Etikett: äldreomsorg

En fråga till Jonas Sjöstedt!

Av , , 4 kommentarer 16

”Vi vill ge anställda makt att ta över”

Så beskriver vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt förslaget om att förbjuda vinst och tvinga fram personalkooperativ. Personalkooperativ som innebär att varje anställd blir delägare i företaget. Det är tydligt att retoriken syftar till ställa företagen mot personalen som två motpoler. Klassisk socialistisk retorik således. Det är också tydligt att förslaget tar sikte på lyfta fram att det trots vinstförbud kommer att finnas >valfrihet<, förklädd i olika driftformer.

Entreprenören Dan Olofsson ställer i Di fyra frågor till Jonas Sjöstedt. Frågorna är mycket relevanta och sätter fingret på realismen och vad vänsterns politik på området egentligen leder till. Frågorna är om vem som ska ta förlusterna, vilka som ska stå för investeringarna, om helheten är fullt finansierad och hur framtidens utmaningar för vården ska finansieras när Vänsterpartiet nu vill stänga ute privata investerare.

Dan Olofsson hade egentligen bara behövt ställa en fråga. Vem ska bära eventuella förluster?

För det är häri pudelns kärna ligger. Om personalen ska ta över verksamheten kommer de även stå för risken ifall verksamheten inte går plus. Då måste det täckas upp av personalen. Det är även dem som ska stå för investeringarna. Och om inte, är det då skattebetalarna som ska stå för notan? Hur många kommer vilja gå in med eget kapital som undersköterska?

Förslaget från Vänsterpartiet innebär mest troligt att skattebetalarna får täcka upp det som privata pengar nu investeras i, och att alla vård blir helt offentligt styrd igen. Istället för en mångfald av aktörer och driftformer kommer Vänsterpartiet att återföra besluten till kommunens politiker.

Det skulle innebära att stora investeringar som det här , det här och det här inte kommer bli av eftersom det inte finns riskvilligt kapital som kan göra större investeringar. På vilket sätt bidrar det till en bättre vård och omsorg att stänga ute en stor del av samhället?

För frågan om vem som bär förlusterna (risken) är också den centrala för att förstå hur Sveriges äldre, men även skolelever, ska få uppleva högre kvalitet i framtiden. Det är också en central fråga för människors möjligheter till att bestämma själv vem som utför dessa samhällstjänster.

Om ingen vågar ta risken med att investera pengar, inte får göra vinst på pengarna och sedan inte kan bära eventuella förluster återstår bara kommunen och staten som garant. Det innebär i praktiken att skattebetalarna får stå för hela kakan. På vilket sätt blir det bättre, Jonas Sjöstedt?

#Bestämsjälv 

– vilket Sverige vill du bo i?

Förbjuder S och V kommunen nu?

Av , , 5 kommentarer 14

SVT nyheter rapporterade igår om missförhållanden på äldreboendet Skräddaren på Teg. Bakgrunden är den att ledande Socialdemokrater och Vänsterpartister abrupt tog över verksamheten från Carema 2011, efter ett mediadrev på bolaget. Skandalerna blev tillslut ”skandaler” och dödförklades senare eftersom det var falsarier. (Läs här) Carema (som bolag) hängdes ut för vanvård och Eva Andersson (S) och Tamara Spiric (V) var snabbt ute och ville ta ideologiska och politiska poänger. Eva Andersson sa så här angående övertagandet:

Varför fattar ni det här beslutet?
– Det var inte ett riskkapitalbolag i den här formen när vi startade, säger Eva Andersson och tillägger:
– Jag störs lika mycket som alla andra över att det går skattepengar till privata fickor. (VK, 2011)

Nu kanske ni undrar varför de inte nämner vanvård?

Jo, eftersom att Carema drift av Skräddaren på Teg hade fått mycket bra omdömen från brukarna, anhöriga och personalen trivdes på jobbet. Kvaliteten, som jag, kristdemokraterna och Alliansen anser viktigast, låg inte ens till grund för något beslutsunderlag. Ändå väljer S och V att bryta kontraktet omedelbart och vräker ur sig kritik mot ”skatteparadis” och ”vinster som går till annat”. Tamara Spiric menade då att vanvården var en bevis för att vinster i välfärden var jordklotets största hot. Att Caremas huvudmannaskap tillsammans med duktiga och drivna medarbetare på Skräddaren hade levererat god kvalitet var sekundärt.

Nu kommer rapporterna om ökad sjukfrånvaro, hög personalomsättning och minskad nöjdhet.

Det är bekymmersamt när politiker kan fatta så abrupta beslut som får så stora konsekvenser och sen gömma sig bakom kommunens tjänstemän. Men nu när sämre kvalitet uppstått tillföljd av övertagandet från kommunen har jag bara en fråga till Socialdemokraterna och Vänsterpartiet:

Bör inte kommunen förbjudas från att bedriva äldrevård? Ni har ju ett bättre beslutsunderlag nu, än det ni använde för att förbjuda Carema från att driva äldrevård.

 

 

LO gräver i gamla hjulspår igen!

Av , , 5 kommentarer 8

http://www.dn.se/debatt/lo-vill-ha-ny-bolagsform-for-foretagen-i-valfarden

LO går idag ut och proklamerar att de har lösningarna på en förbättrad välfärd som ni kan läsa här ovan. Vi kan väl i alla fall säga att det arbetar vidare i sina snart meterdjupa gamla hjulspår. De har bland annat, i sina fem punkter, arbetat fram en ny typ av bolagsform som ska strypa marknaden lite, men bara lite. För viss vinst skall få förekomma. 

De vill också ta bort människors möjlighet att välja utförare genom Lagen om valfrihet, eftersom de anser att marknadsmekanismerna inte fungerar i välfärden då ”riskkapitalbolag köper upp mindre företag, vilket därmed endast skapar oligopol”. Det är rätt paradoxalt, för här svingar dom vitt och brett och vill begränsa vinstmöjligheterna(framtida investeringsmedel), vilket i sig egentligen bara innebär att riskerna att strypa mindre företag ökar och därmed snarare skapar förutsättningar för oligopol.  Och fortsättningsvis är frågan som företrädarna måste kunna besvara:

Hur förbättras kvalitén i vården med ett vinsttak? 

Någon kan ju fundera hur andra vardagliga typer av företag så som ICA, Microsoft, Apple eller IKEA hade gynnat oss som konsumenter om staten gått in och sagt att ni endast får göra 1% vinst på balansomslutningen(LOs förslag). Ja, troligtvis hade inte ens företagen funnits, eftersom risken jämfört med vinstmöjligheten hade varit för höga. Och om nu vinsterna är så höga så kanske det är dags för kommunerna och fundera på var deras resurser tar vägen? 

Jag har i många bloggar tidigare skrivit om varför det viktigaste målet alltid måste vara kvaliteten och utförandet av vården. Inte vilken driftsform eller vilket vinstuttag vissa företag får ut. Du kan som välfärdsentreprenör inte konkurrera med annat än bättre kvalitet. Det är brukarperspektivet som måste råda! Ställ höga kvalitetskrav i upphandling och i uppföljningen. Konstruktiva och framåtsträvande krav som ger en vital och kvalitetssäkrad vård för alla brukare.

Släpp agitationen mot privat sektor och se vinsterna med att låta alla delta i att bygga vår gemensamma välfärd!

För mig är den upplevda kvaliteten bland brukarna det centrala! Jag hoppas även LO kan inse det.

Företagsfientligheten i kommunhuset!

Av , , Bli först att kommentera 12

Senaste veckan har två tydliga tecken på hur den vänsterorienterade styrningen i kommunhuset agerat som hinder för både jobbskapande och valfrihet för människor i Umeå kommun. 


Beslutet av Eva Andersson(S) med bifall från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att överta det privatdrivna Marielund är en följd av en bekymmersam utveckling i Umeå där vänstervridna krafter får allt mer utrymme att påverka i kommunhuset. 


Att på de, till synes, mycket lösa grunderna fatta ett så radikalt beslut som att överta boendet Marielund visar på att beslutet tagits på ideologiska grunder och med en godtycklig argumentation. Det här är nu andra boendet som på ytterst lösa grunder förlorat sin entreprenad . Att vänstersidan skiter i kvalitetskrav och siktar med rödpunktsikte på ägarform, ägarstruktur och vinst är allvarligt för våra äldres rätt till kvalitet och valfrihet. Det sätter fokus på helt fel saker där kraven på kommunen som upphandlare döljs, där kvalitetskraven förminskas och där ideologi står framför fakta och granskning. Debatten om ökad kvalitet får stå åt sidan för annan ytterst meningslös debatt. 


Jag är rädd för att dessa lösa beslutsgrunder kommer att leda till att valfriheten kommer att kvävas rätt omgående framöver. För vilken människa kommer överhuvudtaget våga ta risken att starta upp ett äldreboende om styrande politiker vind för våg övertar äldreboendet? Vilka välfärdsföretag kommer att våga ens tänka på att etablera sig i Umeå? Ingen. Eller jo, om du inte går med vinst… som om något magisk händer direkt ett företag inte går med vinst… 


I VK fick vi också ett reportage om hur kommunen uppfattas motarbeta och snedvrida konkurrensen för privata företag jämtemot kommunens egen verksamhet. Umeå kommun kommer år efter år på dålig placering gällande företagsklimat, vilket självklart leder till sämre utvecklingsmöjligheter, färre arbetstillfällen och en större ekonomisk börda på kommunens innevånare. 

Bara att företagare upplever detta är ett stort problem! Alla företag behövs i Umeå för att vi ska få ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen! Kommunen ska stötta, inte stjälpa! 


Uppenbart finns en företagsfientlig och ideologiskt styrd agenda i Umeå. Men med de socialistiska och kommunistiska beslutsfattarna nedmonteras människors valfrihet och företagens betydelse för vår gemensamma välfärd, stycke för stycke. 

Vänstern tycker värdegrund bygger på pengar!

Av , , 2 kommentarer 12

Denna Debattartikel skrev jag i Norran när fallen med vanvård i äldreomsorgen kom fram. Då ropade vänstersidan efter vad de såg som orsaken: vinsten, kapitalism och privata företag. Tydligen är den lika aktuell år senare. Vänsterns värdegrund bygger på pengar….

 

 

När vanvård inom vår äldreomsorg kommer till ytan riktar vänstern med eld och låga all energi mot pengar och privata aktörer. Det är ytterst tråkigt ur ett antal synvinklar, men främst för att utsatta äldre marginaliseras till pengar. 

Jag har jobbat inom äldreomsorgen, dels på äldreboenden dels i hemtjänsten och tycker det är väldigt bra att dessa fall av vanvård kommer fram i ljuset. Under hela min tid i äldreomsorgen har jag jobbat i kommunal regi, på olika boenden, i olika arbetsgrupper och följdaktligen med olika enhetschefer. Vården av äldre är för det mesta mer komplex och  svår att tillgodose än vad gemene person kan tro. Sjukdomsbilden hos de äldre är ofta komplexa och alla har unika vårdbehov. Det är viktigt att få in fler dimensioner på kvalitetsfrågan så att det inte stannar vid att handla om kvantitativa måttstockar som pengar och antal anställda. Därför har vi kristdemokrater drivit igenom en lagändring där kommunerna kan upprätta lokala värdighetsgarantier!

 

För visst bygger varje anställds utförande av vården på en bra värdegrund och ett omsorgsfullt bemötande i slutändan? Men i allt för många fall glöms denna aspekt bort i vården, vilket jag som kristdemokrat och tidigare omvårdnadspersonal tycker är ytterst beklämmande. Vi måste förstå att vård av äldre kräver god kompetens och bra ledning för att fungera på ett fullvärdigt sätt. Detta betyder att mer arbete bör läggas på att få funktionella arbetsgrupper som kontinuerligt jobbar med värdegrundsfrågorna. Det betyder att ledarskapet alltid måste se till att de anställda får den utbildning de behöver, följer upp verksamheten och aldrig nöjer sig med den omvårdnad som ges utan alltid förbättra den. 

 

I arbetsgrupperna bör man alltid belysa att samarbete och samverkan är viktigt för att helheten ska bli större än delarna, något som får positiva följdeffekter i form av lättsammare arbetsbörda och en positiv atmosfär för alla inblandade. 

Att som 16-åring komma in och arbeta i vårdyrket är otroligt ansvarsfullt och kräver mycket eget ansvar, initiativtagande och mycket stöd av erfarna medarbetare. Tråkigt nog har jag ofta upplevt en spänning mellan ”den äldre personalen” och ”de yngre”. Det finns ibland en underliggande konfliktbild i arbetsgrupper och en otydlig styrning och kvalitetskontroll av ledande chefer. Ofta har de anställda jobbat större delar av sina arbetsföra liv på samma avdelning och med samma kärna av personal omkring sig. Tyvärr kan de unga som kommer in med ny energi, nya tankegångar och arbetssätt kollidera med den rådande miljön av att ”så här har vi alltid gjort”. Tråkigt kan många tycka, förödande enligt mig. Ska unga, duktiga vårdbiträden och undersköterskor stanna i vården är fundamentet att trivas på sitt arbete!  

 

När debatten nu går hårt och vanvård uppdagas förvånas jag tyvärr inte. Men det gör mig extra ledsen, förbannad och uppgiven då debatten tyvärr hamnar i fel fokus. I vissa fall krävs absolut mer resurser i form av fler anställda, men tillåt mig tvivla, att stoppa in högar av pengar i äldrevården kommer att marginellt öka kvaliteten mätt i nöjda brukare. Varför? För sambandet mellan pengar och god vård är enligt mig mycket mindre än sambandet mellan bra värdegrund och god omvårdnad. Vi måste förstå att varje enskild brukare är en okränkbar människa som bara kan bemötas med värme, omsorg och förståelse när det känns jobbigt att vara gammal och finnas till hands när smärtan infinner sig men också dela glädjande ögonblick och fina stunder med varandra.  Jag har fått en stor erfarenhet av att komma in som ny outbildad medarbetare och jobba i många olika arbetsgrupper. Det har fått mig att förstå hur olikt det kan bli med omvårdnad beroende på funktionaliteten, mentaliteten och dynamiken i en grupp. Det är även här jag sett det otroligt positiva arbetet med att skapa en bra omvårdnad i en väl fungerande arbetsgrupp, men också arbetet i arbetsgrupper med mest negativ energi. Och, att poängtera, med lika personalresurser! Jag har även sett skillnaden mellan chefer som varit rädda för konflikter och låtit problematiska relationer mellan anställda få fortgå utan att ta tag i dem. Men även mött ledare som tagit tag i de problem som funnits och förändrat både arbetsmiljön för arbetstagarna och livsmiljön för vårdtagarna. Innan vi börjar ropa efter mer pengar borde en omfattande kvalitetsgranskning inom äldrevården göras och fokus måste ligga på att göra den psykosociala miljön bättre för både personal och boende. Vi ska inte underskatta människors kapacitet att, för varandra, skapa en stimulerande och glädjefylld miljö, som jag tror är grunden till en god omvårdnad av våra äldre.  

 

Som kristdemokrat kan jag aldrig acceptera att det förekommer misskötsel av äldre oavsett om det handlar om vård i kommuners eller privata äldreboende. Vårdform, vinst eller icke-vinst spelar ingen roll. Kvaliteten på omvårdnaden är det absolut viktigaste! Jag behöver bara tänka att det kunde vara min egen farmor eller farfar!