Cyperns åtaganden för att få tillgång till räddningspaketet från euro-gruppen är nästa steg i en förskjuten maktbalans från medborgare till maktens högsta korridorer.

När nu eurogruppen och IMF vill stoppa händerna än djupare i syltburken efter medborgares sparkapital genom en procentuell ”engång-skatt” (som säkert kan återkomma i andra sammanhang) går man, enligt min mening, både för långt och på fel väg. 

Detta kapital är medborgarnas intjänade pengar som de, utan att ha någon annanstans att lägga undan dem, satt in på bankerna i sitt hemland. De är obönhörligt pengar som ingen annan skall komma till godo. Pengar ingen överstatlig institution skall sitta och bestämma om att ta. 

Nu kan det ju ske ”smidigt” eftersom pengar är digitaliserat och därmed kan transaktionerna ske i det dolda, men en lustig tanke slog mig gällande hur det hade skett om alla hade pengarna fysiskt tillgängligt under madrassen.

Då hade det kanske flugits in ett gäng Euro-tjänstemän som hade knackat på och gått in i var mans hus och krävt dem på 7% eller 9% av deras kapital i madrassen. Sen hade dom, med troligtvis en del bråk, konfiskerat pengarna i kappsäcken och vandrat vidare till nästa dörr. Olustig tanke va? Ack så sann. 

Är det några som ska stå till svars är det aktieägarna som ska betala notan. Nu får istället vanligt folk stå för notan och aktieägarna verkar nästan skyddas. Mer fel kan det inte bli!