Johan Wiman skriver här en artikel om hur världens samlade rikedomar fördelar sig. Och den får mig att fundera lite.

Till att börja med undrar jag lite över hur banken som gjort undersökningen har räknat. Det spelar i sammanhanget ingen större roll, men ta tex någon indianstam i Brasiliens täta regnskog: det är möjligt att de inte ens har ett sådant begrepp som ”pengar” utan sköter sitt liv med bytesaffärer. Hur skall detta värderas i pengar?

En lite allvarligare fundering är hur banken tar hänsyn till varierande köpkraft. Nu menar jag inte att tex amerikanska dollarn är värd mindre än engelska pundet, utan att samma valuta kan köpa dig mer eller mindre beroende på var du använder den. Om jag skall köpa mig en biljett för att se senaste Hollywoodfilmen på bio så gissar jag att biljetten kostar mer i US-dollar i New York än i Calcutta. Det går helt enkelt inte att jämföra priser rakt av, utan att ta hänsyn till den lokala marknaden och dess köpkraft. Det är möjligt att Credit Suisse har räknat med detta i sin undersökning, men det framgår inte av artikeln.

Artikeln har en rubrik som antyder vad skribenten tycker om de fakta som banken har grävt fram: ”Så orättvist fördelas världens rikedomar”. Utan att gräva ner mig i någon definition av kan jag väl hålla med om att rikedomarna är orättvist fördelat.

Men där är en fråga som jag tycker måste besvaras innan jag verkligen håller med om att förmögenheterna är orättvist fördelade. Nämligen frågan: hur har det blivit så som det är?

Bara för att ta ett exempel: Bill Gates. Han startade ett företag som gick oerhört bra, och han blev en av världens rikaste individer som ett resultat. Det tycker jag inte är fel. Skall man straffa Bill Gates (och andra samma sits) för att de har startat företag som gått/går bra? Om man gör det så tar man bort incitamentet att driva företag alls, och då blir det inga företag kvar. Och utan företag vars ägare vill få vinst, blir det inga pengar till staten.

Hur skall den ekvationen gå ihop?

Conny Forsström skriver här en liten analys, inför kommande val, om hur man bör rösta. Men jag tycker att hans analys är väl enkel.

CF skriver:

Jag läste i en kommentarstråd där någon skrev hur de minsann skulle läsa på inför valet och rösta därefter. Läsa på? Politik handlar om den syn man har på människa respektive samhälle och kapital.

Det första jag undrar över är vad CF har emot att vi som skall rösta sätter oss in i vad de olika partierna har för något på sina program. Om jag inte kan bestämma mig för något parti är det väl en utmärkt idé att kolla upp vad partierna vill åstadkomma, om de får makten att göra som de vill. I bästa fall kanske jag ”bara” velar mellan två partier, i värsta fall kan jag inte alls bestämma mig, och då tycker jag att det är min demokratiska plikt att sätta mig in i vad partierna vill. Och då hjälper det inte med att bara lyssna på intervjuerna på TV/radio, jag bör ta mig tid att läsa partiprogrammen.

Och vad gäller politiken tycker jag CF har fel där med: för mig är inte politik vilken syn jag har på samhället och kapital, utan hur jag skulle vilja att samhället fungerade.

CF fortsätter:

För den som ser människan som en förbrukningsvara i jakten på ackumulerat kapital så torde rösten vara självklar, höger. Alla som vill att samhället och livet ska präglas av ständig tävlan och utslagning bör rösta höger. Den som ser den svage som värd att lämnas åt sitt öde torde ha sin politiska hemvist till höger. När man anser rikedom respektive fattigdom, arbetslöshet respektive arbete, sjukdom respektive hälsa, vara ett individuellt val och sålunda oberoende av samhällsstrukturer, är en högerröst en självklarhet.

Mina politiska åsikter ligger till höger på den ordinarie politiska skalan, men jag ser inte människor som förbrukningsvaror. Jag tycker heller inte att den svage skall lämnas åt sitt öde. Inte heller rikedom/fattigdom, arbetslöshet/arbete, sjukdom/hälsa tycker jag är bara ett individuellt val. Visst ingår lite av individuellt val i dessa senare, men det påverkas av mer än bara individuella val.

Conny skriver vidare:

För oss andra, som ser människan som samhällets och tillvarons mittpunkt torde vänstervalet vara naturligt.

Nu tycker jag att CF går väl långt. Jag tycker nämligen att människan är samhällets nav, och allt kretsar runt människan. Men jag håller inte med om ”vänstervalet vara naturligt”.

Kanske är skillnaden mellan CF och mig inte större än att jag betraktar människan som en individ, medan CF (kanske) betraktar människan som en medlem i ett kollektiv. Därmed kan vi från samma grundsyn komma fram till helt olika slutsatser.