Vissa dagar känns särskilt bra.

Idag redovisade Högskoleverket sin kvalitetsgranskning av folkhälsoutbildningarna i landet. Beskedet var entydigt: Umeås mastersutbildning är bäst i Sverige. Eller som det uttrycktes i dagens pressmeddelande från HSV: Den enda masterutbildningen som fick betyget ”Mycket hög kvalitet”.

Toppbetyget är ett kvitto på att det arbete som lärare, studenter och administratörer vid Epidemiologi och global hälsa lagt ner på att skapa ett högkvalitativt utbildningsprogram inte bara klarar konkurrensen med andra lärosäten, utan dessutom är ”bäst i test”.

Alla som utsätts för en kvalitetsgranskning vet hur nervöst det är att stå inför skranket. Är vi tillräckligt bra? Håller vi måttet?

Att kvalitetsgranskas innebär att man ska leverera in en massa underlag till Högskoleverket. Det tar tid, det kräver analyser, det handlar om att besvara en rad frågor som myndigheten ställer. Dessutom delta i utfrågningar, där oron alltid finns om att man förbisett viktiga aspekter.

I morse kom så betyget. HSV säjer att Umeås mastersutbildning uppfyller både högt ställda kunskapsmål, ger fördjupad insikt både i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete och i att analysera, bedöma och hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer även med begränsad information. Dessutom visar studenterna förmåga att kritiskt, självständigt och kreativt identifiera och formulera frågeställningar. Man kan planera och med adekvata metoder genomföra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar och därigenom bidra till kunskapsutvecklingen och dessutom utvärdera detta arbete. Och har en mycket bred orientering inom profilområdet global hälsa. Inte illa……

Under det gångna läsåret hade vi 60 studenter från 27 länder, främst låg- och medelinkomstländer. De studieavgifter som infördes hösten 2011 för studenter från länder utanför EU/EES, har inneburit ett hot mot hela vår mastersutbildning.

Nu kan Umeå universitet använda Högskoleverkets betyg som ett led i marknadsföringen. Det blir lättare att motivera toppstudenterna att söka sig vidare från storstäderna upp till Umeå.

Vissa dagar känns extra bra!

Våren 2009 bestämde regering och riksdag att Sverige 2011 skulle införa terminsavgifter (studieavgifter) för studenter som kommer från länder utanför EU. Utbildningsministern såg inga problem med förslaget, tvärtom:

- Eftersom svenska universitet och högskolor inom många områden utmärks av hög kvalitet och goda utbildningsmiljöer finns goda möjligheter att lärosätena framgångsrikt kan konkurrera på en global utbildningsmarknad (Proposition 10/65).

Vid Epidemiologi och Global hälsa, där jag är chef, har vi sedan dess varit djupt oroade. Vi har i 20 år genomfört en högklassig tvåårig Mastersutbildning i internationell hälsa. Söktrycket har varit mycket högt och under senare år har minst 60 studenter per/år antagits. 95 % av studenterna har kommit från Asien, Afrika och Latinamerika. Ofta ifrån fattiga förhållanden. Våra uppföljningar visar att studenter haft stor nytta av utbildningen och nu arbetar vid universitet och hälsomyndigheter och ministerier runt om i världen.

Från och med i höst ska varje Icke-EU-student betala 140 000 kronor/läsår. Och dessutom förstås ha pengar i fickan till bostad och mat.

Idag fick vi definitiv klarhet i hur terminsavgifterna slår i Umåe. Inte en enda av de 17 studenter som började Mastersprogrammet i Global Hälsa var betalande. Vi kammade NOLL!

Umeå universitets ledning har på ett föredömligt sätt påtalat det orimliga i det som nu sker: Tvärtom är det så att utländska studenter berikar vårt universitet på så många sätt.

Umeå International School of Public Health är givetvis glada över var och en av de härliga studenter som anlänt idag. Några av studenterna får stipendier från Umeå universitet (regeringen kompenserade varje universitet med möjlighet att ge ut ett fåtal stipendier till utomeuropeiska studenter), från Centerpartiets miljondonation till Umeå universitet eller från Svenska Institutet. Huvuddelen av de 17 tillhör kategorin EU-medborgare/svenskar.

För vår utbildning innebär det en nedskärning med 75%. Ett hårt slag! Än mer tragiskt är dock att de som kanske skulle kunna göra den allra största insatsen med hjälp av mastersprogrammets kunskap, nu får stanna hemma.

Jag hoppas att regeringen i de budgetförhandlingar som pågår i dagarna tar sig en allvarlig funderare på om det var särskilt begåvat att på det här sättet stämpla ut Sverige från den internationella marknaden!
 

För snart 2 år sedan presenterade Klasse Sahlén, Epidemiologi och Global Hälsa vid  Umeå universitet, sin doktorsavhandling ”Ett hekto förebyggande insatser är värt ett kilo bot: förebyggande hembesök för seniorer”.

Klasses forskning mötte många positiva reaktioner, både hos allmänheten och inte minst hos nationella beslutsfattare. Ett pionjäraarbete! Frågan om hembesök hade förstås diskuterats tidigare. Men Klasses väl underbyggda forskningsresultat gav ny tyngd i diskussionen.

I dagens DN-debatt skriver Vårdförbundets ordförande, Sineva Ribeiro, om Klasses utvärdering av hembesök bland friska pensionärer (75+):

• I Nordmaling halverades dödligheten halverades under projekttiden.
• De äldre fick råd av en distriktssköterska och en hemtjänstassistent om levnadsvanor, risker i hemmiljön och sjukdomar som är vanliga bland äldre.
• Livskvaliteten ökade och upplevelsen av oro och smärta minskade när man jämförde med gruppen som inte hade fått hembesök.
• Mindre behov av kommunens hemtjänst och vård på sjukhus
• Färre besök i primärvården. Däremot ökade resandet med färdtjänst och influensavaccinering.
• Nordmalingsstudien visade att hembesök också sparar pengar. För varje år med god livskvalitet bedömer Socialstyrelsen att 500.000 kronor i vårdkostnader för äldre är en måttlig kostnad. I Nordmaling låg kostnaderna på 172.000 SEK.

Nordmalingsstudien visar att relevant folkhälsoforskning kan få betydande policykonsekvenser.
 

Hanoi, Vietnam, 8 mars 2011.

Trängseln på gatorna är det som imponerar mest. På ofta smala gator, byggda för en annan tid ska ett virrvarr av bilar, mopeder, dragkärror, matgäster och boende får plats. Och på något sätt går det. Att ta sig över gatan ter sig till att börja med som omöjligt. Ingen stannar för att släppa fram mån. Så enda sättet är att gå rakt ut i gatan med bestämda steg och hoppas att bilförare och mopedister åker slalom kring mig och inte kör på mig. Och det funkar.

Är i Hanoi tillsammans med kollegor från Epidemiologi och Global hälsa,  Umeå universitet. Vi har ’kick off’ för ett forskningsprogram som löper under den kommande 3-årsperioden. Det är SIDA som är huvudfinansiär till ett samarbetsprogram mellan oss och Hanoi Medical University.

Epidemiologen har under många år utbildat vietnamesiska mastersstudenter och doktorander. Nu tar vi ett nytt grepp, bygger på den vetenskapliga kompetens som byggts upp under åren och trimmar därmed forskningskapaciteten både i Umeå och Hanoi. Vi har exempelvis bägge ett stort intresse att ytterligare utveckla kunskapen kring hur sociala villkor och hur klimatförändringar påverkar befolkningens hälsa.

Vid Hanoi-kick-offen har vi presenterat det kommande arbetet för en rad forskare från olika universitet i Hanoi och med SIDA-företrädare. Forskningsprojektet innebär en spännande utmaning. Och vi är givetvis från bägge parter mycket glada över denna möjlighet.

Samtidigt känns det snopet och helt fel att Sverige i höst stänger sin ambassad i Vietnam, som ett resultat att f.d. rödgröna oppositionen förstärkt med Sverigedemokraterna, passade på att ge regeringen bakläxa och dra in ett antal hundra miljoner på det konto varifrån ambassader betalas.

Vietnam drabbas både av oppositionens populism och av antipatier mot Vietnam som länge funnits på högerkanten!

I höstas, 8 oktober, skrev jag på min VK-blogg om ”Konsten att söka stora pengar”. Jag berättade om att den enhet som jag leder, Epidemiologi och Global Hälsa, bara har ett fåtal fasta universitetstjänster. Istället finansierar vi i huvudsak vår verksamhet genom forskningsanslag. Anslag vi konkurrerar om med forskargrupper från andra universitet i Sverige och internationellt. Och här blir konkurrensen allt tuffare för varje år.

Jag redovisade också att vi hittills – och mycket framgångsrikt - sökt pengar hos nationella forskningsråd, men att vi under de senaste åren känt att vi också aktivt måste söka större internationella anslag. Inte minst för att leva upp till de förväntningar som ställs på forskningsmiljön Epidemiologi och Hälsa, som i höstas av universitetets utsågs till den en medicinska fakultetens två ”starka forskningsmiljöerna vid Umeå universitet”.

Några av forskarna vid Epidemiologi och global hälsa, en dag i höstas när ansökningsarbetet pågick

Men det finns ett viktigt men: internationella ansökningar, typ EU-ansökningar, är långt mer komplexa och ställer därför ännu högre krav både på ansökarnas kreativitet och på ansökningarna. Inte minst så att alla tekniska villkor uppfylls på rätt sätt. Men kanske framför allt: Konkurrensen om pengarna är så mycket tuffare.

Vår har inom vår krets ett antal konkurrenskraftiga forskare. Vi har också glädjen att ha flera framstående internationella forskar knutna till vår miljö. Men vi insåg, liksom många andra, att utmaningen att klara en högre ambitionsnivå också kräver expertkunskap om hur internationella forskningsansökningar förbereds, utformas och processas ’i systemet’. Därför rekryterade vi en research manager (Karl-Erik Renhorn) och en kvalificerad ekonom (Per Olofsson) för att tillsammans med forskarna ta sig an utmaningen.

När fönstret för EU-ansökningar stängdes 10 november hade vi tre ansökningar klara. Tyvärr fastnade en av dem, om barns villkor, i en bugg i EU-s ansökningssystem. Men två gick till bedömning.

I veckan kom beskedet: Full pott till Umeå universitet! Bägge ansökningarna fick bifall och granskarna gav mycket höga kvalitetspoäng. Den ena ansökan om infektionssjukdomen denguefeber gav oss 49 miljoner. Och den andra om att bygga upp hållbara regionala strukturer för hälsoforskning i Afrika och Asien gav oss 17,5 miljoner. Bägge ansökningarna är baserade på breda samarbeten och involverar flera samarbetspartners i Europa och i låg- och medelinkomstländer.

Det här är ett verkligt genombrott för Epidemiologi och global hälsa och kommer att få stor betydelse för universitets fortsatta globala hälsoforskning.

Umeå universitets hösthögtid är nu på lördag. Då installeras nya professorer och nya hedersdoktorer promoveras. Dessutom får en rad forskare pris för särskilt goda insatser. Men redan idag börjar högtidsföreläsningarna.

Några saker är lite speciella med årets högtid: Vår nya universitetsrektor Lena Gustafsson ska installeras i sitt nya ämbete. Men det som uppmärksammas allra mest är nog att Medicinska fakulteten utser Margot Wallström och Denis Mukwege till hedersdoktorer.

Den kongolesiske läkaren Denis Mukwege har länge kämpat för mänskliga rättigheter och har särskilt uppmärksammat världen på hur massvåldtäkter och sexuell tortyr används som vapen i krig som ytterst handlar om att komma åt mineralrika landområden Kongo-Kinshasa.

Mukwege besökte Umeå senast i december 2009, inbjuden av professor Ellinor Ädelroth, lungläkare och prefekt vid Institutionen för Folkhälsa och klinisk medicin, som också i återkommande perioder arbetat som läkare i Kongo.  Då redovisade Denis Mukwege i sin föreläsning den närmast ofattbara ondska som han sett i som gynekolog i arbetet att försöka hjälpa vårdtagna och svårt misshandlade kvinnor. Mukweges föreläsning berörde verkligen och gjorde ett mycket starkt intryck på oss alla. Och genom att göra honom till hedersdoktor ger nu Medicinska fakulteten ett starkt stöd till hans och många andras kamp.   

Mukweges mycket aktiva plädering för kongolesiska kvinnors rättigheter spelade säkert en viktig roll för att frågan också kommit upp på FN:s dagordning, och för att förra EU-kommissionären Margot Wallström nu fått ett särskilt uppdrag av FN-s generalsekreterare att bevaka kvinnors och barns utsatta situation i krig och konflikter. Att också Margot Wallström blir hedersdoktor innebär att både Medicinska fakulteten och universitetet signalerar sitt aktiva stöd för ett globalt perspektiv kring liv och hälsa.  

Redan idag kl 15.00 hålls ett seminarium i Aula Nordica om våld mot kvinnor och barn, ’Challenging Gender Based Violence in the World’, där medicine hedersdoktor Denis Mukwege medverkar.

Och ikväll kl 19.40 håller han sin högtidsföreläsning på Norrlands universitetssjukhus, Hörsal B, 9 tr.

Margon Wallströms högtidsföreläsning äger rum på lördag kl 10.40 i Samhällsvetarhuset, Umeå universitet, Hörsal A.

Det är hög tid att uppmärksamma allt detta!

INDEPTH-mötet i Accra, Ghana, fortsatte idag. INDEPTH är ett relativt ungt samarbete som denna gång håller sitt tionde årliga möte. Under ett antal år har de 42 regionala medlemmarna byggt upp sina studier. Varje regionalt centra, ansvarigt för ett avgränsat geografiskt område på ca 100 000 invånare, har via anställd personal kvartalsvis besökt alla hushåll, ställt specifika frågor och sedan rapporterat exempelvis hur många barn som fötts och vilka och därmed hur många i området som avlidit under respektive tremånadersperiod.

Medan vi i Sverige har denna typ av data och mycket annat inbyggd i vår folkbokföring och i andra register, har dessa centra fått börja från noll och ’för hands’ rigga en organisation som klarar datainsamlingen – kvartal för kvartal, år ut och år in.

Vid dagens möte var det med särskild stolthet delegaterna tog emot två omfattande forskningsrapporter, där bearbetade data från den stora datainsamlingen redovisades.

Bägge rapporterna publicerades i form av vetenskapliga artikelserier i tidskriften Global Health Action, en internationell tidskrift som har sitt säte vid Epidemiologi och Global Hälsa vid Umeå universitet.

Den ena artikelserien beskriver i huvudsak mönster i barnadödlighet sex artiklar och visar bland annat på stora skillnader även mellan relativt likvärdiga områden i låginkomstländer. En ung statistiker från Dodowa i Ghana, Elizabeth Awini (bilden), har koordinerat  arbetet med analyserna, delvis med ekonomiskt stöd från SIDA.

Den andra artikelserien handlar om att bli äldre i Afrika och Asien. Här beskrivs och jämförs självrapporterad hälsa, hälsotillstånd, funktion och välbefinnande bland vuxna och äldre vuxna från två kontinenter.

Här är det flera forskare med anknytning till Centre for Global Health Research vid Umeå universitet, som spelat en aktiv roll bl.a. professorerna Peter Byass och Stig Wall, gästprofessor Steve Tollman (med hemmabas i Sydafrika) och forskaren Nawi Ng. Men givetvis är det så att det är alla de hundratals personer som är engagerade i INDEPTH’s numera 42 regionala centra i låg- och medelinkomstländer som gjort det grundläggande arbetet.

Det är en imponerande läsning att ta del av det systematiska kartläggningsarbete som nu också resulterar i högklassiga vetenskapliga artiklar.

Utan att vara självgod påstår jag att Umeå universitet genom sin medverkan i och stöd till forskarutbildning och forskning med denna inriktning på ett utomordentligt viktigt sätt bidrar i ett stort globalt sammanhang:

Den här forskningen gör villkoren för miljontals människor synliga och därmed ställs krav på handling, rättvisa och förändring.