80 AA Batterier Senare

Urkällan till allt vetande

Ska vi leka bli-en-vacker-prinsessa-leken?

Av , , 1 kommentar 0

 Den går ut på att inte äta, inte äta någonting alls. Om du blir tvingad att äta, stoppa små fingrar i din hals.

Docka funnen på Barnens Hus, postad av Malin Fredenstedt:

1 kommentar
Etiketter: , ,

Evryone at Umeå Open

Av , , Bli först att kommentera 0

mjodå. Hemkommen trygg och belåten och alla vär verkligen där!

Största minnet blir nog att fått se Bob Hund för första gången. Energin gick nästan ta på och brevid en dam från Helsingborg blir förstås upplevelsen ännu större.

Annars fanns det mycket bra också, inte minst det sista bandet jag såg, Evryone. De kunde kanske kostat på sig nåt leende till men annars var det grymt tyckte jag:

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Black Eyed Piece – The Beginning

Av , , Bli först att kommentera 1

Black Eyed Piece har väl aldrig varit de creddiga recensenternas gullegrisar men sällan har jag sett en skiva bli såhär brutalt sågad i Svenska medier, vilket ger en intressant kontrast mot Kanye Wests album jag tidigare skrev om. Kan det vara så att Operahs välsignelse blir en förbannelse i recensenternas ögon? Eller kan det ligga ett spår av sanning i allt detta?

Första låten på Black Eyed Peas ny skiva ”The Beginning” innehåller refrängen från höjdpunkten i filmen Dirty Dancing. Det är förstås tacksamt att använda en sådan dunderhit för att katapultera lyssnaren upp i luften och landa i något som förmodligen är tänkt som en dansskiva. Förmodligen årets dansskiva också.

Men det finns ett problem med första låten som det finns ett problem med hela skivan, de goda idéerna skiljs inte från de dåliga. Det är en god idé att göra en dansversion av ”Time of your life”, formatet är inte heller dumt med den övergång från den catchiga melodin till dansgolvspumpet som sker. Det är visserligen gjort många gånger förut men det funkar än för att bygga upp energin och ge förlösning. Det är dock en dålig idé att melodin dränks i en synt som upplevs lika tilltalande som en sötsliskigt, likördoftande, kaskadkräkning. Det är också en dålig idé att cheerleaderskrika ”I’m having a good time – with you” precis i den stund när man trodde att texten inte kunde nå en lägre och mer intetsägande nivå.

Ytterligare ett problem är förstås att proportionen bra idéer mot dåliga idéer inte riktigt är viktad till de bra idéernas favör. En del verkar skylla på Will.I.Am som sköter producentspakarna men jag är inte den att peka finger. Han är visserligen ytterst ansvarig men det måste väl funnits andra tillräkneliga människor på plats? Det finns många idéer och låtarna är relativt omväxlande men alla variationer känns ganska givna och de riktigt bra melodierna saknas. Det är kanske för att kompensera för det som BEP använder autotune-effekter genom hela skivan (kan Kanye kan jag?), men det lyckas inte ritkigt.  

Sen måste man säga några ord om texterna. Jag är faktiskt inte i vanliga fall särskilt kräsen men en del av texterna på den här skivan är faktiskt fruktansvärda av rent Bibliska proportioner. Parodiska börjar inte ens beskriva dem, nej det skulle faktiskt krävas något bättre än såhär för att jag skulle acceptera texterna med en ironisk blinkning. Man väntar sig bara att BEP likt en känd blond bloggerska ska urskuldande anklaga lyssnarna för avsaknad av humor och för att inte förstå att det är en form av populärkulturellt självdistanserad mask de bär på sig. Jag är inte övertygad.

Men allt är inte säck och aska, det finns låtar här som går att dansa till bara man högt skriker ”LALALA” för att överrösta alla spår av texterna. Därför tänker jag inte heller såga denna skiva totalt även om det får mig att känna mig lite smutsig genom att jag inte helt tvår mina händer. Så efter att ha bli katapulterad upp i luften så landade jag visserligen i en hög med skit men jag landade i varje fall mjukt och kan oskadad ta mig vidare till nästa lyssningsupplevelse. Som tack för den landningen och för min enorma människokärleks skull så ger jag denna skiva helt utan beröm godkänt som tidsfördriv. Förslagsvis när man gör armhävningar eller ser på repriser av Operah.

Mest dansanta spår: Kanske discodoftande Fashion Beats innan Fergies oerhört pinsamma ursäkt för en rap.

Minst dansanta spår:  Jag funderar om det ändå inte kan vara Light Up The Night, men det är svårt att sovra i bottenskrapet på den här skivan. Textbiten ”Wait a minute, uno dos” ger mig då vid tredje genomlyssning fortfarande en min av totalt avsmak.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Hypen är total – Dramaturgin Perfekt

Av , , 2 kommentarer 1

Så föll även jag för frestelsen att skriva om ett fenomen snarare än en skiva. Kanye West nya album lär inte vara en vattendelare, men intressantare än det här albumets historiska vikt är kanske hur en hype konstrueras.

Sällan har jag börjat lyssna på ett så hissat album som Kanye Wests senaste skiva ”My Beatuiful Dark Twisted Fantasy”. Geniförklaringarna står som spön i backen, Strage vänder sig i DN nästan ut och in när han letar superlativ och alltid trendkänsliga Pitchfork ger skivan osannolika 10.0.

Nu är det en väldigt bra skiva, stundvis briljant, förmodligen är det en blivande klassiker också. Men de stora orden lägger sig lätt som ett filter mot en fördomsfri lyssning. Att närma sig en skiva som är så uppskriven blir lätt en komplicerad historia för alla, även mig förstås. Som recensent verkar det också finnas en konstant rädsla att hamna fel och inte vara rätt i tiden. Jag tror personligen att vi kommer se ett unisont hyllande av den här skivan från tyckare med annars väldigt olika smak, sen kommer säkert en del ställa sig frågande när skivan är som mest belyst. För är det verkligen tretton tidlösa, klassiska, spår vi lyssnar på, eller beror uppskrivningen på något annat?

För att förstå hypen så handlar det istället om något betydligt mer intressant faktiskt än årtiondets största skiva, det handlar om mediadramaturgi. Efter att ha varit hånad och bespottad efter sina märkliga framträdanden på bl.a. MTV gatan, så har Kanye byggt upp ett rykte som egocentrerad, egensinnig excentriker, eller "Jackass" som Obama uttryckte det. Samtidigt har han också fått en viss goodwill genom att släppa spår gratis på nätet. Nu är det alltså dags för den egensinnige att bli presenterad på allvar som det missförstådda geniet. Därför har man överseende med de svaga spåren på skivan och tittar med tunnelseende på de starka, i själva verket så diskuterar många recensioner knappt skivan som de diskuterar styrkor och svagheter med andra skivor utan som fenomen. Det är väldigt vanligt vid oreserverade hyllningar och oreserverade sågningar av stora artister eftersom att man då slipper motivera varför skivan är så bra eller dålig som man hävdar att den är.

Men trots allt är skivan väldigt bra och känns komplett på ett sätt som inte många kommersiella skivor gör nuförtiden. Nej, han återupplivar inte albumformatet, som en stjärnögd recensent på GP skriver, men han använder sig av det på ett väldigt bra och snyggt sätt vilket gör att man vill lyssna på hela skivan och inte bara utvalda spår. Det finns också låtar som känns både storslagna och dansvänliga på ett ganska unikt sätt, på ett vis känns andas skivan proggrock med alla dess fördelar och nackdelar. Storslagenhet, idérikedom blandas med en del outvecklade idéer som dras ut lite för långt, men det blir aldrig ointressant. Så sätt igång den nu och stäng sedan av radion några månader för Kanye West febern har bara börjat och det här albumet förtjänar din oreserverade tid och inte att nötas sönder till huvudvärksframkallande nivåer på radiokanalernas låtlistor.

Mest lyssnade spår: POWER – Jag sittdansar medan jag skriver detta.

Mest skippade spår: Devil In a New Dress – En bra idé som inte utvecklas i någon särskild riktning och blir tröttsam redan efter tredje genomlyssningen

Höjdpunkt: Nicki Minajs fantastiska gästande på Monster

2 kommentarer
Etiketter: ,

Robotapokalypsen

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag drömde en mardröm inatt om världens undergång, kaos och krig. På många sätt var det fruktansvärt, men jag ville inte vakna för robotorna som gjorde det var så häftiga. Nördarna kommer lätt att kunna pekas ut vid robotapokalypsen, det är vi som kommer att stå och peka och säga "wow… awesome"

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Små guldkorn.

Av , , Bli först att kommentera 0

Youtube är stort och det känns kul att hitta sånt som inte har fem miljoner träffar men ändå är roligt. Den här kortfilmen är skriven av Kira Soltanovich och hon spelar också huvudrollen. Jag tippar att hon kommer få sitt stora genombrott snart, hon har varit väldigt kul i allt jag sett henne i.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Är vi egoister eller inte?

Av , , Bli först att kommentera 0

Ett av mina favoritämnen är huruvida vi människor är egoistiska eller inte. Jag stöter ofta på personer som av ett eller annat skäl är övertygade om att vi är egoister i grunden och argumentationen är ofta svår att komma åt. Det blir ofta en fråga: "Säg en handling som inte är egoistiskt motiverad". Vilket är blir en fråga om fantasi snarare än huruvida människor verkligen motiveras av egoism.

Det finns i själva verket väldigt många problem med att säga att "alla" handlingar motiveras av en sak först och främst eftersom de flesta människor själva säger att de handlar av olika motivationer vilket gör att man menar att alla går omkring och ljuger för sig själv (ok inte helt otänkbart iofs haha). Men det gör den isåfall till en teori som troligtvis aldrig går att undersöka. Jag kan lika gärna hävda att alla är altruistiska och ljuger för sig själva när de tror att de handlar egoistiskt och komma med fantasifulla bortförklaringar på handlingar som på ytan verkar egoistiska. På så sätt blir det bara vår fantasi som sätter begränsningen i att argumentera för altruism och egoism. Man kan tycka att många i dagens läge handlar egoistiskt men det betyder inte att alla gör det jämnt eller att det inte varierar mellan olika personer.

Om vi pratar det "naturliga" så, evolutionärt, talar inte mycket egentligen för en enhetlig enskild psykologisk motivation på det sättet. Dawkins klassiska "den själviska genen" handlar om att gener kan uppfattas som "egoistiska" i att de gynnar beteende och mutationer som leder till sin egen spridning (även om det förstås inte är ett medvetet agerande bara en väldigt bra liknelse när man väl fattar den) men samtidigt så påpekar han att egoistiska gener kan ge upphov till altruistiska människor beroende på vilket beteende som, igen, gynnar genernas spridning. Det är troligt enligt Dawkins att vår altruism är snedtändning av "släktsskapsaltruism" som gynnar våra egna gener. Helt enkelt gynnas det beteende som får en grupp människor att överleva i och med att det gynnar genernas överlevnad och spridning. De omedvetna processer som i viss mån styr eller strukturerar vårt handlande är på så sätt inte egoistiska på det psykologiska planet och troligtvis inte enhetligt på det sättet heller. På samma sätt som i en dator finns det flera olika underliggande processer i hjärnan som verkar samtidigt och som i all väsentlighet är dolt för slutanvändaren i det här fallet vårt medvetande.

Klart vi människor är djur men vi är inte utelämnade till instinkter endast. Hur är det med våra medvetna handlingar? Ja det måste väl vara någon form av val i det då om vi inte är determinister. Ifall alla val redan är förutbestämda av vårt arv och miljö och de där processerna i hjärnan så faller ju också egoismen på det medvetna planet bort. Det finns annars ett uppenbart problem i argumentationen att om man erkänner att handlingar kan vara mer eller mindre egoistiskt motiverade så erkänner man också att allt inte är egoism, det måste finnas något annat. Om man menar att alla handlingar är helt igenom egoistiska och egoistiska till samma grad så blir egoism obrukbart som begrepp och värdelös att analysera handlingar med eftersom det innefattar allt från att offra sitt liv för någon till att stjäla godis från ett litet barn för att man gillar godis. :)

Enligt mig och många andra vilar alltså teorin om att alla handlingar skulle vara egoistiska på skakig vetenskaplig grund och är i dess mest extrema form en teori som är ganska lik den här gamla anekdoten*:

Galileo Gallilei hade med sitt teleskop upptäckt att månen inte alls var ett perfekt klot utan hade berg och kratrar. Detta var helt på tvärsen med den aristoteliska världsbilden som också låg till grunden till den katolska världsbilden. Ett svar som han ska ha fått var att visserligen verkade det som att månen hade berg och kratrar men i själva verket fylldes dessa upp med en osynlig materia som gjorde månen till det perfekta klot som de kristna vetenskapsmännen hävdade. Galilei svarade då sarkastiskt att han gladeligen accepterade teorin om den osynliga materien men att den istället utgjorde nya berg och kratrar 10ggr högre och djupare än han sett med sitt teleskop.

*ingen källa på det tyvärr, anektdoten är från en filosofilektion.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Phoenix ”dokumentären” en bluff!

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag var 95% säker men det var de där sista procenterna som ändå gjorde mig osäker som var lite kittlande och gjorde det hela intressant. Nu känns det mest tomt att jag inte hann se filmen innan det avslöjades. Kunde dom inte hållt ut på det nån månad till? Kanske blev det ohållbart för Phoenix att svara på alla frågor. Jag spekulerade i att de skulle avslöja det vid Phoenix nästa Letterman framträdande som var nästa vecka.

Jag måste säga att Phoenix ändå gjorde ett jäkligt bra rollframträdande tidigare i Letterman!

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,