En fråga till Jonas Sjöstedt!

Av , , 4 kommentarer 16

”Vi vill ge anställda makt att ta över”

Så beskriver vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt förslaget om att förbjuda vinst och tvinga fram personalkooperativ. Personalkooperativ som innebär att varje anställd blir delägare i företaget. Det är tydligt att retoriken syftar till ställa företagen mot personalen som två motpoler. Klassisk socialistisk retorik således. Det är också tydligt att förslaget tar sikte på lyfta fram att det trots vinstförbud kommer att finnas >valfrihet<, förklädd i olika driftformer.

Entreprenören Dan Olofsson ställer i Di fyra frågor till Jonas Sjöstedt. Frågorna är mycket relevanta och sätter fingret på realismen och vad vänsterns politik på området egentligen leder till. Frågorna är om vem som ska ta förlusterna, vilka som ska stå för investeringarna, om helheten är fullt finansierad och hur framtidens utmaningar för vården ska finansieras när Vänsterpartiet nu vill stänga ute privata investerare.

Dan Olofsson hade egentligen bara behövt ställa en fråga. Vem ska bära eventuella förluster?

För det är häri pudelns kärna ligger. Om personalen ska ta över verksamheten kommer de även stå för risken ifall verksamheten inte går plus. Då måste det täckas upp av personalen. Det är även dem som ska stå för investeringarna. Och om inte, är det då skattebetalarna som ska stå för notan? Hur många kommer vilja gå in med eget kapital som undersköterska?

Förslaget från Vänsterpartiet innebär mest troligt att skattebetalarna får täcka upp det som privata pengar nu investeras i, och att alla vård blir helt offentligt styrd igen. Istället för en mångfald av aktörer och driftformer kommer Vänsterpartiet att återföra besluten till kommunens politiker.

Det skulle innebära att stora investeringar som det här , det här och det här inte kommer bli av eftersom det inte finns riskvilligt kapital som kan göra större investeringar. På vilket sätt bidrar det till en bättre vård och omsorg att stänga ute en stor del av samhället?

För frågan om vem som bär förlusterna (risken) är också den centrala för att förstå hur Sveriges äldre, men även skolelever, ska få uppleva högre kvalitet i framtiden. Det är också en central fråga för människors möjligheter till att bestämma själv vem som utför dessa samhällstjänster.

Om ingen vågar ta risken med att investera pengar, inte får göra vinst på pengarna och sedan inte kan bära eventuella förluster återstår bara kommunen och staten som garant. Det innebär i praktiken att skattebetalarna får stå för hela kakan. På vilket sätt blir det bättre, Jonas Sjöstedt?

#Bestämsjälv 

- vilket Sverige vill du bo i?

Människor vill Bestämma själv!

Av , , 9 kommentarer 11

Under alliansperioden har människors frihet ökat på flera områden. Ekonomisk frihet, valfrihet inom vård, skola och omsorg, mindre kostnader att starta och driva företag och mycket mer.

Det är något som tyvärr kan vara borta efter valet.

Men låt oss hålla an vid valfriheten inom vård, skola och omsorg. Eller rättare sagt: Människors rätt att få bestämma själv vem som ska utföra dessa samhällsuppdrag.

Oppositionen går till val på att kraftigt försämra och begränsa denna möjlighet. Eftersom Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill ha vinstuttagsförbud kommer antalet aktörer, pluralismen, att minska dramatiskt. Det är en direkt motsättning att förbjuda vinstuttag och att värna valfriheten för människor. Det talar partierna förstås inte om, utan försöker få det att låta som att det vore möjligt att förena dem båda på ett likvärdigt sätt.

Och det är med det här som bakgrund som svenska folkets vilja att få bestämma själv ska ses. Här nedan har Synovate, på uppdrag av Svenskt näringsliv, låtit svenska folket svara på frågan: Hur viktigt anser du att det är att man som individ själv har möjlighet att välja äldreomsorg? 

Skärmavbild 2014-07-24 kl. 14.34.42

I Sverige anser 93 procent att det är mycket eller ganska viktigt att få bestämma själv. I Västerbotten är den siffran 94 procent.

 

Synovate ställde även frågan: Hur tror du att kvalitén inom äldreomsorgen skulle påverkas om det vid sidan av kommunen fanns privata företag som erbjöd skattefinansierad äldreomsorg? 

Skärmavbild 2014-07-24 kl. 14.35.50

Källa: SIFO

Ungefär likvärdiga siffror visar sig bland unga när de fått frågan om vikten av att få bestämma själv vilken skola man vill gå på. Denna gång är det SIFO som gjort undersökningen.

Och hur ställer sig ungdomarna till mångfald, pluralism, av utförare? (privat, offentlig, kooperativ etc.)

Skärmavbild 2014-07-24 kl. 14.36.29

Källa: SIFO

Demoskop gjorde under 2012 en liknande undersökning angående hur svenska folket ställer sig för att få bestämma själva över vård skola och omsorg. 85 procent tycker det är viktigt att individen, inte kommunens tjänstemän väljer äldreboende. 71 procent är vill få bestämma skola åt sina barn. (källa: Demoskop, 2012)

De som vill kan gärna få materialet.

Den vilja och verklighet som svenska folket helt uppenbart vill leva i är rakt motsatt den S, V och MP vill påföra vid ett ev. maktskifte. Det skulle för det första kraftigt begränsa möjligheterna att bestämma själv. Det skulle minska mångfalden av utförare och nya idéer och tankar skulle gå förlorade.

Jag vill att vi som politiker ska bejaka folkets vilja att bestämma själv. De vill bestämma själv vem som levererar mat, de vill bestämma vem som städar deras hem och de vill också på ålderns höst få välja vem som utför vården och omsorgen.

Jag vill att vi politiker istället fokuserar på åtgärder, spelregler och krav som syftar till att öka kvalitén på alla samhällstjänster. Som bidrar till att båda skattebetalarnas pengar och privat kapital investeras och utvecklar samhällstjänsterna. Det är för mig vägen fram när demografiska och kvalitetsmässiga utmaningar ligger oss vid fötterna.

Det är en anledning till varför jag kandiderar till Riksdagen och kommunfullmäktige. För att människor ska få bestämma själv.

Blir det inga privata aktörer i Umeå?

Av , , Bli först att kommentera 8

Har idag inne min kontrareplik till Eva Andersson (S) och Åsa Bäckström (V) replik Nej till vinster i vården.

 

I en replik i VK (16/7) bemöter Eva Andersson (S) och Åsa Bäckström (V) min kritik om de ideologiska skygglappar som styrde beslutet att överta vårdboendet Skräddaren från Carema. Jag välkomnar att de ansvariga nu träder fram från den långa tystnad som rått efter att de negativa konsekvenserna blivit kända.

Skribenterna listar fem motiv till varför beslutet var ”rationellt”. Andersson och Bäckström menar att ett av motiven var att vilja skapa stabilitet genom att inte upphandla vården en gång till. Det skulle innebära stora konsekvenser för privata aktörer inom vård och omsorg i Umeå.

Är det här ett definitiv beslut för att all privat vård och omsorg inom snar framtid kommer att återtas i kommunal regi? Eller om det viktigaste är stabiliteten, kommer enbart nuvarande aktörer att få finnas kvar, oavsett kvalitet? Endast med svepande penseldrag nämns de negativa konsekvenserna av dessa ”rationella motiv”. Är den ökade sjukfrånvaron efter övertagandet rationellt? Eller den minskade upplevda kvalitén? Vad är rationellt med att överta en fullt fungerande verksamhet? Debattörernas replik ger många frågor men få svar.

Vidare skriver skribenterna att de tog över verksamheten eftersom att en ny upphandling efter tre år hade inneburit att ”vilket riskkapitalbolag som helst övertagit verksamheten”. Det är uppseendeväckande att  Andersson och Bäckström inte vet att det är deras ansvar inom LOU att ställa krav och sätta upp spelreglerna för de aktörer som vill leverera vård och omsorg. De båda vet att vem som helst inte kunnat ta över verksamheten. Det är skrämseltaktik!

När ansvariga politiker tar stora beslut med ”snabbenkäter” och lösryckta tidningsartiklar som underlag förbrukas förtroendet omgående. Nu har S och V suttit fast i en retorik som inte har något med kvalitet att göra, där diskussionen om hur bättre vård och omsorg kan levereras hamnat helt i skymundan. Tre år har gått sedan vinstdebatten tog fart. Det är tre år utan förslag från S och V om ökad kvalitet.

Thomas Nordvall (KD)

Kandidat till Riksdagen och kommunfullmäktige

 

”Nej till vinster i vården”

Av , , 1 kommentar 13

Idag har Socialnämndens ordförande Eva Andersson (S) och vice ordförande Åsa Bäckström (V) bemödat sig att träda fram ur en lång och medveten tystnad gällande övertagandet av vårdboendet Skräddaren. Efter min debattartikel angående agerandet verkar det nu vara läge att vagt beskriva skälen till övertagandet.

Istället för att som S och V fokusera på bolagsform och vinst, efterlyste jag fokus på kvalitet. Jag gav dem öppet mål för att dementera att det även för dem är viktigast med kvalitet. Istället väljer de att skjuta i eget mål.

För inte i något ordalag nämns att kvalitén har varit viktig i beslutsunderlaget för övertagandet. Här rabblas det om vinst, riskkapitalbolag och räntesnurror. Lösa rykten i media fick ligga som primärt beslutsunderlag och ideologiska skygglappar stod i vägen för att se hur Carema skötte sig på lokal nivå.

Nej, repliken från dessa ledande politiker visar på hur lite rationella(som de skriver) argument som fanns för beslutet. Den andas ovilja att förstå de irrationella med att sätta en fullt fungerande verksamhet i gungning. Synd.

En kontrareplik kommer under nästa vecka. Då bemöter jag repliken och de ”rationella motiven”.

 

Thomas Nordvall, 

Kandidat Riksdagen & Kommunfullmäktige

Dags att ta ansvar Eva & Tamara?

Av , , 7 kommentarer 11

Skriver idag på Vk.se om Eva Andersson och Tamara Spirics ideologiska krig mot vinster i välfärden som fick konsekvensen att vårdboendet Skräddaren nu upplevs ha sämre kvalitet än innan. Med den höga svansföringen och de negativa konsekvenserna det fått och kommer få kan det vara dags för dem båda att ta sitt ansvar. Lämnar ni era platser till förfogande?

——————————————

Ansvariga socialdemokrater och vänsterpartister i socialnämnden ansåg sig bättre lämpade att sköta verksamheten efter en rad ”skandaler” på Caremadrivna äldreboenden i södra Sverige. Skandalerna dödförklarades senare.

VK förmedlade i ett antal artiklar vad de anhöriga och boende kände inför beslutet. Carema hade skött boendet mycket bra och personalen var omtyckt av både boende och anhöriga. De äldre och deras anhöriga var mycket besvikna över beslutet, men det tog inte de styrande någon hänsyn till.

Kvaliteten som parameter passade inte in som beslutsunderlag när ideologiskt vänstervridna politiker, personifierat av nämndens ordförande Eva Andersson (S) understödd av Tamara Spiric (V) gick till beslut om det framtida verksamhetsansvaret. I en VK artikel säger Andersson angående beslutet att överta: ”Jag störs lika mycket som alla andra över att det går skattepengar till privata fickor.” Spiric gör samma analys.

Jag störs oerhört mycket över att ideologiska skygglappar står i vägen för brukarna, de anställda och anhörigas bästa. När allt underlag visade på att verksamheten fungerade bra, valde S/V att med enbart ideologiska argument försätta kvaliteten i gungning.

Nu kommer rapporterna om en stigande sjukfrånvaro, hög personalomsättning och missnöjda anhöriga. SVT rapporterar (8/7) om missnöjda brukare, anhöriga och personal. I stället för att de politiskt ansvariga framträder och tar ansvar, står nu verksamhetschefen och får försvara det andra beslutat om.

Det tål att upprepas. Det är inte acceptabelt att de boende på Skräddaren ska behöva ta konsekvenserna av detta drastiska politiska beslut byggt på ideologiska grunder. Oavsett hur väl organisationen fungerade, hur nöjda anhöriga var och hur väl de boende mådde så bröt kommunen avtalet med Carema, eftersom det fanns ”risk” för vinst i verksamheten.

Jag anser att förtroendet är förbrukat för de ansvariga och att det bör vara läge för Andersson och Spiric att lämna sina platser till förfogande.

Kvaliteten borde ha satts i första rummet. Då hade beslutet blivit att Skräddaren skulle få fortsätta drivas av Carema. Det är sorgligt att något så självklart inte får vara vägledande. Men det är samtidigt inte mer att förvänta sig när Andersson och Spiric bestämt sig för att all vård som gör vinst bör förbjudas.

Thomas Nordvall
kandidat till kommunfullmäktige i Umeå och riksdagen i höstens val för Kristdemokraterna

 

 

Äggkastning mot partikansliet!

Av , , 2 kommentarer 7

Under natten har någon eller några mindre demokratiskt funtade individer bemödat sig att slänga ägg på vårt partikansli. Händelsen kan ju tyckas trivial men är helt uppenbart riktat mot oss som parti, vilket gör det synnerligen allvarligt. Vi har tidigare blivit utsatta med inkastade stenar genom fönstren för några valrörelser sedan. Man blir mest bara förbannad över hur vissa människor beter sig och hur civiliserade metoder för att föra fram sina åsikter inte verkar kommit dem till känna.

Folkbladet skriver idag om händelsen här. Vi har anmält till polisen eftersom de är mycket angelägna att hålla koll på politiska våldsyttringar.

Inga fler än dem själva verkar veta vilka som stått för äggkastningen, men vi vet ju att det finns en del vänsterorganisationer som gång efter annan yttrar sina åsikter genom skadegörelse här i Umeå. Och man kan ju fråga sig varför det ska vara så svårt att använda den energin till något mer konstruktivt. Troligtvis vill dom inte få ut något konstruktivt av det heller.

 

Får hoppas att dessa yttringar inte blir allt hårdare ju närmare valet vi kommer. Skulle bli en riktigt tråkig valrörelse i så fall.

Använd er röst istället! 

 

IMG_4902

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Starka fördomar mot KD

Av , , Bli först att kommentera 10

Folkbladets ledarskribent skrev en fördomsfull ledare om ”vad Kristdemokraterna är” och vad hon tyckte ”Kristdemokraterna skulle bli”. Den var snurrig nog att behöva besvaras. Idag har vi inne vår replik, underskriven av jag, Veronica Kerr, gruppledare Umeå, Anders Sellström, riksdagsledamot och Birgitta Nordvall, gruppledare landstinget.

 

I en ledare (30/6) skriver vikarierande ledarskribenten Linda Westerlind under rubriken ”Kristdemokraterna borde byta linje” att vårt parti är emot all samhällsförändring, driver enbart kristet moraliserande politik och att partiet har en grogrund i Sverigedemokraterna.

Fördomarna mot partiet och okunskapen om Sveriges kristna historia är påtaglig. Kristdemokraterna bygger sin politik på kristna idétraditionen om alla människors lika, unika och okränkbara värde.
Det är samma värden som byggt Sverige, vår lagstiftning och vårt samhälle. Linda avfärdar detta arv, påstår att Sverige är kristet och samtidigt ateistiskt.
Det är som att säga att Sverige är svart men vitt. Sverige är en sekulariserad stat men fortsatt är en majoritet medlemmar i religiösa samfund. Över 30 procent anser sig direkt tro på en Gud.
För oss Kristdemokrater bejakar vi människors rätt att tro på vad man vill, samtidigt som vi anser att politik och religion ska skiljas åt.

Att vi skulle vara emot samhällsförändringar är okunnigt och fördomsfullt.
Kristdemokraterna har under åren vid regeringsmakten drivit på för ökad frihet, gjort det möjligt för äldre att välja utförare i vården, sänkt skatten för pensionärer, förkortat vårdköerna och ökat kvaliteten i vården.
Gjort den största satsningen någonsin på barn- och ungdomspsykiatrin och infört gåvoavdrag för ideella organisationer.
Gåvoavdraget som ökat givandet till välgörande organisationer med 37 procent, eller 1,3 miljarder kronor mellan åren 2012-2013. Kristdemokraterna har gjort skillnad och bidragit till ett varmare och frihetligare Sverige.

Linda påstår även att SDU och KDU står varandra nära och att det har bäring på moderpartiet.
Det är tvärtemot vad SCBs valundersökning visar. Flödet mellan partierna är mycket små, och än mindre än det från Socialdemokraterna. Ett parti som Linda representerar.

SDU står för en radikalt annorlunda människosyn än KDU.
Det fula spel som SDU hållit på med har KDU markerat mot varje gång. Så även det på Almedalen. Att spela ut SD-kortet utan fakta är synnerligen osmakligt.

Förbjuder S och V kommunen nu?

Av , , 5 kommentarer 14

SVT nyheter rapporterade igår om missförhållanden på äldreboendet Skräddaren på Teg. Bakgrunden är den att ledande Socialdemokrater och Vänsterpartister abrupt tog över verksamheten från Carema 2011, efter ett mediadrev på bolaget. Skandalerna blev tillslut ”skandaler” och dödförklades senare eftersom det var falsarier. (Läs här) Carema (som bolag) hängdes ut för vanvård och Eva Andersson (S) och Tamara Spiric (V) var snabbt ute och ville ta ideologiska och politiska poänger. Eva Andersson sa så här angående övertagandet:

Varför fattar ni det här beslutet?
– Det var inte ett riskkapitalbolag i den här formen när vi startade, säger Eva Andersson och tillägger:
– Jag störs lika mycket som alla andra över att det går skattepengar till privata fickor. (VK, 2011)

Nu kanske ni undrar varför de inte nämner vanvård?

Jo, eftersom att Carema drift av Skräddaren på Teg hade fått mycket bra omdömen från brukarna, anhöriga och personalen trivdes på jobbet. Kvaliteten, som jag, kristdemokraterna och Alliansen anser viktigast, låg inte ens till grund för något beslutsunderlag. Ändå väljer S och V att bryta kontraktet omedelbart och vräker ur sig kritik mot ”skatteparadis” och ”vinster som går till annat”. Tamara Spiric menade då att vanvården var en bevis för att vinster i välfärden var jordklotets största hot. Att Caremas huvudmannaskap tillsammans med duktiga och drivna medarbetare på Skräddaren hade levererat god kvalitet var sekundärt.

Nu kommer rapporterna om ökad sjukfrånvaro, hög personalomsättning och minskad nöjdhet.

Det är bekymmersamt när politiker kan fatta så abrupta beslut som får så stora konsekvenser och sen gömma sig bakom kommunens tjänstemän. Men nu när sämre kvalitet uppstått tillföljd av övertagandet från kommunen har jag bara en fråga till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet:

Bör inte kommunen förbjudas från att bedriva äldrevård? Ni har ju ett bättre beslutsunderlag nu, än det ni använde för att förbjuda Carema från att driva äldrevård.

 

 

Romsons obehagliga könskrig

Av , , 2 kommentarer 20

Läs det här stycket:

Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders män som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders män, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt. 

Byt nu ut ordet <vit> mot <svart>, <heterosexuell> mot <homosexuell> och <män> mot <muslim> eller varför inte <judar>.

——————-

Den som klarar av att rentvå sitt samvete från den textraden skulle sannolikt inte ha något samvete. Eventuellt bara besitta en fruktansvärt dålig människosyn med mycket obehagliga undertoner.

Miljöpartiets Åsa Romson kunde dock slänga sig vilt med att hänga ut heterosexuella medelålders män under sitt tal på Almedalen. Det gick, i alla fall inom de radikalfeministiska kretsarna, hem. Och även fast de kretsarna är högljudda så tillåter jag mig själv, i vart fall hoppas, att gemene person tyckte det var ett obehaglig tal som i mångt enbart syftade till att hänga ut män som (o)djur. Romson väljer i talet att göra en motsättning mellan vita män och människor.

Tyvärr var inte det här en ny nivå av radikalitet inom radikalfeministisk analys, utan en fortsättning av den allt mer fördummande uppdelningen av människor.  Vit mot svart. Man mot kvinna. Hetero mot homo. Analysmetoden har än inte fördömts av den breda massan. Den har snarare letat sig in från radikala partier till de etablerade som Socialdemokraterna. Det fungerar än så länge, eftersom den ”slår uppåt”. Men när slår den om? Hur hanterar vi en omvänd tågordning?

Radikalfeminismens analys har för länge sedan spårat ut. Det personifieras av Åsa Romsons tal:

Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av rika män, men drabbar fattiga kvinnor. Det är samma mönster oavsett om vi tittar i Sverige, Europa eller världen.

Dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barns.
Det måste ifrågasättas.

Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?
Vad är det som säger att
mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?
Och vad är det som säger att den svenske
mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd? 

Klimatförändringarna visar att världen är i akut behov av en feministisk politik.

Radikalfeminismen försöker måla upp dikotomier som inte existerar, eller som åtminstone är helt irrelevanta för inbördes jämförelser.

Politiken står inte mellan en stadsjeep eller tunnelbana. Mig veterligen betalar staten inte ut stadsjeepar. Motsatsparet mellan Bromma flygplats och en kvinnlig student är helt absurd. Bostadskrisen slår lika hårt mot alla studenter oavsett kön och Bromma flygplats kan på intet sätt stå som ett hinder mot bostadsbyggandet.

Och sist men inte minst. Sen när har mannen rätt att äta kött? Vilken lagstiftning fastställer det? FNs lista över mänskliga rättigheter?

Klimatförändringarna visar inte att världen är i akut behov av en feministisk politik.

Däremot påvisar Åsa Romsons tal i Almedalen att svenskt debattklimat är i behov av ett bryskt uppvaknande från den radikalfeministiska tankesättet. Den diskurs som delar upp människor i allt fler grupper och tillhörigheter är fördummande och kontraproduktiv. Den är totalitär genom att diskvalificera människor genom att enbart se till deras yttre attribut. Hudfärg, kön, etnisk tillhörighet.

Världshistorien bevisar att det inte är på den vägen vi vill vandra.

Feministiskt haveri om guld

Av , , Bli först att kommentera 8

Skriver idag en replik på Feministiskt initiativs debattartikel om att sälja guldet för att få mer vård. Den bisarra åsikten och oförståelsen krävde ett svar. : http://www.folkbladet.nu/824290/f-maste-vardera-guldet-hogre

Feministiskt initiativs Kajsa Markström och Saasha Metsärantala attackerar Riksbankens guldreserv och produktionen av guld i svenska gruvor. Feministiskt initiativ skriver att de vill satsa alla resurser på vård, skola och omsorg i stället och menar att det arbetade timmarna för att extrahera guldet gör mer nytta i vården.

Men med det ekonomiska synsättet skulle inga pengar finnas att fördela till vård, skola och omsorg. Det förstår nog de flesta vore en katastrof.
Varför just guldet blev i skottgluggen nämns inte. Jag ska väl inte föregå deras motiv, men troligtvis har de blivit varse att Sveriges riksbank sitter på en herrans massa guld förvarade i bankvalv. De har även gjort en genusanalys på guldet och kommit fram till att det värderas högre för att det är manligt.

Jag vet inte, men historiskt har det i alla fall varit främst kvinnor som burit smycken av guld.

Det ska kvinnorna vara mycket glada över.

Guldet finns där för att papperspengar, som Feministiskt initiativs Gudrun Schyman med en cigarettändare brände upp, ska garanteras sitt värde över tid. Guldet, som tidigare gick att byta direkt mot pengar, är en ändlig råvara som används för att stabilisera ekonomin vid valutaförändringar och likviditetsproblem.

Guldet har tenderat att öka i värde när värdet av en valuta sjunker. För att förenkla det lite. Om Visby (Schyman brände 100 000 kr där) hade varit en liten isolerad ekonomi hade hon faktiskt på marginalen bidragit till att alla andra öbor hade blivit något rikare, eftersom varje krona därmed hade blivit mer värd (deflation).

Hade i stället en centralbankschef kommit med ett lass sedlar och slängt dem över Visby-ekonomin hade i stället värdet på alla andra kronor sjunkit (inflation). Om man då som öbo ägde guldtackor hade värdet på guldet ökat och således försäkrat ägaren om att den ökade penningmängden i ö-ekonomin inte raserat värdet av ens tillgångar, som så enkelt kan tryckas i sedelpress. De som ägt guld under 2000-talet har exempelvis fått se en tredubbling av värdet.

Med det här lilla exemplet hoppas jag att Feministiskt initiativ får mer förståelse för varför det finns stora guldreserver. Men det är främst oförståndet för hur vi får råd att finansiera vård, skola och omsorg som är mest uppseendeväckande. I raka motsatsen till Feministiskt initiativs resonemang så är det varje produktivt arbetad timme inom näringslivet som finansierar det offentliga.

Varje exporterad guldtacka, varje arbetad timme på Volvo lastvagnar och varje såld vara ger pengar till välfärden. Människor får jobb och välståndet blir större. Men det kanske inte är mer man ska förvänta sig från Feministiskt initiativ som hittills visat upp ekonomiskt utopiska idéer som skulle få allvarligt negativa konsekvenser för Sveriges ekonomi och minskade resurser till vård, skola och omsorg.

Med Feministiskt initiativs ekonomiska utspel verkar Schymans uppbrända pengar fortsatt vara det bästa Feministiskt initiativ bidragit med till svensk ekonomi.

Thomas Nordvall
ordförande KDU Umeå
ekonomisk talesperson KDU Sverige