Från vardagsrum till atelje…

En av mina semesterdagar tillbringade jag tillsammans med min dotter när hon hade en av sina lediga dagar. Vi hade bestämt att vi skulle ägna dagen åt att måla tillsammans. Det är ett stort intresse som vi delar och vi har gått ett antal målarkurser tillsammans som då, blev en typ av fredad zon för oss där vi kunde umgås och trivas i varandras sällskap under en period när vår relation annars var ansträngd.

Att kunna måla utan att känna prestation och krav är inte enkelt – men det går och det är betydligt mycket roligare att skapa utifrån det man känner. Det är befriande och lustfyllt att kunna välja de färger och former man känner för, just för stunden. Att ge sig hän åt glädjen att skapa och utmana sig själv genom att släppa kontrollen.

Eftersom jag har begränsat med utrymme fick vardagsrummet bli atelje. Matbordet kläddes med ett utnött lakan, fram med färger, penslar, svampar, vattenskålar och diverse ”verktyg” som topz, skumgummiduttar i olika storlekar, plastlock som paletter och massor med maskeringstejp med olika bredd. Mina två stafflin ställdes på plats, likaså en bordsfläkt för att vi skulle överleva den tunga värmen. En glutenfri kladdkaka och en tillbringare med dryck stod på plats på lilla glasbordet. Bra musik är också ett måste när man målar.

Det är med spänning jag ställer upp den första vita duken på staffliet.

Den vita målarduken är som ett första möte med en främling. Du har ingen som helst aning om vad som kommer att hända!

Nu har det gått tre veckor sedan jag plockade fram mina målarprylar och de står fortfarande kvar. Jag köper mer färg och fler dukar – det är ju så roligt. Bilder som vill bli målade dyker upp i mitt huvud och jag har svårt att säga nej till dem. Igår sa jag till Kärleken att jag ska ”bara” måla det sista på senaste bilden – sen skulle jag plocka bort. Inte för att han vill, han har inga problem med ”bohemlooken”, det är jag som behöver plats till nästa projekt; fortsätta att måla mina energistenar. Suck… Ingen rast ingen ro när kreativiteten pockar på.

Målardagen med min dotter var mycket lyckad. Det är en fröjd att se min dotters bilder. Hon är fantastisk på att få liv och rörelser i sina bilder. Kanske en framtida mor och dotter utställning blir aktuell. Men det bästa av allt var och är att få tillbringa tid tillsammans med världens bästa dotter – som jag är enormt imponerad av och stolt.

Önskar er alla allt gott/Susanne