Lars Tankesmedja

Född 56 betraktar och funderar lite från sidan

Henrik Schyffert vår nye finansminister.

 

Bert Karlsson  inte längre ensam om att ha upptäckt att invandring ger plus i kassan, Schyffert har nu upptäckt att hela landet går plus. Hurraa,hurraa, alla problem lösta.

Men…      

Enligt Rut  Regeringens utredare kostar invandringen mellan 60-80 miljarder per år.  Jan Tullberg, docent i ekonomi, samt forskare på handelshögskolan hävdar att själva kostnaden är nog närmare 250 miljarder per år. Denna man tror jag mer på än en komiker som hävdar att vi gör stora vinster på  invandring. Att blunda för problem samt vilseföra människor genomskådas nog av dom flesta. Om vi nu gör såna fantastiska vinster tag då av dessa och se till att gamla människor får lite frisk luft. Höj lönerna för dom som jobbar inom vården, öka lärartätheten i våra skolor. Korta vårdköerna,” höj pensionerna” 35 procent av Sveriges pensionärer får allmänna ersättningar som ligger under fattigdomsgränsen.

Att göra stor sak av   Henrik Schyfferts Facebook inlägg är i det närmaste pinsamt. Att man sen dagligen hör av vår så kallade regering att billiga bostäder skall byggas, jobb skall skapas, validering av invandrare skall göras bättre. VAD VÄNTAR MAN PÅ, TA AV VINSTERNA OCH KÖR IGÅNG.

PS .Allt som står  i EXPRESSEN OCH AFTONBLADET är inte sant.

6 kommentarer

  1. Nisse N

    Jättebra att man börjat tala om kostnader, och inte enbart inkomster, från migranter. Tar vi endast emot välutbildade, så leder det till stora svårigheter för deras hemländer i framtiden och tar vi bara emot svagare grupper, kostar utbildning och kanske alfabetisering Sverige. Plus givetvis försörjning under utbildningstid och arbetslöshet, ifall man inte hittar jobb.

  2. hege

    Nej bespara oss en kommunist som finansminister!!
    Vi har tillräckligt med korkade ministrar som Romson,Kaplan,Fridolin,Löfven o.s.v o.s.v

    • Lars Appelfeldt (inläggsförfattare)

      Inte min egen analys, men säkerligen närmare sanningen..
      Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och många andra media presenterade OECD rapporten ”International Migration Outlook 2013” den 13 juni. Artikelrubriken i DN var ”Invandrare betalar mer till samhället än vad de får tillbaka”. Artikeln i SvD rubricerades ”Invandring en ekonomisk vinst”. Den som läser dessa presentationer av rapporten får intrycket att invandringen ger ett litet plus. Det finns anledning att korrigera den bilden. Varken Svenska Dagbladet eller Dagens Nyheter har varit villiga att publicera detta inlägg.

      Rapporten visar ett resultat för Sverige på + 0.2 procent av BNP. Men längre fram i rapporten tar man hänsyn till fler samhällskostnader och då hamnar det svenska resultatet av invandring på minus 0.57 procent av BNP (Tabell 3.7). Då är det militära försvaret inte medräknat, men gör man det blir resultatet minus 0.8 procent. Denna siffra är resultatet av personspecifika skattebetalningar, och transfereringar samt av en jämlik fördelning (per capita) av gemensamma offentliga kostnader, Det beloppet är rimligt att räkna fram, men utgör inte en komplett kostnad för invandringen. Den offentliga konsumtionen är inte lika för olika grupper utan vissa kostnader, som arbetsmarknadsåtgärder och rättsväsendet, är väsentligt högre för invandrare. Tar man hänsyn till detta i kalkylen påverkas resultatet ytterligare i negativ riktning. Jan Ekberg (ESO 2009:3) beräknar underskottet av invandring för den offentliga ekonomin till närmare 2 procent av BNP. I en artikel i Ekonomisk Debatt (2011, nr 1)) kompletterar jag analysen och kommer fram till ett underskott på närmare 3 procent.

      Kalkylerna ovan bygger på situationen för vissa faktiska år och har inte ett långsiktigt kostnadsperspektiv. Att ge en invandrare ett permanent uppehållstillstånd är dock ett långsiktigt åtagande för statsmakten. En central fråga blir därför vad det får för ekonomiska konsekvenser på längre sikt. En invandrare i Sverige är i genomsnitt väsentligt yngre än en svensk vilket ger en möjlighet till ett högt arbetsdeltagande. Men om han/hon knappt kan försörja sig som medelålders blir det än värre som äldre. Den som inte betalat in för sin egen pension tär hårt på andras inbetalningar. Det kan inte ses som en oförutsedd händelse att också en invandrare har många framtida pensionsår. Den norska statistiska centralbyrån presenterade i april i år en intressant utredning som märkligt nog knappt omnämnts i svenska medier. Dess konklusion är att en genomsnittlig utomeuropeisk invandrare under sin livstid kostar det offentliga 4.1 miljoner norska kronor mer än vad han genererar i inkomster.

      En annan rapport som förtjänar uppmärksamhet är LOs rapport om arbetskraftsinvandring, som också presenterats helt nyligen, men vars mest intressanta avsnitt inte lyfts fram. Där diskuteras konsekvenserna av att en arbetsgivare rekryterar en arbetskraftsinvandrare istället för att anställa en svensk/befintlig invandrare. I båda fallen erhålls en arbetstagare som bidrar med sitt arbete och sin skatteinbetalning, men i det senare fallet så minskar också gruppen arbetslösa med en person vilket innebär en väsentlig besparing i ekonomiska termer liksom en önskvärd social förbättring. OECD-rapporten gör en likartad analys och rekommenderar att sysselsättningen av i landet befintlig arbetskraft prioriteras (s 129).

      För drygt två decennier sedan hade Sverige full sysselsättning och man kunde tala om brist på arbetskraft. Trenden nu är att Kina blir världens fabrik och Indien världens kontor. Sysselsättningen i många OECD-länder är svag och outsourcing och offshoring en del av vardagen. Invandrare är av högst förståeliga skäl intresserade att komma hit och uppnå en högre levnadsstandard. Men det finns inte något ekonomiskt intresse för Sverige av invandring. Politiker och andra makthavare vill framställa sig som både humana och som agerande i medborgarnas intresse. De finns därför ett starkt önskemål att invandringen beskrivs som lönsam, vilket försvårar en öppen diskussion. OECD rapporten är dock ett steg framåt genom att ta upp frågan och belysa den istället för att vara undvikande och avfärdande.

      Skall man lyfta fram en siffra i OECD-rapporten där Sverige starkt avviker från andra rika länder så är det socialhjälp till invandrare jämfört med socialhjälp till infödda. I Sverige får en genomsnittlig invandrare 10.2 gånger mer än vad en genomsnittlig svensk får. Det är den högsta siffran inom OECD vars medeltal är 1.7 (Tabell 3.A1.3). Invandringens höga kostnader är ett stort samhällsproblem som inte bör sopas under mattan.

      Jan Tullberg
      Docent i ekonomi

Lämna ett svar till Nisse N Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.