Vissa dagar känns särskilt bra.

Idag redovisade Högskoleverket sin kvalitetsgranskning av folkhälsoutbildningarna i landet. Beskedet var entydigt: Umeås mastersutbildning är bäst i Sverige. Eller som det uttrycktes i dagens pressmeddelande från HSV: Den enda masterutbildningen som fick betyget ”Mycket hög kvalitet”.

Toppbetyget är ett kvitto på att det arbete som lärare, studenter och administratörer vid Epidemiologi och global hälsa lagt ner på att skapa ett högkvalitativt utbildningsprogram inte bara klarar konkurrensen med andra lärosäten, utan dessutom är ”bäst i test”.

Alla som utsätts för en kvalitetsgranskning vet hur nervöst det är att stå inför skranket. Är vi tillräckligt bra? Håller vi måttet?

Att kvalitetsgranskas innebär att man ska leverera in en massa underlag till Högskoleverket. Det tar tid, det kräver analyser, det handlar om att besvara en rad frågor som myndigheten ställer. Dessutom delta i utfrågningar, där oron alltid finns om att man förbisett viktiga aspekter.

I morse kom så betyget. HSV säjer att Umeås mastersutbildning uppfyller både högt ställda kunskapsmål, ger fördjupad insikt både i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete och i att analysera, bedöma och hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer även med begränsad information. Dessutom visar studenterna förmåga att kritiskt, självständigt och kreativt identifiera och formulera frågeställningar. Man kan planera och med adekvata metoder genomföra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar och därigenom bidra till kunskapsutvecklingen och dessutom utvärdera detta arbete. Och har en mycket bred orientering inom profilområdet global hälsa. Inte illa……

Under det gångna läsåret hade vi 60 studenter från 27 länder, främst låg- och medelinkomstländer. De studieavgifter som infördes hösten 2011 för studenter från länder utanför EU/EES, har inneburit ett hot mot hela vår mastersutbildning.

Nu kan Umeå universitet använda Högskoleverkets betyg som ett led i marknadsföringen. Det blir lättare att motivera toppstudenterna att söka sig vidare från storstäderna upp till Umeå.

Vissa dagar känns extra bra!

   År 2000 lovade 189 FN-länder stärkta insatser för att befria människor från farsoter och extrem fattigdom. Löftet blev till de åtta Millenniemål som skall uppnås senast 2015.

   Är nu i Jogjakarta för att diskutera om Indonesien kommer att lyckas. Vi tittar på Mål 4 (om reducerad barndödlighet), Mål 5 (om kvinnors hälsa) och Mål 6 (om infektionssjukdomar som Tb, HIV, malaria). SIDA finansierar och vi jobbar i samarbete med KI, Uppsala och Göteborgs universitet. Umeå granskar läget i Indonesien. De andra gör samma sak i Kina, Indien och Vietnam.

   FN-målen kritiseras för är att regeringar satsar på de stora (väljar)grupperna, men struntar i minoriteter. Debatten handlar om ”equity”, dvs rättvisa eller rättfärdighet: Det räcker inte att länder i medeltal når målen. Det är också viktigt att alla grupper hänger med i uppgången och helst att läget förbättras mest för de mest utsatta. Mötena här visar att både regeringar och ”donatorern” (t.ex. US Aid) prioriterar det ger mest utväxling för satsade slantar.   

   Det är stora skillnader både mellan och inom de 33 indonesiska provinserna. Målen ligger långt mer avlägsna för fattiga, landsbygdsbor, de som bor på öarna långt bort från Java och etniska minoriteter, för att ta några exempel. På ön Java bor 135 av Indonesiens 237 miljoner invånare. Det var också Java som fick störst uppmärksamhet i de presentationer som ministeriets företrädare gjorde kring insatser mot barna- och mödradödlighet.      

   Indonesien är imponerande rikt på hälsodata. Det uppdrag vi som forskare vid Epidemiologi och Global (EGH) hälsa åtagit oss ställer krav på avancerade analyser. Inte minst för att vaska fram data som speglar läget för minoritetsgrupper eller geografiskt missgynnade. Docent Nawi Ng, EGH, leder arbetet för vår del (bilden).

Medan Health Ministry analyserar och helst verkar vilja redovisa medelvärden, tittar vi på spridning. Vid nästa möte kan detta bli en intressant kontrast till den officiella rapporteringen.

Sen är frågan om SIDA-projektets analyser kommer att påverka Indonesiens, Kinas, Indiens och Vietnams arbete med Milleniemålen. Frågan lever dock och blir säkert föremål för livliga diskussioner när FN-länderna ska diskutera hur Milleniemålen ska formuleras för perioder efter 2015. 

Dagens forskarmöte i Hanoi blev dramatiskt. Mer om det senare.

De senaste 20 åren har SIDA, som del i svensk biståndspolitik, stött forskningssamarbete mellan svenska och vietnamesiska forskare. Idag startade den konferens som avslutar och summerar ett samarbete som pågått sedan 1991.

Syftet var att stärka primärvården i Vietnam genom ökad forskningskompetens. Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet har tillsammans med Karolinska Institutet haft en viktig roll i samarbetet.

En idé som Umeåforskarna deltagit i är att bygga upp ett ”fältlaboratorium” i ett avgränsat geografiskt område för att sedan i detalj kunna följa hur hälsoläget förändras över tiden för respektive individ. Valet föll på FilaBavi, ett distrikt med ca 50 000 invånare. 37 vietnamesiska studenter har hittills avlagt mastersexamen och 22 doktorsexamen inom projektet, varav många i Umeå. Många har nyttjat FilaBavis stora databas.

Konferensen inleddes i morse med en tillbakablick över de 20 årens verksamhet. Ministrar och andra ledande företrädare för Vietnam fanns med. Umeåprofessorn Peter Byass och två ytterligare svenskar, blev hedersdoktorer vid Hanoi Medical University (HMU) i en ceremoni som leddes av biträdande hälsoministern Tien och HMU-rektorn Hinh.

Sen höll professor Pham Song, hälsominister 1991 när allt startade, ett engagerat tal där han reflekterade över framgångarna. Men bara minuterna efter sitt tal segnade professor Song plötsligt ner, mitt framför alla andra deltagare.

Trots att återupplivning startade direkt och trots att många kompetenta hjärtspecialister fanns i lokalen och gjorde sitt yttersta, gick inte professor Songs liv att rädda.

Så snabbt kan det gå. Konferensen ändrar karaktär. Avslutas redan i afton. Jubileumsstämningen är borta. Middagen inställd. Samtalen stillsamma och reflekterande.

Och Vietnam och forskarsamhället har förlorad en idérik och framsynt ledare.

Våren 2009 bestämde regering och riksdag att Sverige 2011 skulle införa terminsavgifter (studieavgifter) för studenter som kommer från länder utanför EU. Utbildningsministern såg inga problem med förslaget, tvärtom:

- Eftersom svenska universitet och högskolor inom många områden utmärks av hög kvalitet och goda utbildningsmiljöer finns goda möjligheter att lärosätena framgångsrikt kan konkurrera på en global utbildningsmarknad (Proposition 10/65).

Vid Epidemiologi och Global hälsa, där jag är chef, har vi sedan dess varit djupt oroade. Vi har i 20 år genomfört en högklassig tvåårig Mastersutbildning i internationell hälsa. Söktrycket har varit mycket högt och under senare år har minst 60 studenter per/år antagits. 95 % av studenterna har kommit från Asien, Afrika och Latinamerika. Ofta ifrån fattiga förhållanden. Våra uppföljningar visar att studenter haft stor nytta av utbildningen och nu arbetar vid universitet och hälsomyndigheter och ministerier runt om i världen.

Från och med i höst ska varje Icke-EU-student betala 140 000 kronor/läsår. Och dessutom förstås ha pengar i fickan till bostad och mat.

Idag fick vi definitiv klarhet i hur terminsavgifterna slår i Umåe. Inte en enda av de 17 studenter som började Mastersprogrammet i Global Hälsa var betalande. Vi kammade NOLL!

Umeå universitets ledning har på ett föredömligt sätt påtalat det orimliga i det som nu sker: Tvärtom är det så att utländska studenter berikar vårt universitet på så många sätt.

Umeå International School of Public Health är givetvis glada över var och en av de härliga studenter som anlänt idag. Några av studenterna får stipendier från Umeå universitet (regeringen kompenserade varje universitet med möjlighet att ge ut ett fåtal stipendier till utomeuropeiska studenter), från Centerpartiets miljondonation till Umeå universitet eller från Svenska Institutet. Huvuddelen av de 17 tillhör kategorin EU-medborgare/svenskar.

För vår utbildning innebär det en nedskärning med 75%. Ett hårt slag! Än mer tragiskt är dock att de som kanske skulle kunna göra den allra största insatsen med hjälp av mastersprogrammets kunskap, nu får stanna hemma.

Jag hoppas att regeringen i de budgetförhandlingar som pågår i dagarna tar sig en allvarlig funderare på om det var särskilt begåvat att på det här sättet stämpla ut Sverige från den internationella marknaden!
 

För snart 2 år sedan presenterade Klasse Sahlén, Epidemiologi och Global Hälsa vid  Umeå universitet, sin doktorsavhandling ”Ett hekto förebyggande insatser är värt ett kilo bot: förebyggande hembesök för seniorer”.

Klasses forskning mötte många positiva reaktioner, både hos allmänheten och inte minst hos nationella beslutsfattare. Ett pionjäraarbete! Frågan om hembesök hade förstås diskuterats tidigare. Men Klasses väl underbyggda forskningsresultat gav ny tyngd i diskussionen.

I dagens DN-debatt skriver Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro, om Klasses utvärdering av hembesök bland friska pensionärer (75+):

• I Nordmaling halverades dödligheten halverades under projekttiden.
• De äldre fick råd av en distriktssköterska och en hemtjänstassistent om levnadsvanor, risker i hemmiljön och sjukdomar som är vanliga bland äldre.
• Livskvaliteten ökade och upplevelsen av oro och smärta minskade när man jämförde med gruppen som inte hade fått hembesök.
• Mindre behov av kommunens hemtjänst och vård på sjukhus
• Färre besök i primärvården. Däremot ökade resandet med färdtjänst och influensavaccinering.
• Nordmalingsstudien visade att hembesök också sparar pengar. För varje år med god livskvalitet bedömer Socialstyrelsen att 500.000 kronor i vårdkostnader för äldre är en måttlig kostnad. I Nordmaling låg kostnaderna på 172.000 SEK.

Nordmalingsstudien visar att relevant folkhälsoforskning kan få betydande policykonsekvenser.
 

Hanoi, Vietnam, 8 mars 2011.

Trängseln på gatorna är det som imponerar mest. På ofta smala gator, byggda för en annan tid ska ett virrvarr av bilar, mopeder, dragkärror, matgäster och boende får plats. Och på något sätt går det. Att ta sig över gatan ter sig till att börja med som omöjligt. Ingen stannar för att släppa fram mån. Så enda sättet är att gå rakt ut i gatan med bestämda steg och hoppas att bilförare och mopedister åker slalom kring mig och inte kör på mig. Och det funkar.

Är i Hanoi tillsammans med kollegor från Epidemiologi och Global hälsa,  Umeå universitet. Vi har ’kick off’ för ett forskningsprogram som löper under den kommande 3-årsperioden. Det är SIDA som är huvudfinansiär till ett samarbetsprogram mellan oss och Hanoi Medical University.

Epidemiologen har under många år utbildat vietnamesiska mastersstudenter och doktorander. Nu tar vi ett nytt grepp, bygger på den vetenskapliga kompetens som byggts upp under åren och trimmar därmed forskningskapaciteten både i Umeå och Hanoi. Vi har exempelvis bägge ett stort intresse att ytterligare utveckla kunskapen kring hur sociala villkor och hur klimatförändringar påverkar befolkningens hälsa.

Vid Hanoi-kick-offen har vi presenterat det kommande arbetet för en rad forskare från olika universitet i Hanoi och med SIDA-företrädare. Forskningsprojektet innebär en spännande utmaning. Och vi är givetvis från bägge parter mycket glada över denna möjlighet.

Samtidigt känns det snopet och helt fel att Sverige i höst stänger sin ambassad i Vietnam, som ett resultat att f.d. rödgröna oppositionen förstärkt med Sverigedemokraterna, passade på att ge regeringen bakläxa och dra in ett antal hundra miljoner på det konto varifrån ambassader betalas.

Vietnam drabbas både av oppositionens populism och av antipatier mot Vietnam som länge funnits på högerkanten!

I höstas, 8 oktober, skrev jag på min VK-blogg om ”Konsten att söka stora pengar”. Jag berättade om att den enhet som jag leder, Epidemiologi och Global Hälsa, bara har ett fåtal fasta universitetstjänster. Istället finansierar vi i huvudsak vår verksamhet genom forskningsanslag. Anslag vi konkurrerar om med forskargrupper från andra universitet i Sverige och internationellt. Och här blir konkurrensen allt tuffare för varje år.

Jag redovisade också att vi hittills – och mycket framgångsrikt - sökt pengar hos nationella forskningsråd, men att vi under de senaste åren känt att vi också aktivt måste söka större internationella anslag. Inte minst för att leva upp till de förväntningar som ställs på forskningsmiljön Epidemiologi och Hälsa, som i höstas av universitetets utsågs till den en medicinska fakultetens två ”starka forskningsmiljöerna vid Umeå universitet”.

Några av forskarna vid Epidemiologi och global hälsa, en dag i höstas när ansökningsarbetet pågick

Men det finns ett viktigt men: internationella ansökningar, typ EU-ansökningar, är långt mer komplexa och ställer därför ännu högre krav både på ansökarnas kreativitet och på ansökningarna. Inte minst så att alla tekniska villkor uppfylls på rätt sätt. Men kanske framför allt: Konkurrensen om pengarna är så mycket tuffare.

Vår har inom vår krets ett antal konkurrenskraftiga forskare. Vi har också glädjen att ha flera framstående internationella forskar knutna till vår miljö. Men vi insåg, liksom många andra, att utmaningen att klara en högre ambitionsnivå också kräver expertkunskap om hur internationella forskningsansökningar förbereds, utformas och processas ’i systemet’. Därför rekryterade vi en research manager (Karl-Erik Renhorn) och en kvalificerad ekonom (Per Olofsson) för att tillsammans med forskarna ta sig an utmaningen.

När fönstret för EU-ansökningar stängdes 10 november hade vi tre ansökningar klara. Tyvärr fastnade en av dem, om barns villkor, i en bugg i EU-s ansökningssystem. Men två gick till bedömning.

I veckan kom beskedet: Full pott till Umeå universitet! Bägge ansökningarna fick bifall och granskarna gav mycket höga kvalitetspoäng. Den ena ansökan om infektionssjukdomen denguefeber gav oss 49 miljoner. Och den andra om att bygga upp hållbara regionala strukturer för hälsoforskning i Afrika och Asien gav oss 17,5 miljoner. Bägge ansökningarna är baserade på breda samarbeten och involverar flera samarbetspartners i Europa och i låg- och medelinkomstländer.

Det här är ett verkligt genombrott för Epidemiologi och global hälsa och kommer att få stor betydelse för universitets fortsatta globala hälsoforskning.

I en blogg i oktober skrev jag att det är tuff konkurrens om forskningsanslagen. Epidemiologi och Global hälsa är en av Umeå universitetets starkaste forskningsmiljöer. Och kanske är vi det tack vare att vi ständigt konkurrerar om forskningsanslag med forskargrupper från andra universitet i Sverige och internationellt. Konkurrensen blir allt tuffare för varje år. Förhoppningsvis utmanar dessa ökade krav oss till ännu bättre forskningsidéer och ansökningar.

Ibland är besvikelsen stor. Mina medarbetare skrev i början av året mer än 10 intressanta ansökningar till ett av de nationella forskningsråden. Förr-förra veckan kom beskedet: Vi kammade alla noll! Inte ett enda bifall.

Desto roligare har den här veckan varit: Hos en annan forskningsfinansiär var vi långt mer framgångsrika. Vi har beviljats 3 stora forskningsanslag bara med några dagars mellanrum: Ett på 3 675 000 SEK, ett annat på 3 450 000 SEK och ett tredje på 3 100 000 SEK. Totalt alltså mer än 10,2 miljoner kronor.

Och då kommer glädjen, stoltheten och tron på att det finns andra som tror på att den forskning vi bedriver är internationellt konkurrenskraftig. Och inte blir glädjen mindre av att vi kommer att dela pengarna och arbetet med forskarkollegor i Vietnam och Sydafrika.  

Vår tradition är att fira varje forskningsanslag med tårta i fikarummet till alla medarbetare. Idag blev det både Princess- och Schwarzwaldstårta.

Umeå Universitet är påtagligt med på klimatmötet i Cancun, Mexico, som officiellt öppnades idag. Umeå Center för forskning om global hälsa (Umeå Centre for Global Health Research), som särskilt studerar klimatförändringarnas konsekvenser, är ett av de internationella forskningscentra som har permanent ackreditering till FN-s klimatmöten.

Global Health Action, en framgångsrik Open Access-tidskrift, har sin redaktionsledning vid Epidemiologi och Global hälsa, Umeå universitet, och leds av professor Stig Wall. Lagom till Cancunmötet publiceras artikelserien ’Climate change impacts on working people’ och redovisar sex studier och en ledare (skriven av Umeforskarna Maria Nilsson och Tord Kjellstrom) om allvarliga hälsokonsekvenser av arbeta i utemiljöer där ökande hetta i klimatförändringarnas spår inneburit dramatiskt ökande konsekvenser. I artikelserien speglas bl.a. också konsekvenser i en skolmiljö, där den allt högre värmen gör det extra svårt för barn.

Maria Nilsson, forskare vid Epidemiologi och Global Hälsa, åkte till Mexico i lördags för att delta som observatör vid klimatmötet. Med sig i bagaget hade hon tidskriften Global Health Action’s nya artikelserie som finns på nätet från och med idag.

Avsikterna med artikelserien är att uppmärksamma det internationella samfundet om att klimatförändringar hotar arbetsmiljön: Ökad medvetenhet om att stora värden ligger i potten - miljoner arbetare hälsa, välbefinnande och produktivitet – borde kunna motivera regeringar och industriell sektor att samarbeta och agera för en bättre tingens ordning.
 

Inför klimatmötet i Cancun som öppnas idag publicerade i fredags 38 nationella vetenskapsakademier ett dokument kring klimatförändringar och hälsa. Min kollega och grundaren av Epidemiologi och Global Hälsa, Umeå universitet, professor Stig Wall, har representerat Kungliga Vetenskapakademin och därmed Sverige i detta arbete.

Ofta talas det om att en hållbar klimatpolitik är svårt att genomföra på grund av de stora kostnader som omställningen kan innebära. Det Stig Wall och övriga forskarna pekar på är att minskade utsläpp av växthusgaser och därmed minskade klimatförändringar förbättrar direkt människors hälsa. Och att dessa hälsoeffekter delvis kan kompensera kostnaderna för kampen mot klimatförändringar. Forskarna utmanar alltså uppfattningen att politiska åtgärder för att motverka klimatförändringarna undantagslöst kommer att vara socialt och ekonomiskt krävande. Därför uppmanas de globala politiska ledare som samlas i Cancun att ta hänsyn till de många positiva hälsoeffekterna av ’begränsningsstrategier’.

Från Epidemiologi och Global hälsa forskar flera av mina kollegor om sambandet mellan klimatförändringar och sjukdom. Avsikten är både att studera sambanden i arktisk och tropisk miljö. Det här är inget ensamarbete, utan genomförs i samarbete med forskare både i Nord och Syd.

Det är uppenbart så att det varit svårt att inkludera hälsoeffekterna i klimatmodellerna. Erfarenheterna är likartade från många länder: Politiker verkar ha svårt att diskutera klimathoten i folkhälsotermer.

Det är synd. Jag är övertygad om att allmänhetens engagemang och förståelse för nödvändiga åtgärder skulle öka påtagligt, om klimatsamtalen handlade mer om 'kött och blod', som komplement till exempelvis avancerade meterologiska modeller.

Vad ger mest hälsa för pengarna?

TV-nyheter och tidningar berättar ofta om nya medicinska rön. Det ena mer lovande än det andra. Alla dessa rapporter ger förhoppningar om bättre hälsa, oavsett det är en ny gen eller en ny tablett det handlar om. Men i verkligheten är steget långt nyhet och praktisk hälsonytta.

Media rapporterar idag att professor Måns Rosén - under många år professor hos oss på Epidemiologi och Global Hälsa - nu överlämnat sin utredning om Översyn av de Nationella kvalitetsregistren till regeringen. Det här är en viktig utredning.

Kvalitetsregister får sällan rubriker. Begreppet är säkert svårfångat. Vad det egentligen handlar om är att systematiskt se till att den vård som ges också ger den förbättring eller det resultat man kan förvänta sig. Låter lätt, men är långifrån lätt.

Runt om i landet har läkare med speciellt intresse för en särskild sjukdom t.ex. slaganfall eller reumatisk värk, tålmodigt och noggrant insamlat behandlingsdata om patienter med en speciell sjukdom, inklusive specifika vårdinsatser, metoder och uppföljningar. Det här arbetet har ofta skett i det tysta, ofta till stor del på fritiden, och präglats av ett starkt intresse att i samarbete samla in data från patienter som kollegor runt om i landet också behandlat. Sverige är det land i världen som kommit längst med att utveckla kvalitetsregister. Över 70 nationella kvalitetsregister täckeröver 25 procent av sjukvårdens totala kostnader och ungefär 41 procent av kostnaderna för den somatiska slutenvården. 

Det Måns Rosén gör i sin utredning är att visa på potentialen i den guldgruva som kvalitetsregistren utgör. Och kommer med en rad förslag om hur Sverige som land skulle kunna ge stöd så att guldet kan brytas.

Genom att jämföra hur andra som lyckats bättre, kan man själv kan lära mer. På det sättet lyckades Länssjukhuset i Halmstad halvera dödligheten i hjärtinfarkt på ett år. Och exemplen är många på hur registren ger vägledning att förbättra kvaliteten. Potentialen bedöms ännu större för framtiden: en effektivare vård till glädje för skattebetalarna, en resurs som stärker Sverige som forskningsnation och som framför allt hjälper patienterna,

Visst är det intressant med alla dessa nya forskningsrön som medierna dagligen berättar om. Men den allra största patientnyttan ligger i att vården blir bättre på att göra det den redan gör. Och här är kvalitetsregistren en strålande gen-väg!

Igår presenterade Socialstyrelsen nya Nationella Riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder för svensk hälso- och sjukvård. Det finns redan Nationella Riktlinjer för hur vården ska arbeta exempelvis ifråga om slaganfall, depressioner och diabetes. Men fram till nu har Nationella Riktlinjer saknats för vilka förebyggande metoder som fungerar bra och som är kostnadseffektiva.

Dom allra flesta vet att ohälsosamma levnadsvanor i många fall mognar till allvarliga sjukdomar. I Sverige beror 20 procent av alla för tidiga dödsfall och funktionsnedsättningar på ohälsosamma levnadsvanor. För att förebygga sjukdomar som cancer, hjärtsjukdomar, diabetes och psykisk ohälsa lanserar Socialstyrelsen nu för första gången nationella riktlinjer på området. Riktlinjerna fokuserar på tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor.

Många av vårdens anställda försöker redan med stort allvar och engagemang ge patienter stöd att ändra vanor. Men det är inte lätt. Det är svårt att ändra vanor. För vårdens del är det en allvarlig begränsning att en enhetlig praxis saknas för vården ska arbeta förebyggande.

Vid gårdagens presskonferens sa Socialstyrelsens Generaldirektör Lars-Erik Holm (t.v. på bilden) att det är ”en historisk dag för Socialstyrelsen”, när preliminära förslag till Nationella Riktlinjer äntligen är färdiga. Nu finns möjlighet för landsting, professioner och myndigheter att tillsammans diskutera hur Riktlinjerna på bästa sätt ska få genomslag.

Jag har haft uppdraget att leda arbetet med att ta fram rekommendationerna. Under de 3 år som arbetet pågått har ett hundratal svenska experter medverkat för att granska och bedöma de vetenskapliga rapporter som ligger till grund för slutsatserna. Från Umeå universitet har hälsoekonomiprofessorerna Lars Lindholm, psykiatriprofessorn Lars Jacobsson och docenten i allmänmedicin Herbert Sandström deltagit.

Det här är en av de största vetenskapliga granskningarna i sitt slag som genomförts i landet. 31 600 artiklar har inledningsvis bedömts och efterhand har de viktigaste slutsatserna summerats. Den preliminära rapporten finns på Socialstyrelsens hemsida.

Nu ska landstingen och vården diskutera Riktlinjeförslagen rekommendationer om prioriteringar och kompetensutveckling. En av utmaningarna är att möta det behov av ny kunskap i vården kring kvalificerad rådgivning, som riktlinjerna identifierar. En annat utforma specifika rutiner för tillämpning, så att det passar de patienter och problem som vården mötet oavsett om det är kirurgi, ortopedi, psykiatri eller allmänmedicin som är behandlande specialitet och oavsett om vården möter patienterna i specialistsjukvård eller närsjukvård.

Det är ett pionjärarbete, där Sverige hittills är det enda land som försöker ta ett samlat grepp för att införa evidensbaserade sjukdomsförebyggande metoder i hela vården.    

Epidemiologi och Global Hälsa hade Enhetsdag igår. Av vår permanenta personal på ca 50 medarbetare deltog ett 40-tal, medan ett 10-tal är på olika forskningsuppdrag i låg- och medelinkomstländer i Asien, Afrika och Latinamerika. Dessutom deltog huvuddelen av våra ca 90 Masterstudenter.

Epidemiologi och Global Hälsa har ett fåtal fasta universitetstjänster. En del av våra intäkter kommer via våra utbildningsinsatser, framför allt det tvååriga Masterprogrammet i folkhälsovetenskap (Umeå International School of Public Health).

Men i huvudsak finansierar en forskningsenhet som vår sin verksamhet genom forskningsanslag. Anslag vi konkurrerar om med forskargrupper från andra universitet i Sverige och internationellt. Och här blir konkurrensen allt tuffare för varje år.  

Vi har hittills i första hand – och mycket framgångsrikt - sökt pengar hos nationella forskningsråd. De senaste åren har vi dock känt att vi också måste pröva möjligheten att söka större internationella anslag. Men internationella ansökningar, typ EU-ansökningar, är långt mer komplexa och ställer därför ännu högre krav både på ansökarnas kreativitet och på ansökningarna. Inte minst så att alla tekniska villkor uppfylls på rätt sätt.

För att klara denna högre ambitionsnivå kände vi att det var nödvändigt för oss att rekrytera en expert med stor kunskap om hur internationella forskningsansökningar förbereds, utformas och processas ’i systemet’. Och det är verkligen ett specialistområde. Många av våra forskare har känt tveksamhet inför att vara huvudsökande till EU:s forskningsfonder. Men nu är läget på väg att förändras.

Vid Enhetsdagen gjorde vår nye Research Manager Karl-Erik Renhorn, med många års erfarenhet av forskningsansökningar, en initierad genomgång av ’hemligheter och fallgropar’ som måste matchas för att en ansökan ska kunna blir framgångsrik. God planering, specifika syften, en säljande idé och trovärdighet var några av Karl-Eriks ledord för det fortsatta arbetet.

Även om Karl-Erik står med armarna i kors (bilden) bland några av Epidemiologi och Global Hälsas seniora forskare, har han händerna fulla.

Höstens fönster för EU-ansökningar stänger 10 november kl 17.00. Då vet vi hur långt våra ambitioner når den här omgången

Många forskarmöten som jag deltagit under åren har präglats av att enskilda forskare redovisar sitt resultat i en tiominuterspresentation. Sen är det nästas tur. Och nästas. Den formen passar ibland.

Men det skulle inte alls passa vid INDEPTH-nätverkets möte i Accra, Ghana. Här är fokus på hur forskningsresultaten skulle kunna komma till nytta i miljöer där hälsoproblemen är som störst och resurserna som minst. Diskussionerna handlar om hur man skulle kan samarbeta mellan de 42 centra som ingår i nätverket, för bättre metoder och noggrannare undersökningar och hur man skulle kunna ställa de vetenskapliga frågorna på ett nytt sätt.

Årets INDEPTH-möte pågår i fyra dar. Dag Ett var den officiella. Med ministrar och högtidstal. Dag Två presenterade stora samarbetsstudier som genomförts under året och vissa fördjupade analyser. Idag, dag Tre, har konferensen delats upp i en rad arbetsgruppen med representanter för de 42 centra som ingår.

Och fokus varit framtiden:

- På åtgärder för att motverka de stora skillnader i spädbarnsdödlighet som gårdagens studier visade på.

- På hur man ska jobba tillsammans för att redovisa hälsokonsekvenser av klimatförändringar, så att hälsokonsekvenserna hamnar på dagordningen vid höstens klimatmöte i Mexiko.

- På hur forskningen kan övertyga de politiska ledarna i respektive land om de sociala villkorens centrala roll för hälsoutvecklingen.

Vi från Umeå universitet försöker ge stöd och bidra med vår kompetens. Men låg- och medelinkomstländerna sätter upp dagordningen. Dess representanter avgör vår roll. Men här finns inget motsatsförhållande. Mina medarbetare från Epidemiologi och Global Hälsa har en unik kompetens i dessa frågor. Den är välkänd internationellt och efterfrågas starkt av våra samarbetspartners.

På samma sätt som forskningsanslagen i Sverige fördelas i tuff konkurrens mellan de bästa forskargrupperna, är det kvalitet och kreativa idéer som belönas också av det internationella forskarfinansieringssamhället.

Därför har dag Tre ägnats åt att diskutera nya forskningsinitiativ. En ansökan, som Umeå-forskaren Yulia Blomstedt fått förtroendet att leda förberedelserna av, handlar om att bygga/stärka ”kapacitet” för forskning kring hur sociala villkor bestämmer befolkningens hälsoläge. En annan, där Harvard-professorn Lisa Berkman (bilden) har motsvarande ’förtroendeuppdrag’, handlar bl.a om jämförande studie av äldres hälsovillkor, inte minst ifråga om kognitiva funktioner (typ minne), i olika miljöer i Asien och Afrika.

Konkurrensen är som sagt stenhård. Men de som är huvudfinansiärer i det internationella forskarsamhället är, som väl är, angelägna om att inte bara ge stöd åt forskningens kvalitet utan också dess relevans för samtiden. Det ingen tvekan om att de kommande INDEPTH-ansökningarna har goda möjligheter att uppfylla högt ställda krav!

INDEPTH-mötet i Accra, Ghana, fortsatte idag. INDEPTH är ett relativt ungt samarbete som denna gång håller sitt tionde årliga möte. Under ett antal år har de 42 regionala medlemmarna byggt upp sina studier. Varje regionalt centra, ansvarigt för ett avgränsat geografiskt område på ca 100 000 invånare, har via anställd personal kvartalsvis besökt alla hushåll, ställt specifika frågor och sedan rapporterat exempelvis hur många barn som fötts och vilka och därmed hur många i området som avlidit under respektive tremånadersperiod.

Medan vi i Sverige har denna typ av data och mycket annat inbyggd i vår folkbokföring och i andra register, har dessa centra fått börja från noll och ’för hands’ rigga en organisation som klarar datainsamlingen – kvartal för kvartal, år ut och år in.

Vid dagens möte var det med särskild stolthet delegaterna tog emot två omfattande forskningsrapporter, där bearbetade data från den stora datainsamlingen redovisades.

Bägge rapporterna publicerades i form av vetenskapliga artikelserier i tidskriften Global Health Action, en internationell tidskrift som har sitt säte vid Epidemiologi och Global Hälsa vid Umeå universitet.

Den ena artikelserien beskriver i huvudsak mönster i barnadödlighet sex artiklar och visar bland annat på stora skillnader även mellan relativt likvärdiga områden i låginkomstländer. En ung statistiker från Dodowa i Ghana, Elizabeth Awini (bilden), har koordinerat  arbetet med analyserna, delvis med ekonomiskt stöd från SIDA.

Den andra artikelserien handlar om att bli äldre i Afrika och Asien. Här beskrivs och jämförs självrapporterad hälsa, hälsotillstånd, funktion och välbefinnande bland vuxna och äldre vuxna från två kontinenter.

Här är det flera forskare med anknytning till Centre for Global Health Research vid Umeå universitet, som spelat en aktiv roll bl.a. professorerna Peter Byass och Stig Wall, gästprofessor Steve Tollman (med hemmabas i Sydafrika) och forskaren Nawi Ng. Men givetvis är det så att det är alla de hundratals personer som är engagerade i INDEPTH’s numera 42 regionala centra i låg- och medelinkomstländer som gjort det grundläggande arbetet.

Det är en imponerande läsning att ta del av det systematiska kartläggningsarbete som nu också resulterar i högklassiga vetenskapliga artiklar.

Utan att vara självgod påstår jag att Umeå universitet genom sin medverkan i och stöd till forskarutbildning och forskning med denna inriktning på ett utomordentligt viktigt sätt bidrar i ett stort globalt sammanhang:

Den här forskningen gör villkoren för miljontals människor synliga och därmed ställs krav på handling, rättvisa och förändring.

Epidemiologi och Global Hälsa är en av Umeå universitets starkaste forskningsmiljöer. Vår enhet består av ungefär 50 seniora forskare, lärare och administratörer. Vi har ca 50 doktorander varav 2/3 kommer från låg- och medelinkomstländer. Dessutom finns Umeå International School of Public Health vid vår enhet där ca 90 studenter läser masterprogrammet i folkhälsovetenskap. Mastersstudenterna kommer nästan uteslutande från låg- och medelinkomstländer.

Vår enhet är universitetets mest internationella. Mina medarbetare har i två decennier medverkat i uppbyggnaden av den internationella folkhälsoforskningen. Professor Stig Wall, min företrädare som enhetschef, är nestor i detta sammanhang. Stig Wall är idag svenskt epidemiologisk forsknings mest erfarna profil och långt mer känd internationellt än i Västerbotten.

På bilden Umeåforskarna professor Stig Wall, professor Ellinor Ädelroth, jag och på raden bakom research manager Karl-Erik Renhorn och forskare Yulia Blomstedt.

En av de viktiga utmaningarna som Stig Wall och hans internationella kollegor har tagit sig an, är att belysa hälsoläge och hälsovillkor i världens låginkomstländer. Det vi i rika länder betraktar som självklart, exempelvis folkräkning och goda bilder över hälsoläget i befolkningen, är i låginkomstländer sällsynt. De flesta föds, lever och dör där ”oräknade”. Epidemiologins kärna är att belysa hälsoläget i befolkningen. Det förutsätter att individerna räknas, beskrivs och följs över tiden. Det Stig Wall och hans kollegor gjort de senaste decennierna är att medverka till uppbyggnaden av regionala ”centra” (var och en med ca 100 000 invånare) i låg- och medelinkomstländer, där hälsoförhållanden och demografi systematiskt studeras. Nu finns 42 sådana centra organiserade inom det internationella nätverket INDEPTH.

INDEPTH’s årliga kongress öppnades idag i Accra, Ghana. Inledningstalare var Ghanas minister för miljö, vetenskap och teknologi, Sherry Ayittey. I ett engagerat tal beskrev hon hur hälsovillkor och livsförutsättningar i Ghana är beroende såväl av kloka hälsopolitiska åtgärder, typ mödrahälsovård och vaccinationsprogram, som av ekologiskt tänkande och nya teknologiska lösningar. Generaldirektören för folkhälsan i Ghana, Elias Sory, redovisade för sin del den stora betydelse som INDEPTH’s regionala centra har för utvecklingen av landets hälsopolitik.

Generaldirektör Elias Sory, Ghanas minister för miljö, vetenskap och teknologi Sherry Ayittey, Dr Osman Sankoh, INDEPTH's VD samt Dr Seth Owusu-Agyei, INDEPTH’s ordförande.

För Umeå universitet är INDEPTH en av de stora internationella kontaktytorna. Vi ger stöd åt och deltar aktivt i den viktiga forskning som pågår. Och vi möter stark uppskattning och upplever stor respons, både personligt och professionellt, i mötet med forskare från våra samarbetspartners.

I morgon tisdag, presenteras den senaste globala studien, ’Growing older in Africa and Asia’. Här har Umeåforskare spelat en nyckelroll. Mer om det i morgon.