Svenska resultat i PISA-undersökningen utvecklas sämst av alla mätta länder. De flesta politiska partier tävlar nu i att förklara vilka orsaker som ligger bakom tappet och sammantaget förenklas bilden genom en vilja att lösa allt med mer pengar.

Det är politiskt bekvämt att kräva mer resurser till skolan för att lösa problem. Genom att föreslå mer pengar, mer lärare eller högre lön är det enkelt att visa på handlingskraft. Det är dock en medicin som kan ge långtgående biverkningar.

Att Sverige idag har bland de högsta skattetrycken borde ju borga för toppbetyg ifall pengar vore allt. Nu är det dock inte så. För hur motiverade blir elever, föräldrar och samhälle av kunskapens dygd, genom att mer pengar forslas in i verksamheterna? Knappast avsevärt.

En läsförståelse och matematikkunskap på dalande trend är något att oroa sig över. För även fast vi i Sverige generellt klarar oss bra även efter skolgången, så är dessa två ämnen essentiella för att vi ska kunna utveckla och förvärva nya kunskaper och ta till oss information. Utan denna kunskap blir inlärningen långsam och frustrerande för eleven.

Utöver de sjunkande resultaten markerar PISA-undersökningen att svenska elever ger upp snabbt när uppgifterna blir för svåra och i större utsträckning kommer för sent till lektionerna. Två faktorer som inte går att mäta i betyg eller pengar, utan i attityder och värderingar.

I någon mening är vår inställning till skolan och bildandet det mest centrala. Den bräcker inlärningens barriärer. En avgiftsfri skola får inte tas för att vara utan värde. I de rutinmässiga vistelserna i skolan får berättelsen om varför eleverna går dit inte gå förlorad. Den om bildningens egenvärde och varför en bra framtid startar med att vi lär oss läsa, skriva och räkna. Den berättelsen får inte bli förtappad i en syn där skolan bara finns till.

Människor är inte som ett digitala minne som vi pluggar in i datorn och förflyttar information och kunskap till. Eleverna måste känna en mening och ett suktande engagemang för att ta till sig kunskap. Förebilder, där samhället, föräldrarna och lärare uppvärderar kunskap, prestation, flit och hårt arbete.

Skolans förmedling av dessa värden är centrala för att lyfta elever med svagare utbildningsbakgrund. Föräldrar och kanske en omgivning som generellt inte väcker detta intresse. Det är ett viktigt uppdrag som inte får gå förlorat.

Svensk skola upplever förstås ett mer mångfacetterat problem, som sträcker sig från lärarutbildning till löner och lärarledd undervisningstid. Långt över alla politiska styrmedel hägrar dock en lösning som kan ge fler nyckeln till kunskapens källa. Men då krävs ordning och reda i skolan, lärare som ges legitimitet i klassrummet och en positiv syn på kunskap och bildning redan i tidig ålder. Endast där kan dörren öppnas till bildningens rikedom.