Det krävs annat än bara mer pengar till skolan!

Av , , 1 kommentar 5

Svenska resultat i PISA-undersökningen utvecklas sämst av alla mätta länder. De flesta politiska partier tävlar nu i att förklara vilka orsaker som ligger bakom tappet och sammantaget förenklas bilden genom en vilja att lösa allt med mer pengar.

Det är politiskt bekvämt att kräva mer resurser till skolan för att lösa problem. Genom att föreslå mer pengar, mer lärare eller högre lön är det enkelt att visa på handlingskraft. Det är dock en medicin som kan ge långtgående biverkningar.

Att Sverige idag har bland de högsta skattetrycken borde ju borga för toppbetyg ifall pengar vore allt. Nu är det dock inte så. För hur motiverade blir elever, föräldrar och samhälle av kunskapens dygd, genom att mer pengar forslas in i verksamheterna? Knappast avsevärt.

En läsförståelse och matematikkunskap på dalande trend är något att oroa sig över. För även fast vi i Sverige generellt klarar oss bra även efter skolgången, så är dessa två ämnen essentiella för att vi ska kunna utveckla och förvärva nya kunskaper och ta till oss information. Utan denna kunskap blir inlärningen långsam och frustrerande för eleven.

Utöver de sjunkande resultaten markerar PISA-undersökningen att svenska elever ger upp snabbt när uppgifterna blir för svåra och i större utsträckning kommer för sent till lektionerna. Två faktorer som inte går att mäta i betyg eller pengar, utan i attityder och värderingar.

I någon mening är vår inställning till skolan och bildandet det mest centrala. Den bräcker inlärningens barriärer. En avgiftsfri skola får inte tas för att vara utan värde. I de rutinmässiga vistelserna i skolan får berättelsen om varför eleverna går dit inte gå förlorad. Den om bildningens egenvärde och varför en bra framtid startar med att vi lär oss läsa, skriva och räkna. Den berättelsen får inte bli förtappad i en syn där skolan bara finns till.

Människor är inte som ett digitala minne som vi pluggar in i datorn och förflyttar information och kunskap till. Eleverna måste känna en mening och ett suktande engagemang för att ta till sig kunskap. Förebilder, där samhället, föräldrarna och lärare uppvärderar kunskap, prestation, flit och hårt arbete.

Skolans förmedling av dessa värden är centrala för att lyfta elever med svagare utbildningsbakgrund. Föräldrar och kanske en omgivning som generellt inte väcker detta intresse. Det är ett viktigt uppdrag som inte får gå förlorat.

Svensk skola upplever förstås ett mer mångfacetterat problem, som sträcker sig från lärarutbildning till löner och lärarledd undervisningstid. Långt över alla politiska styrmedel hägrar dock en lösning som kan ge fler nyckeln till kunskapens källa. Men då krävs ordning och reda i skolan, lärare som ges legitimitet i klassrummet och en positiv syn på kunskap och bildning redan i tidig ålder. Endast där kan dörren öppnas till bildningens rikedom.

 

Dumt beslut av Skolverket!

Av , , Bli först att kommentera 5

Om du bryter mot en regel brukar det innebära negativa konsekvenser för den skyldige. På Skolverket tänker man istället: Då tar vi bort regeln.

I de nya riktlinjerna för Förskolan väljer nu Skolverket att ta bort sin riktlinje om att 15 barn/grupp ska råda i förskolan. Nu blir man istället riktigt diffus och föreslå att ”barnens bästa” ska vara utgångspunkten. Det är en behjärtansvärd formulering, som på något märkligt sätt verkar bygga på att det finns en motsättning mellan riktlinjerna. Men små barngrupper är att tänka på barnens bästa och därmed inte sagt att grupperna inte kan få vara mindre.

Nu är mig veterligen de flesta kommuner över denna riktlinje, vilket visar på att målet bör göras tydligare. Hade istället barngrupperna varit långt under gränsen- ja, då hade ju målet spelat ut sin roll.

För mig låter formuleringen om ”barnens bästa” snarare som en paragraf i lagboken, där någon vid anmälan av en skola kan få det prövat om gällande förskola är organiserad i enlighet med ”barnens bästa”. Det ger ju trots allt inget konkret mål för gruppernas storlek.

Hade barnets bästa varit i fokus hade riktlinjen med 15 barn/grupp snarare utmynnat i att stärka denna skrivning. Barngrupper bör inte vara större än 15 barn/grupp.

Vi kristdemokrater har just barnets bästa i fokus och där ingår just minskade barngrupper! Vi måste värna om de små barnens hälsa och välmående. Då krävs också att vi har tid med barnen. För om vi ska ha en utbyggd förskola måste också förskolepersonalen, som gör en fantastiskt arbete, få tid att se och umgås med varje barn. Där kan tydliga, kraftfulla riktlinjer från Skolverket i alla fall ge stöd åt politiker att göra rätt.

Umeå kommun är en sådan kommun som skulle behöva tuffare riktlinjer. Här har det Socialdemokratiska styret gång på gång åsidosatt sina egna uppsatta mål om barngrupperna. Uppenbart finns inte ambitionen att gå från ord till handling.

Skolverket väljer nu att ta bort riktlinjen med argumentet att ”ingen följde ändå riktlinjerna”.

Just det. Ingen stannar mot rött. Då tar vi bort den! Det är en tankevurpa utan dess like.

I slutändan måste vi fundera över hur våra barn har det. Det är deras psykiska hälsa och välmående som vi ska ha för ögonen när vi fattar beslut och vi vuxna har ett ansvar att utforma deras tillvaro så att de får leva i en varm och trygg miljö. För oss Kristdemokrater är det här högsta prioritet.

För, Det är lättare att bygga starka barn än att laga trasiga vuxna.

S & LOs protektionism är skamlig

Av , , 7 kommentarer 5

Socialdemokraterna presenterade i veckan tillsammans med LO en rad förslag för hur de vill styva upp reglerna på svensk arbetsmarknad. I de ekonomiska oroligheterna och med höga arbetslöshetssiffror tar de nu fram det protektionistiska verktyget ur verktygslådan. Att det sker just med detta som bakgrund är förstås inte en slump.

”Press nedåt på löner och villkor ska stoppas genom att arbetskraftsinvandringen tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden”, skriver de i sin gemensamma rapport. Arbetstillfällen ska ses reserverade till svenska medborgare och de som vill komma till Sverige för att jobba får stopp vid dörren om arbetslösheten anses för hög. Jobben ska anses tillhöra svenskarna. Det är ett skamligt synsätt och riskerar att spela främlingsfientliga i händerna.

”Innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige är det väl väldigt bra om vi först ser om det finns människor i Sverige som vill ha de här jobben”. Orden kommer från Socialdemokraternas valledare, Jan Larsson.

Formuleringarna från några av de största organisationerna i Sverige ger antydan om att arbetslösheten beror på arbetskraftsinvandringen. Samtidigt är inriktningen inte särskilt förvånande. LO och S har historiskt haft en protektionistisk inställning till svensk arbetsmarknad som stängt och stänger ute människor från arbetsmarknaden.

Självklart ska vi inte tillåta att människor utnyttjas eller far illa. Det är tyvärr inte detta frågan handlar om. Synen är sorglig och pekar på en grundinställning där vissa människor har mer rätt till jobb än andra. För att vara krass så har ingen rätt till något jobb. Vi är alla jämlikar inför de jobb en ekonomi skapar.

Inga människor får det bättre genom stängda dörrar eller högre trösklar in på arbetsmarknaden. Sverige har idag en rigid arbetsrätt som gör att ungdomar, invandrare och människor med låg produktivitet redan upplever stora problem att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Detta är ett tydligt steg för att försvåra för ännu fler, genom att snäva åt arbetskraftsinvandringen. Svensk öppenhet tar ett stort steg tillbaka.

Vi i KDU värnar om en öppen och inkluderande arbetsmarknad och ett människovärde där ingen ska ställa mot varandra. Vi sak vara stolta över att vi välkomnar människor som vill bidra med arbetskraft.

När politiska partier runt om i Europa nu börjar uttala sig i protektionistisk anda, ska vi i Sverige stå upp för öppenhet och inkludering. Arbetskraftsinvandringen kommer alltid vara en tillgång, oavsett hur gärna LO och S än vill skydda sina medlemmar.