Att våga

Jag jobbar nattpass ibland – vaken natt, vilket innebär att jag måste hålla mig vaken hela natten och fram till klockan 8.00 när jag går av mitt pass. Olika aktiviteter håller mig vaken som att sticka vantar/mössor, teckna, skriva, se film och blogga. Jag är inte speciellt flitig på att uppdatera min Facebook-sida, men under nattpassen brukar FB-uppdateringarna bli fler.

När morgontimmarna närmar sig och en ny dag gryr känner brukar det då och då bli en liten dikt på FB. Jag älskar verkligen gryningen och tanken på att en ny dag föds. Det är verkligen inspirerande! Förvånad har jag blivit när jag fått positivt mottagande och många som Gillat mina små dikter.

Handen på hjärtat så skrev jag många dikter när jag var yngre. Dikter med starka känslor, blottade mina innersta tankar och funderande. Ett bra sätt att kanalisera energi. Nu mera använder jag färger och bilder istället. Jag tror att jag blivit fegare med åren på att blotta mitt innersta, vågar knappt klä mina känslor i ord, men när jag skriver mina små FB-dikter känner jag att behovet finns och förvånande nog upptäcker jag att jag också känner glädje och spänning. Här kommer min senaste FB-dikt:

”Jag ser en spegelbild som speglar en spegelbild
ett fönster som reflekterar solens strålar, en ny dag, ett oskrivet blad som väntar på att skrivas

Ingen vet, många tror och har förväntningar, men ingen vet ännu något 
om dagen som nyss har fötts

Jag ber om att få vaggas tryggt i ovisshetens famn
och jag ber om mod att med ett öppet hjärta och öppna ögon
ta emot det som bjuds mig”

Önskar er en bra dag/Susanne