"I Want Muscle" by Elisha Smith-Leverock from Creature Of London on Vimeo.

Docka funnen på Barnens Hus, postad av Malin Fredenstedt:

Största minnet blir nog att fått se Bob Hund för första gången. Energin gick nästan ta på och brevid en dam från Helsingborg blir förstås upplevelsen ännu större.

Annars fanns det mycket bra också, inte minst det sista bandet jag såg, Evryone. De kunde kanske kostat på sig nåt leende till men annars var det grymt tyckte jag:

Första låten på Black Eyed Peas ny skiva ”The Beginning” innehåller refrängen från höjdpunkten i filmen Dirty Dancing. Det är förstås tacksamt att använda en sådan dunderhit för att katapultera lyssnaren upp i luften och landa i något som förmodligen är tänkt som en dansskiva. Förmodligen årets dansskiva också.

Men det finns ett problem med första låten som det finns ett problem med hela skivan, de goda idéerna skiljs inte från de dåliga. Det är en god idé att göra en dansversion av ”Time of your life”, formatet är inte heller dumt med den övergång från den catchiga melodin till dansgolvspumpet som sker. Det är visserligen gjort många gånger förut men det funkar än för att bygga upp energin och ge förlösning. Det är dock en dålig idé att melodin dränks i en synt som upplevs lika tilltalande som en sötsliskigt, likördoftande, kaskadkräkning. Det är också en dålig idé att cheerleaderskrika ”I’m having a good time - with you” precis i den stund när man trodde att texten inte kunde nå en lägre och mer intetsägande nivå.

Ytterligare ett problem är förstås att proportionen bra idéer mot dåliga idéer inte riktigt är viktad till de bra idéernas favör. En del verkar skylla på Will.I.Am som sköter producentspakarna men jag är inte den att peka finger. Han är visserligen ytterst ansvarig men det måste väl funnits andra tillräkneliga människor på plats? Det finns många idéer och låtarna är relativt omväxlande men alla variationer känns ganska givna och de riktigt bra melodierna saknas. Det är kanske för att kompensera för det som BEP använder autotune-effekter genom hela skivan (kan Kanye kan jag?), men det lyckas inte ritkigt.  

Sen måste man säga några ord om texterna. Jag är faktiskt inte i vanliga fall särskilt kräsen men en del av texterna på den här skivan är faktiskt fruktansvärda av rent Bibliska proportioner. Parodiska börjar inte ens beskriva dem, nej det skulle faktiskt krävas något bättre än såhär för att jag skulle acceptera texterna med en ironisk blinkning. Man väntar sig bara att BEP likt en känd blond bloggerska ska urskuldande anklaga lyssnarna för avsaknad av humor och för att inte förstå att det är en form av populärkulturellt självdistanserad mask de bär på sig. Jag är inte övertygad.

Men allt är inte säck och aska, det finns låtar här som går att dansa till bara man högt skriker ”LALALA” för att överrösta alla spår av texterna. Därför tänker jag inte heller såga denna skiva totalt även om det får mig att känna mig lite smutsig genom att jag inte helt tvår mina händer. Så efter att ha bli katapulterad upp i luften så landade jag visserligen i en hög med skit men jag landade i varje fall mjukt och kan oskadad ta mig vidare till nästa lyssningsupplevelse. Som tack för den landningen och för min enorma människokärleks skull så ger jag denna skiva helt utan beröm godkänt som tidsfördriv. Förslagsvis när man gör armhävningar eller ser på repriser av Operah.

Mest dansanta spår: Kanske discodoftande Fashion Beats innan Fergies oerhört pinsamma ursäkt för en rap.

Minst dansanta spår:  Jag funderar om det ändå inte kan vara Light Up The Night, men det är svårt att sovra i bottenskrapet på den här skivan. Textbiten ”Wait a minute, uno dos” ger mig då vid tredje genomlyssning fortfarande en min av totalt avsmak.

Så föll även jag för frestelsen att skriva om ett fenomen snarare än en skiva. Kanye West nya album lär inte vara en vattendelare, men intressantare än det här albumets historiska vikt är kanske hur en hype konstrueras.

Sällan har jag börjat lyssna på ett så hissat album som Kanye Wests senaste skiva ”My Beatuiful Dark Twisted Fantasy”. Geniförklaringarna står som spön i backen, Strage vänder sig i DN nästan ut och in när han letar superlativ och alltid trendkänsliga Pitchfork ger skivan osannolika 10.0.

Nu är det en väldigt bra skiva, stundvis briljant, förmodligen är det en blivande klassiker också. Men de stora orden lägger sig lätt som ett filter mot en fördomsfri lyssning. Att närma sig en skiva som är så uppskriven blir lätt en komplicerad historia för alla, även mig förstås. Som recensent verkar det också finnas en konstant rädsla att hamna fel och inte vara rätt i tiden. Jag tror personligen att vi kommer se ett unisont hyllande av den här skivan från tyckare med annars väldigt olika smak, sen kommer säkert en del ställa sig frågande när skivan är som mest belyst. För är det verkligen tretton tidlösa, klassiska, spår vi lyssnar på, eller beror uppskrivningen på något annat?

För att förstå hypen så handlar det istället om något betydligt mer intressant faktiskt än årtiondets största skiva, det handlar om mediadramaturgi. Efter att ha varit hånad och bespottad efter sina märkliga framträdanden på bl.a. MTV gatan, så har Kanye byggt upp ett rykte som egocentrerad, egensinnig excentriker, eller "Jackass" som Obama uttryckte det. Samtidigt har han också fått en viss goodwill genom att släppa spår gratis på nätet. Nu är det alltså dags för den egensinnige att bli presenterad på allvar som det missförstådda geniet. Därför har man överseende med de svaga spåren på skivan och tittar med tunnelseende på de starka, i själva verket så diskuterar många recensioner knappt skivan som de diskuterar styrkor och svagheter med andra skivor utan som fenomen. Det är väldigt vanligt vid oreserverade hyllningar och oreserverade sågningar av stora artister eftersom att man då slipper motivera varför skivan är så bra eller dålig som man hävdar att den är.

Men trots allt är skivan väldigt bra och känns komplett på ett sätt som inte många kommersiella skivor gör nuförtiden. Nej, han återupplivar inte albumformatet, som en stjärnögd recensent på GP skriver, men han använder sig av det på ett väldigt bra och snyggt sätt vilket gör att man vill lyssna på hela skivan och inte bara utvalda spår. Det finns också låtar som känns både storslagna och dansvänliga på ett ganska unikt sätt, på ett vis känns andas skivan proggrock med alla dess fördelar och nackdelar. Storslagenhet, idérikedom blandas med en del outvecklade idéer som dras ut lite för långt, men det blir aldrig ointressant. Så sätt igång den nu och stäng sedan av radion några månader för Kanye West febern har bara börjat och det här albumet förtjänar din oreserverade tid och inte att nötas sönder till huvudvärksframkallande nivåer på radiokanalernas låtlistor.

Mest lyssnade spår: POWER - Jag sittdansar medan jag skriver detta.

Mest skippade spår: Devil In a New Dress - En bra idé som inte utvecklas i någon särskild riktning och blir tröttsam redan efter tredje genomlyssningen

Höjdpunkt: Nicki Minajs fantastiska gästande på Monster

Galileo Gallilei hade med sitt teleskop upptäckt att månen inte alls var ett perfekt klot utan hade berg och kratrar. Detta var helt på tvärsen med den aristoteliska världsbilden som också låg till grunden till den katolska världsbilden. Ett svar som han ska ha fått var att visserligen verkade det som att månen hade berg och kratrar men i själva verket fylldes dessa upp med en osynlig materia som gjorde månen till det perfekta klot som de kristna vetenskapsmännen hävdade. Galilei svarade då sarkastiskt att han gladeligen accepterade teorin om den osynliga materien men att den istället utgjorde nya berg och kratrar 10ggr högre och djupare än han sett med sitt teleskop.

*ingen källa på det tyvärr, anektdoten är från en filosofilektion.

Jag måste säga att Phoenix ändå gjorde ett jäkligt bra rollframträdande tidigare i Letterman!

Eep.

Jag satt just i valet och kvalet vilket fackförbund att välja. Så jag gjorde så som varje ansvarstagande och mogen vuxen man skulle göra i mitt ställe, jag bestämde mig för att låta smaken av deras gratisgodis avgöra. Jag började pröva godiset från ett av de två förbund jag framförallt väljer mellan. Jag sög en stund spottade ut godiset och nickade för mig själv. Definitivt ödet och karma och allt det där, lakrits! Denna lumpna ursäkt för godis. Det andra fackförbundet skulle inte behöva mycket för att vinna nu... och mycket riktigt en välsmakande röd-bär tablett (jag tänker ändå inte nedsätta den verkliga bäret med att namnge det). Vinsten var säkrad. 

Tills... jag prövade en ny godis och det visade sig att det fanns två sorter och att godiset som de bjöd på var samma fabrikat.

Back to the drawingboard!!

Jag fastnade för en formulering: Regementschefen anmälde händelsen för tjänsteförseelse eftersom penisar bland annat ”strider mot Försvarsmaktens värdegrund”.

Om det inte är humor, då vet jag inte.

Mycket har hänt nu på slutet och det som hänt har gjort mig superpepp. Den största skillnaden är att jag nu läser något som jag kan säga efter tandläkarbedövning och som folk faktiskt kommer ihåg. Låt mig göra en snabb jämförelse:

Högskoleingenjör i Tillämpad elektronik, inriktning medieteknik.

Inte särskilt lätt att ta sig igenom utan stakning och med det överlägsna leendet intakt. Nu har jag lyckats skräddarsy min egen utbildning med mina lärares goda minne och min examen kommer istället heta:

Högskoleingenjör i Medieteknik eller kort och koncist: Medieingenjör.

Jag är så tacksam för att lärarna är så peppade, de gillade verkligen att jag visste vad jag ville och såg bara möjligheter istället för svårigheter.

Hatten av, peppen är total!

Till varje OS krävs en trupp och under fredagen så lyckades vi dra ihop ett starkt lag på sex personer, tillslut blev vi sju men det var bara sex som fick vara med att tävla i varje gren. Jag kände viss tveksamhet eftersom jag varken är en stordrickare eller är bra på att dricka alkhol fort, vilket jag visste var finalen på tävlingen. Ytterligare en omständighet innan den här dagen var att jag knappt druckit nåt på hela sommaren så min tolerans är på bottennivåer historiskt. Jag har mer och mer gått mot ett nyktert levende, inte för att jag festat särskilt mycket tidigare heller, men jag har som inte känt något större behov av att dricka mer än vin till maten. Detta nyktra levende tog ett abrupt slut när nollningen började och än mer så igår vid deltagande i Vin olympiaden. Nu var det ju inte heller vin i den meningen ett Jacob's Creek eller Gato Negro, utan ett vin som förmodligen hade sin uppkomst i ett badkar på Ålidhem.

Spektaklet skulle sätta igång vid 16 och vi samlades på ängarna vid Universitetet och såg dunkarna bäras fram medan det administrativa ordnades. Både rött och vitt vin! Skönt med lite variation tänkte jag, men successivt väcktes insikten att det kanske inte bara var en gren som handlade om att dricka så snabbt som möjligt. Mycket riktigt, de fyra delgrenarna hade ganska mycket gemensamt med finalen. Det var också här någonstans som beslutet att vänta med middagen till efter Vin-OS började kännas en aning jättedumt.

Nåväl, först hamnade vi i något som kallades vintunneln eller möjligtvis vintunnan. Det innebar att man skulle springa fram, göra en kullerbytta, och sen svepa så många muggar vin man klarade av. Den inre varningsklockan började ringa när det visade sig att de hade dedikerade "vomiteringsplatser". Jag tyckte Alex sagt att det inte var så farligt mycket man skulle dricka? Det kan ha varit tio eller tolv muggar men vi svepte två var i varje fall. Vi tävlade i grenen mot datavetarna och lyckades besegra dom med några sekunders marginal. Sen är det tradition med spex och mutning. Vi sjöng "red red wine" och gav komplimanger till vinets upphovsman! Redan nu började jag känna av det röda vinets slöjor och peppen började komma igång på riktigt.

Nästa gren var capsning, fast i den här varianten handlade det mer om akrobatik än prickskytte när vi byggde en mänsklig brygga till hinken vi skulle träffa. Sen skulle vi dricka femton muggar vin så snabbt som möjligt. Den här grenen stod jag över och vi krossade datavetarna. De fick inte i sig allt sitt vin så då fattade jag det välgrundade beslutet att helt heroiskt rycka in och hjälpa till vilket jag sedan gjorde. På den här stationen spexade vi ihop en ny version av Bumbibjörnarna med lite utbytt text (om jag kommer ihåg rätt).

Med ungefär tio minuters paus kom vi fram till den näst sista delgrenen för oss vilket var vattenfallet. Vi fick en flaska på en och en halv liter vin som skulle, ja ni gissade det, drickas upp så snabbt som möjligt. Vi stod på en linje och twisten var att detta skulle ske med bara en mugg och att den första personen hällde upp vinet och successivt gav en mugg till de andra tills han/hon kommit till slutet och sen byttes det till den andra personen. Den som drack fick inte röra muggen med händerna. Jag tror jag drack två muggar. Det är i det här läget som kvällen börjar bli lite suddig i kanterna men vi gjorde en mänsklig pyramid som spex och mottog jubel som ännu en gren-segrare.

Sista grenen innan finalen var idioten. Den gick helt enkelt ut på att shots, muggar och plastölglas var utplacerade på en rak linje och man skulle springa fram, dricka upp, och sen springa tillbaka. Jag drog en shot och sprang snabbt tillbaka medan andra mer snabba och tåliga drickare fick lite värre uppgifter. Jag tror vi försökte göra en inverterad pyramid på den här stationen med att vi skulle ligga på varandras händer, men det gick väldigt dåligt. Så vi sjöng Bumbibjörnarna igen. Inte utan viss stolthet så kan jag säga att vi gick som segrare även ur denna batalj.

Sen så var det dags för el grande finale. Lagen fick var sin plastlåda med två liter vin som skulle intagas så snabbt som möjligt med sugrör. Rekordet var 19 sekunder. Här var jag reserv och stod och lurpassade på ifall någon skulle ge sig, men det blev inte så många droppar jag behövde dricka. Vi fick i oss skiten på 28 sekunder och vann även finalen på så sätt.

Efter detta så sker några beslut från min sida som kan tyckas oöverlagda, men de var de förstås inte alls, utan bara del i en större ko(s)misk plan som jag ännu ej avslöjat.

Det första beslutet var den gentila gesten att helt enkelt hjälpa de andra lagen som inte druckit upp vinet. Mina lagkamrater hakade snabbt på idén och jag tror vi hjälpte till att dricka upp ytterligare någon liter. En mycket vacker och vänskaplig handling.

Alla älskar tydligen vinnare, för plötsligt får jag tygmärken av en mattelärare och en annan(båda lärarna var äldrekursare från från andra program som hjälpte oss med preppmatten och som vanligt med folket som går ingenjör yngre än mig) som förklarar att hon direkt tänkt att jag och en annan kille skulle få flickvänner fort för att vi var så snygga. Där jag stödde mig mot henne ragglandes med halvstängda, rödsprängda, ögon kunde jag inte annat än att hålla med fullständigt.

Efter många kramar med lagkamrater och annat löst folk jag eventuellt kände lyckades jag, i ett inte helt utrett orsakssamband, med hjälp äldrekursare ta mig till dammen där det tydligen skulle vara ännu en final. De valde ut de som var minst onyktra för vad jag senare hörde var en omgång irländsk julafton. Häpnadsväckande nog blev jag inte uttagen, inte heller Emil som låg brevid mig och stirrade på molnen och mumlade. Jag tror vi vann den grenen också. Klockan var kanske strax efter sju nu och tiden då jag kunde gå helt utan hjälp var förbi. 

Dammen såg förstås intagande ut och jag kände direkt suget efter ett litet kvällsdopp för att fira segern. Jag börjar prompt ta av mig kläderna när några äldrekursare och klasskamrater av någon outgrundlig anledning hindrar mig från att bada. Jag förstod inte varför och gjorde därför några till resultatslösa försök att svalka mig men de var helt enkelt för snabba för mig de djävlarna. Jag ger frustrerat upp och börjar kränga på mig byxorna.

Då visar det sig att bältet är helt felkonstruerat. Det är uppenbart att det är en del av bältet som ska in i det andra men tydligen går det inte lika bra från båda hållen! Jag trycker och trycker men bältet vägrar stängas. Billigt skit från HM och nu får jag betala priset. Det är också nu som jag får reda på att min mobil är borta men att en äldrekursare har tagit hand om mobiltelefonen åt mig. Synd att det inte är min mobiltelefon han tagit hand om, men efter lite ringade så hamnar tillslut rätt mobil i min hand.

Jag och Emil blir vänligt bjudna på, inte helt frivillig, hemskjutsning av våra fösare (äldrekursare med ansvar för nollning). Jag blir märkligt nog tilldelad en en svart plastsäck att hålla framför ansiktet, vilket jag efter tag kopplar ihop med den tillhörande instruktionen att kräkas i den och inte i bilen. Dock håller jag mig hjältemodiskt ifrån detta hela vägen hem till Haga. Väl där väljer jag dock att avyttra mig en del av vinet över disken i vasken och en annan del i handfatet. Sittandes på toa och lutandes huvudet mot handfatet lämnas jag av mina fösare med något som liknar leenden.

Här träder kvällens hjältinna in i bilden som tydligen ringt till mig ett tiotal gånger utan jag märkt det (kan ha varit när mobilen var borta i och för sig). Hon ger vissa antydningar till att hon tycker jag är onykter och jag svarar helt sanningsenligt att jag aldrig varit fullare i hela mitt liv. Min tygpåse är borta så hjältinnan tar sin bil och hämtar den hos mina fösare efter ett telefonsamtal som jag inte riktigt kan påminna mig om.

Nyckelorden/fraserna efter det heter. Frossa, däckning, resorb, märkliga drömmar innehållande utedass och ovanliga tygmärken, men allt i ett väldigt angenämnt sällskap. Från min sida det vill säga.

Det jag sitter och funderar på nu är varför inte bakfyllan slagit till på allvar ännu och huruvida jag endast ska dricka sockerdricka ikväll på preppsittningen.

The Bird and the Bee - Polite Dance Song from Eric Wareheim on Vimeo.

MGMT - The Youth from Eric Wareheim on Vimeo.

Major Lazer "Pon De Floor" from Eric Wareheim on Vimeo.

Depeche Mode "Hole To Feed" from Eric Wareheim on Vimeo.

Fler på hans kanal om ni klickar på namnet.

Det finns så många bra saker i den här låten och videon. Jag vill inte spoila nöjet för er, men lägg märke till uttryck på personer i bakgrunden, känn frikyrkostämningen, titta hur läpparna rör sig på vissa ställen mot det som egentligen sjungs. Lägg märke till visuella effekter och var dom egentligen håller hus.

Sensmoralen är. Gör aldrig en vallåt eller en propagandalåt om en politisk person, det blir inte lyckat. OM man inte heter Vladimir Putin...

My boyfriend is in trouble once again:
Got in a fight, got drunk on something nasty
I've had enough and I chased him away
And now I want a man like Putin

One like Putin, full of strength
One like Putin, who won't be a drunk
One like Putin, who wouldn't hurt me
One like Putin, who won't run away!

I've seen him on the news last night
He was telling us that the world has come to crossroads
With one like him, it's easy to be home and out
And now I want a man like Putin

One like Putin, full of strength
One like Putin, who won't be a drunk
One like Putin, who wouldn't hurt me
One like Putin, who won't run away!

Men nu blir det lunch, vad blir det?

Kanske:

NEJ TILL ALLT!!

BESTÄMT NEJ! SKRÄDDAREN SÄGER NEJ! 

Sen blev det nolle-mottagning med tårta. Vi fick ett huckle och en kartongbit runt halsen där plus och minus upptecknas och det var där någonstans jag förstod tjusningen med att få bära en overall istället. Försökte knyta den coolare som en bandana, fick minuspoäng direkt.

Sen hittade jag böcker för 5kr/st på UB och köpte massa konstböcker och efter matten var klar gjorde jag en angenämn snabbvisit till en konstintresserad som ivrigt mottog böckerna.

Sen ikväll har det varit grillning och sånt. Fick massa plus för att jag gav komplimanger till tårtan och att jag badade. De tyckte jag var gjort av ett hårt virke som hoppade i först och klev upp sist. :)

Nu måste jag måla några timmar innan det blir dags för sömn och sen matte imorgon bitti igen.

Ser ni mig idag kan jag behöva en kram.

Sen var det där med nollningen. Karman har bestämt sig för att slå till och jag kommer nu själv att ikläda mig den overall som jag utsatt för så mycket spott och spe. Det gör ont i själen men jag vill inte vara den som är den! Jag kommer aldrig köpa någon sån där mössa med toffs i varje fall, det lovar jag. Jag hör Lindas nöjda fnitter ända hit från Chalmers. Skönt att Umeå inte är lika sekteristiskt i varje fall... hoppas jag. :o  Ska bara sätta coola märken på min overall... hm finns det?

Peppar lite för målning med Fake blood:

Frågan lyder: är rumpan på riktigt?

Läste förresten, appropå Guds straff mot kvinnan, att tjejer får ökad risk för psoriasis av öl. Där får ni för att ni lurade på oss äpplet!

Fint! Så hur var det tänkt att jag utan smart phone skulle svara?

Sen det här då, först står det i mailet:

"Som tack för hjälpen får du en skraplott."

och sen när jag väl gjort testet:

"Tack för din hjälp. Som tack för att du tyckt till om "Way Out West" kan du delta i vår utlottning av 2 presentkort till ett värde av 2000 kr st."

Så vilket är det?

Suck.

Som tur var så såg jag direkt att det var en attributörs hemsida och att flickan egentligen var en silikondocka som hade målats för att se verklighetstrogen ut. Så tack alla attributörer och andra konstnärer som säkert studerat riktiga bilder så att jag slipper göra det!