Räls och väg bättre än sänkt statsskuld

Vi har alla olika roller. Jag är bror, pappa och farfar. Har ett underbart förhållande med en klok och kreativ kvinna. Är läkare, forskare och chef. Intresserad av samhällsfrågor och politik.

I min blogg försöker jag spegla dessa olika roller.

Sysselsättning: Prefekt vid Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin. Professor i allmänmedicin och epidemiologi. Chef för enheten Epidemiologi och Global hälsa, Umeå universitet.

Överläkare vid landstingets VU-stab

Ålder: 64 år.

Familj: Stor.

Utbildning: Läkare, specialist i allmänmedicin.

Politisk erfarenhet: Tidigare förbundsordförande i CUF, ledamot i Centerns partistyrelse och dess VU, samt kommunpolitiker i Umeå.

Uppdrag: Sitter i Norrlandsoperans styrelse. Styrelseordförande Tankesmedjan FORES (fores.se)

Bor: I lägenhet mitt i stan.

Fordon: Körkort och Citroen C3. Cyklar dock sommar som vinter.

Road av: Deckare, klassisk musik, sång och gitarr.

Meningsfullt: Att se yngre svenska och utländska doktorander utvecklas till forskare, försvara sina avhandlingar och sedan använda kunskapen antingen här eller internationellt.

Av Lars Weinehall, torsdag 07 april 2011 klockan 21:33,

Trots att arbetspendlingen ökat med 40 % från 1998 till 2008 blir Sverige mer och mer på efterkälken ifråga om satsningar på vägar och räls.

Försummelserna är stora. För att hålla jämna steg med övriga Europa borde Sverige satsat ungefär 200 miljarder mer än vi gjort de senaste 20-30 åren. Både nyproduktion och underhåll av transportsystemet har försummats.

Alliansregeringen har visserligen börjat råda bot på det eftersatta underhållet. Anslagen till järnvägen med 40% under Åsa Torstenssons (c) tid som infrastrukturminister. Men den riktigt betydelsefulla insats radarparet Åsa Torstensson och statssekreterare Leif Zetterberg lyckades med var att se till att Alliansregeringen enhälligt ställde sig bakom att satsa 64 miljarder på drift och underhåll och 65 miljarder investeras i järnvägssystemet 2010-2021. Det är historiskt mycket pengar.

Men det räcker inte på långa vägar. Sverige ligger fortfarande på efterkälken. Vi har fortfarande en enorm ”infrastrukturskuld” att ta igen för att komma ikapp Europa och inte hamna efter globalt.

Tidigare S-regeringar försummade i regeringsställning infrastrukturen konsekvent. Men i opposition bygger man järnvägar som aldrig förr (!)

Alliansens partiledare ger nu besked om att anslagen till järnvägens underhåll ska höjas rejält, dvs att den plan som Åsa och Leif utarbetade (på totalt nära 500 miljarder), nu ska börja sättas i verket. Det är bra. Men det behövs mer.

Alliansen måste ta ytterligare initiativ för mer räls och bättre vägar. Sverige har idag en ganska låg statsskuld. I det läget är det bättre prioritera ytterligare satsningar infrastruktur (förutom de 500 nära miljarder som redan beslutats) i stället för att amortera ner statsskulden.

Uppdaterad: fredag 08 april 2011 klockan 16:22