På väg till Åre

Av , , Bli först att kommentera 20

 

 

Medan andra partier lägger sina stämmor och kongresser i någon större stad i Mellansverige drar Centerpartiets drygt 500 ombud till lilla Åre i slutet september. Med chartrade tåg och stora förväntningar.
 
Idag har Centerpartiets styrelse ordinarie sammanträde i Riksdagshuset för att förbereda den kommande partistämman. Efter Maud Olofssons besked i fredag har Centerpartiet åter hamnat i mediernas fokus. Och inför Åre kommer givetvis huvudintresset att vara: Vem kommer valberedningen att föreslå till ny centerledare?
 
 
Bilden: I media spekuleras vilt om möjliga kandidater. Anna-Karin Hatt, Eskil Erlandssom och Annie Johansson är några av namnen. Om unge Anton Hatt ingår i kretsen är dock oklart.
 
Maud har idag än en gång fått bekräftelse på sin starka ställning i partiet. Dagens blommor från CUF och Högskoleförbundet illustrerar detta. Snacket som oppositionen och Expressen drivit Maud ”tvingats bort” är just snack! Hon hade mandatet att leda partiet. Och mandatet att sätta punkt.   
 
Men dagens möte handlar för partistyrelsen del inte om kandidater utan om att diskutera motioner och programförslag. Motionsbunten som styrelsen ska skriva yttrande på har över 500 sidor. Varje motion ska bedömas och besvaras. Sen får stämman besluta. Samma sak med programförslagen som sammanfattar de fem förnyelseprocesser som Centerrörelsen jobbat efter valet 2010.
 
Ibland måste man också som parti gå iland för att reparera nät och segel. Det har centern nu gjort det senaste halvåret. Snart tar nästa etapp i seglatsen vid. Med förnyad politik och ett nytt ledarskap.
 
De hundratals motionerna ger en massa viktig inspiration inför Åre. I kombination med en öppen och positiv process (till skillnad från socialdemokraternas) där alla partiledarkandidater i god tid presenterar sig själva och de politiska frågor de brinner för, kan det bli en mycket spännande syntes.

 

”Stjärnreportern” och sveket

Av , , 3 kommentarer 26

Dagen efter Maud Olofsson meddelat att hon ej ställer upp till återval. Spänstiga ledarkommentarer i många många morgontidningar. En del s-tidningar med Aftonbladet i spetsen har förstås en annan agenda. Och helt väntade förhoppningar och profetior om Centerpartiets snara undergång.
 
Expressen har för sin del en i huvudsak reflekterande ledare Stort Gjort, Maud summerar: ”Maud Olofsson har varit avgörande för att ändra föreställningen om Sverige som en evig socialdemokrati som i anfall av protestlusta röstar borgligt och sedan ångrar sig bittert”.
 
Expressens ägnar i övrigt 8 helsidor åt händelsen. Blandar och spekulerar. Som kvällspressjounalister gör. Snabbt. Slarvigt. Bygger sin egen story: ”Sviken av sina egna”, ”Litade inte på någon”, ”De ville alla ha bort Maud”. Trams och åter trams!
Expressen påstår till och med att Centern i Västerbotten ”ville ha bort henne”. Lögn och åter lögn.
 
Ingen centerpartist har trott att Maud skulle vara evig ordförande. Av de 50 000 medlemmarna har en och annan krävt avgång. Nåt otåligt kommunalråd. Några CUF-are. Men de allra flesta har haft fullt förtroende för att Maud själv kan bestämma en lämplig tidpunkt. Jag känner centerrörelsen tämligen väl: Det fanns inget ”svek”, ingen ”misstro”, inga ”ha bort Maud –kampanjer”. Däremot är det en och annan centerpartist i blogg- och twittersfären som tagit chansen att propagera för en framtida kandidat i avgå-Maud-termer. Men också det bara krusningar på ytan.
 
I Expressen är Helena Lindahl, riksdagsledamot (c) intervjuad. Jag ringde upp henne för att dubbelkolla. Hon är besviken. Expressens ökända ”stjärnreporter” Niklas Svensson skrivit nåt helt annat än vad Helena sagt. När Helena berättade om den Anti-Maud-kampanj som förekommit i Västerbotten, där Maud nästan fått (s)-kulden för länets bekymmer, skriver ”stjärnreportern” detta som om det varit Centerpartiet som varit missnöjda. Bara för att ta ett exempel.
 
Min bedömning – och jag tror att jag är väl initierad – är att Centerpartiets medlemmar i länet (med några få undantag) är mycket stolta över Maud Olofssons arbete som partiledare och statsråd.
 
Men såna bedömningar ger förstås inga rubriker som säljer lösnummer en varm och solig sommarlördag.        

Jäkla Maud!

Av , , 4 kommentarer 35

Det är alldeles för tidigt att idag göra en rättvis bedömning av Maud Olofssons betydelse i svensk politik. Det får analytiker göra när man fått perspektiv på de 2000-talets första decennium.
 
Men några saker kommer alltid att vara förknippat med Maud:
 
  • Hennes intensiva engagemang för öppenhet och hennes skarpa avståndstagande mot Göran Perssons trista prat om ”social turism”.
  • Hennes starka engagemang mot social och regional klyvning.
  • Hennes övertygelse att det var nödvändigt att forma ett trovärdigt regeringsalternativ inför 2006 års val varför hon bjöd in till Högfors möte 2004 och där bildade Alliansen, tillsammans med M, Fp och Kd.
  • Energi- och klimatöverenskommelsen som innebär att Sverige äntligen storsatsar på alternativen. Och nu har världens offensivaste energi- och klimatpolitik. Bara i Västerbotten kommer enligt nuvarande planer 12 miljarder att investeras i grön energiproduktion.
  • Hennes starka engagemang för att öppna välfärdssektorn genom att ge rätten till individen att själv välja i vården, i hemtjänsten, i skolan.
  • Hennes aktiva intresse att utveckla och ge stöd till kvinnors företagande.
 
Maud utmanar. Mitt intryck är att påtagligt många socialdemokrater provoceras av Maud. Kanske är besvikelsen stor eftersom man från det hållet länge räknat in Centerpartiet inom sitt revir. Och nu ser att Alliansen förvandlat ett 45%-parti till ett 30%-parti på bara några år. Jäkla Maud!
 
Tyvärr har Maud fått utstå en hel del kritik också internt. Från många erfarna som borde veta bättre. Som inbillar sig att Centerpartiet övergett landsbygden, bara därför att partiet inte fått övriga Allianspartier med sig i viktiga frågor. Som tror att ett parti på 7-8% själv bestämmer villkoren. Som föraktfullt vägrar inse att man inte kan vinna jämt. Och som inte ens kan glädjas när partiet får igenom viktiga förslag.
 
Inlandsinnovation AB, som riksdagen slutligen ställde sig bakom i maj 2011, är Mauds verk från början till slut. Beslutet innebär att 2 000 miljoner (2 miljarder) ställs till Norrlands Inlands förfogande för investeringar i dagens och framtiden företag. Bara för att ta ett exempel.
 
Jag är övertygad om att framtida analytiker kommer att ge Maud Olofsson, den inflytelserikaste politiker som länet hittills haft, ett mycket gott betyg!  

EHEC och de kroniska sjukdomarna

Av , , Bli först att kommentera 11

Tillsammans med några kollegor från Epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, deltar jag denna vecka i ett forskarmöte i Heidelberg på temat ”Global Health and Preventive Medicin”.

Mötet inleddes bland annat med att professor Reinhard Burger, chef för Kock-institutet i Berlin och huvudansvarig för arbetet att kartlägga EHEC-epidemin i Tyskaland, berättade om hur man till sist lyckades fastställa att groddar med största sannolikhet var smittkälla till den fruktade infektion som nu förorsakat 37 dödfall.


På bilden Joacim Rocklöv, Umeå, nnelies Wilder-Smith (gästprofessor i Umeå), Reinhard Burger, Berlin, jag, Margareta Norberg Umepå och en klimatforskare från Taiwan.

Utan att nedvärdera detta hälsohot, ligger dock konferensen fokus på de hälsohot som kroniska sjukdomarna (hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, fetma, rökrelaterade lungsjukdomar) innebär i framför allt låg- och medelinkomstländer. Och bilden som presenteras är mycket bekymmersam.

Tvärtemot vad de flesta föreställer sig, är det de kroniska sjukdomarna som står för huvuddelen, närmare bestämt 63% av alla dödsfall i världen. I siffror betyder dessa 63% inte mindre än 36 miljoner dödsfall. Än mer överraskande för de flesta är måhända att 80% av alla dödsfall i hjärtkärlsjukdomar och diabetes och nästan 90% av alla dödsfall i KOL inträffar i låg- och medelinkomstländer. Dessutom är det så att nära 30% av alla dödsfall i kroniska sjukdomar i låg- och medelinkomstländer drabbar personer under 60 år, medan motsvarande siffra i höginkomstländerna är 13%.

Det här mönstret har accentuerats sedan 90-talets början. Och tendensen är att mönstret förstärks. Dödsfall på grund av kroniska sjukdomar beräknas öka med 15% fram till år 2020 i världen som helhet. För Afrika, Mellanöstern och Sydostasien beräknas dock ökningen bli ännu högre: 20%.

Det är allt detta som Heidelbergmötet diskuterar: Nästan 6 miljoner människor dör varje år pga av rökning, 3,2 miljoner pga fysisk inaktivitet, 2,3 miljoner på grund av skadligt intag av alkohol, 7,8 miljoner pga för högt blodtryck och 2,8 miljoner pga övervikt och fetma. Egentligen ganska ofattbara siffror.

Samhällets beräknade ekonomiska förluster på grund av kroniska sjukdomar är ännu mer ofattbara (2008): cancer 5 500 miljarder, hjärtsjukdomar 4 700 miljarder, stroke 1 900 miljarder och kroniska sjukdomar 1 900 miljarder. Givetvis är det så att den absoluta huvuddelen av detta drabbar låg- och medelinkomstländer.

Trots att läget ser ut så här. Och trots att det här borde vara välkänt för beslutsfattare världen över , går ändå bara 3% av biståndsmedlen till att bekämpa de kroniska sjukdomarna.

I september 2011 har FN en särskild generalförsamling för att diskutera hur världssamfundet ska ta sig an de kroniska sjukdomarna.

I dag, tisdag, ska jag redovisa hur Västerbotten tog sig an utmaningen i mitten av 1980-talert, då dödsorsaksstatistiken visade att Västerbotten hade den högsta hjärt-kärldödligheten i Sverige.


Världsartister i stan

Av , , Bli först att kommentera 9

Senaste veckan har Umeå universitet haft besök av fyra världsledande klimatforskare: Tony McMichael, Canberra, Australien, Kristie Ebi, Kalifornien, USA, Alistair Woodward, Auchland, Nya Zeeland och Alan Parkinson, Anchorage, Alaska. Alla med specialkunskap kring klimatförändringarnas hälsokonsekvenser. I fredags ordnade Centret för Global Hälsoforskning, tillsammans med länsstyrelsen, landstinget, Umeå Energi och UMEVA ett seminarium där alla fyra medverkade.

Hittills har det måhända varit svårt att genomslag i debatten om klimatförändringarnas konsekvenser för människors liv och hälsa. Men här är förändringar på gång. Ju starkare insikten blir bland allmänhet och politiker runt om i världen om vilka sjukdomsbilder som kan förutses i att de pågående klimatförändringarna spår och vilka dramatiska konsekvenser som riskeras bakom hörnet, ju snabbare är det möjligt att vända utvecklingen. Även om tidsperspektivet fram till exempelvis år 2050 verkar oändligt, är det nu som villkoren bestäms för hur det blir då.

Tony McMichael som under två decennier att utveckla forskningsagendan om klimatförändringar och hälsa och också haft ledande roll i ”FN:s Klimatpanel” IPCC, underströk vid seminariet den avgörande betydelse det har att människor runt om i världen till fullo förstår de mänskliga (inte bara ekonomiska och infrastrukturella) konsekvenserna av klimatförändringarna. Forskningen ger underlag. Men utifrån detta krävs mod och vilja och handlingsförmåga att fatta nödvänliga politiska beslut.

Kristie Ebi som idag har en ledande befattning för FN’s kommande klimatrapport 2014 (IPCC), pekade på att en rad beslut som fattas idag faktiskt förstärker de hälsorisker som är förenade med klimatförändringar. Därmed ökar sårbarheter. Därför krävs attitydförändringar och nya tankesätt som söker integrera klimatsmarta strukturer. Hon underströk också att de som hotas mest av klimatförändringarna är redan sårbara befolkningar i de fattigaste länderna.

Alistair Woodward inriktade sin presentation på de stora behovet av minskade utsläpp för att motverka klimatförändringar, medan Alan Parkinson beskrev hur påtagligt klimatförändringarna nu håller på att påverka Arktis och innebär djupgående förändringar i människors livsmiljö, hälsa och välbefinnande i takt med att permafrosten smälter, havsisen och vinterns snötäcke minskat, men att förändringarna också påtagligt marina och landlevande däggdjur, fåglar och fiskar.

 

På bilden: Joacim Rocklöv, Alan Parkinson, Kris Ebi och Maria Nilsson (stående, samt Rainer Sauerborn, Tony McMichael och Alistair Woodward (sittande).

 

Klimatförändringar och hälsa är på god väg att bli ett ytterligare ”spetsområde” för Umeå universitet. Forskningscentrat i Global hälsa, som byggts upp de senaste åren inom enheten för Epidemiologi och Global Hälsa, bildade 2008 ett särskilt forskningstema inrikta på klimat och hälsa både i ett arktiskt och i ett tropiskt perspektiv.

Vi hade glädjen att knyta till oss två välrenommerade internationella gästprofessorer, Rainer Sauerborn, Heidelberg och Tord Kjellstrom, Nya Zeeland, som tillsammans med infektionsprofessor Birgitta Evengård och forskare vid enheten Epidemiologi och global hälsa (i första hand Maria Nilsson och Joacim Rocklöv) och i gott samarbete med professor Bertil Forsberg, yrkes- och miljömedicin, på bara några år skapat en stark plattform här i Umeå och nu aktivt deltar i de internationella nätverk som studerar klimatförändringar och hälsa i ett globalt perspektiv.

Veckans besök av dessa forskningens världsartister visar att Umeå är på rätt väg!