Umesossar och vinstförbud i vården!

Frågan om vinster i välfärden har börjat väcka reaktiva känslor inom Socialdemokraterna runt om i Sverige. Nu ska vinsterna bannlysas eller som Umeåsossarna formulerar det- ”starkt begränsa eller förhindra att privat vinster genereras”.  Läs här

Nu är det väl kanske inte med någon större förvåning, men hur kommer det sig att just vinsten är det stora problemet? Varför belyser de inte helheten av kvalitet inom sektorn? Varför belyser de inte det byråkratiska svinnet av pengar som kommunal sektor utgör? Att ta upp enstaka fall där brukare fått undermålig vård utgör i sig inte argument för att vinsten ska förbjudas. Det sker tyvärr i äldrevården oavsett driftsform. Vi måste fokusera mer på kvalitetskrav än vinstförbud som politiker, annars driver vi inte kvaliteten framåt!

Och vad vill Socialdemokraterna med denna lösning? Hur tänker de sig att begränsad eller förbjuden vinst ska öka kvaliteten? Hur ska en nollresultat-post i företaget gynna alla de äldre i form av bättre omvårdnad?

Jag finner inget bra svar på den frågan.

Efter flertalet år inom vården har jag stött på många arbetslag, ett antal olika arbetsplatser- under olika driftformer och det som varit skillnad i faktisk kvalitet har varit mentaliteten, de mellanmänskliga relationerna till såväl kollegor som brukare, värdegrundsarbetet och drivkraften att utföra en god vård. Under den intraprenad jag arbetade på var möjligheten till aktiviteter och inköp betydligt bättre då ”vi” själva bestämde hur pengar och överskott skulle förvaltas för personal och främst brukarnas bästa. Detta uppskattade alla!

Använd istället mängden vinst som en möjlighet att sätta ökade krav på utförare och försämra inte möjligheten att stärka och utveckla vården. Kravbilden för hela vårdsektorn, offentlig som privat, bör höjas och där har kommuner och landsting en viktig uppgift att ta tag i.

Det är Individerna runt omkring brukarna som är kvalitetsbärare! Vinst eller icke vinst är inte frågan att besvara. Det är hur vi kan förbättra och utveckla vården så att alla människor får ett gott liv- även efter att minnet eller kroppen börjat svikta. Det är det väsentliga! Och där har både privat och offentlig sektor en plats!