Dagens forskarmöte i Hanoi blev dramatiskt. Mer om det senare.

De senaste 20 åren har SIDA, som del i svensk biståndspolitik, stött forskningssamarbete mellan svenska och vietnamesiska forskare. Idag startade den konferens som avslutar och summerar ett samarbete som pågått sedan 1991.

Syftet var att stärka primärvården i Vietnam genom ökad forskningskompetens. Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet har tillsammans med Karolinska Institutet haft en viktig roll i samarbetet.

En idé som Umeåforskarna deltagit i är att bygga upp ett ”fältlaboratorium” i ett avgränsat geografiskt område för att sedan i detalj kunna följa hur hälsoläget förändras över tiden för respektive individ. Valet föll på FilaBavi, ett distrikt med ca 50 000 invånare. 37 vietnamesiska studenter har hittills avlagt mastersexamen och 22 doktorsexamen inom projektet, varav många i Umeå. Många har nyttjat FilaBavis stora databas.

Konferensen inleddes i morse med en tillbakablick över de 20 årens verksamhet. Ministrar och andra ledande företrädare för Vietnam fanns med. Umeåprofessorn Peter Byass och två ytterligare svenskar, blev hedersdoktorer vid Hanoi Medical University (HMU) i en ceremoni som leddes av biträdande hälsoministern Tien och HMU-rektorn Hinh.

Sen höll professor Pham Song, hälsominister 1991 när allt startade, ett engagerat tal där han reflekterade över framgångarna. Men bara minuterna efter sitt tal segnade professor Song plötsligt ner, mitt framför alla andra deltagare.

Trots att återupplivning startade direkt och trots att många kompetenta hjärtspecialister fanns i lokalen och gjorde sitt yttersta, gick inte professor Songs liv att rädda.

Så snabbt kan det gå. Konferensen ändrar karaktär. Avslutas redan i afton. Jubileumsstämningen är borta. Middagen inställd. Samtalen stillsamma och reflekterande.

Och Vietnam och forskarsamhället har förlorad en idérik och framsynt ledare.

FN samlade år 2000 världens alla ledare för att anta 8 Millenniemål (MDG). Utmaningen var att minska världsfattigdomen till år 2015. Tre av målen rör hälsosektorn:

Mål 4: Reducera barnadödligheten
Mål 5: Stärka mödrars hälsa
Mål 6: Bekämpa insjukdomar, typ hiv/aids, malaria och tuberkulos.

Det har redan gått mer än 10 år sedan detta möte. Inom mindre än 5 år kommer räkenskapens dag!

En del länder har lyckats riktigt bra. Andra har inte alls lyckats. Ett problem är att länder ofta redovisar medelvärden. Alla vet dock att 50% ligger under medelvärdet och 50% över. Alla inser också att det stora problem finns hos grupper som ligger längst ner på skalan.

På förslag från professor Vinod Divan, Karolinska Institutet (KI), sökte och fick KI, Umeå, Uppsala och Göteborgs universitet pengar av SIDA för att forska kring hur det går med millennieummeålen bland utsatta grupper. Projektet har vi döpt till Epi-4.

Frågan som vi ställer är helt enkelt: Prioriterar länder att granska vad man uppnår också ur ett rättviseperspektiv när man jobbar med Millenniemålen? Hur ser mönstet ut när man jämför gynnade och utsatta grupper: Minskar eller ökar skillnaderna?

Epi-4-gruppen har ingen enkel uppgift framför sig. De länder som ska granskas är Kina, Indien, Vietnam och Indonesien. Tillsammans har de 40% av jordens befolkning.

Första steget är att våra anställda forskare i respektive land samlar data, även data som gör det möjligt att jämföra t.ex. barn- och mödradödlighet i de många hundra distrikt som varje land är uppdelat i.

Det andra steget är att samla politiska företrädare och chefspersoner i ministerier och nationella och regionala hälsomyndigheter för att tillsammans med forskarna diskutera fynd och möjliga åtgärder.

Umeå universitets forskargrupp arbetar ägnar sig åt utvecklingen i Indonesien, världens fjärde folkrikaste land, med över 240 miljoner invånare.

Just nu har forskargrupperna från de fyra länderna och de fyra svenska universiteten gemensamt möte i Hanoi, för granska de första resultaten!

Bor i Hanoi på ett nyrenoverat hotell som ryssarna byggde på sin tid, Hanoi Club, alldeles vid stranden av den stora sjön West Lake. Hotellet ligger någon kilometer från centrum och profilerar sig på gym och spa-paket. Hanoi är idag mycket trångt. Köerna oändliga. Tät trafik. Mopeder och bilar konkurrerar om utrymmet längs de smala gatorna. Marken är dyr.

En trend bland nyrika vietnameser är att spela golf. Det finns dock ingen golfbana inom rimligt avstånd. Men det har Hotell Hanoi Club funnit en lösning på. På bästa strandplats har man byggt två driving ranges, där golfspelare kan få hyra en utslagsplats och en stor korg som minst tar 100 bollar. Sen är det bara att slå. Och slår gör man. Från tidigt på morgonen till långt efter mörkrets inbrott.

Ute i vattnet finns nybyggda små öar, med skyltar som anger avstånd. Här och där i vattnet står jättestora nätkorgar som man kan försöka chippa bollen i.

Allvarligt och målmedvetet. Med nya klubbset och kortbyxor. Boll efter boll. Fiffigt nog verkar man ha specialpreparerat de gula bollarna. De flyter. Åtminstone en stund.

Idén är helt ny för mig. Kanske nåt för Umeå att ta titta närmare på.

Driving Range efter Trädgård i Norr?

Öar på 50-, 100- och 150 meter från tee, stora nätstrutar för chipparna och en särskild lösning som hämtar igen bollarna där de flyter i den stömmande älven.

Kan  Centrumgruppen göra slag i saken?

En enorm översvämningskatastrof drabbar Thailand. På väg till Vietnam och ett möte med våra samarbets-partners i Hanoi, mellanlandade vi i Bangkok.

Flygplatsen Suvarnabhumi var helt torr. Det fanns vatten i evakuerings-kanalerna. Men inte mycket.

På vägen in och på väg ut var översvämningarna påtagliga. Och ändå var det enbart på distans vi hade möjlighet att se på bedrövelsen. Tankarna går till alla drabbade som vadar i vatten upptill axlarna.

En del kallar detta för väntade klimat-variationer. Jag tror att det är tecken på de klimatförändringar som vi kommer att få uppleva allt mer av i framtiden. Hittills har klimatförändringarna drabbat de fattigaste. Det är nog en tidsfråga innan vi alla drabbas.

Kanske det är först då som de verkligen börjar tas på allvar?

Sverige röstade häromdagen emot Palestina som fullvärdig medlem i UNESCO, FN:s kultur och utbildningsorgan. Det var 13 andra länder som gjorde samma sak – av 173 röstande. Palestina antogs dock som medlem med ett stort stöd.

För alla de som på olika sätt kämpat för att få till stånd drägliga villkor för palestinierna är det nya svenska linjen fullständigt obegriplig.

Utbildningsminister Jan Björklund förklarar triumferande att han fått övriga ledare för Alliansens partier med sig på beslutet. För mig är det en gåta att Reinfeldt (m) och Annie Lööf (c) låtit detta ske. I både nationellt och internationellt perspektiv är beslutet olyckligt, kontraproduktivt och pinsamt.

Sverige förlorar i anseende. Och EU uppträder djupt splittrat och spretar åt alla håll. De som drabbas är palestinierna. Det hjälper föga, även om det är välkommet, att de nordiska utrikesministrarna inklusive Sveriges, i efterhand riktar hård kritik mot att Israel som straffar Palestina för medlemsskapet i UNESCO.