Ett enat Sverige kräver ett delat styre

Av , , Bli först att kommentera 1

untitled

 

Kräver ett enat land delad styrning?

Läser artiklar i DN från Harpsund och reflekterar över att regeringen verkar ha svårt med självrannsakan.  En ytterst dålig egenskap anser jag för alla former av ledare.  Regeringen håller fast vid sin agenda och tar inte intryck av den alltmer infekterade opinion som ständigt ökar kring flykting och integrationspolitiken. Jag anser att det inte är ett bra sätt att ta ansvar för Sverige. Ett Sverige som bli alltmer polariserat både mellan stad o landsbygd och mellan de som ser nya medmänniskor som ett hot eller som en möjlighet. Eller helt enkelt anser att Sverige ska ta ett solidariskt ansvar för människor på flykt.  Medier rapporterar dagligen om människor som flyr från fattigdom och krig till ett överlevande i Europa. Människor har i alla tider utvandrat för att hitta en bättre plats när livsvillkoren blivit för tuffa. Nu är det Europas och Sveriges tur. Andra kontinenter har hjälpt oss tidigare. Det är Pay Back time.

Vi människor behöver ledare. Vi behöver ledare som står för solidaritet och medmänsklighet. Jag tror att människors strävan mot ett gott liv i gemenskap och solidaritet är större än att stigmatisera och utestänga. Men det kräver en politik som gynnar ett jämlikt och inkluderande samhälle.

Vi som bor i sk avfolkningsbygder, dvs där andelen som flyttar ökar och tyvärr ofta representeras av unga kvinnor, är beroende av en mer sammanhållen politik och ledning. Vi behöver alla inflyttare men för att integrationen ska fungera behövs bostäder, arbetstillfällen och god matchning på arbetsmarknaden.

Regeringens förslag att höja bensinskatten slår hårt på oss som lever i inlandet. Inte på mig som har cykelavstånd till jobbet men på de som bor o arbetar i två olika kommuner. Deras arbetsdagar blir dyrare. Vardagen fördyras och därmed livet. Beslutet tas från ett Stockholm med politiker som har svårt att inse hur det slår på redan avfolkningshotade delar av landet de regerar.

Vi lever i ett uppdelat Sverige o har så gjort i decennier. Symtomen börjar bli alltmer uppenbara och ett främlingsfientligt parti lockar sympatisörer på grund av att det inte hänger ihop. SD tjänar på att landets senaste regeringar varit odugliga på att ta hänsyn till att vi är ett differentierat land.

Eftersom ett helt Sverige verkar vara svårt att leda kan en tänkbar lösning vara att dela upp makten från Stockholm. Sveriges Riksdag kan bli flera med politik som stämmer med regionernas behov. Regionalpolitiken är död i Sverige o ett sätt att blomma upp den är att strukturera om. Jag fattar att det inte är gjort i en handvändning men jag fattar också att nuvarande ordning inte håller.

I Norrlands inland behöver vi en helt annan politik än i Skåne oberoende av partipolitik.

Vi behöver olika insatser för att utvecklas som tydligen inte ses från ett Stockholmsperspektiv, oavsett regering.

Är våra självständiga döttrar provocerande?

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi är döttrar av vår tid och en del av oss mödrar till döttrar av sin tid. Kvinnor har med åren blivit mer o mer självständiga, vilket är vad de flesta människor vill se och strävar efter. Ett jämlikt samhälle.

Det har alltid funnits människor, förhållandevis flest män som av olika anledningar känt behov av att utöva makt över en andra människor. Undernärda och uttorkade själar får bekräftelse eller tillfredsställelse i att kontrollera och eller skada andra, oftast de svagare.
Upptäckten att kontrollera andra ger
mersmak börjar ofta i låg ålder och utvecklas relativt snabbt till ett beroende.
Ångest kan dämpas på flera sätt, de är väl känt.

Ett sätt är att bli berusad av makt på bekostnad av andra människors möjlighet till ett fritt och tryggt liv.
Många med mig fostrar sina döttrar till bli självständiga. Vi vill att de ska vara trygga i sig själva och veta att livet är öppet för vad de vill göra. Vi fostrar också våra söner till att respektera sig själv och andra. Både kvinnor o män. De ska respektera sig själv o andra.
De ska sätta på sin egen syrgasmask först för att sen kunna stötta andra. Man måste vara vän med sig själv för att värna andra.
Människor som inte respekterar andra har själv inte blivit respekterade o älskade för dem de är. De ser sig själv som sämre,  eftersom de är vad de uppfattat av sina föräldrar. Det är dock ingen ursäkt för att överföra sin taskiga barndom på andra.
Det finns hjälp att få o det är upp till varje människas att göra det bästa av sitt liv.
Att bli offer för vad man varit med om gynnar ingen, allra minst sig själv. Det skadar.
Boende o besökare i Umeå vill röra sig fritt och har all rätt till det. En man sätter just nu hinder för det. Det är nedbrytande.
Alla blir offer på något sätt. Trygghet är ett mänskligt behov om än lite längre upp på Maslows behovstrappa. Vi vill ha kontroll på  våra egna liv men vill också kunna släppa kontrollen och leva fritt utan att vara rädd.
Är det så att män som utvecklat ett behov av att skada kvinnor blir provocerade av de självständiga döttrar vi fostrar dem till att vara?

Är Västerbotten lönt som län?

Av , , 5 kommentarer 2

imagesGJ6QZR7K

 

Kan inte låta bli att öppet reflektera över Västerbotten i en ny regionindelning, om än en del av er tycker jag borde och sluta bry mig.

Herreligen, det finns väl annat att bry sig i…. men jag säger det igen: Jag är Västerbottning i själ och hjärta.

Västerbotten präglas av fler små och krympande kommuner än något annat län, åtminstone koncentrerat till det vi kallar inlandet. Lycksele är centralort, men är med i den krympande skaran.

Skillnaden mellan kust och inland är likt gröda o torka. Grödan gror och torkan härdar.

Umeå är som en oas i ett övrigt stagnerande eller sinande landskap och alla vi tänkande länsbor är medvetna om detta.

Det är inget lidande för oss som bor inlandet, vi har valt att bo kvar för att vi trivs. Vi härdas av gradvis sinande källor av offentliga resurser. Skatteintäkterna räcker knappt till det som är basalt ,och det basala blir till det vi har råd med.

Kommunerna måste först och främst säkra de lagstadgade kraven från staten som för länge sen har övergivit med sin brist på regionalpolitik.

Ska stora kommuner stötta de mindre i vårt Västerbotten?

Stora kommuner som Umeå och Skellefteå tenderar att vilja tävla och mäta sig med likasinnade, det är lika bra att vi inser det.

De små blir beroende av varandra i ett osunt beroende eftersom alla har tinande resurser. Kommunerna har ett eget ansvar för den lokala tillväxten och det är tufft att stötta andra när man har fullt upp att hålla sig på ytan. Frågan är vem kan vara livbojen för vem?

Västerbottens inlandskommuner präglas av en kombination med sjunkande andel befolkning i producerande ålder och långa avstånd och har en tuff framtid i nuvarande länsindelning. Det är med sorg i Västerbottenshjärtat jag konstaterar det utan att påstå att jag har rätt.

Jag skriver detta i Schweiz.  Schweiz är ett myller av byar och städer med levande landskap och kossor. Jag påstår inte att Schweiz går att jämföra med Sverige om än vissa västlänningar brukar blanda ihop dem, men skillnaden bli uppenbar.

Jag vet inte om kommunsammanslagningar är att föredra, men att fortsätta som det är nu är i alla fall inte hållbart.

Tänk flöden, arbetsmarknadsområden, pendlingsmöjligheter och där har vi svaren.

Var kan man bo med tillgång till arbete som går att kombinera på samma dag över tid. Bo o arbeta på samma dygn med viss tid i bil, buss eller tåg. Där är svaren.

Att Övik o Umeå utvecklar samarbeten grundar sig på samma sätt som Skellefteå o Piteå, Nya frodiga bekantskaper över länsgränserna. Bo o arbeta.

Men hur bli det med inlandet, där det är för långa avstånd inom nuvarande län?