Uffes blogg

Lönesänkning kontra arbetslöshet

Min vanliga meningsmotståndare skriver här om att ”högern” vill sänka ingångslönerna.

 

Det är möjligt att ”högern” vill sänka ingångslönerna, men jag tycker att CF missar en väsentlig del av diskussionen. 2014 kom det, enligt uppgifter jag sett cirkulera på internet, 160000 invandrare till Sverige. Majoriteten av dessa skulle vara från Somalia, Syrien och Afghanistan.

 

Om alla som kommit hit får PUT kommer alltså Sverige bara 2014 ha importerat 160K människor som om några år vill ha ett arbete. Och det är då som problemen visar sig: hur många av dessa 160K har tillräcklig kunskap för att ta ett jobb i Sverige så fort de lärt sig tillräckligt med svenska?

 

Min förutfattade bild av främst Somalia är att det inte finns någon fungerande statsförvaltning. Därmed finns det knappast någon fungerande skolverksamhet att tala om. Man kan då räkna med att majoriteten av dem som kommer från Somalia inte kan läsa/skriva. Inte heller kan de räkna enkel matematik.

 

När någon som inte kan läsa/skriva, och inte kan räkna den enklaste matematik, börjar söka arbeten kommer personen i fråga alltid att bli omsprungen av dem som gått nioårig grundskola i Sverige. För den drabbade kommer det (kanske) att framstå som strukturell rasism, men beror helt enkelt på bristande utbildning.

Vad är då lösningen på problemet? Jag ser två huvudmöjligheter. De utesluter inte varandra, och skall inte tolkas som ”svart eller vitt”. Det är mer av en gråskala, där man kan välja olika mycket av respektive extrem, beroende på situationen.

 

De två huvudmöjligheter jag ser är följande:

– antingen fortsätter vi som vi gjort hittills, med internationellt sett höga ingångslöner. Det är bra för dem som har gått grundskolan, men för dem som inte har det betyder detta vägval att de mer eller mindre får en livstidsdom på sig: de kommer, resten av livet, att gå på socialbidrag.

– eller så sänker vi ingångslönerna, så att även de som inte gått grundskolan kan få ett arbete. Det blir dock en ganska stor omställning för Sverige, då det måste till en hel del andra anpassningar.

 

Grunden till det andra alternativet jag ser är att ingen kommer att få ett arbete där de inte kan bidra med ett värde som är högre än den lön de får. Lek med tanken att jag vore professor i elektronik. Jag behöver bara skicka ett email till personalavdelningen på vilket stort företag som helst (om de har elektronik i sina produkter) så lär jag få ett jobberbjudande, med väl tilltagen lön. Jag skulle till och med kunna köpa annonsplats på någon av de större tidningarna i Sverige, och låta meddela att jag vill ha ett arbete: många företag skulle höra av sig till mig, och erbjuda hög lön och många andra fördelar. Företagen inser att den kunskap jag har i huvudet är något de vill åt, och alla skulle slåss om mig, men bara högstbjudande kan vinna.

Lek nu med tanken att jag pratar dålig svenska, inte kan räkna matematik och har inga yrkeskunskaper som är eftertraktade: det spelar ingen roll vilka jobb jag söker, ingen lär erbjuda mig en hög lön. Arbetsgivarna har (cyniskt sett) ingen anledning alls att fjäska för mig, för att jag är inte oersättlig: vilken svensk som helst som gått grundskolan har likvärdiga kunskaper men med fördelen att han/hon pratar flytande svenska. Hur stor är då min chans att få ett jobb, om ingångslönen dessutom är hög?

 

Om vi tillfälligt abstraherar arbetet till bidrag, så tror jag att alla företag (men även myndigheter och annat) tänker så här inför frågan om att anställa eller inte anställa en viss person: ”Hur högt värderar vi det som NN kan bidra med till vår verksamhet?” Om svaret är att NN kan bidra med något som värderas högre än den lön han/hon kommer att få som lär NN få en anställning. Om istället svaret är att NN kan inte bidra med lika mycket som han/hon får i lön så lär det inte komma något erbjudande om jobb.

Enkelt uttryckt: så länge min förmåga att bidra till företagets/organisationens verksamhet är mindre än den lön jag får, lör jag inte få ett arbete. Det är först när mitt bidrag till verksamheten är större än min lön som jag får ett arbete.

 

Och då är vi tillbaka vid invandrarna från tex Somalia: hur mycket kan de bidra med, om de knappt kan läsa/skriva/prata svenska? Om de inte kan räkna enkel matematik? Om de inte har någon eftertraktad yrkeskunskap? Som jag ser det har vi att välja mellan antingen hög lön och hög arbetslöshet eller låg lön och låg arbetslöshet, det går inte att kombinera hög lön och låg arbetslöshet.

7 kommentarer

  1. Conny Forsström

    Om ”bidrag” används till konsumtion så får privata företagsägare del av dessa. De lär knappast klaga eller analysera var pengarna kommer ifrån, utan glatt stoppa dessa i fickan.

    • Uffe N (inläggsförfattare)

      För företag spelar det ingen direkt roll var deras kunder får sina pengar. Men företagen är del i det ekonomiska systemet i vilket staten är en stor aktör, med sina skatter. Om staten tar för mycket i skatter kommer företagen att lida av det, för att kunderna har mindre pengar att spendera.

      I detta, liksom i så mycket annat i samhället, måste det vara balans: det får inte bli för många som står utan arbete (eller bostad, eller något annat som är nästan omöjligt att klara sig utan). Blir det för många som är utan så kommer något att haverera, det är bara frågan om hur lång tid det tar och hur haveriet går till.

      Vad gäller ”bidrag” tror jag du misstolkat vad jag menar. I vanliga fall menar jag säkert ”pengar som staten/kommunen delar ut till individer”, men i just detta fall skall ordet mer tolkas som ”det en viss person tillför i form av värde”. Om jag söker ett jobb, och är helt okunnig inom området, så inser arbetsgivaren (vare sig det är ett företag eller någon statlig/kommunal organisation) att jag kommer inte att kunna bidra med mycket till verksamheten. Om jag däremot är expert på verksamheten som bedrivs (tillverka något, eller utföra någon tjänst, sköta nödvändig administration inom offentlig verksamhet…) kan jag däremot bidra med mycket värde till verksamheten.

      • Conny Forsström

        Som du säkert såg i min blogg fanns en länk till en artikel där två unga kvinnor redan nu kämpar hårt för att få tillvaron att funka, trots att de jobbar heltid. Och du anser ändå att de har för mycket betalt?

      • Conny Forsström

        Du menar i klartext att det inte ska gå att leva på en heltidslön. Kanske bör folk ha två jobb samtidigt? Observera ironin, för jag hoppas faktiskt att du inte tar det sistnämnda på allvar.

  2. Conny Forsström

    Om människor inte ska kunna leva av sitt arbete är det dags att införa basinkomst. Dags att skrota en arbetslinje som till slut i princip bara kommer innebära gratisjobb.

  3. Uffe N (inläggsförfattare)

    Självklart skall människor kunna leva på sin lön, därav att det blir en stor omställning för svenska samhället: vi kan inte bara sänka ingångslönerna, vi måste anpassa de flesta priser till de ”nya” lönerna. Hyror måste anpassas, liksom priset på mat, kläder och mycket annat. Det är inte bara att bestämma att från och med nu så är minimilönen 20 spänn i timmen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.