När det knyter sig

Tio år tidigare: Det är oktober månad och jag sitter och jobbar med nästkommande almanacka.

Jag hade bestämt vilket tema jag almanackan skulle ha:

Albert Einstein-citat och citaten skulle illustreras med hjälp av katter.

 Jag såg en viss likhet mellan Albert Einstein och katter:

• Går sin egen väg
• Nyfikna
• Självständiga
• Modiga
• Målinriktade
• Smarta
• Lösningsfokuserade

Citaten var utvalda och de första skisserna till almanackans illustrationer började ta form. Plötsligt tog det bara stopp! Ingen jag gjorde blev bra, började om, samma resultat. Hittade ingen inspiration och det fantastiska flowet uteblev. Allt eftersom dagarna gick började klumpen i magen att växa och paniken krypa i kroppen. Jag hade en deadline att hålla, och tolv illustrationer plus framsida och layout är ingen jag gör i en handvändning.

Av en ren tillfällighet lyssnade jag på radion en dag när jag höll på att plocka undan kläder och städa i mitt sovrum. Det var ett radioprogram som bland annat innehöll en hyllning till Povel Ramel. En blandning av hans musik, interjuver med kollegor och små klipp från olika interjuver med Povel själv.

Det som fångade mitt intresse var Povels svar på frågan; – Var får du all inspiration ifrån? Han svarade ungefär så här: – Inspiration är ingenting du kan sitta och vänta på, inspiration är någonting du själv måste skapa och det kan vara ett hårt jobb.

Sedan dess har jag gjort det till min sanning; Jag kan inte sitta och vänta på inspiration, jag måste skapa den själv. (och det är inte alltid så enkelt.) Men jag måste säga att bilderna till Albert Einstein-almanackan är några av de bilder som jag är allra mest nöjd med, för jag vet hur mycket jobb det ligger bakom dem och hur jag fick kämpa mig igen tvivel, osäkerhet, missnöje och brist på flow.

Önskar dig en härlig söndag/Susanne