100_1006

Kärlek kan visas på olika sätt

Av , , Bli först att kommentera 4

Störst av allt är kärleken som prins Daniel sa till kronprinsessan Victoria, det tror jag att de flesta av oss håller med om. Kärlekshandlingar kan visas många på olika sätt, beroende på person, relation, situation och tidigare erfarenheter.

  • En romantisk kärlekshandling kan vara en liten lapp med orden: Jag längtar efter dig.
  • En tuff kärlekshandling kan vara att sätta gränser för individens bästa.
  • En vardaglig kärlekshandling kan vara att hjälpa till med krattning av grannens gårdsplan.
  • En ekonomisk kärlekshandling kan vara att ge bort lite pengar till någon som behöver en guldkant i tillvaron.
  • En förtrolig kärlekshandling kan vara att berätta om sina rädslor och bekymmer.
  • En enkel kärlekshandling kan vara att stanna upp för ett ögonblick och aktivt lyssna på vad någon har att berätta.
  • En modig kärlekshandling kan vara att dela med sig av sina sorger och glädjeämnen.
  • En medmänsklig kärlekshandling kan vara att erbjuda sin hjälp.
  • En konkret kärlekshandling kan vara att skicka ett upplyftande sms.
  • En förståndig kärlekshandling kan vara att en uppmaning om eftertänksamhet.
  • En omtänksam kärlekshandling kan vara att svepa in någon i en värmande filt.
  • En rolig kärlekshandling kan vara en chokladkaka i kylen med ett skrivet budskap.
  • En förstående kärlekshandling kan vara att ge någon egen tid.
  • En stor kärlekshandling kan vara att förlåta.
  • En liten kärlekshandling kan vara att heja med ett leende.
  • En varm kärlekshandling kan vara att tipsa om peppande ”energiboost” låtar.

Ja, det finns oändligt många olika sätt att visa kärlek på och  jag vill summera det med följande:

” Det bästa du kan ge någon är känslan av att vara värdefull.”

 

Jag vill uppmanna dig att visa lite extra kärlek på ett otippat sätt i dag. Lycka till!

Allt gott/Susanne

120104 027

Jag är nyfiken

Av , , Bli först att kommentera 1

Att skriva inlägg i sin blogg är ju nästan som att skriva en offentlig dagbok. När jag växte upp skrev var och varannan tjej i min klass dagbok. Så även jag. Då var det stort hemlighetsmakeri. Dagboken skulle gömmas, låsas och nyckeln skulle i sin tur gömmas på ett säkert ställe. I dagboken skrev man ner sina tankar, funderingar om livet, drömmar, oförrätter, skvaller och listade de intressantaste killarna i klassen/skolan. Tanken på att någon skulle läsa det som skrivits var skrämmande och bland det värsta som kunde tänkas hända.

Det ser lite annorlunda ut i dag. Var och varannan har en blogg där både glädje, sorg, recept, tips om allt mellan himmel och jord, åsikter och tänkvärdheter delas för alla att ta del av. För den yngre generationen är det en självklarhet att finnas på Facebook och andra sociala medier, ett sätt att umgås och hålla sig uppdaterad om sina vänner. Själv tillhör jag generationen som har ett ben i det gamla och ett ben i det nya sättet att umgås och öppna upp det privata och personliga rummet.

Jag läser sällan andras bloggar. Dels för att jag har nog med det som tänks och händer i mitt eget liv, men även för att jag upplever att de flesta blogginlägg är så långa. Jag har inte riktigt tålamodet att läsa trots att ämnet är intressant. Av den anledningen har jag ambitionen att själv skriva ganska kortfattade inlägg.

Jag har en trogen skara läsare av min blogg och jag är nyfiken på vilka ni är som är nyfiken på mig och det jag skriver. Kan ni tänka er att lämna ett litet fotspår efter er någon gång då och då genom att gilla inlägget (om ni gör det förstås) eller varför inte en kommentar – skulle vara kul att få veta att ni finns på riktigt.

Önskar er en spännande dag/Susanne

2012 135

Jag är avundsjuk på Maria Klien

Av , , 4 kommentarer 0

Vi träffades för ett antal år sedan på en coachutbildning. Vi ses någon gång ibland över en fika och samtalar om livets med och motgångar. Maria är min vän på Facebook. Hon föreläser, håller kurser och coachar i egen regi i sitt företag. Självklart har hon även en blogg: http://mariaklein.wordpress.com/.

Från allra första gången vi träffades har jag fascinerats av Marias fantastiska engagemang när det gäller familjen, föräldraskapet och barnen. Det händer att jag läser hennes blogg med det passande namnet: Föräldraskapets utmaningar och möjligheter. Ibland när jag läser blir jag varm i hjärtat, nästa gång tacksam för att det finns så mycket klokskap som sprids och ibland blir jag lite provocerad. Då får jag tillfälle att  fundera över varför jag reagerade som jag gjorde.

Det fanns en period i mitt liv som var riktigt gungig och Maria gav mig några tips som förbättrade min relation till min dotter. För det är jag evigt tacksam.

Jag önskar ibland att jag kunde vara lika engagerad som Maria är, att ha ett starkt  fokus, en brinnande vilja att sprida kunskap och inspiration samt modet att blotta sina åsikter och tankar. Jag är helt enkelt ganska avundsjuk på Maria K.

Jag ser dock inte avundsjuka som något negativt, snarare tvärtom - jag ser avundsjukan som något som berättar för mig vad jag själv önskar mig.

Avslutningsvis vill jag tipsa om Marias föreläsning tisdagen den 29 april, se inbjudan här:https://www.facebook.com/familjecoachen?ref=ts&fref=ts#!/events/611352155618508/?ref_dashboard_filter=upcoming

Skickar med en fundering för dagen: Vem är du avundsjuk på?

Önskar er alla en härlig söndag/Susanne

 

 

 

 

120119 040

Jag har problem

Av , , 2 kommentarer 2

Att vara en idérik och kreativ person kan vara helt fantastiskt, men även väldigt påfrestande och jobbigt. Det fantastiska är att få gå in i sin egen bubbla och ägna tid och energi åt det som skänker glädje och bekräftelse. Att omvandla tanke till handling och ansvara för hur det utvecklas. Det är en härlig känsla att befinna sig i ett flow och när allt bara faller på plats.

Baksidan av att vara en idérik och kreativ person är problemet med att sätta gränser för mig själv. Idéer, möjligheter och lösningar på diverse saker kommer i en strid ström som kan vara svår att stoppa. Intressanta projekt eller föreläsningsidéer som plötsligt dyker upp i mitt huvud när jag står i duschen är inte ovanligt. Det är inte så att jag medvetet söker detta – det bara kommer och pockar på. Tack och lov har jag med åren lärt mig några trix för att hantera dessa idéströmmar.

  • Jag skriver ner idén i ett block eller på en lapp som jag sätter vid datorn.
  • Jag säger till mig själv: – Inte just nu.
  • Jag ger bort idén till någon som jag tror är bättre lämpad att eventuellt genomföra den.
  • Accepterar läget, tar ett par djupa andetag och väntar…

Allra värst är det dagar när jag utsatt mig själv för många yttre intryck och möten med flera intressanta personer kombinerat med olika typer av problemlösningar. Det kan både vara personliga saker men även jobbrelaterat. Jag triggas igång av det samtidigt som jag tappar energi. Då får jag problem med sömnen. Det spelar ingen roll hur trött jag än är, så vägrar min hjärna att varva ner. Den bara fortsätter och fortsätter att tänka på allt mellan himmel och jord. Hjärnan är så övertrött att den kan inte hålla fokus på en tanke åt gången, alla tankar blir till en enda soppa. Jag kallar det för en ”galopperande hjärna”. Har jag inte lyckats somna efter två-tre timmar, trots avslappningsövningar/musik, bläddrat i tidningar, löst korsord, legat stilla och räknat får eller lyssnat på radion, finns bara en sak kvar. Jag måste helt enkelt kliva upp och sätta mig/lägga mig på soffan i vardagsrummet och slå på TV:n. Då brukar hjärnan lugna sig och låta sig vaggas till ro till tonerna av vinjetten till Hem till gården eller någon annan mindre intressant serie.

Vad är då kontentan av detta? För mig handlar det om att hela tiden jobba med att sätta gränser för mig själv – för min egen skull. Är det fler som känner igen sig?

Ha en god dag/Susanne

loggbok

Det vi inte accepterar

Av , , Bli först att kommentera 1

Att förändra något i livet är sällan enkelt. Vanans makt är stor.

Jag har gjort ett antal försök att förändra olika saker i mitt liv – med varierat resultat. På köpet har jag fått en stor kunskapsbank om hur en förändringsprocess fungerar – och vi med den. För att nå ett önskat resultat finns det ett antal steg man måste ta. Här har du de två första stegen när du har en önskan om en förändring:

  1. Inventera mitt utgångsläge. Det kan man göra på många olika sätt. Skriva dagbok är ett alternativ. När jag för ett antal år sedan bestämde mig för att sluta med vitt socker, började jag med att skriva en matdagbok under en två veckors period. Jag ville helt enkelt veta hur mycket jag åt, vad jag åt, hur ofta och varför.  Sanningen var inte rolig – men nödvändig för att jag skulle kunna ta nästa steg.
  2. Acceptera mitt utgångsläge. Det jag inte accepterar finns inte, och det som inte finns, kan jag ju inte förändra.

Hur gick det då med att sluta med socker? Jag avstod från vitt socker i ca 2 år!!! Från börjar var det ett rent h-vete, tårar, sorg, tycka synd om, sura miner och suuuug. Men när det lagt sig kände jag mer klarsynt på något sätt. Hjärnan badade inte längre i socker. Dessutom försvann ca 10 kg som i ett nafs.

Men nu är ”ordningen” återställd – 10 kg plus och min hjärna badar återigen i socker, vilket borde innebära att jag inte så klarsynt längre.

Önskar er en bra dag/Susanne

 

Bli först att kommentera
twitter

Retreat i vardagen

Av , , Bli först att kommentera 1

Böleängs kyrkan erbjöd en 14-dagars retreat i vardagen. Jag tyckte det lät spännande och anmälde mig. Först en gemensam introduktion där vi gick igenom upplägget samt blev tilldelad varsin personlig vägledare. Det hela går ut på att vi får en bibeltext som vi ska relektera kring, gärna i samband med meditation. Efter ett par dagar träffas jag och min vägledare för att samtala kring vad texten gett mig. Vi kommer att träffas vid tre tillfällen under denna period samt en gemensam avslutning med alla deltagarna.

Jag är inte religös och har inte läst bibeln, men jag tror på en makt större än oss själv – hur den exakt ser ut vet jag inte. När jag fått min första bibeltext tog det lite tid att lära sig leta i bibeln, till slut hittade jag igen texten jag skulle reflektera kring under ett par dagar. Någon meditation blev det inte för mig, däremot passar jag på att låta textraderna sjunka in under mina promenader.

Ganska intressant faktiskt, att jag tack vare en bibeltext bland annat kommit fram till att Jesus kan jämnställas med en företagsledare  med anställda eller en intressant person på exempelvis Twitter som har många följare. Nu är jag inne på min andra bibeltext men har ännu inte riktigt greppat den, men det visar sig nog – långpromenad i morgon.

Får ni möjligheten så prova detta någon gång – funkar säker lika bra med andra texter eller citat.

Allt gott/Susanne

Bli först att kommentera
140302 003

Ängeln runt hörnet

Av , , Bli först att kommentera 2

Tror du på änglar? Det gör jag. Speciellt de änglar som finns runt omkring oss varje dag – vardagsänglarna. Människor som gör gott för andra, som får oss att skratta, må bra och känna oss värdefulla.

Önskar dig en bra dag/Susanne

Bli först att kommentera
alfapet 013

Nattjobb

Av , , Bli först att kommentera 2

Det är mörkt och stilla utanför fönstren. Jag sitter framför min dator och skriver, tvättmaskinen låter i bakgrunden. Klockan visar 01.56 och Erik Hassle sjunger i mina hörlurar. Jag har packat min ryggsäck full med sysselsättning, kollegieblock, pennor och papper i fall jag vill teckna. Garnnystan och virknål om jag känner för att virka en ruta eller två till min pläd. Jag har även med mig boken; Öka din kreativitet – kanske behöver jag inspiration till mina blogginlägg.  I kylskåpet står lite potatissalld och rökt skinka, chaidryck och på köksbänken en påse naturgodis och en banan.

Jag har koll på TV-programmen samtidigt som jag spelar Wordfeud med Kärleken. På bordet ligger en skvallertidning jag köpt. En stund i taget, en timme taget och vips har natten övergått till gryning och morgon.

Jag jobbar vaken natt vilket innebär att jag är vaken hela natten – jag gillar det. Egen tid på arbetstid.

Önskar dig en härlig dag/Susanne

Bli först att kommentera

Veckan som gått

Av , , Bli först att kommentera 1

Idetorka – men här är veckan som gått i bilder istället.

29 mars – Korvgrillning

 

130406 320

31 mars - Företagsmiddag med min kollega Maria – Feedbacktime på föreläsning

 

blandat västerås 140

1 april Fikaträff med min vän Susanne – pratade författarskap och boktryck

 

140302 144

2 april – Seminarium på Frälsningsarmen – Karl-Petter Thorvaldsson var hedersgäst – jag lämnade över min bok till honom.

140402 018

 140302 140

4 april – Öjebyn tillsammans med hundar och dotter

130406 334130406 333

130406 330

5 april – Hockey – Björklöven mötte Troja. Resultat: 3-0 = en överlycklig lillebror, dock inte han på bilden :) .

130406 343

6 april – Kattutställning i Umeå

140406 031140406 034

Ja, en ganska innehållsrik vecka.

På återhörande/Susanne

Bli först att kommentera
bli vän med din mage

Magen – vän eller fiende?

Av , , Bli först att kommentera 0

Att vara vän med sin mage är lättare sagt än gjort tycker jag.

Jag och min mage är inte vänner när:

  • Den svullar över byxlinningen och mina kärlekshantag vägrar att gömma sig under mina tröjor. – SUCK…
  • Jag sittande försöker nå min tår under ett Bodybalance pass. – SUCK…
  • Hjärnan fått sin vilja igenom och jag har fallit för mitt sötsug. – SUCK…
  • Oförståndet fått råda och jag har ätit för mycket gluten. – SUCK…
  • Kaffemängden överstigit fyra koppar. – SUCK…

Men jag och min mage är vänner när:

  •  Jag accepterar hur jag ser ut.  – JIPPI!
  • Anpassar min klädsel efter min storlek. – JIPPI!
  • Äter 70% choklad istället för smågodis. – JIPPI!
  • Jag väljer grönsaker istället för gluten. – JIPPI!
  • Jag dricker hemmagjord ingefärste med citron. – JIPPI!

Med andra ord… valet är allså mitt. SUCK/JIPPI.

/Susanne

 

 

Bli först att kommentera