Tillsammans med några kollegor från Epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, deltar jag denna vecka i ett forskarmöte i Heidelberg på temat ”Global Health and Preventive Medicin”.
Mötet inleddes bland annat med att professor Reinhard Burger, chef för Kock-institutet i Berlin och huvudansvarig för arbetet att kartlägga EHEC-epidemin i Tyskaland, berättade om hur man till sist lyckades fastställa att groddar med största sannolikhet var smittkälla till den fruktade infektion som nu förorsakat 37 dödfall.
På bilden Joacim Rocklöv, Umeå, nnelies Wilder-Smith (gästprofessor i Umeå), Reinhard Burger, Berlin, jag, Margareta Norberg Umepå och en klimatforskare från Taiwan.
Utan att nedvärdera detta hälsohot, ligger dock konferensen fokus på de hälsohot som kroniska sjukdomarna (hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, fetma, rökrelaterade lungsjukdomar) innebär i framför allt låg- och medelinkomstländer. Och bilden som presenteras är mycket bekymmersam.
Tvärtemot vad de flesta föreställer sig, är det de kroniska sjukdomarna som står för huvuddelen, närmare bestämt 63% av alla dödsfall i världen. I siffror betyder dessa 63% inte mindre än 36 miljoner dödsfall. Än mer överraskande för de flesta är måhända att 80% av alla dödsfall i hjärtkärlsjukdomar och diabetes och nästan 90% av alla dödsfall i KOL inträffar i låg- och medelinkomstländer. Dessutom är det så att nära 30% av alla dödsfall i kroniska sjukdomar i låg- och medelinkomstländer drabbar personer under 60 år, medan motsvarande siffra i höginkomstländerna är 13%.
Det här mönstret har accentuerats sedan 90-talets början. Och tendensen är att mönstret förstärks. Dödsfall på grund av kroniska sjukdomar beräknas öka med 15% fram till år 2020 i världen som helhet. För Afrika, Mellanöstern och Sydostasien beräknas dock ökningen bli ännu högre: 20%.
Det är allt detta som Heidelbergmötet diskuterar: Nästan 6 miljoner människor dör varje år pga av rökning, 3,2 miljoner pga fysisk inaktivitet, 2,3 miljoner på grund av skadligt intag av alkohol, 7,8 miljoner pga för högt blodtryck och 2,8 miljoner pga övervikt och fetma. Egentligen ganska ofattbara siffror.
Samhällets beräknade ekonomiska förluster på grund av kroniska sjukdomar är ännu mer ofattbara (2008): cancer 5 500 miljarder, hjärtsjukdomar 4 700 miljarder, stroke 1 900 miljarder och kroniska sjukdomar 1 900 miljarder. Givetvis är det så att den absoluta huvuddelen av detta drabbar låg- och medelinkomstländer.
Trots att läget ser ut så här. Och trots att det här borde vara välkänt för beslutsfattare världen över , går ändå bara 3% av biståndsmedlen till att bekämpa de kroniska sjukdomarna.
I september 2011 har FN en särskild generalförsamling för att diskutera hur världssamfundet ska ta sig an de kroniska sjukdomarna.
I dag, tisdag, ska jag redovisa hur Västerbotten tog sig an utmaningen i mitten av 1980-talert, då dödsorsaksstatistiken visade att Västerbotten hade den högsta hjärt-kärldödligheten i Sverige.
Senaste veckan har Umeå universitet haft besök av fyra världsledande klimatforskare: Tony McMichael, Canberra, Australien, Kristie Ebi, Kalifornien, USA, Alistair Woodward, Auchland, Nya Zeeland och Alan Parkinson, Anchorage, Alaska. Alla med specialkunskap kring klimatförändringarnas hälsokonsekvenser. I fredags ordnade Centret för Global Hälsoforskning, tillsammans med länsstyrelsen, landstinget, Umeå Energi och UMEVA ett seminarium där alla fyra medverkade.
Hittills har det måhända varit svårt att genomslag i debatten om klimatförändringarnas konsekvenser för människors liv och hälsa. Men här är förändringar på gång. Ju starkare insikten blir bland allmänhet och politiker runt om i världen om vilka sjukdomsbilder som kan förutses i att de pågående klimatförändringarna spår och vilka dramatiska konsekvenser som riskeras bakom hörnet, ju snabbare är det möjligt att vända utvecklingen. Även om tidsperspektivet fram till exempelvis år 2050 verkar oändligt, är det nu som villkoren bestäms för hur det blir då.
Tony McMichael som under två decennier att utveckla forskningsagendan om klimatförändringar och hälsa och också haft ledande roll i ”FN:s Klimatpanel” IPCC, underströk vid seminariet den avgörande betydelse det har att människor runt om i världen till fullo förstår de mänskliga (inte bara ekonomiska och infrastrukturella) konsekvenserna av klimatförändringarna. Forskningen ger underlag. Men utifrån detta krävs mod och vilja och handlingsförmåga att fatta nödvänliga politiska beslut.
Kristie Ebi som idag har en ledande befattning för FN’s kommande klimatrapport 2014 (IPCC), pekade på att en rad beslut som fattas idag faktiskt förstärker de hälsorisker som är förenade med klimatförändringar. Därmed ökar sårbarheter. Därför krävs attitydförändringar och nya tankesätt som söker integrera klimatsmarta strukturer. Hon underströk också att de som hotas mest av klimatförändringarna är redan sårbara befolkningar i de fattigaste länderna.
Alistair Woodward inriktade sin presentation på de stora behovet av minskade utsläpp för att motverka klimatförändringar, medan Alan Parkinson beskrev hur påtagligt klimatförändringarna nu håller på att påverka Arktis och innebär djupgående förändringar i människors livsmiljö, hälsa och välbefinnande i takt med att permafrosten smälter, havsisen och vinterns snötäcke minskat, men att förändringarna också påtagligt marina och landlevande däggdjur, fåglar och fiskar.
På bilden: Joacim Rocklöv, Alan Parkinson, Kris Ebi och Maria Nilsson (stående, samt Rainer Sauerborn, Tony McMichael och Alistair Woodward (sittande).
Klimatförändringar och hälsa är på god väg att bli ett ytterligare ”spetsområde” för Umeå universitet. Forskningscentrat i Global hälsa, som byggts upp de senaste åren inom enheten för Epidemiologi och Global Hälsa, bildade 2008 ett särskilt forskningstema inrikta på klimat och hälsa både i ett arktiskt och i ett tropiskt perspektiv.
Vi hade glädjen att knyta till oss två välrenommerade internationella gästprofessorer, Rainer Sauerborn, Heidelberg och Tord Kjellstrom, Nya Zeeland, som tillsammans med infektionsprofessor Birgitta Evengård och forskare vid enheten Epidemiologi och global hälsa (i första hand Maria Nilsson och Joacim Rocklöv) och i gott samarbete med professor Bertil Forsberg, yrkes- och miljömedicin, på bara några år skapat en stark plattform här i Umeå och nu aktivt deltar i de internationella nätverk som studerar klimatförändringar och hälsa i ett globalt perspektiv.
Veckans besök av dessa forskningens världsartister visar att Umeå är på rätt väg!
Senaste kommentarerna