FN samlade år 2000 världens alla ledare för att anta 8 Millenniemål (MDG). Utmaningen var att minska världsfattigdomen till år 2015. Tre av målen rör hälsosektorn:

Mål 4: Reducera barnadödligheten
Mål 5: Stärka mödrars hälsa
Mål 6: Bekämpa insjukdomar, typ hiv/aids, malaria och tuberkulos.

Det har redan gått mer än 10 år sedan detta möte. Inom mindre än 5 år kommer räkenskapens dag!

En del länder har lyckats riktigt bra. Andra har inte alls lyckats. Ett problem är att länder ofta redovisar medelvärden. Alla vet dock att 50% ligger under medelvärdet och 50% över. Alla inser också att det stora problem finns hos grupper som ligger längst ner på skalan.

På förslag från professor Vinod Divan, Karolinska Institutet (KI), sökte och fick KI, Umeå, Uppsala och Göteborgs universitet pengar av SIDA för att forska kring hur det går med millennieummeålen bland utsatta grupper. Projektet har vi döpt till Epi-4.

Frågan som vi ställer är helt enkelt: Prioriterar länder att granska vad man uppnår också ur ett rättviseperspektiv när man jobbar med Millenniemålen? Hur ser mönstet ut när man jämför gynnade och utsatta grupper: Minskar eller ökar skillnaderna?

Epi-4-gruppen har ingen enkel uppgift framför sig. De länder som ska granskas är Kina, Indien, Vietnam och Indonesien. Tillsammans har de 40% av jordens befolkning.

Första steget är att våra anställda forskare i respektive land samlar data, även data som gör det möjligt att jämföra t.ex. barn- och mödradödlighet i de många hundra distrikt som varje land är uppdelat i.

Det andra steget är att samla politiska företrädare och chefspersoner i ministerier och nationella och regionala hälsomyndigheter för att tillsammans med forskarna diskutera fynd och möjliga åtgärder.

Umeå universitets forskargrupp arbetar ägnar sig åt utvecklingen i Indonesien, världens fjärde folkrikaste land, med över 240 miljoner invånare.

Just nu har forskargrupperna från de fyra länderna och de fyra svenska universiteten gemensamt möte i Hanoi, för granska de första resultaten!