”Sverige är ett bra land att leva i. Men idag känner många att något håller på att gå sönder”. Stefan Löfven har hittat sin slogan.

Men ställer väljarna upp på den verklighetsbeskrivningen? Möjligtvis skulle Greklands oppositionsledare fått gehör för de orden, men i ett Sverige som utnämns till bäst i världen för äldre, som kommer på femte plats i World happiness index, som utnämns till en av de starkaste ekonomierna i världen är det svårt att ta orden på allvar. Inget av de mått som finns tillgängliga stöder Socialdemokraternas tes om ett land i sönderfall. Nej, Stefan Löfven. Något håller inte på att gå sönder.

Men om det nu vore så, att vår välfärd och vårt välstånd höll på att brytas sönder i en makaber apokalyps kan man fråga sig varför Socialdemokraterna satsar mängder av miljarder på ett-års anställningar för ungdomar genom att höja skatter och avgifter på jobbskapande företag. Varför reformer som gett tusentals nya jobb för unga ska försvinna. Varför lägger man 6 200 000 000 kr på 90-dagars garantin som idag är 100-dagar och som dömts ut som en flopp av IFAU. Apropå den:

Om galenskap är att göra samma sak om och om igen med förväntan om ett annat resultat, så är nog socialdemokraternas 100-dagars garanti som nu ska bli 90-dagars garanti definitionsmässigt mycket nära galenskap. 

Inom miljardrullningen ingår diverse trainee-tjänster för unga. 32 000 unga ska anställas. Kritiken lät inte vänta på sig. De 7000 jobb som ska bli till inom Fritidshem sågades av fritidspedagogerna. Och det är befogat.

Vilka ska ta hand om alla dessa 32 000 ungdomar? Vilka ska handleda? Jobben är dessutom av engångskaraktär. Pengarna finansierar ett års anställning och tas på bekostnad av riktiga hållbara jobb inom exempelvis restaurangbranschen. Kommunerna får sedan bära kostnaderna om anställningen ska fortsätta. Tror ni kommunerna har ekonomi för det?

Nej, både penseldragen för att måla upp en drakonisk bild av Sverige och de jobbförslag som Socialdemokraterna presenterat i valmanifestet talar för en desperation som sällan skådats. Den snuddar vid den populism som Vänsterpartiet i vanliga fall brukar vara synonymt med. Egentligen går Socialdemokraterna till val på att dupera väljarna om politikers förmåga att skapa jobb. Och det skulle kunna vara en hållbar prioritering inom budgeten, men när det görs på bekostnad av försämrade villkor för företagen och näringslivet bör öronen glödga av varningssignaler.

Om väljarna köper verklighetsbilden och alla dessa jobbsatsningar får valet utvisa, men det tapp i opinionen som de rödgröna skådat senaste veckorna verkar inte bädda för att väljarna sväljer allt med hull och hår.