Mascaraupproret…

Apropå att barn i mellanstadiet sminkar sig. Jag började själv sminka mig när jag gick i fjärde klass. Jag kommer inte ihåg hur det hela började, men jag tror jag kan skylla på min kusin Katarina. Vi umgicks väldigt mycket när vi var yngre eftersom vi är lika gamla och hade väldigt roligt tillsammans.

På den tiden (-70-talet) var det kakmascara som gällde. Meningen var att man skulle blöta upp mascaran som låg i en liten ask. Sen skulle man dra den lilla borsten i mascaran för att kunna måla ögonfransarna.

Jag minns att jag med stor förvåning och en smula förfäran såg min kusin spotta i mascaran istället för att använda vatten. Jag frågande – Varför? – Det blir en bättre och segar konsistens, blev svaret.

Sen var det, det som gällde. Ett skämt som vi tyckte var otroligt roligt var: – Älsklig, du har spott på ögonfransarna!

I dag är det annan typ av mascara som gäller.

Mellanstadiet gick jag på Kyrkskolan i Holmsund. Som jag minns det var vi en klass med många egna och bestämda åsikter som vi gärna uttryckte. Vid ett tillfälle hade jag och min bästis Anita målat oss, endast mascara, men killarna i klassen tyckte att det var helt fel och fult. På frukostrasten jagade dom ner oss på tjejtoaletten. Vi stod där och tyckte att det hela var orättvist och löjligt. Vi ansåg naturligtvis att vi skulle få måla oss om vi ville. När det ringde in väntade vi en liten stund extra för att vara säkra på att killarna gått in i klassrummet. Det innebar naturligtvis att vi blev lite sen. Vår lärare var en aning sur på oss, men ännu surare var hon på killarna i klassen. Där satt alla killarna med mössan på, inne i klassrummet. På den tiden ansågs det väldigt provocerande och var förbjudet.

Det var en mössprotest mot att jag och Anita målade oss! Killarna skulle ta av sig mössorna när vi lovat att sluta. Så här i efterhand kan jag inte annat än skratta gott åt det hela.