Deklarera...
... årets jobbigaste grej... Nån ting som jag av nån anledning altid har haft den värsta aversionen emot. NU är det gjort! skööööönt! och jag behövde inte göra det själv i år .... Ännu skönare... Maken fixar... Pärlan på jorden!
Och han hade dessutom roligt medans han gjorde det....(???) Han fick nämligen använda sin nya telefon som han laddat ner nån app som ska vara för ändamålet.... och den är ju en gudagåva när det gäller att göra saker roliga... han köpte den förra helgen när han var till huvudstan och spelade SMbowling och jag överdriver inte mycket om jag säger att han har lekt med den nya telefonen varje ledig sekund sen dess... ;)
Men det är ju till nytta också så jag klagar inte... se bara det här med deklarationen... Det tog honom en kvart att deklarera. Teknikens under ...
Folk retar sig på att jag bara klagar, säger man i kommentarer. Jag var inte medveten om att det var på det viset... Jag trodde istället att jag är en ganska positiv person trots alla oknytt som jag ska leva med och hantera varje dag, men där ser man...
Med anledning av kommentarer som jag fått på sista tiden ...Låt mig påminna om än en gång.... Jag var en av de första som kallades till utredning när Alliansen tog över regeringsmakten 2006 och satte igån denna häxjakt på sjuka...Jag HAR genomgått en utredning där man fastslog att min arbetsförmåga är obefintlig inom överskådlig tid, och det är inte bara en papper för syns skull. Och en annan sak som jag vill påpeka är att sjukförsäkrinen är en FÖRSÄKRING som vi betalar till, och INTE ett bidrag.
Mitt engagemang i politiken är, förutom ett genuint intresse för samhällsfrågor och politik, ett led i att komma tillbaka till arbetslivet för mig... Jag har valt det för att det är ett par dagar i månaden och däremellan kan jag återhämta mig. Det är vad jag förmår just nu. Dom där dagarna som jag ska sitta i nämnden föregås av en omfattande förberedelse för hela familjen, och likadant dagarna efter ... Jag skulle inte klara det om inte familjen ställde upp runt omkring med det som behövs göras, för efter en dag i nämnden är jag utslagen.
Men tanken är att hela tiden utmana min förmåga och tänja mina gränser... Att träffa friska människor, som har en annan utgångspunkt än jag själv, som varit sjuk i många år, ska för hoppningsvis göra att jag kan/vågar lägga ribban på andra nivåer. Jag vet fortfarande inte om detta kommer att fungera och att jag så småningom kan börja jobba åtminstone en del av dagen. Det får framtiden utvisa och jag vågar inte ta ut nått i förskott. Men hoppet är det sista som överger en... och det måste få ta den tid det tar... Pressa mig för hårt så krachar jag...
Till alla som undrar varför jag inte jobbar och tror att jag " orkar allt annat" vill jag säga. NI har inte varit hemma hos mig dom där dagarna när jag inte kommer ur sängen pga av värk och oknytt... Ni "tror" att ni vet, men det gör ni inte...
Jag har inte riktigt klart för mig heller vad ni har för befogenheter att döma ut mig för att jag är sjuk och om ni verkligen tror på allvar att ni har rätt att kalla mig " tärande" och andra tillmälen. Men detta är ju nått som faller tillbaka på er själva.
Detta om detta ...



Kristina