Rubiks kub…

Av , , Bli först att kommentera 0

Onsdag morgon. Allt känns bra förutom "grus i ögonen". I dag den 29:de fyller "min Simba" år. Hunden som nu bor hos en annan person sedan 5 år tillbaka. Trots att jag vet att han har det bra, känns det i hjärtat när jag tänker på honom. GRATTIS SIMBA.

Igår var jag på ännu ett pass med Bodybalans.Fortfarnde stel lite här och där, en bild av en Rubiks kub dök upp i huvudet under passet. Jag blev lite full mi skratt och var tvungen att snabbt hitta fokus för att inte börja skratta högt.

 

Jag tänker mig att min kropp är som den kuben som håller på att vridas och vändas för att så småningom komma i balans. Jag är på väg – det är huvudsaken.

Trevlig onsdag förmiddag.

Bli först att kommentera

Alla kan…

Av , , 2 kommentarer 1

Ibland slås jag av tanken att det är fantastiskt att vara människa! Tänk allt som vi åtstadkommit – saker – projekt som omgivningen kanske förkastat eller tyckt att: – Du är ju inte klok.

Vilken respons tror du en person på 1500-talet fick när han/hon påstod att en dag kommer människan att besöka månen, eller de stakare som berättade att jorden var rund och inte platt. De brändes på bål!

Tack och lov behandlar vi inte "oliktänkande" på detta sätt i dag. Vi har ett något öppnare sinne, men inte mycket. Nya tankar och idèer väcker ofta misstänksamhet och ibland oro.

Jag beundrar människor som vågar gå sin egen väg – de som vågar tro på sin vision/ide och dessutom vågar prova om det håller. En stor eloge till alla modiga människor som hjälpt utvecklingen framåt, trots motstånd, skratt och förlöjliganden.

Marie Curie

Vi kan alla bestämma oss för att gör skillnad. I våra egna liv, i någon annans liv eller i världen.

Vårdhund i arbete

Vi har alla förmågan att påverka, vara med och skapa positiva förändringar. Vad vill du göra?

2 kommentarer

Dagens lunchsamtal…

Av , , Bli först att kommentera 2

I dag på lunchen pratade vi så mycket och länge att jag hann inte skriva något inlägg förren det var dax att återgå till jobbet. Ja, vad pratde vi då om? Det började med att jag ställde frågan: – När slutar vi uppmuntra varandra och tycka att vi är bra? För om man tänker hur det fungerar på förskolan så jobbar pedagogerna mycket med att stärka barnens självförtroende och självkänsla. Det är en självklarhet, ingen skulle komma på tanken att praktisera Jantelagen mot ett barn.

Vad händer sen, vad händer på vägen till vuxenlivet, när får Jantelagen en självklar plats i våra liv?

Nästa fråga som ställdes var: – Är högre lön till lärare lösningen på att få fler att utbilda sig till lärare, och är det lösningen på att få lärare att trivas och stanna kvar i skolan?

Tredje samtalsämnet som vi hann beröra en aning var alla barn och ungdomar som mår dåligt. En av pedagogerna berättade att hon vikarierat på en skola där hon upptäckte ett barn som bara låg i klassrummet, helt okontaktbar. Hennes reaktion var att vi måste göra nåt, köra barnet till barnpsyk eller nåt. Den respons hon fick var; det går över om några timmar!!!

Vart är vi på väg?

 

 

Bli först att kommentera

Massor av snö…

Av , , Bli först att kommentera 0

Oj, vad örvånad jag blev när jag tittade ut nu på morgonen. Massor med snö. Det måste ha vräkt ner i natt. Jag kom hem vid nio-tiden i går och min granne stod och skottade vår gemansamma uppfart. Vi bytte några ord och jag tackade för alla gånger han skottat, nu är den igensnöad! Kan bara ana hur bilen ser ut, så av den anledningen bör jag skynda på så jag hinner sopa bil och hinna i tid till jobbet.

Önskar en trevlig förmiddag/Susanne

Bli först att kommentera

Förundrad…

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag blir nästan upprörd, förundrad och frågande. Nu är Ranelid på tapeten igen på jobbet. Han berör, minst sagt. Jag blir förundrad att höra från pedagoger att han "är för mycket"…

När det gäller barn pratas det mycket om att stärka barns självkänsla, tro på sig själv… ect…men det finns tydligen en åldersgräns för detta. När infinner sig den? När ska vi sluta tro på oss själva och gå den väg som känns rätt och våga uttrycka oss samt att bli respekterad för det? När förväntas vi ställa in oss i leden?

Jante-lagen är en väl inrotad lag även hos de som i sin yrkesroll ska stärka och stödja människans utveckling, självkänsla och självförtroende. Jag är förundrad över att Ranelid väcker så mycket känslor…

Ha en bra lunch allihopa och fundera på vad du tycker om människor som går sin väg och sticker ut. Vilka känslor väcker det hos dig?

Bli först att kommentera

Måndagmorgon

Av , , Bli först att kommentera 0

Måndagmorgon – och det fantastiska ljuset! Frukost på bordet, Morgonpasset på radion och en gnutta förväntanskänsla i magen inför i kväll. Jag ska hålla en utbildning åt Almi och allt material och upplägg har jag skapat själv. Alltid lika spännande att få testa om mina idèer överensstämmer med mål och syfte för utbildningen.

Veckan som väntar innehåller både planerade möten men även utrymme för spontana infall och oväntade aktiviteter. Helt perfekt.

Nu ska  jag avnjuta frukosten för att sedan åka iväg.

God förmiddag på er alla.

Bli först att kommentera

Ligger i konflikt…

Av , , Bli först att kommentera 1

Lördagförmiddag. Vaknade tidigt, låg länge och försökte somna om – men icke. Så nu sitter jag och jobbar en stund innan det är dax för den sedvanliga lördgsfrukosten med Melodikrysset.

Har en skrivare som lever sitt eget liv och vi har vissa kommunikationssvårigheter, snart dax att kalla in en konfliklösare! Alltid när jag bytt färgpatron tjorvar den. Ibland säger den ja till att skriva ut och ibland vägrar den och ger ifrån sig felmeddelanden som jag inte fattar eller åtgärdar men den vägra ändå att skriva ut galen för mindre…

Annat var det på den gamla goda tiden när jag och min bästa kompis Ewa skulle kopiera skoltidningen som vi hade gjort. Jag tror att vi gick på högstadiet. Det som fanns då var en stencilapparat.

Kanske inte riktigt så antik som på bilden men näst intill. Kommer ihåg hur vi stod  och vevade fram ett och ett papper. (Skulle varit kul att haft kvar ett nummer av skoltidningen) Förrutom att det tog tid att veva fram alla kopiorna, blev vi lite smått påverkade av den starka doften som var typiskt för dessa apparater. Det luktade, typ lacknafta. Roligt hade vi…

Tja, det var tider det… dax att återgå till förhandlingar med min skrivare för att se om vi inte kan komma överens.

Trevlig lördag…

Bli först att kommentera

Tålamod och kärleksfull energi…

Av , , Bli först att kommentera 1

Jobbar hemma nu på förmiddagen, får en påminnelse om hur det var att ha småbarn hemma. Plötsligt kommer katterna på att de ska undersöka platspåsar som stått framme i flera dagar utan att de varit de minsta intresserade. Badrumsdörren ska krafsas på, de vill gärna vara med och kolla vad jag skriver. Vandrar fram och tillbaka framför skärmen och petar ner pennor som ligger på skrivbordet.

Jag tar ett djupt andetag…och med en bestämd röst och energi visar jag ner dem på golvet och hämtar det långa skohornet för att…gå på jakt under alla möbler efter deras roliga pappersbollar.

Det är roligt med katter…

Bli först att kommentera

Vanans makt…

Av , , Bli först att kommentera 1

Vanans makt är stor. Har min lediga fredag och ställt väckning två timmar senare än vanligt. Tänkte att det skulle bli härligt att få sova lite extra. Men kroppen ville nått annan… två minuter innan ordinarie väckning vaknar jag och är pigg. Kroppen var inställd på att nu är det dax att kliva upp. Faktiskt ganska skönt att inte känna stress utan kunna äta frukost i lugn och ro.

Igår var det dax för mitt andra yogapass. Det är grejen för mig, så härligt, kroppen och knoppen får en timmes lugn och ro. Även här känner jag mina tydliga begränsningar, men det är bara just nu – det kommer att bli bättre. Jag lärde mig dock att nästa gång måste jag ta på mig underkläder som inte har en anings slapp resår i midjan!

Önskar er en bra förmiddag.

 

Bli först att kommentera

Otrohet…

Av , , Bli först att kommentera 3

I sista minuten imorse… men jag hann nästan i tid till jobbet. Tänk att det ska vara så svårt att komma iväg 5 minuter tidigare.

Apropå integritet. För någon dag sedan hade vi en ung tjej som vikarierade hos oss. I personalrummet satt hon och pratade i telefonen när jag kom för att äta lunch. Helt ogenerat satt hon och berättade om hur hon kommit på sin pojkvän med att vara otrogen. Hon hade ringt upp tjejen ifråga för att få det hela bekräftat för att sedan konfrontera sin pojkvän. Han erkände men, som hon uttryckte det till sin kompis; -Han var jätteledsen att han gjort detta mot mig, men nu är det bra. Jag tänkte, att snälla lilla tjej… du är värd bättre. Sedan var jag förvånad att hon satt helt öppet med detta, som jag tycker ganska privata samtal. Ska alla vi andra måsta ta del av allas samtal, finns inte känslan av privatliv kvar? Vad anser ni?

Önskar en trevlig lunch till er alla.

Bli först att kommentera