Nycklar till mental hälsa?

Ungas hälsa är en aktuell fråga. Det behöver uppmärksammas.

Enligt en rapport gjord av Institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska Institutet (maj2013) har antalet svåra självmordsförsök ökat från 115 till 460 från 1995 till 2010 – allså fyrdubblats! Det är främst unga mellan 19-23 år som har aktivitetesbidrag som löper störst risk. Rapporten har lämnats över till Gunnar Axèn som är ordförande i socialförsäkringsutredningen. Självklart har han inget svar på varför det ökat, men han och andra politiker ska hitta över försäkringssystemet och lämna förslag om framtida socialförsäkringar. Han vill dock påpeka att alliansen satsat en milljard om året för att öka tillgängligheten för psykiatrisk behandling i landet. Jag läser vidare i artikeln. Tomas Eneroth sitter för Socialdemokraterna i socialförsäkringsutredningen. Han säger: – Jag ser det som ett rop på hjälp. Brist på stöd, brist på kontakter med psykiatrin. Där har både sjukvården men faktiskt också försäkringskassan ett ansvar. Det handlar inte bara om att bevilja ersättningar utan se till att ha kontakt.

Jag håller med om att det är viktigt att ha kontakt, men det jag reagerar mest på och som retar mig, är att det sällan pratas om VARFÖR mår så många av våra unga så dåligt och i sin desperation börjar självmedicinera med alkohol, droger och självskadebeteenden för att överhuvudtaget stå ut att ta ett andetag till. VARFÖR har de ångest, panik, utvecklar sociala fobier, dålig självkänsla och dåligt självförtroende? VARFÖR mår de så dåligt att döden ses som ett alternativ? Och vad kan vi göra förrutom att tillsätta utredningar och pengar?

Jag har absolut ingen lösning på detta men jag vill ändå delge några av mina tankar och funderingar samt lyfta detta viktiga ämne ännu en gång.

Först och främst tänker jag på att det är vi vuxna som skapat och skapar vårt samhälle och som föräldrar och vuxna måste vi ta aktivt ansvar för det. Bland annat genom att föregå med gott exempel och visa att vi bryr oss om oss själva och andra.

1. Bekräftelse/Tid – alla behöver vi få känna oss sedda och bekräftade för den vi är som person. Få känna att vi duger som vi är. Detta är ju inga nyheter men – när och hur ofta tar vi oss tid för varandra. Sitter i lugn och ro för att lyssna, samtala, umgås och skapar ett möte med varandra.

2. Ansvar – vi behöver inse att det är vi själva som har det största ansvaret för våra liv. Vi kan inte förlita oss på att andra, har huvudansvaret. Exempelvis skolan, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och sjukvården. Självklart ska vi ha fungerande system för att ta emot och ta hand om de som inte mår bra, men vi ska inte heller underskatta det vi som vuxna och föräldrar kan bidra med. Det är ändå vi som bär huvudansvaret för våra och våra barns välmående.

3. Värderingar – hur ofta pratar vi med varann om våra värderingar, vad vi tycker är viktigt i livet och i samhället?

4. Det vi äter – äta måste vi göra och även unna oss lite gosaker då och då men vad är det vi stoppar i oss egentligen och hur påverkar det oss både fysiskt och mentalt. Kemikalier och gifter i maten. Alkohol, socker och tobak är andra exempel på sånt som kan påverka oss negativt.

Ja, det var några av mina funderingar. Ser fram emot dina åsikter. Allt gott/Susanne