En idrottsförening i Vännäs, kämpar för sin överlevnad fanns att läsa.

Vi har de senaste 10 åren ökat antalet som tränar med ca 30% medan andelen som tränar i ideell förening ansluten till RF minskat med 20%.

Individualisten, tiden, friheten. ( kan det vara några faktorer som påverkar ?)

Är själv aktiv som ledare och har  varit det nu i cirka 20 år, nu när en klubb i vår kommun dras med problem att  ”tillsätta” folk i styrelser och sektioner blir det problematiskt.

Varför kan man fråga ?

Tiden är nog en faktor som spelar in, att passa en tid flera kvällar i veckan kan kännas betungande för dagens människa. Exempelvis  att passa en tid för ett TV program är inte något man behöver göra idag. Med digitalisering ser man ett program när det passar en själv. Att handla gör vi på nätet, tanka bilen gör vi dygnet runt, vi jobbar på distans, vi är alltså flexibla i det mesta vi gör.

Att i det läget försöka få en andel människor att flera gånger per vecka, eller möjligen någon enstaka gång i månaden att försaka sin frihet kanske inte ligger den moderna människans levnadssätt just nu.

Vad talar då för en förening ?  

Hälsa kan man nog bibehålla på andra sätt än i förening. Men nya bekantskaper samt  kunskap att både hantera vinster och förlust på ett värdigt sätt kan vara nyttigt att ha med sig i livet. I tider av invandring har en förening även ett stort socialt värde. Barn som börjar att idrotta tidigt och fortsätter med det genom uppväxten har mindre risk att drabbas av t.ex stroke än de som inte får in idrotten under tidig ålder.

Men den stora vinsten måste nog vara gemenskap och tillsammans, kopplad till en aktiv fysisk fritid med allt som kan komma därifrån.

Men ju mer man funderar på just föreningslivet så är det kanske så att tiden håller på rinna ut för just den formen.

Frågan är vad som kommer  i stället ?