Paul Jenkins, erfaren statistiker och samarbetspartner sedan mer än 15 år, från BassettResearch Institute i Cooperstown, New York, vaknade säkert mycket nöjd i morse.

Han var visserligen besviken på att Obama inte lyckats åstadkomma mer. Men framför allt djupt bekymrad över vilka konsekvenserna skulle bli i det amerikanska samhället med Romney som president.

Paul har den senaste månaden ”hotat” med att begära politisk asyl i Sverige om Romney skulle vinna.

Idag vet Paul att han inte behöver göra det.

 

• Tre av de 10 största översvämningarna på Manhattan sedan början av 1900-talet har inträffat under de senaste tre åren.
• Orkaner bildas när havet är varmt. Värmen är orkanernas bränsle. Atlantens vattnen utanför Östkusten var rekordvarm i somras.
• Klimatförändringar tillför fukt till atmosfären, vilket i sin tur gör att stormarna ger mer regn och fler översvämningar.
• Havsnivån stiger. New York City Panel on Climate Change beräknar att kustvattnet kan komma att stiga med två meter år 2050 och fyra meter i slutet av århundradet.
• Av de 10 varmast uppmätta USA-somrarna har sju inträffat sedan 2000.
• Torkan under sommaren 2012 var den värsta på mer än ett halvt sekel i USA.

I dagens värld dör fortfarande de flesta oregistrerade och oräknade. Det kan tyckas osannolikt, men är en realitet. I 21:a århundradet finns i större delen av världen ännu inte de rutiner på plats som behövs för att människors liv - och dödsfall - ska räknas. Naturligtvis är det så att dess oräknade liv och dödfall oftast finns i låginkomstländer. Som Peter Byass utryckter saken i en Orwellsk omskrivning, "alla dödsfall är lika, men några är mer jämlika än andra".

Men saker och ting förändras. Just denna vecka presenterar Världshälsoorganisationen ett nytt instrument, en viktig global resurs, för att systematiskt registrera uppgifter om dödsfall. Expertis från olika delar av världen har samarbetat och Umeå centrum för global hälsoforskning har varit en av de ledande innovatörerna. Innovationen kallas på fackspråk Verbal Autopsy Instrument (VA).

Det första steget innebär att uppgifter på ett standardiserat sätt insamlas från anhöriga, vårdpersonal osv. I ett andra steg omvandlas dessa data (via sannolikhetmodulering) till trolig dödsorsak.

Det stora innovativa arbetet ligger i detta andra steg. Peter Byass har lett utvecklingen av InterVA modellen under det senaste decenniet. Och han har kunnat visa att metoden fungerar: Sannolikheten är hög för att man faktiskt träffar rätt ifråga om dödsorsak: Information från intervjuer med familj, vänner och vårdare om dödsfall som senare tolkas som dödsorsak(er) – har visat sig vara lika träffsäkra som läkares bedömning av samma data för att fastställa dödsorsaken.

När WHO nu godkänt det nya instrumentet som norm för att utföra "verbala obduktioner" har Umeås InterVA-team lanserat en uppdaterad version, som för persondator redan fins för gratis nedladdning.

Utmaningen är nu att ta fram en liten elektronisk "handhållen" version, som både kan vägleda vårdpersonal lokalt att snabbt knappa in VA-intervjuerna och som även bearbetar informationen till sannolik dödsorsak. Fältförsök pågår i Sydafrika just nu (bilden).

Att detta verktyg nu finns tillgängligt är givetvis inte samma sak som att alla världens dödsfall registreras. Men det skapar nya förutsättningar!

Från att VA tidigare främst varit ett forskningsinstrument, finns VA nu i en praktiskt användbar version. Därmed kan en del av den globala klyftan i ifråga om dödlighetsdata minskas.

Det var kanske den egenskapen som Holmlund försökte testa i sin blogg igår kväll.

Som media rapporterar öppnade sydafrikansk kravallpolis under gårdagen eld och dödade ett stort antal strejkande gruvarbetare vid en gruva utanför Johannesburg. Djupt tragiskt.

Men Holmlund såg beskjutningen av strejkande arbetare i Sydafrika är ett exempel på vad man kan förvänta sig i ett land där Centerpartiet får inflytande. Pinsamt och plumpt.

Tyvärrr har allt fler som har svårt att ta den gode Lennart Holmlund på allvar, både på nationell eller regional nivå. För Umeå och Västerbotten är det ett problem.

Som bekant är det skillnad på att skratta med någon och skratta åt någon.

 Det är en ordentlig salva som Per Sjölander levererar i sin analys av det politiska livet i Vilhelmina, publicerad på VK-debatt idag, 4 augusti. Jag antar att många tröttnat att läsa om den fruktlösa osämja och politiska pajkastning som länge präglat kommunpolitiken i Vilhelmina. Därför är det välkommet med en välformulerad artikel från en person som inte tillhör något av de trätande ”lägren”.

  Professor Per Sjölander har under många varit forskningschef vid Södra Lapplands forskningsenhet i Vilhelmina. Visserligen var han en tuff elitspelare i Björklöven på 80-talet med mer än 150 elitseriematcher på meritlistan. Men den Per Sjölander jag som forskare och läkare lärt känna under senare år är en både eftertänksam och timid person. Så när han nu tar bladet från munnen finns det anleding att lyssna.

Här är två citat ur artikeln:

”…Den nuvarande politiska ledningen i Vilhelmina bär huvudansvaret för kommunens negativa utveckling. Orsakerna kan framförallt tillskrivas en oförmåga att hantera komplexa samhällsproblem, ett konserverande värdesystem och en god portion självtillräcklighet…”

”…Den politiska ledningen har rekryterat en samling ja-sägande statister för att skapa en förutsägbar majoritet för sin politik, statister vars lojalitet tillförsäkras genom ryggdunkningar och en utbredd och oifrågasatt nepotism. Följaktligen hanterar man den politiska oppositionen som vore den en motståndare i en boxningsmatch vilken man försöker oskadliggöra genom att åsamka maximal skada…”

Läs artikeln!

Margareta Norberg, medicinsk koordinator för VHU och adjungerad lektor vid epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, och Yulia Blomstedt, forskare vid epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, berättade om de viktigaste resultaten. Sverker Olofsson modererade mötet på sitt professionella sätt. Intressent var stort. Lokalen var fylld till sista plats trots att det var fredagsafton och många redan lämnat Gotland.

Under de senaste åren har intresset för VHU ökat starkt runt om i landet. Ibland flera gånger i veckan kommer frågor och förfrågningar från landsting och regioner. Därför bestämde sig landstinget för att inbjuda till ett seminarium med rubriken ”Går det att minska hälsoklyftor med prevention?”. Frågan är lika aktuell i FN-skrapan i New York som i Region Skånes högkvarter.

På landstingets hemsida kan du läsa mer om de resultat Margareta och Yulia redovisade. Även om det än så länge rör sig om preliminära resultat, eftersom de ännu inte publicerats internationellt, är resultaten både synnerligen relevanta och världsunika. Hittills har inga stora befolkningsbaserade förebyggande program kunna redovisa några liknande slutsatser:

• Skillnaden i dödlighet utjämnas mellan utbildnings- och inkomstnivåer
• De med kort utbildning/låg inkomst har gynnats mest av programmet
• Primärvården har stor potential för systematisk prevention

Många av deltagarna i seminariet uttryckte stor glädje både över att Västerbotten kunnat genomföra sitt systematiskta preventionsprogram med primärvården som bas, och att det kunnat pågå i mer än 25 år och ända vara högaktuellt!

Västerbottens Hälsoundersökningar lär komma att låta höra av sig en hel del i framtiden!

Idag redovisade Högskoleverket sin kvalitetsgranskning av folkhälsoutbildningarna i landet. Beskedet var entydigt: Umeås mastersutbildning är bäst i Sverige. Eller som det uttrycktes i dagens pressmeddelande från HSV: Den enda masterutbildningen som fick betyget ”Mycket hög kvalitet”.

Toppbetyget är ett kvitto på att det arbete som lärare, studenter och administratörer vid Epidemiologi och global hälsa lagt ner på att skapa ett högkvalitativt utbildningsprogram inte bara klarar konkurrensen med andra lärosäten, utan dessutom är ”bäst i test”.

Alla som utsätts för en kvalitetsgranskning vet hur nervöst det är att stå inför skranket. Är vi tillräckligt bra? Håller vi måttet?

Att kvalitetsgranskas innebär att man ska leverera in en massa underlag till Högskoleverket. Det tar tid, det kräver analyser, det handlar om att besvara en rad frågor som myndigheten ställer. Dessutom delta i utfrågningar, där oron alltid finns om att man förbisett viktiga aspekter.

I morse kom så betyget. HSV säjer att Umeås mastersutbildning uppfyller både högt ställda kunskapsmål, ger fördjupad insikt både i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete och i att analysera, bedöma och hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer även med begränsad information. Dessutom visar studenterna förmåga att kritiskt, självständigt och kreativt identifiera och formulera frågeställningar. Man kan planera och med adekvata metoder genomföra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar och därigenom bidra till kunskapsutvecklingen och dessutom utvärdera detta arbete. Och har en mycket bred orientering inom profilområdet global hälsa. Inte illa……

Under det gångna läsåret hade vi 60 studenter från 27 länder, främst låg- och medelinkomstländer. De studieavgifter som infördes hösten 2011 för studenter från länder utanför EU/EES, har inneburit ett hot mot hela vår mastersutbildning.

Nu kan Umeå universitet använda Högskoleverkets betyg som ett led i marknadsföringen. Det blir lättare att motivera toppstudenterna att söka sig vidare från storstäderna upp till Umeå.

Vissa dagar känns extra bra!

   Är nu i Jogjakarta för att diskutera om Indonesien kommer att lyckas. Vi tittar på Mål 4 (om reducerad barndödlighet), Mål 5 (om kvinnors hälsa) och Mål 6 (om infektionssjukdomar som Tb, HIV, malaria). SIDA finansierar och vi jobbar i samarbete med KI, Uppsala och Göteborgs universitet. Umeå granskar läget i Indonesien. De andra gör samma sak i Kina, Indien och Vietnam.

   FN-målen kritiseras för är att regeringar satsar på de stora (väljar)grupperna, men struntar i minoriteter. Debatten handlar om ”equity”, dvs rättvisa eller rättfärdighet: Det räcker inte att länder i medeltal når målen. Det är också viktigt att alla grupper hänger med i uppgången och helst att läget förbättras mest för de mest utsatta. Mötena här visar att både regeringar och ”donatorern” (t.ex. US Aid) prioriterar det ger mest utväxling för satsade slantar.   

   Det är stora skillnader både mellan och inom de 33 indonesiska provinserna. Målen ligger långt mer avlägsna för fattiga, landsbygdsbor, de som bor på öarna långt bort från Java och etniska minoriteter, för att ta några exempel. På ön Java bor 135 av Indonesiens 237 miljoner invånare. Det var också Java som fick störst uppmärksamhet i de presentationer som ministeriets företrädare gjorde kring insatser mot barna- och mödradödlighet.      

   Indonesien är imponerande rikt på hälsodata. Det uppdrag vi som forskare vid Epidemiologi och Global (EGH) hälsa åtagit oss ställer krav på avancerade analyser. Inte minst för att vaska fram data som speglar läget för minoritetsgrupper eller geografiskt missgynnade. Docent Nawi Ng, EGH, leder arbetet för vår del (bilden).

Medan Health Ministry analyserar och helst verkar vilja redovisa medelvärden, tittar vi på spridning. Vid nästa möte kan detta bli en intressant kontrast till den officiella rapporteringen.

Sen är frågan om SIDA-projektets analyser kommer att påverka Indonesiens, Kinas, Indiens och Vietnams arbete med Milleniemålen. Frågan lever dock och blir säkert föremål för livliga diskussioner när FN-länderna ska diskutera hur Milleniemålen ska formuleras för perioder efter 2015. 

   Förändringen kanske lättast illustreras i Västerbotten. Där finns unika hälsodata över de senaste 20 åren. Min kollega Margareta Norberg och jag har tidigare i vår reflekterat över de senaste årens fettberikning. Till skillnad från många andra, har vi utmärkta aktuella data att utgå ifrån.

   I mer än 20 år har nämligen primärvården inbjudit länsborna till Västerbottens Hälsoundersökningar (VHU) när man fyller 40, 50 och 60 år. I hälsoundersökningen ingår hälsosamtal med en speciellt utbildad distriktssköterska. Västerbottningarnas intresse för hälsofrågor växer. Under 2011 deltog 73% av inbjudna och hittills har mer än 100 000 Västerbottningar deltagit!

   VHU är unikt i Sverige och i världen. På andra håll får man betala dyrt för en hälsoundersökning. I Västerbotten bjuder landstinget in befolkningen att delta.Hälsosamtalet ger möjlighet att för varje individ bedöma vad som kan öka risken för bl.a. hjärtinfarkter, slaganfall och diabetes och hur detta samspelar med och påverkas av levnadsvanorna. Möjligheter och motivation till fysisk aktivitet, måttligt alkoholintag och rökfrihet diskuteras. Knappast kontroversiellt - men mycket angeläget. Samtalet handlar också om matvanor. Mat, matvanor och hälsa hör samman. VHU-s hälsosamtal bygger på Livsmedelsverkets rekommendationer och det man äter ska vara balanserat så att man gör av med den energi man stoppar in.

   VHU speglar individens egen hälsoprofil. Men VHU speglar också hälsoläget bland alla medelålders. När VHU började i Norsjö 1985 hade Västerbotten landets högsta dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. Sen dess har hjärt-kärlsjukdomarna kraftigt minskat samtidigt som medellivslängden ökat. Även om liknande mönster ses i övriga landet, har nedgången i Västerbotten i hjärtkärlsjukdomar varit mer markant. Från att ha varit ”sämst i klassen” har länet under senare år kommit ner under riksgenomsnittet i VHU-åldrarna.

   Sjunkande kolesterolvärden och minskande rökning har starkt bidragit till nedgången. Nedgången skedde samtidigt som allt fler drog på sig övervikt eller fetma, här precis som i världen i övrigt. Denna viktökning i VHU-befolkningen avplanade dock 2002-2007. De senaste årens VHU-resultat visar dock på ett nytt och mindre hälsosamt mönster:

• Den nedgående trenden i kolesterol har under senaste åren åter vänt uppåt, hos både män och kvinnor, oavsett utbildningsnivå.
• Det ”onda kolesterolet” (LDL) ökar samtidigt som det ”goda kolesterolet” (HDL) minskar - en riskfylld utveckling.
• Den avplanande trenden när det gäller vikt har nu åter övergått till tydlig viktökning.
• VHU-s matenkät visar att fettkonsumtionen ökat de senaste åren - helt i överensstämmelse med försäljningsstatistiken från livsmedelshandeln.

   Vår slutsats är att en ”klimatförändring” inträffat i Sverige i synen på hälsoeffekter av högt fettintag. Bara på några år har den fått genomslag också i västerbottningarnas matvanor. Problemet är nog inte den mindre grupp som konsekvent följer en ny regim. Problemet är alla de följeslagare som "shoppar runt". Återigen stoppar man i sig mer energi än man förbrukar, därav viktökningen. Då blodfetterna samtidigt försämrats ökar risken för återfall i ett mönster som förknippas med åderförkalkningssjukdomarna, främst hjärtinfarkt och slaganfall, men även med många andra sjukdomar.

   Det som pågår är ett storskaligt experiment. Utifrån distriktssköterskornas tolkningar avhälsosamtalen har allt fler deltagare uppfattningen att de hälsosamma matvanor som VHU förordar utan vidare kan kompletteras med ett rejält ökat intag av mättat fett. Vår tolkning är att det som nu avläses i VHU-statistiken är resultatet av en ny ”bland-diet”: Kolhydraterna fortsätter var primär energikälla samtidigt som fettintaget ökar, blodfetterna försämras och vikten tilltar. Kommande utvärderingar ger besked om de mer långsiktiga konsekvenserna.

   Vad är då ett bättre alternativ? Det vi idag vet är att den som kombinerar ett fysiskt aktivt liv med stort intag av grönsaker, rotsaker, frukt, baljväxter, fullkornsprodukter, fisk, skaldjur, vegetabiliska oljor och magert kött inklusive fågel, och som också minskar saltintaget och minimerar sötsaker i alla former, främjar sin hälsa på gedigen vetenskaplig grund (de nya kostråden).

   Det är bra att Livsmedelsbranschen höjer ett varningen finger.

I ONSDAGS Graduation Ceremoni, dvs examen för det internationella masterprogram. Ett 50-tal studenter satte punkt för sina studier (även om det för en del återstår en Masteruppsatsen är slutjusterad och godkänd. Och även om en och annan har en tenta kvar). Glädjen och stoltheten var inte att ta miste på, även om separationsoron också kändes. Huvuddelen har läst tvåårigt program. Några färre det ettåriga programmet. Glädjen över att läst i Umeå var översvallande. Som bekant rankade de utländska studenterna i landet nyligen Umeå universitet som den mest attraktiva studiemiljön i Sverige.

En av masterstudenterna berättade att hon kom till Umeå i tron att det är en isolerad plats. Men insåg snart att nästan hela världen var närvarande vid Umeå International School of Public Health: Studenter från 35 olika länder, många gäster, utländska lärare. En spännande mix av kunskap, erfarenheter, kulturella uttryck, språk, politiska synsätt och levnadsvillkor: ”Umeåmiljön är global”.

Kurskortet från det ettåriga programmets examensdag visar på mångfald. Även om lärarraden längst bak är påtagligt europeisk.

I TORDAGS kom besked om totalt nära 5 nya miljoner till vår verksamhet. SIDA biföll tre ansökningar från några av forskningsmiljöns erfarna forskare:
• Klimatforskare Maria Nilsson och hennes 3 kollegor fick pengar för att arbeta med klimatförändringar och hälsokonsekvenser i samarbete med forskare i Indonesien.
• Senior professor Stig Wall fick pengar för att tillsammans med Karolinska Institutet ska sätta fokus på både kroniska sjukdomar och klimatrelaterade hälsoförändringar
• Docent Nawi Ng fick pengar för att med kollegor utveckla samarbeten kring förebyggande av hjärtkärlsjukdomar i Indien.

I FREDAGS hade vi dubbeldisputation. Två unga vietnamesiska hjärtläkare, Son och Quang, försvarade sina avhandlingar. I vardagslag opererar de kranskärl på hjärtkliniken i Hanoi. Men de tyckte att vården måste ha större ambitioner än att behandla redan sjuka.

Därför har de under drygt 4 år gjort stora befolkningsstudier inriktade på att förebygga hjärtinfarkter och slaganfall. Man har bl.a tittat på de unika erfarenheterna från Västerbottens Hälsoundersökningarna och sedan anpassat det som varit användbart till vietnamesiska förhållanden. Sammantaget bildar deras studier ny grund gör en nationell hjärtkärlsjukdomsförebyggande plan i Vietnam! Det är en alldeles särskild glädje för en forskningsinstitution när doktorander försvara viktiga avhandlingar med bravur! På bilderna är Son uppe till höger och Quang till vänster.

I LÖRDAGS var universitetets vårfest. Två av Epidemiologens nya doktorer promoverades, Ann Sörlin och Le Van Hoi. Och dessutom fick en av våra medarbetare, universitetslektor Joacim Rocklöv, Umeå kommuns fina vetenskapliga pris 2012 för sin forskning kring klimatförändringar och hälsa i ett globalt perspektiv.

På bilden är Joacim överst till vänster, Hoi är därunder och Ann till höger.

Det var en förmån att få vara med på universitetets vårfest 2012 och fira efter en sån vecka. Natten blev kort, då söndagsmorgonens fakirplan inte anpassade sin avgång till festen. Men jag kom iväg till Indonesien och i afton börjar diskussionen med forskarkollegor och politiska beslutsfattare kring ett pågående forskningssamarbete för att utvärdera har långt man kommit med FN:s milleniemål i Indonesien.
 

Alla som tog chansen att besöka Bildmuseet, Konsthögskolan, Designhögskolan, Arkitekthögskolan och HUMlab-X fick ett smakprov på det nya Umeå. Lördagens invigning i stålande sol blev en minnesrik upplevelse. Och ändå bara början. Den går uppleva på nytt varje dag!

Det var några saker som särskilt fastnade på näthinnan:

• Hur den nya arkitektoniska miljön förstärker älvslandskapets skönhet. Älven blir en ny upplevelse från 6-e våningen på Bildmuseet.

• Bottenvåningens stora Kafé med som med sina stora fönster lockar till insyn och till strålande utblickar.

• Ljusgårdar, stora arenor, utställningar. Konst, design och arkitektur. Kulturdriven utveckling.

Min kollega Paul Jenkins, forskare från New York, tog chansen och släppte loss både leklust och kreativitet för att dagen till ära göra ett invigningskonstverk.

Paul var imponerad av vad han såg och såg lycklig ut för att han råkade vara i Umeå just nu.

Loreen i all ära. Men helgen stora kulturupplevelse var Konstnärligt campus!
 

Det socialdemokratiska kommunalrådet Holmlund är ilsken på centerpartiet för att den fjärde Migrationsdomstolen inte hamnar i Umeå. ”Jag har djävligt svårt att se att centerpartister är bättre på det än Domstolsverket” fräser han i sin lördagspredikan på VK-bloggen.

Holmlunds reaktion blir närmast primitiv. Att Umeå dragit det kortaste strået skyller han på Centern. Tittar man närmare är det dock lätt att inse att frågan är komplicerad.

”Kompetensförsörjning” ligger bakom Domstolsverkets Umeå-förord, medan Migrationsverket förordar Luleå av ”verksamhetsskäl” och hävdar att det inte finns något skäl ”att förlägga en domstol till en ort (dvs Umeå) där knappt någon av parterna i de mål som ska prövas, befinner sig”.

Justitieminister Beatrice Ask och regeringen har vid sammanvägningen lyssnat mest på Norrbotten.

- Kanske borde Holmlund granska varför hans parti- och kommunalrådskollega Karl Petersen i Norrbotten var så mycket mer framgångsrik?

- Kanske borde han fundera över hur det kommer sig att Norrbotten uppträtt så mycket mer professionellt än vad Västerbotten lyckats med?

- Kanske borde Holmlund till och med fundera över hur det kommer sig att allt färre – av de som bor utanför Umeå – verkar ta Umeås kommunstyrelseordförande på allvar som ett samlande namn, medan man med långt större respekt lyssnar (såväl regionalt och nationellt) på exempelvis Petersen i Luleå?

Då blir det kanske lättare förstå vad som hände....
 

Ett ”anti-klimax”.

Så sammanfattade kommentatorn Margit Silberstein socialdemokraternas vårbudgetmotion i kvällens TV-Aktuellt. Efter lång tystnad och ett antal allmänna uttalanden den senaste månaden, skulle äntligen socialdemokraterna lägga fram sina förslag.

Förväntningarna var stora inte minst med tanke på den nya sosseledningen skarp kritikmotatt regeringen inte presenterade skarpa förslag i vårbudgeten (trots att de flesta vet att det är i höstbudgeten som de skarpa förslagen läggs).

Men det bidde en tumme.

Jag har egentligen inget att erinra emot att även Stefan Löfvén vill se tiden an. Krisen i Europa är inte över. Och får Frankrike på söndag en ny president med stora spenderarbyxor, kan krisen snabbt förvärras.

Jag trodde att Löfven/Andersson skulle våga utmana Alliansen – inte minst mot bakgrunden av gårdagens alla högstämda förstamajtal.

Man behöver ju inte låta som om man är på väg till Rom - om man ska stiga av redan i Södertälje!        

Häromdagen skrev Dagens Industri att ”etanolen är het igen” och sammanfattade aktuella initiativ från regeringen och framför allt från energiminister Anna-Karin Hatt (c). Bakgrunden är förstås att Alliansregeringen utlovat en fossiloberonde fordonspark 2030. För att klara detta krävs en rad nya initiativ.

För några år sedan utgjorde etanolbilar 75% av alla nya miljöklassade bilar. Nu är den siffran nere under 10%. Omsvängningen har flera förklaringar. Men sammantaget har det gått åt fel håll i förhållande till 2030-målet. Därför föreslår Hatt att etanolinblandningen fördubblas samtidigt som nya regler införs ifråga om miljöbilsdefinition.

Den tidigare definitionen gynnade småbilar, speciellt små dieselbilar. Det nya är nu att etanol- och gasbilar får en extra ”rabatt” att släppa ut koldioxid och att de klassas som miljöbilar även om de har en högre utsläppsnivå. Samtidigt måste givetvis etanolen framställas på ett ekologiskt hållbart sätt. Och Sverige har faktiskt de senaste åren byggt ut etanol-mackar på ett imponerande sätt. Så det finns en infrastruktur att nyttja.

Någon ropar ilsket om svek och pekar på att el-bilar är det enda rätta. Och el-bilar är givetvis en framtidsversion. Men ska vi klara 2030-målet måste vi ta tillvara alla möjligheter.

För de allra flesta är det ingen överraskning att etanolen nu återkommer som starkt prioriterat. Oljetillgångarna är allt mer begränsade och klimatförändringarna allt mer överhängande. Därför är det viktigt att regeringen nysatsar på förnyelsebara drivmedel.
 

Först ut blir Tannak AB, Orexplore AB och Spaceport Sweden AB. De representerar starten för en planerad flerstegsfinansiering i innovativa tillväxtföretag som har exportpotential.

Tannak AB har tagit fram ett system för bevakning av stora djurhjordar. Planerna är att lansera produkten i bl.a. Australien och Nya Zeeland.

Orexplore AB har uppfunnit en portabel röntgenscanner för snabb och exakt analys av metallinnehåll i malmer.

Spaceport Sweden AB etablerar världens ledande och Europas första rymdupplevelsecenter i Kiruna, med rymdresor för privatpersoner och lärande äventyr för breda målgrupper.

Det här är en spännande och efterlängtad början för att öka tillväxtpotentialen och den internationella konkurrenskraften för företag i norra Sveriges inland. Och mer kommer: Finansieringsramen är 2 miljarder kronor.

Jag tror att Maud Olofsson är särskilt stolt idag!
 

Jag vet inte om dagens inlägg från Holmlund bara var ett ogenomtänkt exempel på gubbaktig politisk mobbning. Oavsett vilket är det viktigt att partier kan förnya sig i takt med att omvärlden förändras.

Länge var det bara icke-socialistiska väljare som bytte parti, medan sossar satt nöjda och belåtna. Den socialdemokratiska partitroheten har under de senaste åren snabbt förändrats och blev särskilt tydlig med Juholt.

I morse satt Göran Persson i TV-soffan. Förutom att missäga sig och säja att det blir en ”han”, försökte Person på sitt pampiga sätt anlägga moteld mot öppenheten och säja att det är partiet och inte personer det handlar om. Och ställde sig helt oförstående till de öppna urvalsprocesser som både Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillämpat. Persson förordade att socialdemokraterna skulle hålla kvar vid att den inre kärnan levererar successionen, typ Vatikanens påveval.

I och för sig kan väl också påvar bli hyfsade. Den förre, Johannes Paulus II, var väl ett sånt exempel. Men jag tror dock att öppenheten är ett måste.

Personvalspekulationer är ett är ett tillfälle att komma ut och synas. Snart sagt varje nyhetssändning och kvällstidning har toppats med nya namnförslag, där den ena efter den andra (främst) föredettingen passerat revy. Syns man inte så finns man inte. Dom flesta har dock mest synts för att säja att nej-nej.

Det påminner mig om det Harald Olssons (f.d. landstingsråd i Västernorrland och Maud Olofssons pappa) träffsäkra kommentar:

- Bättre omnämnd än utnämnd!

I morgon blir det definitivt vem som blir utnämnd.

Som centerpartist följer jag förstås intresserat det Juholt presterar. I sitt första tal var han kraftfull, spänstig och lite nydanande. Som en sån där folktalare som likt barndomens predikanter på byns bönemöten kunde formulera sig i dramatiska och intresseväckande bilder. Nu är den retoriska kraften borta och Juholt bleknad som oppositionsledare.

I höstas, i samband med diskussionerna om ersättning för dubbelt boende, växte proteststormen starkt inom partiet. Socialdemokraternas Verkställande Utskott (VU) samlades till en hel dags diskussion. Det spekulerades vilt om att Juholt skulle få silkessnöret. Men efter ett långt sammanträde kom Juholt ut ur sammanträdesrummet som om inget hade hänt. VU hade inte utfärdat nåt körförbud.

Vad hände egentligen? Efterdebatten blev märklig, illustrerat av bland annat Tomas Östros i SvT-s Agenda:

- Jag har väldigt starkt förtroende för de ledamöter i verkställande utskottet som satt en hel dag och resonerade om de här frågorna tillsammans med Håkan Juholt. Det beslut de fattar, det har jag förtroende för, sa Östros.

Ungefär samma sak sa Sven-Erik Österberg. Ingen av dom gav stöd till Juholt – men hade starkt förtroende för det beslut som VU fattat. Vilket beslut?

Jag vet givetvis inte vad som hände. En rimlig tolkning är att VU-ledamöterna den där fredagen i oktober 2011 försökte övertyga Juholt att kasta in handduken. Men Juholt stod på sig och vägrade blankt! Till sist ansåg sig VU-ledamöterna inte ha nåt annat alternativ än att tagga ner.

Det måste ha varit det beslutet som både Östros och Österberg ställde sig bakom och som de ”hade starkt förtroende för”.

Allt är förstås en spekulation från min sida. Illvillig är jag inte. Men jag försöker förstå vad som hände. Och varför allt fler verkar övertygade om att det snart är dags för ett nytt VU-sammanträde!
 

Önskar alla

VK-bloggare

och alla

bloggläsare

ett 

Gott Nytt År!

Landstingshuset hade storfrämmande igår. Ingen mindre än chefsredaktören för en av världens allra mest inflytelserika medicinska tidskrifter, the Lancet, var på Umeåbesök.

Richard Horton hade fått kännedom om Västerbottens Hälsoundersökningar (VHU) och ville nu på ort och ställe veta mer om detta internationellt unika program.

Sedan starten i Norsjö 1985 har, som många säkert känner till, nära 140 000  undersökningar genomförts. Mer än 100 000 västerbottningar har deltagit. Nära 40 000 har deltagit två gånger, tex. både som 40-åringar och 50-åringar. En del har till och med hunnit delta 3 gånger under den senaste 20-årsperioden.

Vid tisdagens seminarium i landstingshuset presenterades VHU's uppbyggnad, utveckling och innehåll. Dessutom illustrerades med en hel del spännande resultat.

Under våren 2012 hoppas den forskargrupp som ansvarar för analyserna att vara färdig med en slutredovisning av som uppnåtts sedan 1990.

Richard Hortons besök visar att nyfikenheten är stor kring folkhälsoarbetet i Västerbotten, framför allt när det gäller kroniska sjukdomar. Särskilt intressant är att VHU-modellen kan vara relevant också i ett globalt sammanhang.

Idag svarar de kroniska sjukdomarna slaganfall, hjärtinfarkt och cancer för huvuddelen av dödsfallen även i låg- och medelinkomstländer (utom södra Afrika). The Lancet är idag forskarsamhällets starkaste röst för behoven att förebygga att dessa hälsohot också slår mot de fattigaste.

Richard Horton såg för sin del den beslutsamhet kring förebyggande som länets landstingspolitiker visat prov på under mer än 25 år, som en förebild för hälsopolitiskt arbete.

De senaste 20 åren har SIDA, som del i svensk biståndspolitik, stött forskningssamarbete mellan svenska och vietnamesiska forskare. Idag startade den konferens som avslutar och summerar ett samarbete som pågått sedan 1991.

Syftet var att stärka primärvården i Vietnam genom ökad forskningskompetens. Epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet har tillsammans med Karolinska Institutet haft en viktig roll i samarbetet.

En idé som Umeåforskarna deltagit i är att bygga upp ett ”fältlaboratorium” i ett avgränsat geografiskt område för att sedan i detalj kunna följa hur hälsoläget förändras över tiden för respektive individ. Valet föll på FilaBavi, ett distrikt med ca 50 000 invånare. 37 vietnamesiska studenter har hittills avlagt mastersexamen och 22 doktorsexamen inom projektet, varav många i Umeå. Många har nyttjat FilaBavis stora databas.

Konferensen inleddes i morse med en tillbakablick över de 20 årens verksamhet. Ministrar och andra ledande företrädare för Vietnam fanns med. Umeåprofessorn Peter Byass och två ytterligare svenskar, blev hedersdoktorer vid Hanoi Medical University (HMU) i en ceremoni som leddes av biträdande hälsoministern Tien och HMU-rektorn Hinh.

Sen höll professor Pham Song, hälsominister 1991 när allt startade, ett engagerat tal där han reflekterade över framgångarna. Men bara minuterna efter sitt tal segnade professor Song plötsligt ner, mitt framför alla andra deltagare.

Trots att återupplivning startade direkt och trots att många kompetenta hjärtspecialister fanns i lokalen och gjorde sitt yttersta, gick inte professor Songs liv att rädda.

Så snabbt kan det gå. Konferensen ändrar karaktär. Avslutas redan i afton. Jubileumsstämningen är borta. Middagen inställd. Samtalen stillsamma och reflekterande.

Och Vietnam och forskarsamhället har förlorad en idérik och framsynt ledare.

Mål 4: Reducera barnadödligheten
Mål 5: Stärka mödrars hälsa
Mål 6: Bekämpa insjukdomar, typ hiv/aids, malaria och tuberkulos.

Det har redan gått mer än 10 år sedan detta möte. Inom mindre än 5 år kommer räkenskapens dag!

En del länder har lyckats riktigt bra. Andra har inte alls lyckats. Ett problem är att länder ofta redovisar medelvärden. Alla vet dock att 50% ligger under medelvärdet och 50% över. Alla inser också att det stora problem finns hos grupper som ligger längst ner på skalan.

På förslag från professor Vinod Divan, Karolinska Institutet (KI), sökte och fick KI, Umeå, Uppsala och Göteborgs universitet pengar av SIDA för att forska kring hur det går med millennieummeålen bland utsatta grupper. Projektet har vi döpt till Epi-4.

Frågan som vi ställer är helt enkelt: Prioriterar länder att granska vad man uppnår också ur ett rättviseperspektiv när man jobbar med Millenniemålen? Hur ser mönstet ut när man jämför gynnade och utsatta grupper: Minskar eller ökar skillnaderna?

Epi-4-gruppen har ingen enkel uppgift framför sig. De länder som ska granskas är Kina, Indien, Vietnam och Indonesien. Tillsammans har de 40% av jordens befolkning.

Första steget är att våra anställda forskare i respektive land samlar data, även data som gör det möjligt att jämföra t.ex. barn- och mödradödlighet i de många hundra distrikt som varje land är uppdelat i.

Det andra steget är att samla politiska företrädare och chefspersoner i ministerier och nationella och regionala hälsomyndigheter för att tillsammans med forskarna diskutera fynd och möjliga åtgärder.

Umeå universitets forskargrupp arbetar ägnar sig åt utvecklingen i Indonesien, världens fjärde folkrikaste land, med över 240 miljoner invånare.

Just nu har forskargrupperna från de fyra länderna och de fyra svenska universiteten gemensamt möte i Hanoi, för granska de första resultaten!

En trend bland nyrika vietnameser är att spela golf. Det finns dock ingen golfbana inom rimligt avstånd. Men det har Hotell Hanoi Club funnit en lösning på. På bästa strandplats har man byggt två driving ranges, där golfspelare kan få hyra en utslagsplats och en stor korg som minst tar 100 bollar. Sen är det bara att slå. Och slår gör man. Från tidigt på morgonen till långt efter mörkrets inbrott.

Ute i vattnet finns nybyggda små öar, med skyltar som anger avstånd. Här och där i vattnet står jättestora nätkorgar som man kan försöka chippa bollen i.

Allvarligt och målmedvetet. Med nya klubbset och kortbyxor. Boll efter boll. Fiffigt nog verkar man ha specialpreparerat de gula bollarna. De flyter. Åtminstone en stund.

Idén är helt ny för mig. Kanske nåt för Umeå att ta titta närmare på.

Driving Range efter Trädgård i Norr?

Öar på 50-, 100- och 150 meter från tee, stora nätstrutar för chipparna och en särskild lösning som hämtar igen bollarna där de flyter i den stömmande älven.

Kan  Centrumgruppen göra slag i saken?