Att vara närvarande i ett samtal

Handen på hjärtat, hur ofta sitter vi bara tysta och lyssnar när någon pratar utan att samtidigt ha en egen agenda som vi bara väntar på att sjösätta?

När jag sitter på bussen, på ett fik eller går i affärer och ser alla människor som samtalar med varann brukar jag fundera på hur många som verkligen lyssnar på den andre. (Det är stor skillnad på om vi hör det som sägs eller om vi lyssnar på det som sägs.) Ett givande samtal är en dialog och inte en monolig, eller… Vi har väl alla varit med om samtal där den andra bara pratar på och man inte får en syl i vädret. Tankarna börjar vandra iväg, och vi tänker på helt andra saker. Vissa människor älskar att föra monologer med oss andra som levande rekvisita där vår roll är att nicka, humma och svara kortfattat; jaha, ojdå, säger du det. I vissa sammanhang kanske den rollfördelningen fungerar alldeles utmärkt, men i andra sammanhang kan det vara fruktansvärt drenerande och påfrestande.

Jag tillhör dem som tycker om att samtala med andra människor. Jag gillar dialogformen; jag pratar – du lyssnar och sen pratar du och jag lyssnar, vi ger varandra utrymme och feedback. Jag känner mig sedd samtidigt som jag ser dig. Det är en skön känsla.

Jag är nyfiken på andra människors åsikter, funderingar och reflektioner. Det är spännande och intressant att prata med personer som är helt olik mig själv, som har helt andra erfarenheter och åsikter. Det är ju vid dom tillfällerna jag får möjlighet till ny kunskap, förståelse, insikter och självrannsakan, jag kanske till och med lär mig någonting nytt om mig själv.

Jag har alltid en ambition att vara mentalt närvarande under ett samtal, dels för min egen skull men även för att visa respekt för den andra personen. Jag blev medveten om det här med närvaro för några år sedan under ett antal dramalektioner. Bra teater handlar om närvaro fick vi lära oss. Vid en av övningarna, vi jobbade två och två, skulle vi föra ett samtal med varann där en av oss satt och låtsasbroderade, och vi skulle träna oss på att vara närvarande i den situationen – i nuet. Det låter kanske enkelt, men det krävde en enorm koncentration att vara 100% närvarande i det som sas och gjordes. Med den erfarenheten i bagaget så vet jag att det krävs mycket träning för att verkligen bli bra på att vara närvarande i ett samtal/situation.

Närvarotips under ett samtal:

• Påminn dig själv om att; Nu ska jag vara närvarande
• Ögonkontakt med den du samtalar med
• Var medveten om ditt kroppsspråk och hur det kan uppfattas
• Lyssna på de ord som sägs. Det är skillnad på att lyssna och höra.
• Var observant på din andning – andas lugnt
• Ge visuell bekräftelse på att du lyssnar
• Fråga upp och ge feedback på det som sägs

Med ökad närvaro i det vi gör och våra samtal ökar även vårt välbefinnande.

Lycka till med tipsen! Susanne