Dax att lämna över staffetpinnen

Av , , Bli först att kommentera 0

För 6 månader sedan satt jag i ett omklädningsrum på en grisfarm tillsammans med en kattmamma som var i full färd att krysta fram den första kattungen. Ett grått litet ben med vit tass och små små klor "tittade" fram. Lite nervöst kändes det, men litade till att naturen och kattmamman skulle fixa detta. Så blev det också, tre välskapta och pigga kattungar blev resultatet efter några timmars kämpande.

Kattunge nr 1 – även kallad Svante.

Kattunge nr 2 kallas Lilla Kärleken eller Elvis.

Kattunge nr. 3 fick smeknamnet Vilddjuret, men lystrar numera till Isis.

Hela den lilla kattfamiljen. Endast tre dagar gamla kattungar.

Förra året fick denna fina kattmamma en kull kattungar som hon la ute någonstans i vinterkylan. Ingen visste vart. Min dotter som då jobbade på grisfarmen hittade en morgon en död liten kattunge ute på gårdsplanen. Några veckor senare satt en frusen liten kattunge utanför ladugårdsdörren, han hade antagligen förirrat sig från sin mamma. Antagligen var han den enda överlevande från den kullen.

Dottern tog in den i värmen på kontoret, gav den mat, vatten, en katttoalett och en liten bädd av handdukar och kuddar.

När det upptäcktes att kattmamman återigen väntade kattungar bestämde sig dottern att denna gång skulle inga kattungar födas ute, utan uppsikt. Veckorna gick och när kattmamman var stor som ett "hus", börjades försöken med att locka till sig henne. Hon var inte speciellt van vid att bli hanterad av människor men ända tillräckligt tillitsfull för att låta sig "fångas in" efter en del övertalning.

Under fem dagar turades vi om att ge mat, uppmärksamhet och kärlek till kattmamman som nu fick bo i ett omklädningsrum i en barack. Grisbonden tycke nog att vi var sjåpiga, men sa inget. Jag var förvånad över att en katt som är van att springa fritt, rå sig själv och ovan vid människor, var så kelen och lugn. Hon la sig ofta på rygg för att jag skulle stryka henne över den stora och spända magen. Trots den stora magen kände jag hur mager hon var.

Tre dagar efter kattungarnas födelse kom grisbonden och vill slå ihjäl ungarna. Detta kunde inte vi acceptera, så jag erbjöd mig att ta hand om kattmamman och ungarna tillsvidare.

Nu är kattungarna ca 6 månader, Vilddjuret har fått ett nytt hem hos Tomas och Gittan i Ström, Lilla Kärleken ska stanna här. Det innebär att Svante och kattmamman behöver ett nytt hem. Fyra innekatter i en lägenhet är två katter för mycket.

Kattmamman har anpassat sig bra som innekatt, men jag inbillar mig att hon längtar ut. Hon är en lugn katt som även kan vara sprallig och lekfull. Min katt Olle tycker att det är roligt att retas och jaga henne emellanåt och det är inte uppskattat.

Mer info. och bilder på de båda kommer. Om du vill ta emot staffetpinnen och ge dessa katter ett gott hem med kärlek och omtanke, hör av dig. Annars får du gärna vidarebefodra detta inlägg till andra ansvarsfulla människor. Jag kan nås på telefon: 070-211 88 24

Grand Final – Sundsvall

Av , , 1 kommentar 1

DAG 3 på min föreläsningsturne – SUNDSVALL

När jag förra vecka blev varse att ca 180 personer anmält sig i Sundsvall till min föreläsning "Konsten att uppnå VardagsLycka, blev det lite pirr i magen. Ett förväntansfullt och spännande pirr. Unionen hade satt in en stor annons i respektive morgontidning, det hjälpte antgligen till att locka folk. jag hade även fått höra att "Sundsvalls-folket" kunde vara svårflörtade.

Min goda samarbetspartner Mia på Trygghetsstiftelsen var schysst och klippte ut annonsen och skickade den till mig.

När jag vaknade på torsdagmorgonen var det med ett leende på läpparna. Jag gick ner och åt frukost, läste morgontidningen och bestämde mig för att verkligen ta det lugnt och njuta.

Klockan 12.00 var det dax att checka ut från hotellet. Jag gick förbi Unionens kontor och lämnade av mina väskor och hämtade upp Eva-Lena för en lunch. Lunchen avnjöts på ett snitstigt ställe nere vid vattnet. LCHF Örtkryddad kyckling med grillade tomater och bearnaisesås. Fantastiskt gott.

Därefter besökte vi en inspirerande liten blomsteraffär KARNELIA BLOMMOR som ägs av två jättegulliga tjejer. Där kunde man hitta många fina presenter till sig själv och andra. De blev väldigt intresserad av mina produkter, så till veckan ska jag skicka ner lite prover och prislistor. Eva-Lena överraskade mig med ett litet paket som jag fick öppna på bussen hem. Självklart blev jag glad men mest överraskad. (Nyfiken som jag är hann jag inte mer än sätta mig i bussen förren jag öppnade paketet – jag blev jätteglad!)

På den lilla brickan står det: Älska den du är, det du gör och dem du lever nära – det är allt. Budskapet passar perfekt till mig och mitt arbete.

Så var det dax för kvällens föreläsning, människor började strömma till för att först avnjuta en god smörgås, kaffe/te. Träffade några bekanta jag bytte ett par ord med. Kände mig lugn och samlad. Ingrid Nordström som är regionchef för Unionen Västernorrland dök upp, hon hade tagit ett tidigare flyg från Stockholm där hon varit på möte. Roligt att träffa henne igen och att hon avsatt tid till att komma.

Här hälsar Eva-Lena alla hjärtligt välkomna.

Närbild på makaronipaketet som väcker frågor och funderingar.

Förläsningen flöt på väldigt bra, nu hade jag ju hunnit köra igenom den två tillfällen tidigare. Jag kände mig avslappnad och bekväm i situationen och tänkte för mig själv: – Tänk, att här står jag framför alla dessa människor och pratar. Dom lyssnar och verkar intresserade. Fantastiskt!

Här är en bild tagen när människorna började komma och ville boka upp sin plats. När vi satte igång var alla platser upptagna.

Jag är nu efter denna föreläsningsturne även ägare till tre stycken getter! Vem hade trott det? En annorlunda och bra tackgåva från Unionen.

Kvart över åtta var mina grejer nerpackade och jag småsprang till bussen. Den gick kl. 20.30 och var sista bussen till Umeå för dagen. Jag hann med…

 

 

Östersund

Av , , Bli först att kommentera 0

Föreläsningsturnen fortsatte på onsdag – Östersund. Jag och Eva-Lena från Unionen skulle ta bilen dit. Men innan det var dags att ge oss av hade vi bestämt att äta lunch tillsammans. Eva-Lena tog med mig till ett väldigt trevligt ställe med namnet Brandstationen. Som namnet berättar var det en gammal brandstation som byggs om till restaurang.

Eftersom jag mår bäst på laktosfri kost, måste jag alltid fråga om menyn. För dagen fanns inget laktosfritt på Dagens lunch, men servitrisen lovade att fixa det och försvann ut i köket för att prata med kockarna. Hon kom tillbaka med erbjudandet om nötstek med rödvinssås till samma pris som dagens. Det kallar jag service!

Här avnjuter Eva-Lena delar av deras fantastiska salladsbuffe. Efter lunchen var det dax att ge oss av till Östersund och kvällens föreläsning. Mörkret kom snabbt, många och långa långtradare efter vägen bidrog till att vi blev något försenade, enligt vår tidtabell, men vi var än dock i god tid.

Äntligen fick jag träffa min goda vän och samarbetspartner Lena Raaby som bor i Östrsund. Hon kom för att lyssna på min föreläsning och för att vi skulle få träffas. Hon är verkligen en fantastisk vän som peppar och stöttar – en frisk fläkt med massor av positiv energi. Det kändes så bra att ha henne där.

När hon visade mig sina nya visitkort, blev jag både glad och AVUNDSJUK!!! Nästa gång ska jag göra likdant 🙂 Besök gärna hennes hemsida:www.baralena.se

Ägna all mellantid åt att prata med Lena , så jag glömde att foto. Detta är ett foto från samma lokal på Clarion Hotell men vid ett annat tillfälle.

Föreläsningen gick bra, träffade några personer jag mött för ca 15 år sedan i ett projekt för personer som varit på behandling i Klimpfjäll. Superroligt att återse efter så många år. Sen träffade jag även en deltagare från kursen EnergiLyftet som jag hade i februari-mars, även det på uppdrag av Unionen. Inspirerande att få höra fortsättningen på hennes resa, från arbetslös till anställd.

Eva-Lena lämnade av mig vid hotell IBIS i Sundsvall vid 22.30-tiden. Vi hade återigen färdats i mörker och denna gång även svår dimma. Trött, nöjd och hungrig sa jag hejdå till Eva-Lena och gick in på hotellet.

– Kan man köpa sig någon mat? var min första fråga till de två receptionisterna.

– Självklart, men vad vill du ha, vi har lite begränsade möjligheter så här sent, blev svaret. Vi enades om laktosfri fil, en macka med skinka och grönsaker. Under tiden som den ena receptionosten gick iväg för att fixa min måltid började jag prata med den andra. Vilken trevlig och intressant person. Han berättade om att förr jobbade han som guide i Sydamerika med bussresor. Han kunde så mycket om Inkaindianerna, deras historia och kultur. Ja, han berättade så mycket spännande och intressant att jag verkligen önskat jag fått suttit som resenär i på en av hans bussresor. Vilket guldkorn i vardagen – detta korta men intresanta möte.

Jag fick min mat, gick upp på rummet, slog på TV och bytte om till nattkläder. När jag satt i sängen och åt fylldes jag av en varm känsla av TACKSAMHET.  Jag har ett bra liv.

Borta bra men…

Av , , Bli först att kommentera 1

Borta bra – men hemma bäst. Jag har haft fantastiska dagar tillsammans med Unionens representanter under vår föreläsningsturne. Bott på hotell, avnjutit hotellfrukost, träffat intressanta människor och fått sprida mitt budskap om "Konsten att uppnå VardagsLycka" till nästan 350 personer.

Vi började i Ö-vik.

Bilden är tagen ca en timme innan jag skulle börja. Satt en stund på åhörarplats för att få en känsla av hur det var just här. Allt eftersom började lokalen fylla med folk, jag hejade, och tyckte att: – Det här kommer ju att bli trevligt. Plötsligt upptäckte jag att jag glömt att det var jag som skulle prata! Vad säger det om mig? Senil, eller oerhört laddad, eller…

Jag – en periodare

Av , , 1 kommentar 0

Återigen har jag gjort ett långt uppehåll med att skriva och vara aktiv med sociala medier. Varför har jag frågat mig. Det jag kommit fram till att jag inte funnit mycket av intresse att dela med mig av, söker ständigt nytt men nyss insett att det som känns gammalt och färdigtänkt för mig kan vara nytt och intressant för andra.

Just nu är jag ute på en liten föreläsningsturne på tre dagar. Jag pratar om "Konsten att uppnå Vardagslycka". Grunden till detta las för ca 15 år sedan. Det är en del av mig dessa tankar och funderingar, men igår kväll i Ö-vik så slog det mig att för vissa av åhörarna, eller kanske för de flesta var detta sätt att se Vardagslycka något nytt och intressant.

Det är lätt att glömma bort allt bra som vi har och kan dela med oss av. Det ironiska är att det är precis det jag pratar om… uppskatta det du har och kan, visa dig, dela med dig, du duger som du är… ect…och så blir jag blind för det själv emellanåt. Kan bara skratta åt mig själv, vara tacksam över att jag inte är perfekt och gå vidare med ännu en självinsikt och lärdom.

Nu känner jag mig inspirerad och sugen på att blogga ett tag och vill dela med mig att ett fantastiskt klipp från Seinfelt när George inser att alla val han hitintills gjort i livet har inte lett honom dit han önskar. Ett roligt men tänkvärt klipp – väl värt att reflektera runt.

TYVÄRR… inget klipp. Har nu ägnat en halvtimme åt att försöka förstå hur jag lägger in You-tube-klipp. Fattar inte trots anvisningar. Ger inte upp men tiden går och jag ska äta lunch med Eva-Lena från Unionen och sen bär det av till Östersund för ännu en föreläsning i kväll. Klippet kommer.