twitterbirds

Vem vinner kampen om väljarna 2018?

Av , , Bli först att kommentera 2

I dagarna har Centern haft partistämma, vilket inte undgått mig som är samhällsengagerad och aktiv på sociala medier. Det har östs på med, i mina ögon, kloka inlägg i debatten om politik som värnar vårt län. Våra länspolitiker verkar ha gjort bra ifrån sig när det gäller att marknadsföra partiet och Västerbotten. Det är iaf vad jag fått mig till livs via Facebook o Twitter.

Centerpartiet är också ett parti som profilerats starkt i frågan om att behålla Skattekontoren i det drabbade orterna, bl a Lycksele.

 Under dagens långpromenad har mina tankar snurrat kring vad är det som påverkar oss väljare och demokratin? Är det så enkelt att teamet som är bäst på att profilera sig via medier vinner mest röster?

Vi väljare tror på det vi hör o ser. Vi påverkas av hur opinionssiffor går upp eller ner, och på hur förtroende undersökningar för olika partiledare ökar eller sjunker. Tiden då våra värderingar var styrande håller på att försvagas. Politiker och partier som fattar det, och utvecklas i takt med tiden, är troligen vinnare. Det är inget nytt att media är en stark maktfaktor. Frågan är om strategier hur man påverkar medialt är lika avgörande som att påverka och tillgodose sina väljare? Och vad blir då viktigast för partierna, dess politiker och demokratin.

Vi lever i en tid då profileringen via sociala medier troligen är avgörande för partiers utveckling. Ju mer ett parti och politiker profileras, ju mer förstärks och blottas de.

Det krävs alltså mod och medvetna strategier.

Åter till centerpartiet som är ett aktuellt exempel.

Per Åsling, ordf i skatteutskottet, har varit väldigt aktiv i frågan om de nedläggningshotade Skattekontoren. Riktigt bra jobbat är vad vi upplevt via media, där t ex. Patrik Oksanen, politisk redaktör på Hudiksvalls tidning( C )skrivit en rad olika debattartiklar om Skatteverkets brister kopplat till nedläggningsbesluten. Jag har ingen aning om huruvida dessa två träffas och lägger upp strategier för att nå ut, men det blir bra och det gör intryck.

Jag vet inte om jag har fler centerpartister än andra som vänner och följare på Facebook/ Twitter. I så fall är det inte medvetet. Kanske är det däremot medvetet att många centerpartister lagt till mig som vän, eftersom de vet att jag är aktiv och vill stötta politik som gynnar hela Västerbotten o Ett helt Sverige. Utan att påstå att inte andra partier för sådan politik, så har jag det senaste halvåret märkt mest från Centerpartiet.   

Jag är fortfarende oberoende, men jag påverkas och påverkar om än så bara en på miljoner.

Bli först att kommentera

Vi behöver gå från gnället kring köksbordet till att bidra

Av , , Bli först att kommentera 2

I takt med att samhällets förändras finns anledning att fundera på hur vi kan utveckla en kultur och en samhällsanda som bygger på att vi stärker varandra och lyfter vår kommun. En kultur som är välkomnande till det nya, värnar om varandra när det kärvar och gläds åt varandras framgångar.

Lokal och regional utveckling bygger på en gemensam strävan där medborgarnas trivsel och engagemang är en viktig drivkraft. För att lyckas tror jag krävs tillit mellan medborgare, kommuner, politiker och företagare.

Om vi tillsammans strävar efter en kultur där vi medborgare kan lita på att politikerna tar sitt ansvar kan vi lägga energin på att hitta vägar till samarbete istället för att misstro och ifrågasätta. Det kan på sikt leda till ett starkare civilsamhälle som komplement till de ordinarie strukturerna, men kräver en ökad transperens på vilka grunder politikerna tar beslut.

En angelägen fråga är om det möjligt att öka det mellanmänskliga förtroendet i tider då vi bli mer självständiga och mindre benägna att engagera oss ideellt?

Jag tror på en utveckling där fler medborgare, föräldrar och företagare motiveras att gå från gnället kring köksbordet till att bidra.  För att få till det så måste vi känna tilltro till att vårt bidrag räknas och att vi får något tillbaka.

Det är på platsen kommunerna utvecklas, nära medborgarna. Att lita på en regering eller ett regionalt ledarskap räcker inte. Det är på platsen vi måste hitta kraften, stärka varandra och ta del av allas vilja att bidra. En attraktiv kommun är en kommun där människors perspektiv är viktiga att ta tillvara och där en gemensam strävan med att stärka kommunen blir till ett medvetande hos varje medborgarna.

Att bygga ett starkare civilsamhälle är särskilt betydelsefullt i krympande kommuner. Lokal attraktionskraft handlar bl a om att vara konkurrenskraftig i en region där det råder dragkamp om företag och människor. Ett välkomnande samhälle, med god samhörighet, är ett samhälle att trivas i från första stund. 

Att gräva där vi står med det vi har är en bra grundförutsättning för att tillsammans stärka våra kommuner och orter. 

Bli först att kommentera

Kampen för ett jämlikt samhälle grundas i föräldraskapet

Av , , Bli först att kommentera 0

För att främja ett jämlikt samhälle där människors lika värde är rådande krävs att vi som kan påverka, påverkar det vi kan. Grunden i att kunna vara en god medmänniska är en god självkänsla och en känsla av att man behövs för den man är. En människa med gott livsmod kan också ingjuta hopp och mod i andra människor.  

Jag tillhör dem som vill verka för ett jämlikare samhälle. Jag är först o främst mamma och därigenom en ledare.

Michael Jackson ” king of pop” skrev. If you wanna make the world a better place take a look att your self and make that change.

Det är utifrån det jag använder mitt ledarskap som förälder. Förändringen måste börja hos mig och mina barn. Det är först o främst mina tre barn, som också är samhällsmedborgare, jag kan stärka och påverka.

Min ambition är att mina barn ska känna sig älskade för dem de är, känna ansvar för sitt eget välmående, men också för andras. Genom att jag ingjuter mod i dem och förståelse för alla människors lika värde bidrar jag till en bättre värld och tre godmodiga själar.

Jag visar sällan mina barn på Facebook trots att jag anser mig själv som en aktiv användare. Det är främst av två skäl.

Ett – jag värnar deras integritet och självkänsla. De ska lära sig att respektera sig själv och andra i stället för att jämföra sig med andra och dessutom att utseende är minst viktigt. Det är viktigare att de känner sig bra.

Två – jag värnar er andra från att visa upp min vackra o lyckliga familj och alla vet dessutom att vi inte är vare sig vackra eller lyckliga varje dag.

Däremot kan jag delge er ett par exempel som värmt i mammahjärtat och visar att jag gjort nåt rätt. Ett av mina barn ställde följande fråga till maken som är egen företagare vid matbordet: Ger du lika lön till kvinnor och män? Maken svarade att så är fallet, att det är kompetens o erfarenhet som avgör och inte kön, medan mamma Malin ler i sitt inre o bekräftar dotterns kloka fråga.

Det andra exemplet är när min andra dotter, som kom i mycket liten förpackning o ff är bland de minsta på skolan protesterar öppet när en äldre pojke blev trakasserad på skolgården. Dottern säger helt enkelt ifrån inför halva skolan och mamma Malin tänker att mod är den vackraste egenskap man kan ha och bekräftar så klart att hon gjort helt rätt.  

Vad vill jag säga med detta? Det är definitivt inget skryt om hur jag är som förälder, tvärtom, jag har ett gäng brister i detta.

Det jag däremot vill förmedla och påminna om, är att grunden i att verka för ett bättre samhälle är att börja med sig själv o sina barn.

De kan påverkas och ju fler goda egenskaper vi tillsammans ingjuter i våra barn, som bärare för ett framtida samhälle, desto större chanser är att det goda och inkluderande kan överrösta det som trasar sönder.  

Bli först att kommentera

Rör vi oss mot en bättre värld?

Av , , Bli först att kommentera 1

fred

Är vi på väg mot en ny rörelse, en folkrörelse för ett mer humant samhälle?

Denna vecka har varit speciell. Från min horisont har min egen känsla gått från ett mått av förtvivlan till att känna mig mycket hoppfull. Jag tror på människan. Jag tror på människans kraft och önskan att finnas till för varandra och ge varandra stöd när det krävs. Det är inbyggt hos de allra flesta människor, en förmåga till empati och medmänsklighet.

Denna rörelse som vi har bevittnat under senaste veckan är ett bevis på att goda krafter är lika starka som onda. Eller jag vill påstå att det är starkare. Vi är fler som vill ha en enad värld, ett enat Europa och Sverige, än de som struntar i dessa desperata människor som tagit modet att fly för sina liv från landet det inte kan stanna i.

Vi är fler som vill verka för ett öppet Sverige med medmänsklighet.

Det krävdes en flyktingkatastrof likt andra världskriget och horribla bilder på ödelagda människoliv för att världen skulle vakna. Barn var tvungna att offras. Barnkonventionen gills inte i krig. I Krig o Kärlek är allt tillåtet sägs det ,men vi har svårt att ta in det vi hör och ser och vi vet inte vad om väntar. Stormakterna är på olika sätt involverade. Europa i behov av stöd. Utan att vara väl uppdaterad på världsrelationer känns världen alltför orolig.

Vi måste fortsätta röra oss i, och med, det goda. Hjälpa och dela. Ingen kan göra allt men alla kan göra nått. #jagdelar

Bli först att kommentera

Kommuner bör bli bäst på att krympa!

Av , , Bli först att kommentera 2

4030395071

 

Det är många fler av Sveriges kommuner som krymper än som växer. Det är ingen nyhet.  Ändå bedriver de flesta kommuner en form av tillväxtpolitik, alltså en politik som bygger på att växa och locka till sig fler företag, medborgare och besökare. Det är som att vara på stora vatten med liten båt, vingligt, otryggt o svårt att navigera. Dessutom tippar den om alla sätter sig på en sida.  

Av alla krympande kommuner kommer de som blir bra på att anpassa sig till faktumet att man krymper lyckas bäst. Att utveckla en drivkraft som bygger på att bli bäst i klassen på anpassning efter rådande resurser är en framgångsfaktor. Det säger sig själv – Att mätta munnen efter matsäcken!  

Det finns möjligheter för kommunerna i att lyckas bygga tillit o tolerans mellan medborgarna och beslutsfattare men det kräver en medveten strategi. Många är misstänksamma på hur beslut kommer till och besviken på prioriteringar.  En ökad transparens kring ekonomi och befolkningsutveckling i kombination med anpassade medborgardialoger är exempel på medel för att nå ökad tillit o tolerans. Vet vi läget blir vi mer medvetna och kan handla därefter, som medborgare, som mamma, som kommunanställd som förening eller organisation.

Med en ökad medvetenhet hos både medborgare och kommunanställda ökar chansen att mer proaktivt anta utmaningar med färre resurser och fokus på att effektivisera och förtäta.  Utifrån befolkningsutveckling kopplat till kommunernas kostnader för samhällsservice behöver nya former för samarbete mellan civilsamhälle och kommunen utvecklas. Det är bara frågan hur?

Parallellt med en strävan att få fler inflyttare, bör politiker och tjänstepersoner lägga kraft på att utveckla idéer kring hur man på ett innovativt sätt kan klara sitt kommunala uppdrag trots en minskande befolkning. Innovationer är också nya samarbetsmodeller och processer. De krävs ett brett engagemang. Engagemang föds inte utan att man vinner på det. Man engagerar sig om man känner att man får bidra, är en del av en gemenskap eller jobbar mot samma mål.

 För att mobilisera all kraft behövs en acceptans hos medborgare och kommunanställda och ett mod hos politiker. Acceptans och mod utifrån rådande förutsättningar.

Det är båtarna vars roddare ror i takt som glider snabbast fram oavsett storlek eller farvatten.

Bli först att kommentera

Ett enat Sverige kräver ett delat styre

Av , , Bli först att kommentera 1

untitled

 

Kräver ett enat land delad styrning?

Läser artiklar i DN från Harpsund och reflekterar över att regeringen verkar ha svårt med självrannsakan.  En ytterst dålig egenskap anser jag för alla former av ledare.  Regeringen håller fast vid sin agenda och tar inte intryck av den alltmer infekterade opinion som ständigt ökar kring flykting och integrationspolitiken. Jag anser att det inte är ett bra sätt att ta ansvar för Sverige. Ett Sverige som bli alltmer polariserat både mellan stad o landsbygd och mellan de som ser nya medmänniskor som ett hot eller som en möjlighet. Eller helt enkelt anser att Sverige ska ta ett solidariskt ansvar för människor på flykt.  Medier rapporterar dagligen om människor som flyr från fattigdom och krig till ett överlevande i Europa. Människor har i alla tider utvandrat för att hitta en bättre plats när livsvillkoren blivit för tuffa. Nu är det Europas och Sveriges tur. Andra kontinenter har hjälpt oss tidigare. Det är Pay Back time.

Vi människor behöver ledare. Vi behöver ledare som står för solidaritet och medmänsklighet. Jag tror att människors strävan mot ett gott liv i gemenskap och solidaritet är större än att stigmatisera och utestänga. Men det kräver en politik som gynnar ett jämlikt och inkluderande samhälle.

Vi som bor i sk avfolkningsbygder, dvs där andelen som flyttar ökar och tyvärr ofta representeras av unga kvinnor, är beroende av en mer sammanhållen politik och ledning. Vi behöver alla inflyttare men för att integrationen ska fungera behövs bostäder, arbetstillfällen och god matchning på arbetsmarknaden.

Regeringens förslag att höja bensinskatten slår hårt på oss som lever i inlandet. Inte på mig som har cykelavstånd till jobbet men på de som bor o arbetar i två olika kommuner. Deras arbetsdagar blir dyrare. Vardagen fördyras och därmed livet. Beslutet tas från ett Stockholm med politiker som har svårt att inse hur det slår på redan avfolkningshotade delar av landet de regerar.

Vi lever i ett uppdelat Sverige o har så gjort i decennier. Symtomen börjar bli alltmer uppenbara och ett främlingsfientligt parti lockar sympatisörer på grund av att det inte hänger ihop. SD tjänar på att landets senaste regeringar varit odugliga på att ta hänsyn till att vi är ett differentierat land.

Eftersom ett helt Sverige verkar vara svårt att leda kan en tänkbar lösning vara att dela upp makten från Stockholm. Sveriges Riksdag kan bli flera med politik som stämmer med regionernas behov. Regionalpolitiken är död i Sverige o ett sätt att blomma upp den är att strukturera om. Jag fattar att det inte är gjort i en handvändning men jag fattar också att nuvarande ordning inte håller.

I Norrlands inland behöver vi en helt annan politik än i Skåne oberoende av partipolitik.

Vi behöver olika insatser för att utvecklas som tydligen inte ses från ett Stockholmsperspektiv, oavsett regering.

Bli först att kommentera

Är våra självständiga döttrar provocerande?

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi är döttrar av vår tid och en del av oss mödrar till döttrar av sin tid. Kvinnor har med åren blivit mer o mer självständiga, vilket är vad de flesta människor vill se och strävar efter. Ett jämlikt samhälle.

Det har alltid funnits människor, förhållandevis flest män som av olika anledningar känt behov av att utöva makt över en andra människor. Undernärda och uttorkade själar får bekräftelse eller tillfredsställelse i att kontrollera och eller skada andra, oftast de svagare.
Upptäckten att kontrollera andra ger
mersmak börjar ofta i låg ålder och utvecklas relativt snabbt till ett beroende.
Ångest kan dämpas på flera sätt, de är väl känt.

Ett sätt är att bli berusad av makt på bekostnad av andra människors möjlighet till ett fritt och tryggt liv.
Många med mig fostrar sina döttrar till bli självständiga. Vi vill att de ska vara trygga i sig själva och veta att livet är öppet för vad de vill göra. Vi fostrar också våra söner till att respektera sig själv och andra. Både kvinnor o män. De ska respektera sig själv o andra.
De ska sätta på sin egen syrgasmask först för att sen kunna stötta andra. Man måste vara vän med sig själv för att värna andra.
Människor som inte respekterar andra har själv inte blivit respekterade o älskade för dem de är. De ser sig själv som sämre,  eftersom de är vad de uppfattat av sina föräldrar. Det är dock ingen ursäkt för att överföra sin taskiga barndom på andra.
Det finns hjälp att få o det är upp till varje människas att göra det bästa av sitt liv.
Att bli offer för vad man varit med om gynnar ingen, allra minst sig själv. Det skadar.
Boende o besökare i Umeå vill röra sig fritt och har all rätt till det. En man sätter just nu hinder för det. Det är nedbrytande.
Alla blir offer på något sätt. Trygghet är ett mänskligt behov om än lite längre upp på Maslows behovstrappa. Vi vill ha kontroll på  våra egna liv men vill också kunna släppa kontrollen och leva fritt utan att vara rädd.
Är det så att män som utvecklat ett behov av att skada kvinnor blir provocerade av de självständiga döttrar vi fostrar dem till att vara?
Bli först att kommentera

Är Västerbotten lönt som län?

Av , , 5 kommentarer 2

imagesGJ6QZR7K

 

Kan inte låta bli att öppet reflektera över Västerbotten i en ny regionindelning, om än en del av er tycker jag borde och sluta bry mig.

Herreligen, det finns väl annat att bry sig i…. men jag säger det igen: Jag är Västerbottning i själ och hjärta.

Västerbotten präglas av fler små och krympande kommuner än något annat län, åtminstone koncentrerat till det vi kallar inlandet. Lycksele är centralort, men är med i den krympande skaran.

Skillnaden mellan kust och inland är likt gröda o torka. Grödan gror och torkan härdar.

Umeå är som en oas i ett övrigt stagnerande eller sinande landskap och alla vi tänkande länsbor är medvetna om detta.

Det är inget lidande för oss som bor inlandet, vi har valt att bo kvar för att vi trivs. Vi härdas av gradvis sinande källor av offentliga resurser. Skatteintäkterna räcker knappt till det som är basalt ,och det basala blir till det vi har råd med.

Kommunerna måste först och främst säkra de lagstadgade kraven från staten som för länge sen har övergivit med sin brist på regionalpolitik.

Ska stora kommuner stötta de mindre i vårt Västerbotten?

Stora kommuner som Umeå och Skellefteå tenderar att vilja tävla och mäta sig med likasinnade, det är lika bra att vi inser det.

De små blir beroende av varandra i ett osunt beroende eftersom alla har tinande resurser. Kommunerna har ett eget ansvar för den lokala tillväxten och det är tufft att stötta andra när man har fullt upp att hålla sig på ytan. Frågan är vem kan vara livbojen för vem?

Västerbottens inlandskommuner präglas av en kombination med sjunkande andel befolkning i producerande ålder och långa avstånd och har en tuff framtid i nuvarande länsindelning. Det är med sorg i Västerbottenshjärtat jag konstaterar det utan att påstå att jag har rätt.

Jag skriver detta i Schweiz.  Schweiz är ett myller av byar och städer med levande landskap och kossor. Jag påstår inte att Schweiz går att jämföra med Sverige om än vissa västlänningar brukar blanda ihop dem, men skillnaden bli uppenbar.

Jag vet inte om kommunsammanslagningar är att föredra, men att fortsätta som det är nu är i alla fall inte hållbart.

Tänk flöden, arbetsmarknadsområden, pendlingsmöjligheter och där har vi svaren.

Var kan man bo med tillgång till arbete som går att kombinera på samma dag över tid. Bo o arbeta på samma dygn med viss tid i bil, buss eller tåg. Där är svaren.

Att Övik o Umeå utvecklar samarbeten grundar sig på samma sätt som Skellefteå o Piteå, Nya frodiga bekantskaper över länsgränserna. Bo o arbeta.

Men hur bli det med inlandet, där det är för långa avstånd inom nuvarande län?

5 kommentarer

Vila är växtkraft

Av , , Bli först att kommentera 6

Avslappning

 

Låt det vila

Vi behöver vila, vi behöver återhämtning.  Det pratas alldeles för lite om vikten av den återkommande vilan.

Tiden är lika för oss alla, vi anser oss ha för lite tid. Jag tror att det är läge att återta makten över tiden så att vila kan prioriteras som ett sätt att återinvestera energi och kraft. Det finns växtkraft i att vila för både kropp och själ. Det räcker inte med semestervila, att gasa som fasen hela året för att vila några veckor om år.

Efter en ovanligt hektisk vår har jag äntligen stannat upp, det har inte varit lätt men jag känner hur viktigt det är för mitt välbefinnande, men också för att stärka mig och bli mitt bästa jag.

Jag tror faktiskt att vi missar en del genom att inte ”helga vilodagen” oavsett om vi har en kristen tro eller inte. Att ta vara på sig själv en sjundedel av tiden är troligen den bästa investeringen i den egna hälsan och den personliga utvecklingen.

Vila är inte bortkastad tid. Det händer mycket när man vilar, man bygger kapacitet. Det är i alla fall min övertygelse. Jag har ett stort behov av att vara ensam, när jag är ensam bygger jag på med energi, men till det krävs också att jag tar vara på stunder av ensamhet. Att jag vilar medvetet!

Vila är i sig en kraft, en form av återuppbyggande av en sliten muskel, led eller tanke. Det är ett sätt att ta tillvara sina styrkor, oavsett om det handlar om kondition, muskel, intellekt eller ett psyke som ska stärkas. Tyvärr har det nästan blivit förenat med skam att bara vara. Man bidrar inte, ställer inte upp, gör sin plikt. Jag tror att det måste ingå i ens plikt att faktiskt ta vilandet på allvar.

Koppla av för att sedan med ökad energi och kraft koppla på.

Bli först att kommentera

Värna barnens integritet!

Av , , Bli först att kommentera 4

Ungdomar

Jag är förundrad över att föräldrar inte värnar sina barns integritet.

Jag är också förundrad att föräldrar inte värnar barnens syn på sig själva.

Tage Danielssons citat om att uppskatta barn som inte går omkring och visar foton på sina föräldrar är aktuellare än nånsin. Barnen har mobiler vid lägre och lägre åldrar vilket uppmuntrar dem att ta foton och lägga ut för allmän beskådning redan på lågstadiet. Utvecklingen från att vi ägnade oss att byta skolkort en gång om år är inte bara god.

Det kan omöjligt vara bra för unga tjejer och killar att fokusera så mycket på det yttre. Mobbing och näthat är extremt betungande för unga själar och vi vuxna måste vara tydliga med att man inte lägger ut bilder på andra utan att fråga först.

Jag är relativt aktiv på Facebook, men bilder på mina barn är jag extremt sparsam med. Dels är för att de inte vill och dels för att det inte känns viktigt för mig att exponera dem eller min kärlek till dem.  Kan tänka mig hur motsägelsefullt det måste vara för barn att se sina mamma lägga ut bilder och skryta om hur barnet ser ut och samtidigt höra att du ska vara rädd om dig.

Kroppen är själens skydd. Den ska vi vårda utifrån bästa förmåga och dela med dem vi älskar men helt utifrån egen vilja och känsla. Det måste barnen få lära sig.

Fokus på det yttre tränger undan känslor som behöver omsorg för vad de är. En ledsen själ kan synas i ett ledset ansikte men genom att lägga ut det på sociala medier riskerar det stanna det vid det yttre.

Jag är bekymrad över att sunda föräldrar inte förstår detta sammanhang.

Jag vill ropa till alla fina barn att det inte är hur du ser ut som är viktigast. Det är vem du är och att du värnar dig själv och ditt unika jag.

Bli först att kommentera