Ledningen, TeliaSonera och glesbygden

Av , , Bli först att kommentera 11


Äntligen verkar TeliaSonera få ändan ur vagnen. Meningen var att teknikskiftet till trådlöst inte skulle drabba abonnenter utan att de istället skulle erbjudas trådlös telefoni över TeliaSoneras mobilnät. TeliaSonera har lovat att alla hushåll och företag som påverkas av de förändringar som bolaget gör i det fasta telenätet ska erbjudas ett trådlöst alternativ. Men det löftet har inte bolaget levt upp till.

Nu har IT-minister Anna-Karin Hatt (c) tröttnat på att bolaget inte lever upp till sina löften. Regeringen har därför i veckan beslutat att inrätta en opartisk ombudsmannafunktion på Post- och Telestyrelsen (PTS), dit telefonabonnenter som berörs av det teknikskifte som TeliaSonera just nu genomför kan vända sig för att få hjälp och stöd.

Ombudsmannen ska ge konsumenterna information, svar på tekniska frågor och besked om vilka rättigheter man har som abonnenter. Dessutom får PTS som tillsynsmyndighet fortlöpande en bild av problemen.

Anna-Karin Hatt meddelade också att hon i dagarna kallar tlll sig TeliaSoneras högsta ledning för att få besked om vilka åtgärder företaget avser vidta för att minska människors oro och för att fullfölja det åtagande man gjort.

Ett intressant sammanträffande att TeliaSonera bara några dagar efter ministerns och regeringens markering börjar få ändan ur vagnen!
 

Holmlund och berömmet (c)

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Lennart Holmlund berättar i sin blogg att han såg gårdagens många tacktal till Maud Olofsson och blev ”mäkta förvånad över att hon avgick”, eftersom hon ”fick hur mycket beröm som helst”. Jag är inte förvånad.

När Maud började blev vald till partiledare 2011 bestämde hade hon ett 10-årsperspektiv. Hon fullgjorde detta. Och det var utifrån en summering av hela hennes partiledarskap som hon i går avtackades, hyllades och fick stående ovationer av Centerstämman i Åre. Och strålade av glädje tillsammans med make och barn.

Det var utifrån detta hon fick allt detta beröm:

• För sitt ledarskap.
• För sin förmåga att vara förebild för kvinnliga politiker.
• För sin tydlighet att stå upp för sin uppfattning även när det blåser.
• För sin kamp mot Göran Perssons ”sociala turism”.
• För sin beslutsamhet att bryta socialdemokraternas regeringsmakt.
• För sitt slit att ta ansvar för ”skattebetalarnas pengar”.
• För sitt mod att bryta dödläget i energipolitiken och få fart på hållbara alternativ.
• För de 2 miljarderna till Inlandsinnovation AB.

För att bara ta några exempel som nämndes. Det var för allt detta hon hyllades.

Jag är väl medveten om att man ifrån Holmlunds håll är missnöjd över det mesta som Maud uträttat. Kanske framför missnöjd över att Centerpartiets Allianssamarbete gjort att (s) förlorat regeringsmakten. Det tillhör politikens villkor.

Men Maud Olofssons uppdrag var att företräda Centerpartiet. Och för det fick hon "hur mycket beröm som helst".

Annie Lööf

Av , , Bli först att kommentera 10

Entusiastisk. Förväntansfull. Enhälligt vald. Annie Lööf har just valts till ny partiordförande. Centerpartiets tredje kvinnliga ledare.

Partiledarval är en särskilt betydelsefull händelse i alla partier. Drömmar och förhoppningar knyts till ett nya ledarskapet. Det är ingen lätt uppgift för en ny ledare att leva upp till interna förväntningar. Och än större är utmaningen att möta valmanskåren.

En första förutsättning är att få ett starkt mandat. Ett förtroende att förnya och förändra. En partiledare kan knappast själv åstadkomma ett bestående lyft i opinionen. Men en partiledare med ett starkt stöd fungerar som en stark startmotor som även kan dra igång en lite trött, besviken men revanschsugen folkrörelse. Att fungera som denna interna motor är Annie Lööfs första utmaning!

I morgon ska hon hålla sitt första program till stämman som nyvald partiordförande.
 

Mauds final

Av , , Bli först att kommentera 21

Maud Olofsson i sista stämmotalet i förmiddags inför 1200 stämmobesökare i Åres kongresscentrum. Avspänd och glad. Reflekterade och framtidsinriktad. Principiell och tydlig.Stånede applåder.

För mig var det särskilt två saker som fastnade på näthinnan.

Den ena handlar om Centerpartiets unika förmåga att ge plats för kvinnliga ledare. Nån statsvetare hade försökt förklara och hänvisat till slumpen. Men Maud gav svar på tal:

”Det är aldrig nån’ slump när kvinnor får ledarskap! Men det är inte heller nån’ slump att vissa partier inte vågar ge kvinnor ledarskap!”

Den andra handlade om kompromisser som politikens viktiga verktyg.

”Fegisarna sitter på läktar’n, slår sig för bröstet och ropar ’Rösta å mig. Jag ger mig aldrig’. Och får inget uträttat! De är dom som kompromissar som är dom modiga! De är dom som förändrar världen”

Och så tog hon farväl med en strof av författaren och poeten Birger Norman

Man kön gå jenom helle live me’ renhänn’ren.
Men vad ha ejäntligen renhänn’ren uträtte här i väla?

(Man kan gå genom hela livet med rena händer.
Men vad har egentligen dom med rena händer uträttat här i världen)

 

Det ofattbara September 11

Av , , Bli först att kommentera 8

Vi har alla våra egna minnen från 11 september. Stora chockerande händelser etsas fast. Tidigare var det kopplat till en person: År 1961, dagen när Dag Hammarskjöld omkom höll vi på och tröskade hos en granne i Varmvattnet. Tröskverket sjöng i moll. Beskedet att president Kennedy mördats fick vi under ett kvällsfika i köket i mitt föräldrahem. Palmemordet kom VK med en tidig lördagsmorgon i mars. Den dova oron, det ofattbara, bedrövelsen, var likartad: Gemensam sorg.

11 september 2001 hade vi ett eftermiddagsmöte på jobbet med dekanus Bengt Järvholm. Vad vi diskuterade har jag glömt. För mitt i samtalet störtade Anna-Lena, vår administrativa samordnare, in i rummet och berättade skakad vad som hänt.

Min första tanke var att det som inträffat måste varit ett resultat av att västmakterna i mer än 50 år struntat i att ta ansvar för en lösning som gav palestinierna upprättelse och rimliga livsvillkor. Jag är för övrigt övertygad om att läget skulle varit annorlunda om västvärlden haft mod och vilja att driva fram en fredlig lösning i konflikten mellan israeler och palestinier.

Vi satt väl där alla som paralyserade framför TV-s direktsändning. Och började inse att det som hänt var av ett slag som saknade referenspunkter. Att Hammarskjöld omkommit var möjligt att fatta. Men 11 september var ofattbart.

När jag besökte Twin Towers en vacker sommardag år 2000 kunde jag inte kunde fånga hela tornen, utan gick ner i tunnelbanetrappan för att ta en bild. År 2002 stod jag i samma trappa och såg ut över ett stort tyst öde området, gränsande till St Pauls kyrkogård, som hade sitt höga stängsel ”indränkt” med bl.a. flaggor, t-shirts, teckningar och blommor. Sorgens alla uttryck.

I dag invigs Minnestorget på den plats där Twin Towers stod. Det öde Ground Zero har förändrats till en vacker plats som människor från hela världen kommer att besöka för att försöka förstå det ofattbara.
 

Skvaller eller politisk journalistik?

Av , , 3 kommentarer 35

I fredags spekulerades det i flera kvällstidningar kring centerpartiets ordförandeskifte. Nån artikel hävdade att Maud Olofsson förlorat en kamp med Annie Lööf och att Maud tvingas lämna regeringen. I en annan föreslog en ung centerpartist att Annie Lööf skulle byta ut alla centerstatsråd.

På väg hem med Umeåflyget läste Maud Olofsson om detta och kommenterade det för en av sina sakkunniga från Näringsdepartementet, som var med på flyget. Maud är som bekant numera varken ung eller oerfaren. Hon vet mer än det flesta hur slitsamt partiledarskapet är. Inte minst när man blir kritiserad internt av personer som gärna vill synas lite extra själva.

Därför uttryckte Maud att hennes efterträdare Annie Lööf inte kommer att få det lätt hon heller. Hon är ju ”så ung och oerfaren”. Hon berömde samtidigt Annie Lööfs kompetens och andra ledarförmågor, trots att Annie ännu är ”ung och oerfaren”.

Nån lyssnade. Som inte satte in samtalet i sitt sammanhang. Just ”ung och oerfaren” snappades upp och fick vingar. Ur sitt sammanhang kan det tolkas lite hur som helst. Men tolkningen att Maud kritiserade sin efterträdare tog fäste och i dagens papperstidning av VK blommar det upp till ett ”angrepp”, även om texten inte ger belägg för något angrepp från Maud sida. Västerbottensnytt var i morse inte sen att sprida nyheten. Och så rullar det vidare.

Politisk journalistik eller skvallerreportage? Ibland är det svårt att skilja det ena från det andra!

Vilken väg väljer Annie Lööf?

Av , , 2 kommentarer 19

Vilken politisk inriktning kommer att prägla Centerpartiet med Annie Lööf som partiordförande? Tipsen är många liksom synpunkterna. Från vänsterhåll räknar man glatt upp några exempel på nyliberala eller lite högerstänkande förslag som Annie tidigare levererat. Bland några av Annies mest frimodiga förespråkare verkar det till och med finnas förväntningar om ”total make-over”. Men hur blir det egentligen?

Jag lyssnade på Ekots Lördagsintervju och noterade att reportern Mari Forsblad, som brukar ha förmågan att grilla sina intervjuobjekt ordentligt, inte kom nånstans. Annie gav lugna, klara, välformulerade svar på frågorna. Och förklarade odramatiskt att hon gillade att spetsa till, kanske provocera. Men som partiledare är det partiets linje som hon kommer att företräda. Att vara ung riksdagsledamot är en sak. Att leda ett parti är en helt annan.

Jag och mina CUF-kamrater på 70-talet hade väl en del förslag som vi i ungdomligt förstånd eller ohämmad debattlust presenterade. Häcklarna kallade oss t.ex. ”gröna khmererna”, även om det inte gick så långt att jag jämfördes med diktatorn Pol Pot i Kambodja. Men det där är sen länge glömt och förlåtet. Åren lägger dimma på minnena.

För Annie Lööf är det förstås knepigare. Det hinns inte med någon period när minnena bleknar. Hon får istället sina årsgamla förslag i knät. Hon påminns av dessa vänsterdebattörers förtjusta upprepningar. Det verkar dock som om Annie tar kritiken med ro, samtidigt som hon distanserar sig från en del politiska ungdomssynder på sin väg att staka ut färdriktningen som partiledare.

Mitt tips är att hon kommer att överraska de vänsterkritiker som nu häcklar henne. Hon kommer att lägga sig i den huvudfåra i det politiska mittfältet där Centerpartiet historiskt haft sin hemvist. Och hon kommer att bland annat att fylla den med både visionärt och konkret innehåll, bland annat via de fem förnyelseprogram som Centerstämman föreslås anta i Åre om några veckor.

 

En dyr affär

Av , , Bli först att kommentera 16

I onsdag presenterade Statens folkhälsoinstitut en rapport om hur mycket ohälsan kostar varje år, ”Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa – allas ansvar”.

Beräkningarna bygger på en rad vetenskapliga studier som både räknar in

  • direkta kostnader i form av hälso- och sjukvårdens kostnader inom sluten- och öppenvården, kostnader för läkemedel och rehabiliteringskostnader, och
  • indirekta kostnader till följd av sjukdomar eller skador. Indirekta kostnader är kostnader för produktionsbortfall till följd av för tidig död och sjukfrånvaro.

Slutnotan blir att de samhällsekonomiska kostnaderna för ohälsa i Sverige uppgår till till minst 120 miljarder kronor per år (2009 års penningvärde).

Den största andelen, 60% eller drygt 70 miljarder, utgörs av indirekta kostnader. En stor del beror på tobaks- och alkoholbruk, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor. Dessa levnadsvanor är också de främsta orsakerna till sjukdomsbördan i Sverige. Folkhälsoinstitutets forskare beräknar att tobaks- och alkoholbruk, fysisk inaktivitet och ohälsosamma matvanor kostar samhället 55 miljarder kronor per år.

2010 redovisade Folkhälsoinstitutet på regeringens uppdrag 60 rekommendationer till framtida och angelägna åtgärder. Enligt veckans rapport beräknas dessa 60 åtgärder kosta staten 640–770 miljoner kronor att genomföra.

Hälsa är en viktig förutsättning för ekonomisk utveckling. En bättre folkhälsa kan öka samhällets produktivitet och minska kostnaderna för samhällets alla delar.

Nu vet vi vad det kostar.