Edward Riedl skriver här om att facket och Socialdemokraterna bör lösa upp sina band. Conny Forsström kommenterar det här.

CF skriver att det var S som bildade facken, men enligt Wikipediaartikeln om S var det tvärt om: diverse fackförbund och andra organisationer bildade S. Detta är väl den direkta anledningen till de starka banden mellan svenska fackförbund och Socialdemokraterna.

Men om dessa band var bra/vettiga/önskvärda för hundra år sedan, är de då bra/vettiga/önskvärda idag?

Mitt eget svar är att banden mellan facken och S bör lösas upp. Och jag är själv ett exempel på varför: när jag började arbeta efter gymnaiset fick jag frågan om jag ville gå med i facket. Men på den tiden betydde det att jag också skulle blivit medlem i Socialdemokraterna, det var automatiskt och oundvikligt.

Men jag tror inte att en socialdemokratisk politik är det bästa för landet, och trodde inte på den då heller. Därmed hade jag ingen större anledning att vara medlem i det socialdemokratiska partiet. Och eftersom jag (då) inte kunde bli medlem i facket utan att samtidigt bli medlem i S var mitt val tämligen enkelt: skit i facket! Och detta val står jag fortfarande för: jag har varit medlem i en A-kassa, men aldrig facket. Och idag, tjugo-nånting år senare ser jag fortfarande ingen anledning att gå med i facket.

Med andra ord så har facket, genom sina nära band till ett politiskt parti, skrämt bort någon som mycket väl hade kunnat bli medlem annars.

Den principiellt intressanta frågan blir då om facket tjänar på dessa nära band eller inte. På kort sikt kan jag mycket väl tänka mig att fackföreningsrörelsen i Sverige tjänar på det, även om det i varje enskild fråga inte kommer att finnas bara vinnare.

På längre sikt tror jag dock, med tanke på hur samhället ser ut idag, att facket förlorar på de nära banden till S.

Tidigare har facken, genom LO, mer eller mindre kunnat beställa lagstiftning från Socialdemokraterna, och dessa har levererat. Men det var för ganska länge sedan som denna möjlighet upphörde, då världen förändrats för mycket för att det skall gå: även stora tillverkningsindustrier kan flytta från ett land till ett annat utan större problem om villkoren på platsen där industrin finns blir för dåliga.

Och det är, bland annat, dessa av facken "beställda" lagar som jag tror kan ställa till det i längden: hur skall ett fack, som en gång propagerade för vissa lagar, några år senare propagera mot samma lagar, när S säger att lagarna måste ändras?

Och på ett annat plan: när nu långt mindre än 50% av svenska folket röstar på socialdemokraterna, bör då facken ta risken att stöta bort en så stor del av sina potentiela medlemmar?

Om inte detta övertygar, gör då ett tankeexperiment: lek med tanken att facken/LO inte hade ett tätt sammarbete med Socialdemokraterna, utan med Svenska Kyrkan. Om jag vore troende muslim/jude/buddhist/…. skulle jag inte ha någon anledning att vilja bli medlem i facket. Varför skulle det fungera annorlunda när det gäller politiska partier?

Jag inser att en skilsmässa mellan fakcen/LO och Socialdemokraterna är något som man inte gör i ett huj, men jag tror det är oundvikligt. Om inte idag så någon gång i den nära framtiden. Och jag tror att båda parterna kan tjäna på det: ingen av dem är knuten till någon annan som har delvis helt andra intressen.

Om det skulle uppstå en samsyn mellan facken/LO och något parti en specifika frågor ser jag inget fel i att båda parter driver just den frågan. Och i det läget spelar det ingen roll med vilket parti som facken/LO sammarbetar: det enda viktiga är huruvida facken/LO och partiet i fråga är överens i sakfrågan.