Skriver tillsammans med vår avgående förbundsordförande, Aron Modig, en replik på SSU och LOs gemensamma debattartikel i VF där de presenterar sin "90-dagars garanti": 

I Sverige i dag skapas det för få nya jobb och för många ungdomar går arbetslösa. Så långt har den kvartett av företrädare från SSU och LO rätt, när de skriver en gemensam debattartikel i Folkbladet (30/4).
Det är riktigt att den höga svenska ungdomsarbetslösheten är en skamfläck på det borgerliga styret.

Problemet med de socialdemokratiska företrädarnas politik är att den inte erbjuder några lösningar på detta bortsett från vaga och tomma löften, denna gång om ”lägst arbetslöshet i EU år 2020” och om att arbetslösa ungdomar inom 90 dagar ska ”garanteras antingen jobb, utbildning eller praktik”.
I vanlig ordning ges varken trovärdiga svar på hur de nya jobben ska skapas eller på hur ungas ställning på arbetsmarknaden kan stärkas.

Sosseföreträdarnas förslag om att på konstgjord och tvingande väg putsa till arbetslöshetssiffrorna genom att skapa olika typer av ”låtsasjobb” är ingenting annat än slöseri med våra gemensamma resurser.
Vad som behövs är ju en politik för ett starkare näringsliv och mer företagande, så att fler riktiga jobb kan skapas. Behövs gör också en politik för en arbetsmarknad som inte missgynnar unga och reformer som gör det ännu mer lönsamt att arbeta visavi att inte göra det.

Men kanske är det inte så förvånande. LO, socialdemokrater och allehanda socialister har ju till stor del byggt upp den mur runt arbetsmarknaden som våra unga möter när de efter skola och högre studier vill ut i arbetslivet.
Det handlar om höga ingångslöner, höga kostnader för att anställa, missgynnande turordningsregler och skadliga skattesatser som minskar såväl utrymmet för investeringar som incitamenten att gå från bidrag till arbete.
De bakomliggande anledningarna till detta känner vi till. Dessa företrädare har alltid lagt vikten på att stärka ställningen för de som har ett jobb snarare än att bry sig om de negativa konsekvenser detta medfört för de utan jobb.

Vi unga kristdemokrater ser ytterst allvarligt på den höga arbetslösheten bland unga och vi ser det som centralt att våra ungdomar så tidigt som möjligt får in en fot på arbetsmarknaden.
Men för att detta ska kunna ske måste trösklarna till arbetsmarknaden sjunka ordentligt, så att fler jobb med lägre krav kan komma till stånd.

Lösningen på detta samhällsproblem har aldrig varit – och kommer aldrig att vara – att med konstgjorda medel försök trycka ut unga i sysselsättning, med stora pengapåsar från skattebetalarna som medel.
I stället behövs en större lönespridning, låga arbetsgivaravgifter för unga och lägre skatter på arbete som ger förutsättningar för fler jobb i Sverige.

Thomas Nordvall
Ordförande KDU Umeå
Aron Modig
Förbundsordförande KDU

I helgen har Kristdemokratiska ungdomsförbundet hållit sitt 48:e Riksmöte på Öckerö i Bohuslän där ny ordförande, presidium och förbundsstyrelse valdes. Avgående Aron Modig lämnade efter två år på posten plats till en enhälligt vald Sara Skyttedal till ny förbundsordförande. 

Jag var nominerad av valberedningen till en plats i förbundsstyrelsen och fick efter sluten omröstning en av de åtta platserna, med stöd från 65 av 70 röstberrättigade! 

Jag känner mig oerhört glad och stolt över att få denna plats och vill tacka alla som röstade på mig! 

Med anledning av kandidaturen höll jag ett anförande om varför jag ville sitta i förbundsstyrelsen. Detta kan ni läsa här nedan: 

Skriver denna insändare i dagens VK: www.vk.se/851439/vuxenvarldens-ansvar-for-att-agera-mot-mobbning

 ”Det värsta är inte de elaka människornas elakhet, utan de goda människornas tystnad”

Varje fall av mobbning är en tragedi. Varje fall av mobbning skapar livslånga sår hos de som är utsatta. Varje återkommande fall av mobbning belyser att man inte på ett effektivt och delaktigt sätt arbetat med en gemensam värdegrund för personal och elever i skolan. Handlingsplaner mot kränkande behandling verkar i dessa fall inte efterlevas. Något som måste ses bekymmersamt.

Alla elever ska kunna gå till skolan och känna sig trygga och sedda i den skola de har plikt att närvara i fem dagar i veckan. De krav viställer på dessa elever måste följas med den skyldighet vi har att säkerställa en god psykisk miljö. Med vi syftar jag på vuxenvärlden.

Det måste ses för vad det är. Ett svek från vuxenvärlden, där den tydliga markeringen på vad som är rätt och fel lyser med sin frånvaro. Det handlar om att vara en förebild, att reagera i tid och att förebygga oönskat beteende.

Det fall av mobbning i Umeå som fått medial uppmärksamhet under senaste veckan tydliggör att vuxenvärlden har mycket att jobba med. Skolan måste ta sitt ansvar- föräldrarna likaså.

När mobbningen får fortgå utan ingripande av vuxna riskerar kulturen på skolan att påverkas negativt för alla, där respekten för alla människors lika värde undergrävs och ribban för vad som tolereras höjs.

Att planerna som politiker fattar beslut om efterföljs borde vi kunna ta för givet. Men ärligt talat- vad är några rader på ett papper värt om inte det medmänskliga ansvaret och vuxenvärldens vägledning upprätthålls. Jag är övertygad om att detta är det centrala. Vi- vuxenvärlden, föräldrarna, skolpersonalen- får aldrig förbise mobbning och kränkande behandling, utan måste ständigt vägleda och stärka de unga till att bli goda medborgare och medmänniskor.

Thomas Nordvall (KD)

Ledamot För-och grundskolenämnden

”Vi ska ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020!” basunerar Stefan Löfvén ut på sossarnas första dag av partikongressen. Detta ska uppfyllas genom två saker:

1. Antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka

          och....*trumvirvel*

         2. Fler människor i arbete

Jag undrar hur lång tid det tog för denne ”potentiella statsminister” att komma på dessa två briljanta lösningar. Det var nog en gammal hård julnöt att knäcka. 

För det första så är förslagen inte medlen utan följdeffekten av en konkurrenskraftig och vital marknadsekonomi där företagen får möjlighet att utvecklas och expandera.

Det vore beundransvärt om socialdemokraterna skulle försöka analysera sina förslag som kommit under tiden efter Juholt för att stärka den svenska arbetsmarknaden. Högre skatter, höjd krogmoms och höjda arbetsgivaravgifter för unga är några av de jobbskapande åtgärder som lagts. Hur dessa skapar jobb är nog en gåta för Fader Fouras.

Den politik som bör föras ska premiera mer pengar i plånboken för medborgarna, utrymme för sparande och investeringar. Det ger en sundare privatekonomi och ger möjligheter för människor att starta företag eller spara pengar som därmed kan vitalisera andras investeringar. 

Grunden för all välfärd ligger i ekonomins möjligheter att generera kapital och företagande. På så vis ökar statens intäktssida och med fler människor i arbete minskar även statens kostnadssida. Då får vi vad Löfvén ser som medlet, men som vi alla bör se som följdeffekten av ett konkurrenskraftigt och företagsamt land.

Under dagens kommunfullmäktige avslog majoriteten Folkpartiets motion om inrättandet av språk- och matteklasser för elever som vill fördjupa sig i dessa ämnen.

Det finns redan en väletablerad konsensus om att idrottsklasser och även här i Umeå engelskaklass på Backens skola ska få finnas för eleverna som behöver extra för att stimuleras inom dessa ämnen. Detta går tydligen inte an för ordförande Margareta Rönngren, eftersom att ”högpresterande skapar stor konkurrens och press att man ska klara förväntningarna”. (?)

Vi kan också läsa att hon anser att ”lågpresterande elever hämmar utvecklingen”.(?)

Som hon med rätta markerar så ska svensk skola vara likvärdig. Det kommer dock alltid finnas en grad av differens mellan lärares sätt att lära ut m.m. Det är nog ingen oense om. Och på samma sätt vet vi att elever lär sig olika snabbt och intresserar sig för olika ämnen mer. Vissa behöver mer, svårare och fördjupande uppgifter för att få utvecklas.  Andra behöver mer tid och hjälp för att lära sig de ursprungliga målen.

Men detta är förstås livsfarligt i den socialistiska andan. Duktiga måste hållas tillbaka.

Utifrån denna tanke väljer man därmed att bortse från de elever som har mer att ge och följdaktigt behöver mer stimulans för att utvecklas. Det är helt fel och skadligt för den totala utvecklingen av svensk skola. Det handlar inte om att bortse från de som har svårare i skolan, utan att se till att alla får möjlighet att insupa kunskap. Vad är annars vitsen med skola? Margareta får gärna svara på detta.

Att ge elever som har lättare för att lära sig och särskilt intresse för vissa ämnen, möjlighet att fortsätta sin förkovring bör inte vara en vattendelare inom politiken utan ses som en självklarhet. Det är bra för eleverna och ger incitament för fortsatt lärande. Något som samhället och individerna vinner av i längden genom att kunskapen växer.

Nu öppnar istället Margareta Rönngren upp för att låsa igen dörrarna till de andra ”specialklasser” som redan finns.

Det verkar tydligen ha gått för bra för dessa elever…  

I gårdagens VK hade jag inne denna insändare om att företagsklimatet i Umeå kommun måste förbättras. Ett beslut som att kommunen tänker bedriva badhuset i egen regi är ett sådant tydligt tecken på Vänsterns ideologi får genomsyra kommunhuset. Det är mycket skadligt för tillväxt och välstånd i kommunen och riskerar att skapa onödiga barriärer för nyetableringar av företag. 

Umeå kommun borde vara välkomnande och aktivt jobba för att företag ska få möjlighet att etablera sig, vilket därmed ger arbetstillfällen och intäkter till kommunens kassa. 

Här kommer insändaren i sin helhet...

Umeå ligger på plats 190 av 290 i företagsklimat, enligt Svenskt Näringslivs undersökning, och tappar för varje år sedan 2007. När den totala placeringen bryts ner till enskilda frågor blir inte siffrorna bättre och de två nedanstående bör nog belysas extra:

Kommunpolitikers attityd: Plats 211 av 290

Kommunens konkurrens mot företagen: Plats 271 av 290

Vill styrande Socialdemokrater och Vänsterpartister på allvar skapa tillväxt i Umeå bör tyngdpunkten ligga på reformer som tjänar till att underlätta jobbskapande, förbättra de privatekonomiska förutsättningarna och säkerställa gott företagsklimat i kommunen.

Det blir därför problematiskt när vi har ett kommunhus som upplevs av företagare som ett hinder på deras redan krokiga väg som entreprenörer. När Kommunalråd Lennart Holmlund (S) stoppar huvudet i djupsnön och ”inte förstår varför” Umeå tappar i rankingen kan det vara av intresse att påtala att han som styrande politiker är den som sitter med verktygslådan! Tyvärr har Vänsterpartiets intåg i maktens korridorer nedmonterat vikten av en vital privat sektor. 

Vi i KDU ser det som angeläget att företagsklimatet förbättras radikalt för att det skall vara attraktivt och enkelt att belägra sin verksamhet i Umeå, i ett led för fler jobb och bättre samhällsutveckling. Att ta tillvara på de entreprenöriella krafter och den kunskap som finns i en universitetsstad som Umeå bör vara prioriterat för att nyutbildade ska ha möjlighet att skaffa sig attraktiva jobb i Umeå och inte flytta till andra städer för jobb.   

I en sund ekonomi får människor möjlighet att utvecklas och stå på egna ben och detta ska inte sättas i motsats till en god välfärd. För genom att hålla låga skatter ökar marginalerna för de med lägst inkomst, det skapar utrymme för investeringar och konsumtion- som i sin tur förbättrar efterfrågan i stadens butiker. Sammantagna följdeffekter som ökar kommunens intäkter. Det gör också kommunen mer attraktiv att flytta in i. 

Vi Unga kristdemokrater tycker att Umeå är en fantastisk stad och en stad som har potentialen att utvecklas till något ännu bättre. Allt börjar dock med jobbtillväxt och goda villkor för företagande och därför måste kommunen förbättra det rådande företagsklimatet betydligt för att staden ska kunna utvecklas och nå målet om 200 000 innevånare. Vi ser företagen som en ytterst viktig byggsten i kommun och det är hög tid att styrande majoritet också inser det!  

Cyperns åtaganden för att få tillgång till räddningspaketet från euro-gruppen är nästa steg i en förskjuten maktbalans från medborgare till maktens högsta korridorer.

När nu eurogruppen och IMF vill stoppa händerna än djupare i syltburken efter medborgares sparkapital genom en procentuell ”engång-skatt” (som säkert kan återkomma i andra sammanhang) går man, enligt min mening, både för långt och på fel väg. 

Detta kapital är medborgarnas intjänade pengar som de, utan att ha någon annanstans att lägga undan dem, satt in på bankerna i sitt hemland. De är obönhörligt pengar som ingen annan skall komma till godo. Pengar ingen överstatlig institution skall sitta och bestämma om att ta. 

Nu kan det ju ske ”smidigt” eftersom pengar är digitaliserat och därmed kan transaktionerna ske i det dolda, men en lustig tanke slog mig gällande hur det hade skett om alla hade pengarna fysiskt tillgängligt under madrassen.

Då hade det kanske flugits in ett gäng Euro-tjänstemän som hade knackat på och gått in i var mans hus och krävt dem på 7% eller 9% av deras kapital i madrassen. Sen hade dom, med troligtvis en del bråk, konfiskerat pengarna i kappsäcken och vandrat vidare till nästa dörr. Olustig tanke va? Ack så sann. 

Är det några som ska stå till svars är det aktieägarna som ska betala notan. Nu får istället vanligt folk stå för notan och aktieägarna verkar nästan skyddas. Mer fel kan det inte bli! 

Maria Larsson besökte igår (och idag) Umeå där hon under gårdagen besökte en skola, hade pressträff med bl.a. VK och följde med ungdomspolisen i Umeå för att tala om den eskalerande användningen av droger- främst spice och cannabis- bland våra ungdomar. 

Jag har tidigare skrivit om detta via bloggen och insändare, om vikten av ett aktivt motverkande av droganvändning. Förutom en självklart restriktiv lagstiftning måste vi förstå bakgrunden till varför fler och fler tar till droger. Vi måste också inse att det främst genom vuxna, föräldrarna inkluderat, som denna restriktion kan verkställas. 

Maria pratade idag på kristdemokraternas vårstämma om hennes besök hos ungdomspolisen. Dessa poliser, som förtjänstfullt arbetar speciellt inriktat på våra unga medborgare i Umeå, berättade om en gemensam nämnare som de såg bland de ungdomar som drogar och ”är på glid”: Brist på stöd från vuxna. En vuxenvärld som inte finns där för dem. Som inte ser dem. Som inte är förebilder, auktoriteter och vägvisare i en krånglig värld. 

Det är här vi har en viktig grundpelare i arbetet mot droganvändning! 

Från kristdemokraternas sida ser vi familjen, de små gemenskaperna som de viktigaste beståndsdelarna för ett gott samhälle. Vi måste föra en politik som ger föräldrarna mer tid för sina barn, där det egna ansvaret upprustas och där solidaritet mellan människor möjliggörs av det civila samhället. 

Trygghet och gemenskap ska genomsyra våra ungas uppväxt! 

Debattinlägg i dagens VK

Att det är viktigt att träna när man är äldre vet vi, men det är minst lika viktigt att träna när man är barn. På fritiden sitter barn allt mer still, och till följd av det ökar barnfetman. Investeringar i barns hälsa syns inte förrän långt fram i tiden, men vi måste våga investera i saker som sträcker sig längre än en mandatperiod.

Hälsa, välbefinnande och skolprestationer måste prioriteras. En grupp forskare i Skåne har studerat vilka effekter idrott i skolan får. En grupp elever har haft daglig schemalagd fysisk aktivitet under 45 minuter. En kontrollgrupp fick nöja sig med idrott två gånger i veckan, som är det vanliga idag. I gruppen med daglig rörelse var det sju procentenheter fler som klarade grundskolans mål och uppnådde behörighet för gymnasieskolan än i kontrollgruppen. Framförallt var det killarnas resultat som förbättrades, och killar presterar ofta sämre än tjejer i skolan idag. Killar med idrott varje dag hade dessutom betydligt högre betyg i svenska, engelska, matematik och i idrott och hälsa än killar i kontrollgruppen.

Denna kunskap måste tas till vara. Här ser vi en åtgärd som ger dubbla positiva effekter. Det ger både bättre skolresultat och bättre hälsa. Fysisk hälsa ger också mental hälsa. Skolhälsovård ska inte bara vara skolsjukvård, det måste vara skolfriskvård också.

Att öka andelen fysisk aktivitet kan utöver de positiva effekterna på både skolprestationer och hälsa också öppna upp för en mer aktiv fritid. Det är i gemenskap med varandra som vi utvecklas som människor. Familjer, vänner, skola och fritidsaktiviteter är grundläggande för att vi ska må bra. En fungerade och aktiv fritid ger mer än bara hälsomässiga fördelar. Föreningslivet är en utbildning i demokrati och ger en ökad förståelse för hur samhället är uppbyggt. Där får man förebilder men ofta blir man också en förebild för andra.

Genom att prioritera den fysiska aktiviteten skapas tidigt en vana av att träna som man har med sig genom livet. Många framgångsrika studenter idrottar parallellt med sina studier, och många framgångsrika idrottare har studerat vid sidan av träningen. Man blir faktiskt bättre på det man gör om man gör annat också.

Forskningen visar hur vi kan förbättra resultaten i skolan. Nu måste vi agera. Inte minst eftersom de elever som framför allt halkar efter kunskapsmässigt och hälsomässigt också ofta lever i ekonomiskt och socialt utsatta sammanhang. Då är det särskilt viktigt att forskningen tas tillvara i utformningen av skolan. Alla barn har rätt till hälsa, kunskap och så goda uppväxtvillkor som det överhuvudtaget är möjligt.

David Lega

Andre vice partiledare (KD) och kommunalråd i Göteborg

 Thomas Nordvall (KD)

Ledamot För- och grundskolenämnden i Umeå

Två förslag om skolpolitik har på senare tid kommit från Socialdemokraterna och de går att sammanfatta med ett ord: Tvång!

Det första förslaget gäller att göra gymnasiet obligatoriskt, till skillnad från nu när de flesta på frivillig basis väljer att gå vidare med gymnasiestudier. De har mycket vaga argument för detta, men det starkaste är;

Elever utan gymnasiebehörighet tenderar att ha svårare på arbetsmarknaden.

Ja, visst är det ett problem att dessa elever har svårare att ta sig in på arbetsmarknaden. Troligtvis inte för att de är sämre än någon annan på att jobba inom ”vanliga ungdomsjobb”, utan för att det finns fler ungdomar än jobb och att det då blir naturligt, om ordet får användas, för en arbetsgivare att söka sig till de som i alla fall slutfört sina studier.

Och då tänker sosse-reptilen: då måste vi se till att alla går gymnasiet.

Vad händer då med kravnivåerna som vi illustrerat ovan? De höjs, eftersom att alla då har en gymnasiebehörighet och därmed måste eleverna rangordnas efter andra meriter, så som betyg. Ingenting förändras således.

Men det mer allvarliga i detta förslag är att Socialdemokraterna inte ens till det minsta försöker att analysera och förstå varför ungdomar överhuvudtaget inte klarar studierna, eller inte går gymnasiet. Att tvinga skoltrötta, motivationslösa eller än värre, elever med psykisk ohälsa, till skolbänken kommer inte lösa några problem alls! Det är en naiv idé och ett dumdristigt förslag.

För att fortsätta på den inslagna vägen så kom ett förslag om att göra förskolan ”frivilligt tvingande” som det nog bör kallas, från två års ålder!

Tillåt mig att få er att reflektera. 2 år.

Vilka är viktigast för barnen vid två års ålder? Ringa in rätt svar

A: Föräldrarna

B: Staten

Nu kanske vissa tänker, varför just staten? Det är ju pedagoger.

Självklart, men det finns en hållhake i detta. Socialdemokraterna tänker subventionera förskolan ännu mer, från redan höga nivåer. Denna subvention kommer från ett stort skatteuttag från föräldrarna. Föräldrarna får således starka incitament att ha barnen på förskolan från så tidig ålder som möjligt, för att det helt enkelt blir mest lönsamt så. Staten är alltså hela styrmedlet.

Jag tänker faktiskt bara på barnen. På vilket sätt är inte föräldrar som känner sig ha råd att stanna hemma med sina barn, de bästa" lärarna " för barnen i deras tidigaste ålder? På vilket sätt?

Jag kan lova att det inte blir fler doktorshattar bara för att barnen är i pedagogiskt stimulerande miljöer vid två års ålder.

Förskolan och pedagogerna gör ett otroligt bra jobb och de behövs för att få livspusslet att gå runt för många. Jag tycker att alla som vill ska få ha sina barn i förskolan. Det är en viktig verksamhet. Vi måste bara stanna upp och fundera på hur mycket tid/pengar/resurser som bör tillfalla föräldrarna respektive förskola?

Barn i 2-årsåldern behöver inte socialiseras, de mår bäst av att få så mycket tid som möjligt med föräldrarna, vilket är vedertaget från psykologisk forskning. Om barnen får en god, trygg och psykosocialt stärkande omsorg och en solid grund att stå på så är de bättre förberedda när livets jobbiga stunder kommer. Då är det tryggt att ha något att falla tillbaka på. 

Vad är ditt svar? Vilka är viktigast?

Skrev detta svar på en debattartikel i VF. 

I sin debattartikel (VF 21/1) skriver Christer Lindvall (S) att Socialdemokraterna har svaren på arbetslösheten. Och möjligtvis är det så att de har svaren, men de har varken rätt verktyg eller ingång till problematiken.

Lindvall nämner dem inte, men om vi backar bandet, så lade Socialdemokraterna en ”affärsplan” för Sverige i höstas. Planen, vars fokus låg på att höja arbetsmarknadens trösklar för ungdomar, höja skatter, sänka RUT-avdraget och öka på bidragen som efterfrågestimulerande åtgärder, tycker jag de flesta S-företrädarna skulle ha svårt att argumentera för som jobbskapande åtgärder.

Vi unga kristdemokrater motsätter oss denna affärsplan, då det framgår tydligt att det inte är rätt verktyg för jobbskapande och i synnerhet inte gynnar ungdomars möjligheter på arbetsmarknaden. Jobbfrågan är utan tvekan den absolut viktigaste frågan idag, då följden av arbetslöshet inte bara får tillväxtmässiga, utan främst sociala konsekvenser för individen och samhället i stort. Åtgärderna är därmed inte att spänna åt banden hårdare runt en redan stel arbetsmarknad där höga ingångslöner och en rigid arbetsrätt skapar allt för höga trösklar och kostnader för att anställa.

Vi unga kristdemokrater vill bland annat se en mer flexibel arbetsmarknad. Lägre ingångslöner, reformerad LAS, lägre skatt för att premiera flit och en riktad sänkning av arbetsgivaravgiften för små företag är några av de jobbskapande åtgärderna vi ser.

Dessa förslag ökar företagens utrymme att anställa och ger sänkta trösklar för ungdomar att ta sig in på arbetsmarknaden. Detta är ytterst nödvändigt för att ge ungdomarna ett jobb och en framtidstro!

Thomas Nordvall

Ordförande KDU Umeå

Skrev igår denna insändare i VK med anledning av den granskning som VK gjort kring droganvändandet. Texten finns i sin helhet nedanför bilden!

VK:s artikelserie och granskning av drogbruket och missbruket i Umeå visar på hur en relativt dold marknad tornar upp där allt fler ungdomar regelbundet brukar cannabis och andra droger så som nätdrogen spice. Dessa droger är illegala för att de allvarligt kan skada och påverka brukaren, vilket är särskilt allvarligt med tanke på den unga ålder många brukare är i när de vid första tillfällena använder nämnda droger. 

De synnerligen allvarliga effekter så som skador på hjärnan och ökad risk för psykoser är skäl nog för att förstå dessa drogers negativa påverkan. Men utifrån hur debatten ser ut på sociala medier och internetforum märks det tydligt att ett aktivt grepp måste tas kring frågan för att inte allt fler ungdomar ska hamna i droganvändning. Här har föräldrar och skolan en viktig uppgift i att sätta sig in i problematiken kring drogerna och aktivt motverka användande och den liberala kultur som riskerar att spridas tillföljd av att fler ungdomar använder dem.

Viktiga organisationer så som polisen och ungdomsgruppen hos kommunen vittnar om att drogerna säljs, nyttjas och byter ägare under skoltid, vilket visar att drogerna befinner sig nära stora grupper ungdomar. Detta är oroväckande och en utveckling som inte får gå obemärkt förbi. 

Vi unga kristdemokrater ser det som en självklarhet att drogerna skall vara olagliga med de effekter och påverkan drogerna ger, men vi är samtidigt medvetna om att alla människor är ofullkomliga. Därmed bör det också arbetas både med förebyggande insatser och ges möjligheter till vård för att ta sig ur ett missbruk. Vi välkomnar de insatser och medel som vår barnminister Maria Larsson (KD) avsatt för att minska användningen.  Att så som liberala förespråkare vilja legalisera är att göra främst de unga en stor björntjänst och riskerar att bruket och därmed skadorna än mer förvärras. Det vore otvetydigt fel väg att gå!

Våra ungdomar behöver en drogfri tillvaro. 

Thomas Nordvall 

Ordförande KDU Umeå

Hittade denna interpellation om platt skatt som Peter Persson(S) ställt till finansminstern. Humor i mängder och klassiskt formulerad retorik!

 Interpellation

2012/13:207 Platt skatt

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Så kallad platt skatt är något som på 1970-talet började förespråkas av olika nyliberala ekonomer med Milton Friedman i spetsen. Idén är också förknippad med den högerextrema filosofen Ayn Rand om vilken Wikipedia skriver: ”Hennes extrema fördelningspolitiska idéer, vilka byggde på avskaffande av all form av beskattning och bidrag, total privatisering av allt som traditionellt anses gemensamt inklusive staten som företeelse, ansågs även i USA som utopiska.” Vidare uppges hon ha inspirerat såväl Margaret Thatcher som Anton LaVey, grundare av Church of Satan.

Ett tidigare svenskt folkrörelsepartis idéprogram har kidnappats av anhängare till Rand, Friedman och platt skatt. Rand utgör partiledarens främsta ideologiska inspiratör.

Det är inte utan oro för idén om en generell och skattefinansierad välfärdsstat med trygghet för alla medborgare som man betraktar de nyliberala och randska idéerna om platt skatt. Statsrådet har nu möjligheten att lugna medborgarna på denna punkt eller öppna upp för att dylika tankar ligger i regeringens färdriktning.

Min fråga till finansministern är:

Är så kallad platt skatt, som har sin grund i bland andra den högerextrema filosofen Ayn Rands filosofi, något som statsrådet kommer att verka för i den framtida skattepolitiken?

Stormen har nu delvis lagt sig från den sista tidens många utspel efter det uppmärksammade reportaget av Uppdrag Granskning om beskrivningen av barnfattigdomen i Sverige.

I debatten har väldigt olika tolkningar av programmet gjorts och jag kan väl delvis hålla med ”båda sidor” av beskrivningen. Självklart är Janne en journalist som alla andra-  en som vrider och vänder på orden, formuleringarna och frågorna för att rikta det åt det håll han ämnar. Situationen för dessa barn måste självklart lyftas upp och belysas för vad de är och samhället ska stötta. 

Men reportaget lyfte problematiken med det faktum att stora, välrenommerade organisationer använt sig att felaktiga beskrivningar för att nå få större genomslag, vilket alltid måste anses felaktigt. Trovärdigheten naggas tyvärr i kanten, vilket inte gynnar de barn som behöver dem så väl. Det gäller att framhålla de faktiska förhållanden som barnen lever i och använda begrepp som ger en rättvis bild av situationen. 

De barn vars föräldrar lever under mycket knapra ekonomiska förhållanden får absolut inte glömmas bort. De väljer inte sin situation och är de som ytterst ska stöttas. Och självklart blir det via föräldrarna förutsättningarna ska ges för att människor ska komma sig ur det vi i Sverige benämner som fattigdom. 

Vägen ur detta är ge förutsättningar för jobbskapande och att minska det höga skattetrycket som råder. Det kräver inget tungt tänkande för att inse att marginalerna för barnfamiljer är små efter att alla skatter är betalda, via både direkta och indirekta sådana. Det andra alternativet är förstås att höja skatterna och öka på bidragen och minska den ekonomiska utväxlingen för staten och därmed välfärden.  

Här skriker främst vänstern högljutt, men med vars politik ännu fler skulle vara fattiga. Paradoxalt kan tyckas.

Människor vill, så som framkom i reportaget, få ett jobb, få en egen inkomst, få möjligheten att stå på egna ben och få en tillvaro som är stimulerande. Genom ekonomisk tillväxt kan vi få människor ur fattigdom och jag vill mer än gärna att alla ska få slippa sig ur denna situation. 

http://www.dn.se/debatt/lo-vill-ha-ny-bolagsform-for-foretagen-i-valfarden

LO går idag ut och proklamerar att de har lösningarna på en förbättrad välfärd som ni kan läsa här ovan. Vi kan väl i alla fall säga att det arbetar vidare i sina snart meterdjupa gamla hjulspår. De har bland annat, i sina fem punkter, arbetat fram en ny typ av bolagsform som ska strypa marknaden lite, men bara lite. För viss vinst skall få förekomma. 

De vill också ta bort människors möjlighet att välja utförare genom Lagen om valfrihet, eftersom de anser att marknadsmekanismerna inte fungerar i välfärden då ”riskkapitalbolag köper upp mindre företag, vilket därmed endast skapar oligopol”. Det är rätt paradoxalt, för här svingar dom vitt och brett och vill begränsa vinstmöjligheterna(framtida investeringsmedel), vilket i sig egentligen bara innebär att riskerna att strypa mindre företag ökar och därmed snarare skapar förutsättningar för oligopol.  Och fortsättningsvis är frågan som företrädarna måste kunna besvara:

Hur förbättras kvalitén i vården med ett vinsttak? 

Någon kan ju fundera hur andra vardagliga typer av företag så som ICA, Microsoft, Apple eller IKEA hade gynnat oss som konsumenter om staten gått in och sagt att ni endast får göra 1% vinst på balansomslutningen(LOs förslag). Ja, troligtvis hade inte ens företagen funnits, eftersom risken jämfört med vinstmöjligheten hade varit för höga. Och om nu vinsterna är så höga så kanske det är dags för kommunerna och fundera på var deras resurser tar vägen? 

Jag har i många bloggar tidigare skrivit om varför det viktigaste målet alltid måste vara kvaliteten och utförandet av vården. Inte vilken driftsform eller vilket vinstuttag vissa företag får ut. Du kan som välfärdsentreprenör inte konkurrera med annat än bättre kvalitet. Det är brukarperspektivet som måste råda! Ställ höga kvalitetskrav i upphandling och i uppföljningen. Konstruktiva och framåtsträvande krav som ger en vital och kvalitetssäkrad vård för alla brukare.

Släpp agitationen mot privat sektor och se vinsterna med att låta alla delta i att bygga vår gemensamma välfärd!

För mig är den upplevda kvaliteten bland brukarna det centrala! Jag hoppas även LO kan inse det.

Granskningen av barngrupper inom förskola som SVT gjort är mycket bekymmersam. Den visar dels på hur skadligt stora barngrupper är, vilka konsekvenser det får för personal och barnens hälsa, men också hur det från politiskt håll finns en oförståelse för föräldrarnas betydelse för barnen. 

När Rosanna Dinamarca (V) tycker att det är viktigare att barn i 1-årsåldern(!) ska få pedagogiskt lärande istället för trygghet, närhet och kärlek av sina föräldrar börjar man ju fundera! Jag tror att barn mår bäst av att få sin första tid i livet så tryggt och varmt som möjligt- och det är jag övertygad om att det görs bäst av föräldrarna! Vi måste förstå att barn i tidig ålder behöver mycket beröring och närhet för att växa som trygga individer. (Något som vi vet även gäller människor i alla åldrar). 

Förskolan har också en mycket viktig betydelse för barnens fortsatta utveckling, men då måste vi tillgodose att den miljö dessa sköra individer vistas inom ska vara avstressad och trygg. Då kan inte barngrupperna vara stora och skrikiga! För barnens och förskollärarnas skull.  

Det är sorgligt att se de strömningar som finns på båda de politiska sidorna, där barnens uppväxtvillkor styrs av de offentliga, snarare än föräldrarna. 

För mig är det en självklarhet att den allra viktigaste relationen i barnets liv är föräldrarna! Därmed bör föräldrarollen uppvärderas! Det måste bli enklare att få vara förälder och samhället ska stötta, inte stjälpa! 

Barnen är föräldrarnas. Föräldrarna är barnens. 

Senaste veckan har två tydliga tecken på hur den vänsterorienterade styrningen i kommunhuset agerat som hinder för både jobbskapande och valfrihet för människor i Umeå kommun. 

Beslutet av Eva Andersson(S) med bifall från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att överta det privatdrivna Marielund är en följd av en bekymmersam utveckling i Umeå där vänstervridna krafter får allt mer utrymme att påverka i kommunhuset. 

Att på de, till synes, mycket lösa grunderna fatta ett så radikalt beslut som att överta boendet Marielund visar på att beslutet tagits på ideologiska grunder och med en godtycklig argumentation. Det här är nu andra boendet som på ytterst lösa grunder förlorat sin entreprenad . Att vänstersidan skiter i kvalitetskrav och siktar med rödpunktsikte på ägarform, ägarstruktur och vinst är allvarligt för våra äldres rätt till kvalitet och valfrihet. Det sätter fokus på helt fel saker där kraven på kommunen som upphandlare döljs, där kvalitetskraven förminskas och där ideologi står framför fakta och granskning. Debatten om ökad kvalitet får stå åt sidan för annan ytterst meningslös debatt. 

Jag är rädd för att dessa lösa beslutsgrunder kommer att leda till att valfriheten kommer att kvävas rätt omgående framöver. För vilken människa kommer överhuvudtaget våga ta risken att starta upp ett äldreboende om styrande politiker vind för våg övertar äldreboendet? Vilka välfärdsföretag kommer att våga ens tänka på att etablera sig i Umeå? Ingen. Eller jo, om du inte går med vinst... som om något magisk händer direkt ett företag inte går med vinst... 

I VK fick vi också ett reportage om hur kommunen uppfattas motarbeta och snedvrida konkurrensen för privata företag jämtemot kommunens egen verksamhet. Umeå kommun kommer år efter år på dålig placering gällande företagsklimat, vilket självklart leder till sämre utvecklingsmöjligheter, färre arbetstillfällen och en större ekonomisk börda på kommunens innevånare. 

Bara att företagare upplever detta är ett stort problem! Alla företag behövs i Umeå för att vi ska få ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen! Kommunen ska stötta, inte stjälpa! 

Uppenbart finns en företagsfientlig och ideologiskt styrd agenda i Umeå. Men med de socialistiska och kommunistiska beslutsfattarna nedmonteras människors valfrihet och företagens betydelse för vår gemensamma välfärd, stycke för stycke. 

                                       Ett pris som inte är pengar eller guld,                                              men en uppmuntran och uppmärksamhet - 

             som människor som jobbar i det dolda för ett bättre                                                              samhälle - förtjänar!

Idag delade Vi Kristdemokrater i Umeå ut vårt Vitsippepris. Priset delas ut till någon vi anser gör en god och viktig insats i samhället och vem och vilket det inte bättre kan passa än Nils Holm och Projektet: På rätt köl! 

Vi från KDU Västerbotten gjorde studiebesök på detta ställe, vilket jag bloggat om tidigare, där vår ledamot från partistyrelsen Ofelia Namazova också deltog. Vi blev alla otroligt inspirerade av Nils engagemang för dessa unga elever med ADHD som tillsammans bygger en båt som ett långsiktigt projekt och mål. Ett mål som skapar struktur, ordning och motiverar. 

När samhällets olika resurser går ihop och samverkar för att tillsammans nå ett gemensamt mål, blir styrkan och engagemanget som bäst! 

Jag kan inte annat än glädjas åt detta projekt och när man träffat Nils Holm så glömmer du honom aldrig, med den energi och kämparglöd som han utstrålar! 

Det behövs mer sådant här i samhället! 

Grattis På rätt köl!

Vänstersidan är rörande överens om att medborgarnas pengar kan användas till allt de anser sig ha intresse av. Något annat kan man inte utläsa i beslutet som, igår togs kring stugorna på Nydala. 

Jag kan inte för mitt liv förstå hur dessa 40 miljoner på något vis kommer att komma skattebetalarna till dels. Det är denna ”nätta” summa som ska användas till att riva, flytta och underhålla stugor och området.  

I pressmeddelandet gick att utläsa: ”Ingemar Jangvad (S) menar att en inlösen gör att kommunen kan står som garant för att stugorna underhålls, och byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren (S) ser att ett befästande av den privata äganderätten skulle kunna inskränka på allmänna rekreationsbehov.” 

Varför ska dessa privatägda stugor belasta alla Umeås skattebetalare? Är det överhuvudtaget ett uppdrag för en kommun att lösa in stugor som därmed ska betalas av medborgarna? Jag tycker absolut inte det, men uppenbarligen är det vad Sossarna menar här. Utslaget blir det 700 kronor på varje förvärvsarbetare i Umeå för att socialisterna ska få detta genomfört! Mycket väl investerat. 

Umeå Kommun har väldigt många skolor som måste investeras i. Det är många för och grundskolor som har bristfälliga lokaler där våra unga får undermålig arbetsmiljö och målen med barngrupperna nås inte pga platsbrist. Hur kan detta gå över? Att ta över privatägda stugor? Det får majoriteten gärna svara på!

Hur många röstberättigade orkar och kan ta ställning till alla miljarder som delas ut i varje partis budget?

Som vår EU-parlamentariker och tillika Kristdemokrat- Alf Svensson sa i en tv-intervju härom veckan: Svensk politik har börjat att handla om hur många miljarder varje parti kan distribuera över särskilda områden, i nästom en budgivning för att vinna svenska folkets röst. Politik bör handla mer om att kommunicera värderingar. Vad som är rätt och vad som är fel. 

Och har han inte rätt? För hur många orkar egentligen lyssna till alla de miljarder som varje budget omfattar och var de hamnar? 

Jag har reflekterat över detta under senare tid då ordet ‘värdegrund’ mer ständigt uppkommer i olika sammanhang. Det ska diskuteras i de nämnder jag sitter med i, de styrkort vi beslutar om i verksamheterna, det är ständigt på agendan inom företagsvärlden, där till exempel stora företag har en uttalad värdegrund, en stark vision och ett förhållningssätt till sin affärsidé som utmynnar i en positiv sammanhållning bland de anställda. Den positiva likriktningen ger alla anställda en gemensam plattform att jobba utifrån, alla vet vad som förväntas av varandra och vilken färdriktning som eftersträvas. 

Vi behöver alltid en gemensam nämnare som människor, något som sammanför oss till att bli ett tillsammans. Jag tror att svensk politik behöver, i likhet med vad Alf Svensson i detta fall beskriver, en politik som kommunicerar mänskliga värderingar och en vision för Sverige. Vad vill vi med vårt land? Vilka värderingar krävs för att vi som svenska folket ska må bra och få en moralisk kompass? Vad är rätt och fel i vårt land? 

Jag tror människor är less på det materialistiska, kvantifierade samhället som tillslut hamnar i en återvändsgränd, dit hårdfakta och pengapåsar inte kan motivera, förklara eller ge någon faktiskt värde för oss medborgare. Det handlar om vilket synsätt man har.

 För vi ser hur den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar. Vi ser att det brutala våldet mellan människor ökar. Vad är det ett tecken på? Har vuxenvärlden klivit åt sidan? Ger vi inte barn och ungdomar en moralisk kompass? Lär vi inte ut vad som är det viktiga i livet och hur vi bör behandla varandra? Politiken måste i större utsträckning förmedla detta, de mjuka, men fundamentalt viktiga värdena.

Här finns vi Kristdemokraters ideologiska grund att läsa om, kortfattat och bra: http://www.kristdemokraterna.se/VarPolitik/Ideologi

Annelie Nordström, Ordf, och Eva Olofsson från Kommunal i Västerbotten skrev i fredags en debattartikel i VK. ”Förbud mot vinster inte hela lösningen”- var rubriken och de skjuter både vitt och brett på en rad områden. 

Jag blev lite bipolär i min uppfattning av debattartikeln i sin helhet då de å ena sidan tar upp fullt relevanta frågeställningar så som risken med nedskärningar, stora barngrupper i förskolan och att barn- och äldreomsorgen måste förbättras. Men dessa viktiga frågeställningar mynnar ut i, enligt mig,  helt felaktiga slutsatser, som både gör det bekvämt för kommunal att inte överhuvudtaget nämna sitt eget ansvar, eller för den delen ha fokus på ordet ‘kvalitet’ i debatten. Nej, här är det... 

1. Privata alternativ ska bort
2. Valfriheten(LOV) för medborgarna ska avskaffas
3. Vinsterna ska avskaffas
   

För kvaliteten är det absolut viktigaste. Men det nämns inte och det är märkligt utifrån att de både kunnat använda det utifrån sina medlemmars synvinkel, där de bör ha en stor kunskapsbank med vad deras medlemmar upplever skapar god kvalitet i deras arbete. Det har också kunnat användas utifrån de brukare och elever som medlemmarna arbetar för/med. Men tyvärr skjuter de från höften med klassiska vänsterargument. Hur gynnar någon av nämnda förslag förbättrad kvalitet?

LOV ger en mångfald av olika vårdgivare under olika driftformer, det utökar möjligheterna för människor att välja och att jämföra. Konkurrensen hjälper verksamheterna, privat som offentlig, att utvecklas och förbättras. Deras medlemmar kan byta arbetsplatser ifall de känner missnöje eller vill vidare till annat ställe. Men vinst verkar vara den absolut viktigaste måltavlan, allt annat lika. Är det endast ideologi som styr? 

Denna Debattartikel skrev jag i Norran när fallen med vanvård i äldreomsorgen kom fram. Då ropade vänstersidan efter vad de såg som orsaken: vinsten, kapitalism och privata företag. Tydligen är den lika aktuell år senare. Vänsterns värdegrund bygger på pengar....

När vanvård inom vår äldreomsorg kommer till ytan riktar vänstern med eld och låga all energi mot pengar och privata aktörer. Det är ytterst tråkigt ur ett antal synvinklar, men främst för att utsatta äldre marginaliseras till pengar. 

Jag har jobbat inom äldreomsorgen, dels på äldreboenden dels i hemtjänsten och tycker det är väldigt bra att dessa fall av vanvård kommer fram i ljuset. Under hela min tid i äldreomsorgen har jag jobbat i kommunal regi, på olika boenden, i olika arbetsgrupper och följdaktligen med olika enhetschefer. Vården av äldre är för det mesta mer komplex och  svår att tillgodose än vad gemene person kan tro. Sjukdomsbilden hos de äldre är ofta komplexa och alla har unika vårdbehov. Det är viktigt att få in fler dimensioner på kvalitetsfrågan så att det inte stannar vid att handla om kvantitativa måttstockar som pengar och antal anställda. Därför har vi kristdemokrater drivit igenom en lagändring där kommunerna kan upprätta lokala värdighetsgarantier!

För visst bygger varje anställds utförande av vården på en bra värdegrund och ett omsorgsfullt bemötande i slutändan? Men i allt för många fall glöms denna aspekt bort i vården, vilket jag som kristdemokrat och tidigare omvårdnadspersonal tycker är ytterst beklämmande. Vi måste förstå att vård av äldre kräver god kompetens och bra ledning för att fungera på ett fullvärdigt sätt. Detta betyder att mer arbete bör läggas på att få funktionella arbetsgrupper som kontinuerligt jobbar med värdegrundsfrågorna. Det betyder att ledarskapet alltid måste se till att de anställda får den utbildning de behöver, följer upp verksamheten och aldrig nöjer sig med den omvårdnad som ges utan alltid förbättra den. 

I arbetsgrupperna bör man alltid belysa att samarbete och samverkan är viktigt för att helheten ska bli större än delarna, något som får positiva följdeffekter i form av lättsammare arbetsbörda och en positiv atmosfär för alla inblandade. 

Att som 16-åring komma in och arbeta i vårdyrket är otroligt ansvarsfullt och kräver mycket eget ansvar, initiativtagande och mycket stöd av erfarna medarbetare. Tråkigt nog har jag ofta upplevt en spänning mellan ”den äldre personalen” och ”de yngre”. Det finns ibland en underliggande konfliktbild i arbetsgrupper och en otydlig styrning och kvalitetskontroll av ledande chefer. Ofta har de anställda jobbat större delar av sina arbetsföra liv på samma avdelning och med samma kärna av personal omkring sig. Tyvärr kan de unga som kommer in med ny energi, nya tankegångar och arbetssätt kollidera med den rådande miljön av att ”så här har vi alltid gjort”. Tråkigt kan många tycka, förödande enligt mig. Ska unga, duktiga vårdbiträden och undersköterskor stanna i vården är fundamentet att trivas på sitt arbete!  

När debatten nu går hårt och vanvård uppdagas förvånas jag tyvärr inte. Men det gör mig extra ledsen, förbannad och uppgiven då debatten tyvärr hamnar i fel fokus. I vissa fall krävs absolut mer resurser i form av fler anställda, men tillåt mig tvivla, att stoppa in högar av pengar i äldrevården kommer att marginellt öka kvaliteten mätt i nöjda brukare. Varför? För sambandet mellan pengar och god vård är enligt mig mycket mindre än sambandet mellan bra värdegrund och god omvårdnad. Vi måste förstå att varje enskild brukare är en okränkbar människa som bara kan bemötas med värme, omsorg och förståelse när det känns jobbigt att vara gammal och finnas till hands när smärtan infinner sig men också dela glädjande ögonblick och fina stunder med varandra.  Jag har fått en stor erfarenhet av att komma in som ny outbildad medarbetare och jobba i många olika arbetsgrupper. Det har fått mig att förstå hur olikt det kan bli med omvårdnad beroende på funktionaliteten, mentaliteten och dynamiken i en grupp. Det är även här jag sett det otroligt positiva arbetet med att skapa en bra omvårdnad i en väl fungerande arbetsgrupp, men också arbetet i arbetsgrupper med mest negativ energi. Och, att poängtera, med lika personalresurser! Jag har även sett skillnaden mellan chefer som varit rädda för konflikter och låtit problematiska relationer mellan anställda få fortgå utan att ta tag i dem. Men även mött ledare som tagit tag i de problem som funnits och förändrat både arbetsmiljön för arbetstagarna och livsmiljön för vårdtagarna. Innan vi börjar ropa efter mer pengar borde en omfattande kvalitetsgranskning inom äldrevården göras och fokus måste ligga på att göra den psykosociala miljön bättre för både personal och boende. Vi ska inte underskatta människors kapacitet att, för varandra, skapa en stimulerande och glädjefylld miljö, som jag tror är grunden till en god omvårdnad av våra äldre.  

Som kristdemokrat kan jag aldrig acceptera att det förekommer misskötsel av äldre oavsett om det handlar om vård i kommuners eller privata äldreboende. Vårdform, vinst eller icke-vinst spelar ingen roll. Kvaliteten på omvårdnaden är det absolut viktigaste! Jag behöver bara tänka att det kunde vara min egen farmor eller farfar!

Var på mitt första nämndsmöte som ordniarie ledamot i för- och grundskolenämnden idag. Har känts riktigt spännande och ansvarsfullt att få representera partiet i en, enligt mig, mycket viktig nämnd. En nämnd vars uppdrag också går i en viktig linje för oss Kristdemokrater. Vår antagna partipolitik kring barn och ungas uppväxtvillkor har flertalet viktiga trådar ut i denna nämnd. Jag hoppas kunna utgöra en röst för att stärka grundskolorna i Umeå! Vår alliansgrupp känns mycket bra och vi har många engagerade. Någon som är viktigt och skapar synergieffekter! 

Idag var vi på Kasamarks skola och hälsade på. Vi hade ett litet möte med några elever från årskurs 2, 5 och 6 vilket var väldigt roligt. Barn är ju väldigt raka i sina svar och det blev många minnesvärda citat och ett bra sätt för oss politiker att förankra oss direkt med dessa elevers vardag i skolan. 

Här är några av Kristdemokraternas förslag för en tryggare och bättre skola

• Stärk värdegrundsarbetet i skolan.
• Förbättra arbetsron i skolan. Det skriftliga omdömet ska innehålla information om elevens uppförande.
• Öka möjligheten till flexibel skolgång både vid skolstart och senare under skolgången.
• Genomför en omfattande satsning på skolornas fysiska arbetsmiljö.
• Stärk samarbetet mellan föräldrarna och skolan.
• Garantera att stödinsatser sätts in tidigt för de elever som har särskilda behov.
• Ge mer utrymme för praktiska och estetiska ämnen. 

Frågan om vinster i välfärden har börjat väcka reaktiva känslor inom Socialdemokraterna runt om i Sverige. Nu ska vinsterna bannlysas eller som Umeåsossarna formulerar det- ”starkt begränsa eller förhindra att privat vinster genereras”.  Läs här

Nu är det väl kanske inte med någon större förvåning, men hur kommer det sig att just vinsten är det stora problemet? Varför belyser de inte helheten av kvalitet inom sektorn? Varför belyser de inte det byråkratiska svinnet av pengar som kommunal sektor utgör? Att ta upp enstaka fall där brukare fått undermålig vård utgör i sig inte argument för att vinsten ska förbjudas. Det sker tyvärr i äldrevården oavsett driftsform. Vi måste fokusera mer på kvalitetskrav än vinstförbud som politiker, annars driver vi inte kvaliteten framåt!

Och vad vill Socialdemokraterna med denna lösning? Hur tänker de sig att begränsad eller förbjuden vinst ska öka kvaliteten? Hur ska en nollresultat-post i företaget gynna alla de äldre i form av bättre omvårdnad?

Jag finner inget bra svar på den frågan.

Efter flertalet år inom vården har jag stött på många arbetslag, ett antal olika arbetsplatser- under olika driftformer och det som varit skillnad i faktisk kvalitet har varit mentaliteten, de mellanmänskliga relationerna till såväl kollegor som brukare, värdegrundsarbetet och drivkraften att utföra en god vård. Under den intraprenad jag arbetade på var möjligheten till aktiviteter och inköp betydligt bättre då ”vi” själva bestämde hur pengar och överskott skulle förvaltas för personal och främst brukarnas bästa. Detta uppskattade alla!

Använd istället mängden vinst som en möjlighet att sätta ökade krav på utförare och försämra inte möjligheten att stärka och utveckla vården. Kravbilden för hela vårdsektorn, offentlig som privat, bör höjas och där har kommuner och landsting en viktig uppgift att ta tag i.

Det är Individerna runt omkring brukarna som är kvalitetsbärare! Vinst eller icke vinst är inte frågan att besvara. Det är hur vi kan förbättra och utveckla vården så att alla människor får ett gott liv- även efter att minnet eller kroppen börjat svikta. Det är det väsentliga! Och där har både privat och offentlig sektor en plats!

En kall och blåsig, men en mycket viktig dag!

Idag är det FNs Internationella barndag, som vi uppmärksammar i Sverige denna dag! Vi Kristdemokrater ser denna dag som ytterst viktig att uppmärksamma då så många barn behöver få sina rättigheter och behov tillgodosedda!

Vi har kampanjat på Ica maxi under eftermiddagen och delat ut reflexer med loggan ”Se barnen i tid” och en broschyr om varför detta är viktigt! I broschyren beskriver vi hur vi jobbar för att stötta föräldrarna till att få mer tid med barnen och bättre förutsättningar att låta dem växa upp i en bra miljö. 

Vi får Aldrig glömma bort alla de barn vi har omkring oss!

Igår var jag på ett seminarium med BRIS där både Kattis Ahlström och deras förbundsordförande Lars-Johan Jarnheimer var med.

Med detta fick vi med BRIS-rapporten med temat Psykisk ohälsa som på ett mycket bra, men än mer skrämmande sätt, beskriver den situation många barn har som kontaktar dem. Det är mobbning, kränkningar, missbrukande föräldrar, föräldrar som bråkar, självskadebeteende, självmordstankar, dålig självkänsla, närstående som inte ser en, känslan av att vara värdelös och mycket, mycket mer som samtalen handlar om. Och alla dessa barn har i många fall svårt att överhuvudtaget veta var de ska vända sig för att få hjälp, stöd eller bara få någon som lyssnar till dem!

I rapporten tar de upp kommun och landstings ansvarsfördelning som är så luddig i många fall att ingen av dem vet vilket ansvar de båda har. Detta är tyvärr en realitet i Umeå och Västerbotten, där BUP har ofantliga köer och inte alls de resurser de bör ha. Jag kan känna mig riktigt arg till den likgiltighet styrande majoritet i landstinget haft inför den här frågan.

Tjejerna är överrepresenterade

En stor majoritet, 78%, av alla samtal är av flickor kring 14 år och det är självmordstankarna, självdestruktivitet och ätstörningar som är de största symptomen. Pojkarna vet vi är mer utåtagerande och gärna inte pratar, vilket rapporten också nämner och påpekar att det utåtagerande beteendet också har ökat. Det finns nog ett stort mörkertal bland dessa pojkar.

Vad beror det egentligen på att denna ödesdigra ohälsa ökar så bland den mest beroendeställda grupp i samhället? Vad är det som gör att så många känner sig otillräckliga, värdelösa, inte sedda, utelämnade och ensamma? Vad får dessa unga att känna sådan psykisk smärta att den fysiska smärtan genom självskadebeteende är lättare att ta? Frågorna är så många och svaren… känns alltid otillräckliga och ofullständiga.

En sak är jag dock säker på: Det är alltid de närmaste relationerna- föräldrarna, familjen och vännerna som kommer vara de viktigaste förebyggande och livsförberedande relationerna ett barn eller ungdom kan ha. 

Vi Kristdemokrater har ett ytterst fokus på denna grupp individer i vårt politiska program. Det handlar om att satsa mer på den stödjande verksamheten som psykiatri, det handlar om att stärka föräldrarna och familjens roll, frihet och möjligheter, men det krävs också ett värderingsskifte där ord som solidaritet handlar om att hjälpa och stötta- ge och ta- i de relationer vi har med våra medmänniskor. Att ha tid för varandra! Vi är inte små öar, obundna från varandra.

I den rådande budgetkampen i regeringen har många viktiga beslut tagits. Nu senast har föräldraförsäkringen höjts från 180kr/dag till 225kr, vilket är viktigt ur hänsyn till de föräldrarna med lägst inkomst och minst marginaler. En viktig fråga för oss Kristdemokrater som stärker föräldrarnas ekonomi och förhoppningsvis minskar ekonomiska spänningar och möjliggör mer tid åt barnen.

Sedan kommer nu också skatten för pensionärer att sänkas, vilket vi Kristdemokrater drivit under lång tid! Jag har förståelse för alla som ser skattesänkningen som liten i den betydelsen att det är ca. 600kr per år i minskad skattebörda. Den hade gärna fått vara större! Men vi Kristdemokrater har varit det parti som verkligen kämpat för pensionärerna i denna fråga och Vi ser självklart att det inte stannar vid denna skattesänkning. Utan Kristdemokraterna hade troligtvis inte denna sänkning, om än liten, kommit till stånd! 

Besluten är ett led i ökad frihet, bättre gemenskap och starkare familjer! Vi kristdemokrater gör avtryck!

Har de senaste två dagarna varit i Övik med gymnasienämnden på utbildning och diskussion om kommunens skolverksamhet. Det har varit två bra dagar som gärna fått pågå ännu någon dag. Det finns väldigt mycket att lära sig och diskussionerna skulle få vara längre än vad som gavs tid till. 

En av de saker jag reflekterat mycket över, och som det blev en hel del diskussion kring, är hur ”stödfunktionerna” för eleverna ser ut. I stödfunktionerna menar jag allt från syokonsulenter till skolsköterskor och kuratorer. Vi vet att den psykiska hälsan inte är någon munter läsning och bör belysas ur många perspektiv. En av de viktiga saker skolan då kan göra är att ha god tillgång och bra organisation kring de funktioner som är till för eleven, på en professionell nivå, så som skolsköterskor, men också på en mellanmänsklig nivå, där jag menar att alla inom skolans väggar har ett ansvar att se till eleverna och gemenes hälsa. Alla måste finnas till och hjälpa eleverna på de sätt skolans personal kan. På så sätt skapar vi en god värdegrund där vi tar hand om varandra. Skolans personal ska vara förebilder som professionella, men också som vuxna individer. Det får aldrig glömmas bort.

En annan del är att söktrycket på de yrkesförberedande linjerna har minskat. Det är problematiskt utifrån en rad aspekter. Vi har en hög ungdomsarbetslöshet, industrin behöver kompetensen och industrin driver till stor del svensk ekonomi. Jag tror personligen att vi måste uppvärdera och exponera dessa kompetenser för ungdomarna. Förr kom kanske ungdomarna i kontakt med hantverksyrken på ner daglig basis, medan de nu i större utsträckning inte får se vilka dessa jobb är.  Roligt nog fick vi Yrkes-SM till Umeå som är en stor mässa för alla dessa hantverksjobb. Vi får hoppas det ger resultat. Dessa utbildningar behövs! Dessa utbildade ungdomar behövs verkligen! 

De senaste månaderna, eller snarare året, har vi vid flertalet tillfällen uppmärksammats för de problem som finns inom psykiatrin i Västerbottens läns landsting. Utvecklingen är något jag ser bekymmersamt på och kräver att Socialdemokraterna och styrande majoritet i Landstinget tar sitt ansvar på största allvar. Den grupp som blir mest lidande är de ungdomar och barn som är i  beroendeställning i samhället. Dessa bör skyddas och vara de som går först bland samhällets resurser! Varje dag i kö för att få, i många fall en livsviktig, kontakt med psykolog är en dag för mycket!

Jag vill poängtera för alla politiker att frågan aldrig får hamna i skymundan på den politiska agendan. Men vikten av att alla vuxna i barn och ungas närhet har ett viktigt ansvar i att Se, Lyssna och Värna om unga får heller aldrig glömmas och underskattas. Som förälder, som lärare, som vän och som medmänniska! Vi måste lära oss att se bortom pengar och insatser och även förstå Varför dessa barn och unga i ett första skede mår dåligt och behöver stöd från professionella. Hur kan vi förebygga? Hur kan vi fånga upp problemen innan de tar uttryck i ohälsa, självmordstankar, ångest, depressioner och andra allvarliga symtom? 

Jag tror att de små gemenskaperna och mellanmänskliga relationerna är viktiga att lyfta fram. Föräldrars ansvar att visa omtanke, se och lyssna på sina barn. Skolpersonalens omsorg om eleverna på rasterna, att visa nolltolerans mot mobbning. Att ge unga tid och tydliggöra var de kan vända sig när de har något att prata om. Trygghet och uppskattning är enligt mig två ledord som fundament för god hälsa. De nära relationerna är A och O.

Tyvärr kommer nog alltid vissa behöva professionell hjälp och då måste den vården fungera.

Idag står viktiga aktörer för ungdomars välbefinnande med stora köer där väntetiden är under all kritik! Tyvärr så långa att landstinget heller inte fått tillgå pengar från den kömiljard som regeringen tillsatt som stimulans för att få ner köerna. Många landsting har jobbat hårt för att effektivisera och förbättra denna vård, men detta har tydligen inte prioriterats av styrande majoritet i Västerbotten.  

Hur länge tycker ni Socialdemokrater att dessa ungdomar skall få vänta? 

Holmlunds blogginlägg om Kristdemokraternas förslag angående föräldraförsäkringen lämnar mycket att önska! En del fördomar sipprar igenom och att gå på "tvångsjakt" gynnar ingen!

Att ge föräldrarna frihet över hur de vill dela sin föräldraförsäkring är inte att vara emot jämställdhet! Men att med Holmlunds tvångspolitik skapa jämställdhet är absolut fel!

Vi ska inte bestämma fördelningen och vad som är ”bäst” för föräldrarna och vi politiker kan omöjligt vara de som vet vad varje förälder anser vara bäst i just deras situation! I den ekvationen är det mer än en variabel som ska tas hänsyn till och som Kristdemokrat tycker jag det är viktigast att underlätta för familjen, inte skapa hinder och tvång!

Vi Kristdemokrater anser att vi i samhället måste fortsätta jobba med attitydförändringar för att långsiktigt skapa jämställdhet. Vi är en bit på väg, men det behövs mera! Men det är först när det är på frivillig basis som det gynnar alla och inte bara några statistik-tokiga politiker som vill se skillnader snabbt! Hela samhället måste bidra och andra faktorer det kan behöva jobbas med är arbetsgivare som uppmuntrar och inte skapar hinder för pappor att ta ledigt! Föräldraförsäkringen är till för föräldrarna och barnet, inte för staten och politiska partier!

Jag kan inte annat än tolka Holmlunds argument som att han tycker jämställdhet på ett kalkylblad är viktigare än att ge föräldrar legitimitet att ta de beslut som passar just dem bäst! Holmlund bör nog tänka på politikens gränser!

Jobbar Vi istället tillsammans för en långsiktig jämställdhetsmentalitet kommer den dag uttagskvoten stagnerat, vara den kvot som är den rätta! Då har föräldrarna fått bestämma vad de anser vara det bästa!

Ett dåligt förslag att inte låta föräldrarna välja!

Folkpartiet är nu igång igen och vill se antalet ”pappamånader” öka och därmed fortsätta den påbörjade vägen till tvångsdelad föräldraförsäkring. Det är mycket intressant för det första att Folkpartiet som ”liberalt” parti anser att statliga överhuvuden ska få inverka på enskilda föräldrars beslut. Sedan när, blev detta liberalt?

I VK skriver nu ledaren Mats Olofsson att det handlar om att ”begränsa den orimligt generösa överlåtelsemöjligheterna” och jämför det med att ”tänk tanken om mannen skjuter över delar av sin tandvårdsförsäkring på hustrun”… och vidare ”Det är positivt för papporna och framförallt för barnen”

Bara för att förtydliga; Jag tycker att vi måste se föräldraförsäkringen som en försäkring för barnet och familjens bästa! Inte som ett jämställdhetsinstrument! För att det ska bli just barnet och familjens bästa, måste föräldrarna efter sina egna förutsättningar, få bestämma vad de känner passar dem! Vi måste låta föräldrarna göra denna bedömning! Först då är det för barnet och familjens bästa!

Enligt Expressens internet-enkät svarar hela 84% av de röstande att de INTE vill se en tvångsdelning av föräldraförsäkringen! I kommentarfälten runt om på internet är det ständigt återkommande att ”Föräldrarna bör ju själv få bestämma” och ”Det här är inget politiker ska lägga sig i, det måste vara upp till föräldrarna!” -Vi Kristdemokrater håller helt och hållet med!

Jag skrev ett debattsvar för ett tag sedan i VK om detta och delar av det kommer här:

Jämställdhetsministern Nyamko Sabuni(Fp) i SvD (4/2) går ut och menar att barn borde gå i förskola i tidig ålder då de lär sig bäst då, och för att citat: ”Dessutom behöver man inte vara ett geni för att dra slutsatsen att en förälder aldrig kan jämställas med en utbildad förskolepedagog”. Sabuni lägger ytterligare till att ”Hela rapporten andas fientlighet mot jämställdhet, forskning, kunskap och tillväxt.”

Dessa liberalers citat tål att belysas! Vi Kristdemokrater tycker också förskolan är en bra och viktigt barnomsorg, men vi prioriterar barnen och familjens valfrihet oavsett hur familjen ser ut och ger föräldrarna legitimitet att välja utifrån sina barn och sin familjs behov. Det är förkastligt att högt uppsatta politiker med politiskt tvång och pekpinnar ställer sin jämställdhetsiver före föräldrarnas bestämmanderätt!  

När politiker ger incitament för och uppmanar föräldrar att lämna barnen så tidigt som möjligt på dagis gör vi samhället och individen en björntjänst. För det är i familjen som trygghetsfundamentet gjuts. Men socialistiska och liberala politiska företrädare tycker karriär, politiserad jämställdhet och skatteintäkter är viktigare än att låta föräldrar välja barnomsorg utifrån barnens behov. Vi kristdemokrater vill ju i grunden ”bara” ge föräldrarna bästa förutsättningarna att frivilligt och på egna villkor bestämma hur deras nyfödda barns första år på bästa sätt ska formas. För visst är det konstigt att några få år av barnens livstid ska verka så förödande på karriär, jobb och välstånd när vi i Sverige lever i snitt i 83 år! Att ge barnen förutsättningar till mer tid med sina föräldrar ser vi Kristdemokrater som en essentiell del i att skapa goda förutsättningar för ett fortsatt bra samhälle. För när vi rusar in i framtiden, är vårt förflutna det vi har att stödja oss emot!

Vi Kristdemokrater vill ge föräldrarna legitimitet och valfrihet i sitt föräldraskap, för vi tror att varje familj är de som bäst fattar de beslut som passar deras situation! Kristdemokraterna stödjer er föräldrar, för att allas framtid och Sveriges välstånd börjar med trygga och välmående barn.

Efter Kristdemokraternas riksting förra sommaren slog vi fast att vi skulle verka för ett slopande av inkomsttaket för studenter! Detta skrev jag en insändare om i VK och fick ett antal reaktioner från bekanta och kompisar som råkat ut för problematiken bakom inkomsttaket!

Inkomsttaket

Inkomsttaket innebär att en student som tar studiemedel inte får tjäna mer 136 300 kr på ett år och övertrasseras denna gräns får det stora ekonomiska konsekvenser för studenten som blir återbetalningsskyldig på lånet! 136 300 kr kan förvisso låta som ganska mycket, men ett bestående problem är att det innefattar stora delar av det sommarjobbande som många studenter har ett par månader med heltidslön. Därmed äts utrymmet fort upp! Dagens jobb för många unga består också till stor del av provisionsbaserade arbeten där duktiga och flitiga kan tjäna relativt stora summor under extratimmarna de lägger på att få privatekonomin att förbättras! 

Att inte uppmuntra studenter till flit och extrajobb är rent ut förskräckligt! För i dagens arbetsmarknad krävs ofta mer än bara en utbildning! Många arbetsgivare ser gärna att studenten har arbetslivserfarenhet, referenser och visat intresse för mer än bara studieboken! Å studentens sida finns intresset av att skapa kontakter med arbetsmarknaden och främst förbättra sin ekonomi! Här kommer också ett ännu större problem in;

Föräldrapenning

Studiemedlet från CSN är kopplat till föräldrapenningen och nivån på denna grundas således till studiemedlet. Följden blir att studenter med barn, som till exempel inte tar studiemedel en termin direkt påverkar föräldrapenningen negativt. Inkomsttaket blir för denna grupp än mer påtagligt då studiemedlet ska räcka till barnrelaterade utgifter! Att i detta läge både ha ett tryck på sig från ekonomiskt håll och samtidigt oroa sig för att arbeta för mycket är inte värdigt de som vill värna om familjen och privatekonomin!

Föräldrapenningen och också hela studiemedlet påverkas också av försäljning av lägenheter och aktier. Detta kan få till följd att en familj som säljer sin lägenhet för att minska kostnaderna tappar sin föräldrapenning istället och blir återbetalningsskyldiga av studiemedel!

Mindre ekonomisk press!

Sveriges förenade studentkår gav tidigare ut deras beräknade budget för en student för att visa på hur ekonomiskt pressade studenter är. Enligt deras beräkningar går en student back varje månad med mer än 300 kr. Detta beräknat på en lägenhetshyra på 3100 kr! Alla studenter vet hur lägenhetsmarknaden ser ut och i hur få fall en lägenhet har en hyra på 3100 kr! Att endast i Umeå få tag på en lägenhet är ett under för många och i allt för många fall blir man tvungen till att se sig om efter dyrare lägenheter bara för att få någonstans att bo! Därför är många också tvungna att jobba för att finansiera dessa extra utgifter!

Caroline Szyber (KD) har drivit frågorna kring studenters villkor i riksdagen och är en frontfigur för oss Kristdemokrater i arbetet mot bättre villkor för studenter! Vi Kristdemokrater har även jobbat för den höjning av fribelopp och studiemedel som skedde för några år sedan, men vi nöjer oss inte med det! Vi måste skicka signaler från samhället att Ni studenter ska få jobba så mycket ni känner för, er ekonomiska situation ska inte heller sätta stopp för ert utbildande! Föräldrar, ni ska kunna studera och samtidigt vara, just det, föräldrar!

Studera ska bör inte förknippas med Nudlar och Falukorvring 7dagar i veckan!

Ett argument som framförts mot förslaget är att studenter inte ska lägga för mycket tid på jobb och att studierna bör gå först och de därför måste finnas ett inkomsttak! För det första så krävs det godkänt i kurserna för att man ens ska få studiemedel, vilket jag måste anse är en tillräcklig reglering för att man inte ska lägga skolan på andra plats! För det andra tror jag att studenterna själva vet sina begränsningar! Vissa känner att de kan jobba mer, andra mindre, vissa tjänar mycket på ett par timmars jobb, andra tjänar lite mindre och kompenserar detta med att lägga lite mer tid på arbetet! I slutändan bör det vara studenternas eget beslut! Det finns inget självändamål i att studietiden ska vara förknippat med Nudlar, en falukorvring och en ständig press att klara ens vardagsekonomi!

”Du som student ska nätt och jämnt klara dig ekonomiskt, och försöker du förbättra din ekonomi genom att jobba och vara flitig kommer vi ta ner dig på normala nivåer igen!”- Detta är något av ett raljerande men poängterar det faktum att studenter är i en rävsax mellan att ha för lite pengar och å andra sidan ha för mycket pengar!

Som Ung Kristdemokrat tycker jag att vi bör jobba för att fler vill utbilda sig, att fler som vill jobba också ska slippa fundera på att bli återbetalningsskyldiga och inte behöva tacka nej bara för att CSN då kommer stå där med hoven i studentkorridoren! Jag tycker inte heller att föräldrar ska behöva oroa sig över sin ekonomi i den utsträckning de idag kan göra och att det ska gå att ha barn och ändå utbilda sig! Jag vill att fler ska kunna jobba så mycket de själva känner för och att den ekonomiska situationen för alla studenter ska förbättras! Det vinner vi alla på i längden!

Skriv gärna om ni som läser har råkat ut för återbetalningar eller haft ekonomiska problem under studietiden!

Socialdemokraterna i Västerbotten gjorde slag i saken och visade upp ett äkta ogenomtänkt och populistiskt förslag genom att rösta igenom drivandet av lagtiftad 6-timmars arbetsdag! (S beslut) De skriver själv att de är ett visionärt parti, och nog kan detta beslut med råge kallas visionärt! Snarare utopiskt!

Socialdemokraterna i Västerbotten verkar mena att de ska sänka arbetstiden och sedan betala för de två timmar, som sänkningen utgör. Vi kan ju börja med att fråga oss var dessa pengar ska tas från, men att som ett stort och välrenommerat parti lägga ett så ogenomtänkt förslag, tycker jag känns sorgligt! Låt mig förklara med några siffror!

Att minska arbetstiden med 25% (2/8=0,25) innebär att alla arbetare måste hålla en 33% (8/6=1,33) högre effektivitet. Jag vet inte hur många som tror att ett vårdbiträde eller en sjuksköterska skulle klara detta och det skulle med stor sannolikhet öka riskerna för ohälsotal och överbelastningar på personal!

Att öka effektiviteten med 33% är därför inte en realitet och därmed återstår att i så fall att anställda lika antal procent för att täcka upp! Vi har idag effektiviserat ordentligt genom intåget av modern teknik så som datorer, internet, automatisering i industrin, effektivare transportmedel och annat. För effektiviserar vi inte med dessa 33%, ja då måste vi istället dra ner på antal operationer, antal bussturer, anställda lärare m.m. med arbetstidssänkningen som Socialdemokraterna här föreslår. Detta förstå alla är en omöjlighet och något som skulle få stora konsekvenser för samhället! Hur får ni till solidariteten på det?

Det kan ju låta bra att anställa så många fler! Problemet är bara att ifall detta blir lagstiftat, vilket vi verkligen inte får hoppas, så ska 33% mer personal inom alla olika yrkeskategorier också finnas till marknadens förfogan. Vi pratar inte här om arbetslösa ungdomar med gymnasieutbildning. Till viss del möjligtvis, men främst handlar det om yrkesutbildade! Denna storlek av utbildad arbetskraft finns inte att tillgå i Sverige idag, vilket skulle betyda att vi antingen måste ta arbetskraft från privat sektor där dessa personer då redan har ett jobb, eller på annat sätt få fram arbetskraft! Att driva igenom detta förslag innebär alltså stora problem, risker och är absolut inte verklighetsförankrat! För den enkla utvägen skulle i så fall bli att alla måste sänka sina löner med 25%.  Detta vill ju förstås inte sossarna nämna, för när trollspöet kommer fram sätts all ekonomisk teori och matematik ur spel.

Enligt Socialdemokraten Caviedes blogg, så argumenterar han utifrån att vi år 1971 producerade hälften så mycket som nu, varför han menar vi inte borde behöva jobba lika mycket som nu. Ja men med den argumentationen så kan väl det vara rimligt med 4 timmar per dag! Tillbaka med Sverige till 1971!

Om det fungerar… Låt parterna bestämma utan tvång!

Jag som Kristdemokrat ser verkligen de potentiella fördelarna med kortare arbetsdag, där mer tid kunde gå till familjen, fritiden och människors olika intressen, men så länge de inte finns täckning för det i vår gemensamma välfärd så kan jag aldrig ställa upp på det!  Att lagstifta om det där staten säger sitt för alla företag är aldrig en lösning för mig!

Att minska arbetstiden kan säkert i vissa yrkesgrupper ge ökad produktivitet och därmed täcka upp för den extra kostnaden, men i dessa fall så måste det få vara upp till arbetsgivaren i samarbete med sina anställda att utarbeta ett sådant förslag. Bara för att vi tidigare kunnat minska arbetstiden innebär det inte att vi kommer kunna göra det om och om igen! Från politiskt håll har det realistiska legat i att förbättra möjligheterna med semester, utöka föräldraförsäkringen och sådant som istället ger mer möjligheter till ledighet.

Föräldraförsäkringen är en sådan, där Vi Kristdemokrater verkligen vill poängtera vikten av att samhället går in och stöttar de som vill skaffa barn och ge den ekonomiska kompensationen för att barn ska ha mer tid med sina föräldrar! Det är viktigt för hela samhället, för barnet och framtiden! Arbetsmarknaden behöver inte snävas igen ännu mer! Den behöver göras mer flexibel och reformeras på ett sätt som minskar trösklarna och kostnaderna för företagen att anställa!

Diskutera gärna, ge era åsikter här i kommentarsfältet! 

Kristdemokraterna? Varför då? Behöver man inte vara kristen? Är man inte stenkonservativ?

Om ni känner igen er att ni någon gång tänkt någon av dessa tankar är ni knappast ensam. Många gånger finns det fördomar mot vårt parti och de frågor vi drivit, som gör att hela bilden av oss bygger på dessa tankegångar. Inåt, i partiet, ser vi dock att alla har en liten Kristdemokrat i sig.

Mer tid åt barnen!

Ge familjerna mer bestämmanderätt!

Alla människor är lika värda!

Skapa bättre psykosocial miljö för barn och unga!

Listan kan göras längre, men frågorna är det vi driver runt om i landet på de mandat vi besitter! 

När jag valde att gå med i Kristdemokraterna var det just värdegrunden och det outtröttliga arbetet med att lyfta fram barn och ungas rättigheter och vara en social röst i politikklimatet som fällde avgörandet. Men värnar inte de andra partierna om detta? Svaret avgörs inte av vilket ställningstagande man har inför ämnet. Svaret måste bedömas utifrån hur den faktiska politiken förs och hur aktivt ett parti arbetar med frågorna. Hur de politiska områdena kontinuerligt genomsyras av den värdegrund partiet står på! Detta menar jag skiljer oss Kristdemokrater från andra partier!

Vår framtid börjar med barnens uppväxtvillkor! Ämnet är mycket bredare än det initialt kan verka. Vi tar det från början:

Familjen och valfrihet

En familj är en komplex konstellation där föräldrar/förälder och barn ska samvariera i ett samhälle som kräver det ena med det tredje av en. För att kunna leva och försörja sig krävs jobb, det krävs lön och i många fall en god utbildning. För att familjen ska må bra krävs en flexibilitet i samhället som underlättar för familjer att fatta beslut som passar dem bäst. Detta kan vara utformningen av föräldraförsäkringen, möjligheten att välja barnomsorg, eller att jobba med arbetslivets syn på föräldraledighet. Vi Kristdemokrater anser att föräldrarna är de som är bäst lämpade att välja! Vi anser inte att staten och politiska partier är bättre lämpade att välja, vilket kan låta som en självklarhet men som absolut inte är det i politikens Sverige.

Barns uppväxt börjar i familjens goda händer. Med en trygg start på livet skapas viktiga grundförutsättningar för ett fortsatt gott liv. Därför börjar ett tryggt samhälle i familjerna. Här vill vi vara med och skapa goda förutsättningar!

Skolan och valfrihet

När barnen blir äldre, börjar skolan och tar sig genom det skolsystem vi idag har, måste den vara att ypperlig kvalitet. Den ska lyfta eleverna men när det kommer in bekymmer i skolgången ska lärarna ha de verktyg och kunskap som krävs för att fånga upp dessa elever och få dem på rätt köl igen. Alla elever är unika individer med egna intressen, förutsättningar och viljor. I och med detta bör även skolutformningen, storleken på skola, pedagogik och särskilda intressen tillgodoses.

Valfrihet är för oss att kunna skapa möjligheter att efter egna premisser välja det som passar individen bäst! I och med friskolereformens etablering blev det möjligt med alternativ till de kommunala skolorna och eleverna kunde själva välja! Jag själv ville läsa på en mindre skola, där jag ansåg att kvaliteten och närheten till rektor och lärarna skulle passa mig bäst. Det hade jag inte kunnat göra utan denna reform som vi var med och tog fram! Trivs du i skolan, lär du dig bättre!

Jobb och valfrihet

När eleverna sedan möter den stora dagen, examensdagen med firande och glada miner vill Vi Kristdemokrater arbeta aktivt med att skapa en positiv framtidsbild! Jobb är oftast det första provet i att komma ut i vuxenvärlden med krav, självständighet, möjlighet att skaffa sin första lägenhet och frigöra sig! Därför krävs arbeten som unga kan få utan tidigare arbetslivserfarenhet. Vi Unga Kristdemokrater ser hur turordningsregler, Fackens stelhet i jobbsynen och de höga ingångslönerna som tre faktorer som stänger ute oss unga från arbetsmarknaden. Det är viktigt att få sitt första jobb, för det skapar självständighet, självförtroende och välmående för alla unga!

Flit ska löna sig menar Vi! Därför bör den enskildes arbete i större utsträckning löna sig! Vi anser att sänkta skatter skapar bättre incitament och möjlighet för ungdomar, äldre och familjer att klara sig själva. Hänger inte varje spenderad krona över dig som en sten ges större möjlighet att lägga energin på annat, på familjen, dina intressen och att leva snarare än överleva. 

Denna blogg kommer att handla om Kristdemokratisk politik och mitt ungdomsförbund KDUs politik! Det kommer att komma små intervjuer med intressanta personer under tidens gång och jag Vill främst öppna upp för diskussion och skapa intresse och mersmak kring Politik! I mitt arbete som ordförande för Ungdomsförbundet är en viktig del att minska trösklarna till att intressera sig för politik. Jag vill skapa dialog med alla ungdomar och äldre som känner sig nyfikna på detta ämne. För vi har en oerhörd förmån som svenskar att ha demokrati ingjutet i samhället. En förmån vi alla borde lyfta fram och värdesätta mer!

Skriv gärna i kommentarsfältet, ställ frågor och diskutera!