Statligt ägande och Nuon!

Av , , 6 kommentarer 3

Det statligt ägda Vattenfall har under ett antal turer fått skriva ner värdet av det förvärv de gjort av bolaget Nuon. Summan på köpet ska enligt analytiker varit allt för högt och varningssignaler anses ha kommit redan innan köpet.

Det sätt köpet genomfördes, summan och detaljerna runt omkring köpet kan säkert ifrågasättas, men affären sätter ljus på den centrala frågan i detta ärende: Varför ska staten med skattepengar finansiera denna typ av verksamhet?

Oppositionen är snabbt ute och skyller agerandet på regeringen och menar att styrningen har varit dålig. Att ta politiska poäng på vad som är styrelsens ansvar och beslut är billigt och fel. Dessa är samma högljudda kritiker som ville att skattebetalarnas pengar skulle gå till krisande SAAB och SAS.

Att skattebetalarnas pengar används för att driva företag är intet något nytt i Sverige. Dessa pengar finansierar hela 54 bolag i diverse ägarandelar, varav Vattenfall, Nordea, LKAB och Telia är några att nämna. Argumenten för ägandet brukar lyda att det ger pengar till statskassan och att staten ska påverka de andra aktörerna på marknaden.

Det första argumentet bör belysas ur två perspektiv. Vi bör fråga oss om det verkligen är i ett energibolag eller i en bank som skattebetalarnas pengar gör mest nytta. Och om det nu ger mycket pengar till kassan- varför inte äga ännu mer i ännu fler bolag?

Svaret är att det inte ska vara skattebetalarna som ska stå för notan i bolagsbyggande som är utanför statens primära verksamhet. Dessa pengar ska direkt finansiera centrala områden som ett starkt försvar, polis, rättsväsende, skola, sjukvård och infrastruktur. Detta är ett principiellt viktigt ställningstagande som bör värnas för att begränsa statens ansvarsområden och möjliggöra en sund marknadsekonomi och konkurrens i de kommersiella områdena.

I det andra argumentet bör vi vara tydliga med att politiker ska styra genom att fastslå lagar och regler som marknaden därefter ska följa. Staten ska inte samtidigt som de är domare, också vara en aktiv spelare på marknader som är konkurrensutsatta. Finansieringen ska göras och risken ska tas med privat pengar, på den privata marknaden.

Riskerna belyser just affären med Nuon, som visar på konsekvenserna av statligt ägande, där skattebetalarna står för notan. Pengar som mycket väl kunnat användas inom statens primära områden, som stärkt försvar eller förbättrad sjukvård. Vi unga kristdemokrater värnar om en liten och effektiv stat, som möjliggör en god marknadsekonomi, där civilsamhället och företagande ges utrymme.

På regeringens hemsida finns att läsa: ”Statens uppgift är att ge näringslivet goda förutsättningar, sätta upp lagar och regler och se till att de följs, inte att äga och driva företag. Därför bör staten i princip inte äga bolag som verkar på kommersiella marknader med fungerande konkurrens.”

Det är nu dags för regeringen att intensifiera arbetet med att sälja ut bolag som inte rör kärnverksamheten.

Vi unga kristdemokrater vill vara tydliga med politikens gränser: Staten ska inte äga kommersiella bolag och politiker ska inte agera affärsmän med skattebetalarnas pengar. Vill de vara företagare- får de söka sig till en annan bransch.

 

Thomas Nordvall

Ekonomi-politisk talesperson KDU

I expressen om Nuon

Av , , 10 kommentarer 3

IMG_0095

 

Skrev kort i Expressen den 29/7 om Nuonaffären och konsekvenserna av statligt ägande där skattebetalarna står för notan. Återkommer med en längre och utförligare argumentation mot statligt ägande senare. Kommentera gärna.

Här följer texten 

 

 

Det statligt ägda Vattenfall har under ett antal turer fått skriva ner värdet av det förvärv de gjort av bolaget Nuon. Mångmiljardbelopp finansierade av skattebetalare.

 

Oppositionen försöker nu plocka politiska poäng genom att skylla på regeringen. För det första är det billigt. För det andra glömmer de bort att hälften av nedskrivningarna skett under Socialdemokratiskt styre.

Oavsett skuld, sätter affärerna fingret på problematiken bakom statligt ägda bolag på kommersiell marknad. Är det verkligen i dessa bolag som skattebetalarnas pengar gör mest nytta?

Varje felsteg på den ”statliga entreprenörens” väg är onödig förlust, där skattebetalarna får stå för notan. Risker och konsekvenser som hör hemma hos privata investerare, på den privata marknaden.

Dessa pengar har mycket väl kunnat användas inom statens primära områden, som stärkt försvar eller förbättrad sjukvård. Vi unga kristdemokrater värnar om en liten och effektiv stat, som möjliggör en god marknadsekonomi, där civilsamhället och företagande ges utrymme.

Det är nu dags för den borgerliga regeringen att intensifiera arbetet med att sälja ut bolag som inte rör kärnverksamheten.

Vi unga kristdemokrater vill vara tydliga med politikens gränser: Staten ska inte äga kommersiella bolag och politiker ska inte agera affärsmän med skattebetalarnas pengar. Vill de vara företagare- får de söka sig till en annan bransch.

 

Thomas Nordvall

Ekonomipolitisk talesperson KDU

 

LO måste ta sitt ansvar!

Av , , 9 kommentarer 3

Skrev denna debattartikel i VK (26/7) om ungdomsarbetslösheten och ingångslönernas påverkan. 

 

LO måste inse sin del i de strukturella problem svensk arbetsmarknad har idag och inte helt verklighetsfrånvänt avfärda ingångslönernas problematik som en myt. Det skriver Thomas Nordvall, Ekonomi- och arbetsmarknadspolitisk talesperson för Kristdemokraternas ungdomsförbund.

En av de alltmer brännande frågorna i svensk politik är ungdomsarbetslösheten, något som inte minst visade sig under Almedalsveckan. Sverige har som bekant en mycket hög och oroväckande långdragen ungdomsarbetslöshet, där siffran för Maj visar att 172 500 ungdomar går arbetslösa.

Statistiken i sin helhet visar att 26,9% av ungdomarna i åldern 15-24 år inte får ett jobb. Oavsett om det handlar om extrajobb som studerande eller som sökande efter ett heltidsjobb, belyser siffran de strukturella problem svensk arbetsmarknad har för de människor som står längst ifrån den.

Längden på krisen riskerar att sätta tydliga avtryck på ungdomarna som växer upp i dagens situation där konsekvenserna kan omfatta allt från sämre psykisk hälsa, uppskjuten flytt hemifrån, till att känna sig tvungen att börja studera trots att man inte vill. Forskningen är tydlig: Människor utan jobb känner sig mindre lyckliga, storleken på inkomsten spelar mindre roll.

De negativa effekter denna långvariga arbetslöshet kan innebära ser vi unga kristdemokrater som mycket bekymmersamma.

Under lång tid har fackföreningarna svetsat fast svensk arbetsmarknad i en stålkonstruktion av lagar och avtal som stänger ute vissa grupper människor. Att som, LOs närmsta vän, S och SSU tro att ”speciallösningar” skall fixa ungdomsarbetslösheten är att göra det lätt för sig och riskerar att endast dölja den grundläggande problematiken.

De strukturella problemen är en ytterst rigid arbetsrätt och höga ingångslöner, med en sammanpressad lönestruktur till följd, vilket skapar höga trösklar in för de människor som står längst från arbetsmarknaden.

Tyvärr gör denna struktur ungdomar, invandrare och lågutbildade i större utsträckning arbetslösa. Sverige har endast 2,5 procent låglönejobb, medan motsvarande siffra i Tyskland är 20 procent.

LO har med dess chefsekonom Ola Pettersson i spetsen basunerat ut att de höga ingångslönerna är en myt.

Detta har varit ett återkommande ställningstagande av LO som förstås har allt intresse i att försvara sina höga ingångslöner för medlemmarna. Mantrat kommer igen. Problemet uppstår dock för alla som inte har ett jobb.

Att de höga ingångslönerna påverkar och ges som en viktig förklaring till den relativt höga ungdomsarbetslösheten i Sverige har påpekats av bland annat OECD, IFAU och Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi.

För LO verkar dock denna kunskap väga lätt och på deras hemsida kan vi läsa att de avfärdar forskningen, för att istället skylla problemen på regeringens utbildningspolitik.

Men siffrorna talar för sig själv: skillnaden mellan ingångslönen och medianlönen i exempelvis servicesektorn är 1800 kr.

Det vore beundransvärt om LO insåg att de, förutom att vara en aktör för sina medlemmar också är, med sin storlek, en av våra större aktörer på arbetsmarknaden och i samhället. Därmed följer också ett ansvar för helheten och i synnerhet för att skapa en inkluderande arbetsmarknad där människor med även lägre produktivitet får plats.

Vi unga kristdemokrater har drivit lägre ingångslöner och en omreglering av LAS under en lång tid. Vi vill att fler ska få en rättfärdig chans att få in en fot på arbetsmarknaden, för vi vet också hur oerhört betydelsefullt ett jobb är. Med lägre ingångslöner inkluderas fler människor och vi kan minska arbetslösheten och utanförskapet.

LO måste inse sin del i de strukturella problem svensk arbetsmarknad har idag och inte helt verklighetsfrånvänt avfärda ingångslönernas problematik som en myt. Det är inte att ta ansvar och riskerar att cementera ett utanförskap för de som redan står längst från arbetsmarknaden.

LO anser sig stå för solidaritet. Att inkludera fler på arbetsmarknaden är just solidariskt.

Thomas Nordvall (KDU)