Jag lyssnade på en spänstig miljödebatt idag i StudioEtt mellan miljöminister Andreas Carlgren (C) och Maria Wetterstrand (Mp). Mot en ganska yvig Wetterstrand stod Carlgrens lite mer eftertänksamma sätt att resonera.  Man trätte förstås. Det var det som var meningen. Skillnaderna låg inte i engagemanget. Inte heller i kompetensen.  

Men Maria Wetterstrand var påtagligt besvärad av att inte längre äga miljöfrågorna. Och stressad av att Carlgren krävde att få veta mer om generösa Mp-löften.

Mp lovar att Sverige 2020 – jämfört med 1990 – ska fixa en utsläppsminskning med 22,5 miljoner ton koldioxid, medan Alliansen åtgärder klarar en minskning på 13,5 miljoner ton. Trots att Mp ’köpt’ Alliansens alla 13,5 miljoner ton saknas 9 miljarder ton (= Wetterstrand för sin del tyckte att Mp redan uppnått 2/3 av sitt mål genom att köpa Alliansens åtgärder).  

Mp:s förslag om bensinskattehöjning, kilometerskatt och vissa klimatinvesteringar ger en tiondel av mellanskillnaden. Men resten då frågare Carlgren? Och här hade Wetterstrand inget besked. Hon tyckte att kravet på redovisning hur Mp ska lösa frågan, var 'fånigt'!?

Här hamnade Wetterstrand ordentligt på gungfly. Om Mp inte tycker att man behöver redovisa underlag för sina förslag , varför inte då lova dubbelt eller tredubbelt så stora utsläppsminskningar?

Alla kan förstå att det blir obehagligt när Mp’s förslag äntligen granskas närmare och folk inser att 9 tiondelar av klimatlöftena saknar täckning, vilket motsvarar ungefär tio kronor skattehöjning på bensin och diesel eller ett pris vid pump på 23 respektive 22 kronor.

Miljöpartiet gör nu sitt yttersta för att övertyga att Alliansens klimatarbete tvärstannat. I verkligenheten är det tvärtom. Med Centerpartiet i regeringen har takten i det svenska klimatarbetet ökar. Sverige går före övriga länder och har höjt ambitionen så att vårt land i snabb takt är på väg att bli första industriland att nå de utsläppsnivåer som krävs.

Om 50 år ska Sverige inte ha några nettoutsläpp till atmosfären. Skulle övriga länder följa Sverige så skulle vi snabbare rädda klimatet.

Mp lovar att Sverige 2020 – jämfört med 1990 – ska fixa en utsläppsminskning med 22,5 miljoner ton koldioxid, medan Alliansen redovisat åtgärder för att klara en minskning med 13,5 miljoner ton. Efter det att Mp ’köpt’ Alliansens 13,5 miljoner ton är mellanskillnaden 9 miljarder ton mellan Mp:s löfte och redovisade förslag.   

Hittills har Mp presenterat åtgärder som täcker en tiondel av mellanskillnaden (bensinskatt, kilometerskatt och vissa klimatinvesteringar). Övriga 9 tiondelar av klimatlöftena motsvarar ungefär tio kronors skattehöjning på bensin och diesel, vilket skulle ge ett pris vid pump på 23 respektive 22 kronor. Det är 20 gånger mer än den höjning på 50 öre som man hittills presenterat. Och här är det knäpp tyst!

Alliansen har ton för ton visat hur man ska nå sina utsläppsmål. Mål som samtidigt är den högsta ambitionen i EU och som siktar på lägsta utsläpp/person i ett industriland.

Miljöpartiet, däremot, ger inte besked hur de ska nå sitt klimatlöfte. Under hela mandatperioden har Mp gett allmänheten intrycket av att man haft mer i ryggsäcken och krävt högre ambitioner. Och nu, knappt två veckor före valet, bekräftar partiet att de inte har åtgärder för att klara sitt klimatlöfte.

Det är onödigt låta som man ska till Rom om biljetten bara räcker till Södertälje!