120205 006

Mina frågor – dina svar…

Av , , Bli först att kommentera 1

Frågorna är viktigare än svaren – enligt Sokrates. När vi ställs inför en frågeställning måste vi tänka till, känna efter, värdera, fundera och dra slutsatser. Ibland kanske vi svarar på ren automatik – naturligtvis beroende på vilken fråga som ställs men ibland krävs lite djupare tankeengagemang för att komma fram till ett svar som är förankrat i oss själva.

Frågor kan ibland vara provocerande, obekväma och jobbiga men lika ofta kan de vara spännande, utvecklande och leda till personliga insikter.

Ta fram papper och penna

Idag bjuder jag er på ett antal frågor som ni kan fundera på när tid ges.Skriv gärna ner både frågorna och svaren – spara. Ta fram dem igen om ett halv år eller år och se dina svar är de samma eller om du ändrat dig.Hör gärna av dig och berätta om vad du kommit fram till.

  1. Vilken dag är den rätta dagen för mirakel?
  2. Vilken person är den viktigaste personen i ditt liv?
  3. Vad är du tacksam för?
  4. Vad gör dig glad?
  5. Vad är framgång?
  6. Vad väntar du på?

Det finns inget rätt eller fel svar på dessa frågor – bara det som är sanning för dig.

Önskar dig en trevlig helg/Susanne

Bli först att kommentera

Havsluft

Av , , Bli först att kommentera 2

I dag har jag tillbringat tid med min mamma, min dotter och hundarna Nelly och Rani. Vi packade bilen i förmiddags med en matkorg, dryck och fiskegrejer och körde ut mot havet. Det blåste ordentligt men det var varmt i luften och solen sken. Perfekt upplägg för en toppendag – vilket det också blev.

140813 037Som vanlig var det min dotter som drog upp flest fiskar – totalt tretton stycken – var av sex stycken kastades tillbaka i vattnet för tillväxt.

140813 062Nelly och Rani nosade runt bland spännande och nya dofter men hjälpte även till att hålla koll på flötet.

140813 069Ingen fisketur utan mat och dryck.

140813 071Med mat i magen fortsätter mamma och dotter att fiska en stund och jag passar på att fota lite.

140813 019Vad tänkte hen som gjorde detta…

140813 051Sommargult blomster…

140813 023Skugga för den som vill…

140813 083Sverige är fantastiskt vackert i all sin enkelhet.

140813 064En härlig dag i gott sällskap.

Önskar er alla en fantastisk dag/Susanne

Bli först att kommentera
dear monday

Skitmåndag?

Av , , 2 kommentarer 2

Visst är det väl ändå så att vi många gånger värderar dagarna – ger dem olika betydelse beroende på om det är en måndag eller en fredag? Jag kan ibland bli riktigt irriterad på när människor gör så.

Måndag:

  • Den grå vardagen börjar – suck…
  • Dagen då alla önskade och jobbiga förändringar ska ta sin början – suck…
  • Jobbveckan tar sin början – suck…
  • - ”Är det inte fredag snart?” – suck…

Tisdag – Torsdag = transportsträcka till helgen…

Fredag:

  • Nedräkningen tar sin början – jippi…
  • Äntligen fredag – jippi…
  • Timmar från ”frihet” – jippi…
  • - ”Så jävla skönt” – jippi…

För mig har varje dag har ett värde oavsett vilken veckodag det är. Ibland tror jag att vi tyvärr behöver en väckarklocka för att verkligen uppskatta varje dag oavsett vilken dag det är. Frågan jag ställer mig och som jag tycker att vi skulle diskutera mer: Vad är viktigt i mitt liv och vad värdesätter jag?

Vi är många som är tacksamma varje måndag för att:

  • Våra barn är friska och glada
  • Vi har ett jobb att gå till
  • Att våra närstående är nyktra och drogfria
  • Att vi har hälsan
  • Att dom vi älskar och bryr oss om finns kvar hos oss ännu en dag

Listan skulle kunna göras hur lång som helst över det vi har att vara tacksamma för. – hela veckan lång.

Önskar er en härlig måndag/Susanne

barbie 014

Barbie nostalgi för en tia…

Av , , Bli först att kommentera 0

Besökte Returbutiken i fredags. Som vanlig gick jag därifrån med en bok. Barbie FASHION av Sarah Sink Eames – det är

” den kompletta historien om Barbies och hennes vänners och familjs kläder”. Jag älskade Barbie när jag växte upp så jag kunde inte motstå att köpa boken i rent nostalgiskt syfte. Väl värd en tiokrona.

Jag bläddrar i boken och påminns om all den glädje jag och mina kompisar hade när vi lekte med våra Barbiedockor. Jag känner igen en del av kläderna samtidigt som jag slås av hur stort utbudet verkligen var. Allt välgjort, snyggt förpackat och presenterat. Alla klädset har även passande namn för vad de ska användas till: 

  • Poodle Paradeinnehåller bland annat en liten väska med en pudel på, solglasögon , en pokal, och ärmlös klänning med tillhörande jacka 
  • Slumber Partymorgonrock, pyamas, tofflor med tofs och hårrullar
  • Martinee Fashionärmlös klänning, hatt, högklackade skor, cape och kort jacka med leopardmönster

Jag blir nästan sugen på att plocka fram mina Barbiedockor, njuta av dem en liten stund och titta igen deras kläder. Synd att ha dem nerpackade. Här följer några av de kläder som ingår i mina Barbiedockors klädgarderob…                           barbie 010

barbie 005barbie 008

Bli först att kommentera
fråga

Fråga om du vill veta…

Av , , Bli först att kommentera 1

Våra reaktioner på det som sker runt omkring oss brukar spegla det vi själva bär inom oss. Jag blev återigen medveten om detta för ett tag sedan.

Vi har en liten park i närheten av där vi bor. Det finns en lekplats med sandlådor, gungor och roliga klätterställningar. Det finns även mycket gräsmatta och lummiga träd att njuta av. Glädjande nog är det ofta både barn och vuxna som nyttjar lekplatsen och parkområdet. Det finns även en stor grusplan tänkt för fotboll med två fullstora mål, samma yta spolas på vintern till en välanvänd skridskobana.

En dag när jag passerade fotbollsplanen och såg jag en liten kille i sex-sju års åldern sittande på en plastfotboll. Några andra barn syntes inte till. Mina första tankar var: – Stackar´n, han är alldeles ensam, har han inga kompisar eller någon vuxen som vill spela med honom? Jag har absolut ingen aning om varför han satt där alldeles ensam, men JAG tog för givet att det var synd om honom och att ingen ville spela med honom. Men det kunde ju även förhålla sig på något av följande sätt:

- Han ville vara ensam för att träna på några ”hemliga” trix och finter

- Han väntade på sina kompisar

- Han njöt att ha hela fotbollsplanen för sig själv

- Han hade stannat kvar lite extra efter att ha spelat en timme med ett av sina syskon/förälder

Ja, ni förstår kanske vart jag vill komma. Det är så lätt att utgå från sig själv, sina egna erfarenheter och det man själv bär inom sig. Vi tror att vi vet men egentligen har vi ingen som helst aning om hur saker och ting ligger till. Inte konstigt att det lätt kan uppstå felaktiga slutsatser och rykten. I dag ångrar jag att jag inte gick fram till pojken och utbytte några ord, då kanske jag hade jag fått veta hur det låg till.

Vid ett annat tillfälle började jag fatta misstankar att en god vän till mig inte mådde så bra. Vi träffas inte så ofta men jag stötte på henne vid ett antal tillfällen i våras och fick känslan av att allt inte stod riktigt rätt till. Det var inte läge att fråga när vi träffades eftersom vi inte var ensamma. Jag funderade en del över hur jag skulle göra. Skulle jag vänta på att hon skulle höra av sig till mig i fall hon ville prata eller skulle jag kontakta henne? Och vad säger man, det är inte alltid så enkelt att fråga rakt ut. Efter en tids velande bestämde jag mig för att kontakta henne via mail. Jag skrev helt enkelt att jag känt att allt inte var riktigt okej, att vi kunde träffas om hon ville och att jag har 24-timmars kompisjour. Det gick en dag eller två innan jag hörde något från henne. Hon bekräftade min känsla – att hon hade en lite jobbig period. Vi bestämde att träffas följande vecka. Jag är så glad att jag frågade upp hur hon hade det och att vi träffades för en trevlig middag och samvaro där vi pratade om livets med och motgångar. När man inte mår på topp kan det vara skönt när någon sträcker ut en hand.

Till alla er som funderar över något – fråga upp – ta reda på fakta – visa att du bryr dig om du misstänker att någon du gillar mår dåligt. Slutligen – dra inte förhastade slutsatser om något innan du vet säkert och fundera på varför du reagerar som du gör på olika situationer. Speglar det något du bär inom dig?

Ha en bra dag/Susanne

 

 

 

Bli först att kommentera
140807 006

Dagen i dag…

Av , , Bli först att kommentera 1

i dag bjuder jag på en fantastisk dikt som jag använder mig av i min föreläsning om VardagsLycka. Ingen aning om vem som skrivit den men det spelar ju egentligen ingen roll – den är lika bra ändå. Önskar er alla en härlig dag i det något svalare vädret. /Susanne

 

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Gårdagen föll ur dina händer.

Den kan inte få mer innehåll

än du redan givit den.

Morgondagen vet du ingenting om.

Men dagen i dag har du.

Använd dig av det.

I dag kan du glädja någon.

I dag kan du hjälpa en annan.

Dagen i dag är en märklig dag.

Den är din.

Bli först att kommentera
margaretas-kladdkaka-002528

Supergod kladdkaka – glutenfri

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu har jag hittat ett recept på en supergod kladdkaka som är väldigt enkel att göra. Receptet hittade jag på Åse Falkman Fredriksons sida 56kg.se där jag ofta letar recept att prova. Hennes recept har jag dock gjort om något samt förlängt gräddningstiden. För er som vill ha något gott till kvällsfikat eller en smarrig efterrätt är denna kladdkaka att rekommendera. Servera gärna med vaniljglass eller grädde och valfria bär. Lycka till!

Det här behöver du:

175 g 70% choklad (Fazer dessertchoklad)

200 g smör

1 dl sockerersättningsströ (tex sukrin) eller vanligt strösocker

1 tsk vaniljpulver eller 1 krm Dr Oetkers vaniljarom

4 ägg

Smält smör och choklad på låg värme.
Vispa ägg, strö och vanilj riktigt luftigt.
Häll chokladsmeten i äggsmeten och vispa en stund.
Häll i springform och grädda i 200 grader i ca 15 – 20 minuter.
Låt stå kallt.

Önskar er en bra dag/Susanne

Bli först att kommentera
Grupp_Händer_Hub

Tillhörighet – lycklig skilsmässa

Av , , Bli först att kommentera 1

Det var många som läste mitt inlägg om en ”Lycklig skilsmässa – nej jag tror inte det…” Jag vill tydliggöra att min avsikt med dessa blogginlägg grundar sin på mina personliga upplevelser och mina personliga funderingar. Att skriva om detta satte igång en hel del tankar som jag tänkte dela med mig av och fördjupa mig i. Jag börjar med mina tankar om TILLHÖRIGHET.

Som jag skrev om i mitt tidigare inlägg tror jag att, oavsett orsak, en skilsmässa är en omtumlande situation för alla inblandade, speciellt för barnen. De är helt maktlösa och har inget annat val än att finna sig i den nya tillvaron. Efter en tid är det många föräldrar som träffar en ny partner, uppfylld av förälskelse och passion kan det vara svårt att se vad som händer med barnen.

Mina föräldrar skaffade nya familjer relativt snabbt och jag fick syskon efter att ha varit ensambarn i tio år. Jag förväntades vara barnvakt och älska mina syskon. På den tiden (70-talet) var det vanliga att vara hos sin pappa varannan helg och så blev det också för mig. Även om jag till största delen bodde hos min mamma och besökte min pappa och hans familj ca två gånger i månaden, kände jag mig aldrig riktigt hemma någonstans. Jag upplevde att mina föräldrar hade fullt upp med sina nya familjer och att jag mest var i vägen, till besvär eller en lätt tillgänglig barnvakt. Jag kände mig väldigt ensam och övergiven. Avsaknaden av TILLHÖRIGHET har funnits inombords sedan dess, därav min känsla av rotlöshet.

Jag är helt övertygad att mina föräldrar inte visste bättre eller medvetet fick mig att känna mig utanför. Det är nog inte det första man tänker när ens tio-åring sitter med vid middagsbordet, tittar till lillebror eller har kompisar att umgås med, i mina föräldrars ögon var nog allt normalt. Men jag hade ju lärt mig att hålla mina känslor på insidan och anpassa mig. Självklart håller inte det i längden – några år senare var jag en arrogant, nonchalant och högljudd punkare med säkerhetsnålar, färgat hår och trasiga kläder.

Visst kan vi uppleva tillhörighet i andra sammanhang än i vår ursprungsfamilj. Föreningsliv, i skolan, på jobbet, i en partners familj/släkt – men jag tror inte att det riktigt blir på samma sätt på grund av att vi i en känslig period fått våra rötter uppdragna. Rädslan att det ska hända igen kan bli ett hinder för att våga ta emot inbjudningar av tillhörighet.

Jag är trots allt ganska säker på att kloka och medvetna föräldrar eller andra vuxna kan hjälpa barn att uppleva känslan av tillhörighet.

Det är viktigt att:

  • Känna sig välkommen – alltid
  • Få tillåtelse att uttrycka sina känslor
  • Bli lyssnad på
  • Känna sig betydelsefull
  • Gemensamma aktiviteter
  • Aktiviteter och egen tid med sina föräldrar
  • Känna sig älskad och värdefull
  • Känna sig ihågkommen när man inte ses på ett tag

Har fler tips – hör av er – kanske just ditt tips hjälper någon att få känna tillhörighet.

Ha en bra dag/Susanne

 

Bildvisning…

Av , , Bli först att kommentera 1

Här kommer några bilder på vad jag målat under sommaren. Färgerna blir inte korrekt återgivna samt känslan och helheten går ni miste om. Kanske blir det en utställning eller visning någon gång i framtiden. Önskar er en bra dag/Susanne

 

140805 062

 

 

140805 063

140805 066140805 064140805 067

Bli först att kommentera
vägskäl

Lycklig skilsmässa – nej det tror jag inte på…

Av , , Bli först att kommentera 4

Mina föräldrar gick skilda vägar när jag var sju år. Som vuxen inser jag att de är två personer med helt olika värderingar och inte skulle varit lyckliga i fall de hållit ihop sitt äktenskap på grund av att de hade barn tillsammans. Min farmor tyckte att jag var sååå duktig som klarade skilsmässan så bra. Ett flertal gånger sa hon att jag var ett lyckligt skilsmässobarn. Jag trodde på det hon sa. Jag var nog både duktig och ett lyckligt skilsmässobarn. Jag gjorde mitt bästa för att leva upp till det – vilket innebar att inte visa min sorg och ilska. Jag lärde mig tidigt vikten av att hålla de jobbiga känslorna inombords. För vem skulle trösta mig när mina föräldrar hade fullt upp med sitt nya liv och sina nya familjer?

Som skilsmässobarn har jag alltid känt mig rotlös, jag saknar förankring och någonstans att kalla hemma. Ni vet det där stället man kan åka till när man är trött och less, när man har småbarn som tar musten ur en, när man vill landa mjukt i en trygg och välkänd miljö. Ett ställe där man vet var den röda vasen står, vilken låda extrabesticken ligger i, där familjealbumen står på sinvanliga plats i bokhyllan, där man vet vilket trappsteg som knarrar och där man kan göra sig en smörgås utan att behöva fråga om lov.

Alla skilsmässor är olika, alla upplever det individuellt och många gånger är det en klok och förnuftig lösning att gå skilda vägar. Men det tar ändå inte bort den sorg ett barn kan känna. Det är lätt att föräldrarna glömmer bort barnets känslor eller är oförmögen att hantera sitt barns sorg, besvikelse, ilska och förtvivlan. Föräldrarna har ofta fullt upp med att få vardagen att fungera och hantera sina egna känslor. Kanske är det inte ett gemensamt beslut, någon kanske blir lämnad och skuldkänslor är vanliga. Oavsett anledningen till beslutet att gå skilda vägar är det en smärta att mista sin familj. Traditioner,födelsedagsfirande och semestrar blir annorlunda .En ny vardag, ny bostad, nya vuxna kanske och nya barn som ska accepteras och lära kännas.

Som barn vill vi kanske inte belasta våra föräldrar genom att visa hur vi egentligen känner och vad vi tycker. Vi lär oss att hålla masken för att underlätta och inte bidra till att göra situationen jobbigare.

Jag gillar inte uttrycket ”en lycklig skilsmässa”. Jag tror inte på att en skilsmässa kan vara lycklig, den kan vara nödvändig men inte lycklig. Jag associerar uttrycket till ohörda barn som spelar med för husfridens skull. Självklart grundar jag detta på mina egna upplevelser, men jag vet att jag delar det med många fler än bara jag själv.

Till er som funderar på att separera eller redan har gjort det, vill jag delge några tips när det gäller era barn:

  • Hjälp era barn att uttrycka och få utlopp för det dom känner. Måla, skriva, sjunga, dansa, skrika, slåss med en kudde. Även om det är jobbigt att se detta som förälder, är det nödvändigt för dem att få acceptans och bekräftelse för det dom känner. Det är en kärlekshandling att tillåta dem att få uttrycka sina känslor utan att ni ifrågasätter eller dömer dem.
  • Ta hand om era egna känslor och låt det inte gå ut över barnen. Hitta strategier och hjälp om ni tycker det är svårt.
  • Våga visa och prata om era känslor – då blir det lättare för barnen att berätta om hur dom känner det.
  • Låt inte barnen välja vart eller hur de ska bo – det skapar skuldkänslor mot den förälder som kanske ”väljs bort”. Presentera några egna förslag och låt barnen tycka till.
  • Hjälps åt att minnas det roliga ni haft tillsammans. Titta i fotoalbum, datorn eller berätta. Era gemensamma minnen kommer alltid att finnas kvar.
  • Tillbringa egen tid med varje barn – låt dem få känna att de är i centrum – oavsett ålder.
  • Prata inte illa om den andra föräldern eller dennes eventuella nya partner.

Ja, det var lite tankar och funderingar om lyckliga skilsmässor. Har du egen erfarenhet eller tips – hör av dig.

Önskar er allt gott/Susanne