången för sisådär en 20 år sen, så det är  nästan som att läsa gör första gången. Den håller idag också. Den är iiiinfernaliskt spännande !!!….

Nu ligger den där på bordet, boken, och fungerar ungefär som en supermagnet på rugguggla med benägenhet att utveckla very serious latmask igen…

Jag får ta fram min kadaverdisciplin igen… STÄDA MÄNNISKA ! … STÄDA! …

God Dammit!!!!… ????????????