Känslor… vår vägvisare i livet. Vissa påstår att känslorna sitter i magen, att man kan erinra sina känslor genom att känna efter hur det känns i magen. Magkänslan ni vet.. känslor kan vara svåra att identifiera och svåra att uttrycka.

Jag kommer ihåg en känslorbarometer som hängde hemma hos min mormor och morfar när jag var liten. Vi barn brukade leka med den och ställa visarna på olika sinnestämmningar för att skoja till det lite.

För några år sedan hittade jag en snarlik känslobarometer på en loppis som jag köpte för en tia eller två. På visarna står: Herrn är i dag… och frun är i dag, sen är det bara att välja. Ett utmärkt alternativt sätt att kommunicera vid dagar/tillfällen när orden inte räcker till!

Det är ju inte alltid som man vet vad man känner och kan uttrycka det. Ordet BRA är ett vanligt svar man får när man frågar någon: – Hur är det? Men vad säger det? Ingenting egentligen. Vid ett tillfället fick jag en följd fråga när jag svarade att det var bra; – Vad är det som är bra? Plötsligt blev det mycket svårare, jag var tvungen att både tänka och känna efter OCH försöka sätta ord på det! Kan vara knepigt ibland.

Jag gjorde en känsloinventering en gång. Jag skulle identifiera ALLA mina känslor som jag hade under en dag. Jag skulle kryssa i vilken känsla som bäst överensstämmde med det jag kände. Trots att känslorna fanns nedskrivna på ett forumlär så var det svårt. Mycket svårare än jag först trodde. Det var en lärorik övning, att träna sig på att identifiera vad man känner. Det rekommenderas!

Kom i håg: Att det är ok att känna det man känner. (men inte alltid ok att agera efter hur man känner)

Kollade igenom mina bilder och upptäcker att jag har en hel del bilder på mat. Jag har någon avlägsen tanke på att skriva en kokbok till mig själv någon gång i framtiden. Samtidigt blir det en sorts dokumentation att efterlämna till mina barn. att få komma ihåg sånt de fick äta hemma hos mamma.

Jag lagar mat efter mottot: Kreativ matlagning-hittepå allt eftersom. Ibland blir det mindre bra, men ofta väldigt gott. Nu ska jag bjuda på lite bildinspiration till er som ännu inte bestämt jag ni ska laga för middag.

Blodpudding med knaper stekt bacon och skivande äpplen stekta i olja eller smör. till det severas vitkålssallad och lingonsylt. MUMS!!! Nyttigt, gott och billigt.

Hemmagjorda potatisbullar, stekt strimlat sidfläsk, lingonsylt och vitkål och morotssallad. Lite jobb med potatisbullarna, men om man gör ett gäng på en gång så kan man ju frysa in-utmärkt att snabbtina när man inte ids laga mat.

Kycklingwok med paprika, lök och morot. Serveras med jasminris och en klick cream fraich. GOTT…

Hemmagjord pizza med mozzarelaost. Fantastiskt underbart njutningsfullt! OBS!!! Pizzan på bilden är ogräddad.

Heta tonfiskbiffar, makaroner, stekt lök och grönsaker. Det går även utmärkt att servera tonfiskbiffarna med hamburerbröd!

Ja, det var dagens middagstips. Själv ska jag värma på en god chili con carne från i helgen.

Dagens citat: Du blir vad du äter?!

Umeå är en stad med massor av rondeller. Åsikterna går isär när det gäller hur man egentligen ska köra i en rondell. Dock är blinkers att föredra.

Detta är tydligen ett stort irritationsmoment för många, att det slarvas med att använda blinkers. Det kan få den frommaste människa att plötsligt att brista ut i en harang av barnförbjudna ramsor. Självklart är det viktigt med blinkers i trafiken, det tycker även jag, men…

Nu har jag upptäckt en sida hos mig själv som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Jag kan medvetet "glömma" att använda blinkers när jag kör i en rondell! Jag gör det antagligen bara för att jag vet att det kan reta någon. Helt galet, jag vet… och det kan även vara farligt.

Vad är då kontentan av detta beteende? Är det ett sätt att utmana ödet eller är det den kittlande tanken på att skapa en reaktion hos någon? Har jag otur kan jag faktiskt lyckas reta fel person vid fel tillfälle att se rött.

Dagens tankeställare till mig själv: Dax att köpa en boxboll?

Då var det mådag igen. En helg som alla andra. Man planerar och förväntar sig en sak-men det blir aldrig så som man tror. Det är ju faktiskt bra att det är på det sättet. Tänk va tråkigt om man visste allt i förväg.

Fredag – middag med släkten. 10 poäng, mycket trevligt.

Lördag – missade tidsträningen för Formel 1, tråkigt.(men Hamilton blev i alla fall 2:a – bra start)  Gott lördagsfika + melodikrysset, klarade ALLT!

Jag var på Platagen för att inhandla en blomma. Jag ska återigen försöka mig på att få en blomma att överleva hemma hos mig. Eftersom jag vet att vissa blommor kan vara giftiga för katter frågade jag efter en "kattvänlig" blomma. Jag fick värdefull information om hur man kan tänka som kattägare-att katterna gärna tuggar och äter på växter som liknar gräs. Därför skulle jag köpa växter med tjocka blad. Men det är ju inte lätt i alla fall tycker jag, så varför inte ha en liten märkning som säger: " Kattovänlig" = växt som troligtvis ej blir ofredad av katt. Det slutade med att jag köpte en engelsk pelargonia.

Söndag – långpromenad i blåsten ute vid havet.

Frisk havsluft… underbart.

Klockan 20.30 konsert med Carolina af Ugglas. Köpte biljetter redan i höstas med konserten blev då inställd och gick av stapeln igår kväll.

Men den som väntar på något gott…

Vilka musiker, vilka härligt befriande texter. Precis så som man tänker och känner-inget som känns tillrätta lagt. Synd att lokalen ej var fullsatt. Det är en upplevelse att få ta del att detta. På ett mycket positivt sätt. Det ända minus var att vi inte hade med oss kontanter så vi kunde köpa en signerad skiva.

Ett sånt bra sätt att möta sin publik, sälja skivor, signera och en kram. Kan inte bli bättre när man är ett fan.

En snabbsummering av helgen och ser nu fram emot en vecka fylld av spännande saker.

Fredag eftermiddag. Min kamera är borta. Letat överallt, tycker jag själv, men jag har antagligen förlagt den någonstans. Jag hade planerat att skriva om min katt Olle idag och vilken enorm marknad det finns för både katt och hundprodukter. När kameran är återfunnen kommer ni som är kattägare att få mina tips på roliga och kostnadsfria kattleksaker.

Om ett par timmar är det släktmiddag hemma hos min moster för att fira min morbror som gift sig. Det var ett antal år sedan vi träffades,kan det vara typ 20 år sedan? Eller mer? I morgon kanske jag har svar på uttrycken:

 – Släkten är värst! och – Blod är tjockare än vatten!

Hur som helst, jag ser fram emot det.

Imorgon lördag börjar  Formel 1 -cirkusen med tidsträning. Jag hörde att Mclearen haft problem, attans för där kör ju min favorit: L.Hamilton!

Och imorgonbitti, som vanligt; gofika + melodikrysset!

Hoppas vi lyckas bättre än för två veckor sedan, katastrof. Ha en skön fredagkväll och kom ihåg att rösta på Jessica Andersson i Let`s dance ikväll.

Jag tror på att man ska utmana sig själv lite då och då för att på så sätt utvecklas som människa. En av dessa vardagliga utmaningar har för mig varit att dela en skål med godsaker.

Jobbigt! Men det är ju ingen utmaning om det inte finns ett motstånd. (snacka om I-landsproblem) Det börjar redan på affärn när man ska plocka smågodis i samma påse. Med tålamod får man vänta in den andres val av sort och antal, samtidigt som man ska plocka sitt eget.

Väl hemma och godisskålen fyllas upp i EN skål. Det är bara att bita ihop och bjuda på ett leende med orden – Åh, det ska bli så gott.

Vid ett tillfälle för ett par år sedan bad jag om att ostkrokarna skulle fördelas på två skålar. – Varför då? blev frågan. Jag svarade att jag inte ville känna mig begränsad! Gissa om jag fortfarande får gliringar som: – Vill du ha en egen skål så du inte känner dig begränsad?

Nåja, jag bjuder på det, eftersom jag numera anser mig OFTAST kunna dela på en godisskål utan "problem".

Förra veckan fick jag dock uppleva den fantastiska känslan av välbehag över att ensam kunna avnjuta ett av mitt absoluta favoritgodis: Gröna kulor. Jag hade inte ätit dem på flera år! Det är ju inget man köper till sig själv direkt.

Jag fick dem i present av en snäll, omtänksamt och godhjärtad person som i ett sammanhang snappat upp att detta var ett av mina favoritgodis. Snacka om att känna sig sedd och lyssnad på. En skön känsla. Tusen tack.

Som tur är, är jag ganska ensam om att ÄLSKA dessa gröna kulor så jag har kunnat äta hur många jag vill, när jag vill och jag har inte behövt känna mig begränsad!

Dagens sanning: Godis är gott!

Snart dax att betala räkningarna, ett måste som inte alltid är så kul. Det börjar redan när man får posten med fönsterkuverten.

Men det finns sätt att hjälpa sina kunder att se mer positivt på saken. För en tid sedan fick jag en faktura från en tjej som jobbar med reklam och marknadsföring. På fakturan hade hon satt fast ett fint litet kort. En trevlig överaskning som gjorde mig glad och plötsligt kändes det betydligt enklare att betala hennes faktura.

Förra fredagen var jag på Vernisage, en fotouställning på temat LYCKA. Många fantastiska bilder. Och, alla beskökare fick plocka med sig minikopior av bilderna med en liten förklarande text på baksidan. Kul idè!

Jag tog chansen och plockade med mig ett gäng för att i min tur kunna sprida vidare och glädja andra.

Dagens uppmaning: Gör någon glad i dag!

Jag vill göra reklam för en fantastisk tänkvärd liten bok. Jag läste den för många år sedan men kommer fortfarande ihåg visa avsnitt som både är roliga och ger ett nyttigt perspektiv till hur vi lever våra liv. Så här skriver dom på www.boksidan.net:

Söderhavshövdingen Tuiavii från ön Upolu i Samoa-gruppen gjorde i början av vårt sekel en resa i Europa. Efter hemkomsten skrev han ner sina tankar om vad han sett och upplevt hos den vite mannen, som han kallar för Papalagi. Allt det som för oss är självklart betraktas av Tuiavii med undrande, oskuldsfulla och intelligenta ögon. För sina stamfränder berättar han om européernas märkliga bostäder, intresse för ting, dyrkan av pengar, brist på tid.

Utdrag ur boken:
”Hans hydda liknar en upprättstående stenkista (…) Bara på ett ställe kan man ta sig in och ut. Det kallar papalagi för ingång, när han går in i hyddan, och för utgång, när han går ut-fast bägge är helt och hållet samma sak.”

En rolig iaktagelse. Han beskrev även ringklockan på ytterdörren som; ett kvinnobröst som tjöt på andra sidan när man tryckte på bröstvårtan!

Apropå dörrar, så är det väl lite spännande vad som utspelas där bakom. De livsöden på gott och ont som vi aldrig får ta del av. Tänk så många faccinerande människor som har så mycket att berätta, vars historier aldrig får en röst.

I dagens samhälle börjar det bli ovanligt att någon knackar på för att göra ett besök, skvallra lite och dricka en kopp kaffe. Det är nästan så att vi blir misstänksamma om någon dyker upp utan att ha föraviserat sin ankomst.

Dörrar skapar även förväntningar om vad vi har att vänta på andra sidan. När jag bor på hotell brukar jag ta för vana att fota hotelldörren. Varför? Jag vet inte riktigt. Men hur som helst, vilken av dessa tror ni bjöd på den skönaste sängen?

Alternativ 1

Alternativ 2

Har precis mailat iväg en insändare som jag filat på under helgen. Det var faktiskt riktigt roligt och jag blev påmind om:

1. Vikten av att säga vad man tycker, att våga tycka till i frågor som känns angelägna, att gör det för sin egen skull.

2. Vikten av att verkligen delta i samhällsdebatten, att bidra med sina tankar och fundering för andra att ta del av.

3. Det fantastiska att vi KAN och FÅR uttrycka oss.

4. När jag var yngre var jag flitig på att skriva insändare och göra min röst hörd, och inser att jag varit alldeles för bekväm på "gamla dar".

Insändaren har rubriken: Det slösas med vårt human kapital.

Håll utkik i VK, VF, Pitetidningen, Norran och Ö-viks Allehanda.

Jag har alltid älskat stenar. Det är något speciellt. Som barn ägnade jag många timmar åt att leta flintastenar ute i Skeppsvik medans mina föräldrar metade aborre.

Det var spännande och roligt. Att plocka hem stenar är något som jag fortsatt med som vuxen, vissa stenar "måste" bara få följa med hem. Som tur är går det i perioder.

Ibland hittar jag stenar där jag "ser" ett ansikte, då brukar jag plocka med mig dem hem och fylla i konturerna så att ansiktet blir synligt.

Är detta vad som brukar kallas stenansikte?

Men vad är det då som är så speciellt med stenar, jag har förstått att jag inte är ensam med denna "last". Egentligen har jag det inte klart för mig, och måste man det? Ska jag ändå spekulera lite i det kanske det har att göra med att stenar på nåt vis representerar oändlighet, nåt ursprungligt som alltid kommer att finnas kvar i någon form.Jag gillar att pryda mitt hem med stenar lite här och där.

Om sanningen ska fram plockar jag även med mig speciella detaljer som jag upptäcke ute i naturen. En träbit som ser annorlunda ut, ett kvisthål tagit ur sitt sammanhang eller en liten kvist som blivit formad av väder och vind. Jag hade under en lång tid en väldigt vacker fjäder från en skata som jag tyckte mycket om. Men den blev tyvärr inte långlivad efter det att katten Olle flyttade hem till mig.

För länge sedan fanns det ett glasbruk i Strömbäck utanför Umeå. Det var känt bland ortens befolkning att det fortfarande fanns glasslagg kvar nere vid havsstranden. Jag tyckte det lät spännande och intressant så jag åkte dit för att leta. Det tog ett tag innan jag fick "öga" för vart de låg gömda. Jag plockade väl med mig en hel del vackert blå/grönt glasslagg som jag använde som dekoration tillsammans med värmeljus. Jättefint!

Senare fick jag veta att det var FÖRBJUDET att plocka glasslagg. Ajdå… förhoppningsvis är det brottet preskriberat nu eftersom det var minst 10 år sedan.

Dagens citat: Om du inte kan ta dig ut till naturen, låt den komma in till dig.