Denna Debattartikel skrev jag i Norran när fallen med vanvård i äldreomsorgen kom fram. Då ropade vänstersidan efter vad de såg som orsaken: vinsten, kapitalism och privata företag. Tydligen är den lika aktuell år senare. Vänsterns värdegrund bygger på pengar….

När vanvård inom vår äldreomsorg kommer till ytan riktar vänstern med eld och låga all energi mot pengar och privata aktörer. Det är ytterst tråkigt ur ett antal synvinklar, men främst för att utsatta äldre marginaliseras till pengar. 

Jag har jobbat inom äldreomsorgen, dels på äldreboenden dels i hemtjänsten och tycker det är väldigt bra att dessa fall av vanvård kommer fram i ljuset. Under hela min tid i äldreomsorgen har jag jobbat i kommunal regi, på olika boenden, i olika arbetsgrupper och följdaktligen med olika enhetschefer. Vården av äldre är för det mesta mer komplex och  svår att tillgodose än vad gemene person kan tro. Sjukdomsbilden hos de äldre är ofta komplexa och alla har unika vårdbehov. Det är viktigt att få in fler dimensioner på kvalitetsfrågan så att det inte stannar vid att handla om kvantitativa måttstockar som pengar och antal anställda. Därför har vi kristdemokrater drivit igenom en lagändring där kommunerna kan upprätta lokala värdighetsgarantier!

För visst bygger varje anställds utförande av vården på en bra värdegrund och ett omsorgsfullt bemötande i slutändan? Men i allt för många fall glöms denna aspekt bort i vården, vilket jag som kristdemokrat och tidigare omvårdnadspersonal tycker är ytterst beklämmande. Vi måste förstå att vård av äldre kräver god kompetens och bra ledning för att fungera på ett fullvärdigt sätt. Detta betyder att mer arbete bör läggas på att få funktionella arbetsgrupper som kontinuerligt jobbar med värdegrundsfrågorna. Det betyder att ledarskapet alltid måste se till att de anställda får den utbildning de behöver, följer upp verksamheten och aldrig nöjer sig med den omvårdnad som ges utan alltid förbättra den. 

I arbetsgrupperna bör man alltid belysa att samarbete och samverkan är viktigt för att helheten ska bli större än delarna, något som får positiva följdeffekter i form av lättsammare arbetsbörda och en positiv atmosfär för alla inblandade. 

Att som 16-åring komma in och arbeta i vårdyrket är otroligt ansvarsfullt och kräver mycket eget ansvar, initiativtagande och mycket stöd av erfarna medarbetare. Tråkigt nog har jag ofta upplevt en spänning mellan ”den äldre personalen” och ”de yngre”. Det finns ibland en underliggande konfliktbild i arbetsgrupper och en otydlig styrning och kvalitetskontroll av ledande chefer. Ofta har de anställda jobbat större delar av sina arbetsföra liv på samma avdelning och med samma kärna av personal omkring sig. Tyvärr kan de unga som kommer in med ny energi, nya tankegångar och arbetssätt kollidera med den rådande miljön av att ”så här har vi alltid gjort”. Tråkigt kan många tycka, förödande enligt mig. Ska unga, duktiga vårdbiträden och undersköterskor stanna i vården är fundamentet att trivas på sitt arbete!  

När debatten nu går hårt och vanvård uppdagas förvånas jag tyvärr inte. Men det gör mig extra ledsen, förbannad och uppgiven då debatten tyvärr hamnar i fel fokus. I vissa fall krävs absolut mer resurser i form av fler anställda, men tillåt mig tvivla, att stoppa in högar av pengar i äldrevården kommer att marginellt öka kvaliteten mätt i nöjda brukare. Varför? För sambandet mellan pengar och god vård är enligt mig mycket mindre än sambandet mellan bra värdegrund och god omvårdnad. Vi måste förstå att varje enskild brukare är en okränkbar människa som bara kan bemötas med värme, omsorg och förståelse när det känns jobbigt att vara gammal och finnas till hands när smärtan infinner sig men också dela glädjande ögonblick och fina stunder med varandra.  Jag har fått en stor erfarenhet av att komma in som ny outbildad medarbetare och jobba i många olika arbetsgrupper. Det har fått mig att förstå hur olikt det kan bli med omvårdnad beroende på funktionaliteten, mentaliteten och dynamiken i en grupp. Det är även här jag sett det otroligt positiva arbetet med att skapa en bra omvårdnad i en väl fungerande arbetsgrupp, men också arbetet i arbetsgrupper med mest negativ energi. Och, att poängtera, med lika personalresurser! Jag har även sett skillnaden mellan chefer som varit rädda för konflikter och låtit problematiska relationer mellan anställda få fortgå utan att ta tag i dem. Men även mött ledare som tagit tag i de problem som funnits och förändrat både arbetsmiljön för arbetstagarna och livsmiljön för vårdtagarna. Innan vi börjar ropa efter mer pengar borde en omfattande kvalitetsgranskning inom äldrevården göras och fokus måste ligga på att göra den psykosociala miljön bättre för både personal och boende. Vi ska inte underskatta människors kapacitet att, för varandra, skapa en stimulerande och glädjefylld miljö, som jag tror är grunden till en god omvårdnad av våra äldre.  

Som kristdemokrat kan jag aldrig acceptera att det förekommer misskötsel av äldre oavsett om det handlar om vård i kommuners eller privata äldreboende. Vårdform, vinst eller icke-vinst spelar ingen roll. Kvaliteten på omvårdnaden är det absolut viktigaste! Jag behöver bara tänka att det kunde vara min egen farmor eller farfar!