Sofies Skolblogg

Mitt namn är Sofie Lindmark Lie, en tjej på 18 vårar som går på Luspengymnasiet i Storuman. Här på min blogg så lägger jag ut allt möjligt men framför allt så är syftet med bloggen att den ska gå via skolan. Skriver sådant som vi gör eller skrivuppgifter jag fått. 

Hoppas ni tittar in igen! :)

Visar inlägg från september 2011

Kände mig som hemma

Medan vi var borta så bodde de flesta tillsammans med de polska familjerna i deras hus och jag var en av dem. Det var spännande och rätt så annorlunda.

Familjen som jag bodde hos hade deras trevåningshus i en by, ungefär 20 minuter med bil ifrån staden Zywiec, där barnen går skola. Mamman i familjen kunde inte ett ord engelska och det är inte ovanligt att de äldre inte kan, så med henne fick jag försöka kommunicera genom handrörelser. Pappan däremot pratade för fullt och berättar mycket om sitt jobb och byn som de bor i. De är två bröder i familjen som båda pratade bra engelska och den yngsta känner jag sen tidigare efter som han bodde hos mig i våras då de var och hälsade på i Sverige.

Vardagssysslorna är i princip lika som vi i min familj har, som att äta frukost, se på tv på kvällen och ta sig någonting att äta innan man lägger sig.  Skillnader är däremot att de inte äter fil över huvud taget och att middagen serveras alltid omkring sju eller redan klockan tre. Soppa verkar vara en favorit, och de får vi alltid en skål av innan den ”riktiga” middagen ställs fram. De drack alltid en varm dryck till maten som jag inte riktigt är van vid och hönor sprang omkring på både gårdarna och vägarna. Maten vad däremot godare än jag trodde fast är rätt så mätt på kyckling eftersom vi åt det väldigt ofta.

På söndagar går hela familjen alltid till kyrkan tillsammans och hela dagen ska vara en vilodag. Familjen jag bodde hos var religiösa och en grej som jag reagerade på var att varje gång vi passerade en kyrka med bilen så gjorde det korstecknet över bröstet. Jag trivdes i deras hem och de var roligt att få vara del av en polsk familj under några dagar.  


Här är en bild på mig, en klasskompis och familjen som vi bodde hos :)
(Mamman tar kortet, så hon blev inte med på detta foto) 


 

Mina första intryck

Mina förväntningar på Polen som land var egentligen ganska så oklara. Jag hade inte riktigt fått mig en bild i huvudet över hur det skulle se ut, men en aning har man ju alltid. Det jag hade hört var att vägarna skulle vara dåliga och att luften kunde kännas annorlunda än hemma så det hade jag förberett mig på. Jag såg rätt skräpiga gator och torg med grå hus runt framför mig. Jag skulle komma att bli överraskad.

Då jag för första gången satte min fot på polsk mark och andades in mitt första andetag av polsk luft så kände jag i princip ingen skillnad på varken luften eller marken. Det var varmt och soligt och det kändes inte som att jag var i Polen, det lite halvtråkiga land som jag föreställt mig. Då vi förflyttade oss runt med bussen såg jag hus som hade många glada, skarpa färger bland fina torg och gator. När vi åkte genom byarna i södra Polen så började jag känna skillnad på vägarna. Det var hål lite överallt och vi studsade upp och ner emellanåt. Husen var olika och vissa behövde verkligen rustas upp medan vissa såg ut som riktiga slott.

I slutet av resan så var mina intryck många och blandade. Det känns som ett land som både har det värsta och det bästa vilket många inte verkar tänka på då det ska berätta hur Polen ser ut. Fina och mindre fina hus precis bredvid varandra, dåliga och bra vägar som leder till samma korsning och städer som ger en alldeles speciell känsla.


Polen, here we come!

Jag ser buss och båtresor framför mig, en mängd med människor som omringar mig med ett främmande språk, upplevelser att minnas och en trasig nacke då man inte kunnat sova på mer än ett sätt i bussen. Jag ser framemot det här!

Snart är det nämligen dags för resan som vi på skolan, både lärare och elever har väntat på ett bra tag nu. Polen är det land som vi under 10 dagar ska besöka, dock är då resedagarna inräknade vilket jag med blandade känslor längtar till. Att äntligen få fara iväg med vänner på resan som legat i luften så pass länge känns jätte spännande, men att åka buss över natten och sova på ett gungande hav ser jag lite nervigt på. Jag känner en liten oro för att få hemlängtan också, det är ju faktiskt skillnad på att vara i ett helt annat land utan de som står än närmast och att knappt kunna kontakta varandra. Än att vara några mil ifrån varandra under en dag eller två. Däremot så längtar jag och tror verkligen att allting vi kommer att få göra och uppleva gör att den trötta kroppen och det eventuella illamåendet faktiskt inte gör så mycket.


Här är en bild från då vi träffade våra nya vänner för allra första gången! :)

 

UF- STESS

Sommaren är slut och vinter närmar sig med stora steg. Inte nog med att vi drar oss mot kallare tider så har också skolan börjat med full fart igen och UF-stressen är redan här. UF är alltså en förkortning på ungföretagsverksamhet, ett företag man själv kommer på, startar, driver och avslutar. Detta kommer att vara mitt projektarbete som alla blivna studenter gör sista året på gymnasiet.

Namn, slogan, rådgivare och registrering är bara några nyckelord på vad som helst ska ha blivit gjort i veckan. Okej. Namnet är en viktig del och nu när vi väl har en hel del förslag så leder det till problemet att välja VILKET. Det är många aspekter man ska tänka på och man vill ju faktiskt tycka om sitt företagsnamn också. Allt annat är också problem som måste lösas men som inte riktigt fått någon knuff på vägen än. Missförstå mig inte, för även om det kanske inte låter så på mig just nu så är det faktiskt fruktansvärt roligt också och jag tror att då allting väl är på plats så blir det nog roligare.

Mitt UF-företag gör jag tillsammans med en klasskompis som kommer att handla om unika t-shirtar, så håll utkik efter en tröja som lockar just dig! J