Uffes blogg

Hur man diskuterar

Av , , Bli först att kommentera 0

Det kan tyckas trivialt, men många diskussioner jag har varit inblandad i (framför allt på nätet) har urartat. Ibland för att det inte finns mer att säga om ämnet, och diskussionen har urartat till komedi. Oftare för att någon av mina motparter bryter mot diskussionens regler.

Jag snubblade över en bild som på ett enkelt sätt förtydligar hur en bra diskussion skall gå till. Bilden ställer upp ett antal enkla villkor för en diskussion.

Till att börja med att motparten kan tänka sig något argument som skulle få denne att ändra ståndpunkt. Om det inte finns minst ett argument som skulle få någon att överge sin ståndpunkt/åsikt så är det inte en diskussion, utan en föreläsning.

Nästa regel är att man skall sluta använda argument som visas vara falska. Det borde vara självklart tycker jag.

Sedan följer från om man är beredd att följa logikens regler i diskussionen. En av dessa regler är att den som påstår något är den som måste visa på att påståendet stämmer. Inte heller detta borde vara något problem tycker jag.

Sedan följer en kort lista med punkter som gäller under pågående diskussion, till exempel att man inte skall komma med nya argument innan man har klarat av granskningen av tidigare argument. En annan av punkterna är att man inte skall komma med ”Jag behöver inga bevis.” Denna punkt borde vara uppenbar.

 

Jag borde kanske erkänna att jag skulle få problem med den första av dessa punkter, beroende lite på hur konkret man måste vara vad gäller motargument. Jag har oftast ingen aning om hur ett bra motargument skulle se ut, men en bra akademisk avhandling är aldrig fel. Men det beror ju förstås på avhandlingen, de finns dem som är bättre och dem som är sämre. För ett bra exempel på det senare kan ni läsa om Jacques Benveniste, en fransk vetenskapsman som tyckte sig ha hittat bevis för att homeopati fungerar. Sådana avhandlingar hjälper inte som bevis för något.

 

Bilar, dubbdäck och ekonomin

Av , , Bli först att kommentera 0

DN skriver att Stockholm har problem med för höga partikelhalter i stadsluften. Jag får intrycket att regering och kommun inte kan bestämma sig för vem som skall göra vad, men de inser båda att problemet måste lösas innan EU kommer och bötfäller staten.

Jag inser att det är ett svårlöst problem, men jag tror att delar av det måste vara att göra det enklare för vardagscyklisterna. Om man ger folk praktiska möjligheter att cykla till och från jobbet tror jag att fler kommer att göra det. Och jag menar verkligen _praktiskt möjligt_: idealiskt skulle det gå snabbare att cykla till/från jobbet än att ta bilen.

Visst, det kommer alltid att finnas en liten grupp människor som av en eller annan anledning måste ta bilen till jobbet (tex hantverkare som måste ha med sig många och stora verktyg), men jag tror att vi kunde göra oss av med en stor del av dagens bilåkande.

Det krävs troligen en ganska stor omställning innan många som idag tar bilen väljer att cykla istället. Till att börja med får jag intrycket att många storstäder, inte bara Stockholm, är byggda med bilen som utgångspunkt. All annan infrastruktur anpassas efter det krav som bilismen ställer.

Men dur skulle det bli om städerna anpassades efter fordon som fungerar bättre i dem? Min åsikt är att bilar hör hemma på stora vägar, inte inne i städer. Inne i städer passar cyklar mycket bättre: fordonet väger mindre, kräver mindre energi för att drivas, bränner inga fossila bränslen, är långt mer manövrerbart än bilar, går att parkera mycket tätare än bilar och om det blir en krock så är skadorna mindre.

En möjlighet vore att göra stadskärnorna bilfria, med väl tilltagna parkeringsmöjligheter strax utanför kärnan, så att de som bor för långt bort från kärnan för att cykla hela vägen kan köra bil till en lämplig parkering, ställa bilen där och plocka fram cykeln de har med sig.

Jag inser att det är svårt i många städer att göra en så radikal ändring som jag föreslår, men är det inte bättre än att tjafsa om skatter eller avgifter på dubbdäck?