Är Västerbotten lönt som län?

Kan inte låta bli att öppet reflektera över Västerbotten i en ny regionindelning, om än en del av er tycker jag borde och sluta bry mig.

Herreligen, det finns väl annat att bry sig i…. men jag säger det igen: Jag är Västerbottning i själ och hjärta.

Västerbotten präglas av fler små och krympande kommuner än något annat län, åtminstone koncentrerat till det vi kallar inlandet. Lycksele är centralort, men är med i den krympande skaran.

Skillnaden mellan kust och inland är likt gröda o torka. Grödan gror och torkan härdar.

Umeå är som en oas i ett övrigt stagnerande eller sinande landskap och alla vi tänkande länsbor är medvetna om detta.

Det är inget lidande för oss som bor inlandet, vi har valt att bo kvar för att vi trivs. Vi härdas av gradvis sinande källor av offentliga resurser. Skatteintäkterna räcker knappt till det som är basalt ,och det basala blir till det vi har råd med.

Kommunerna måste först och främst säkra de lagstadgade kraven från staten som för länge sen har övergivit med sin brist på regionalpolitik.

Ska stora kommuner stötta de mindre i vårt Västerbotten?

Stora kommuner som Umeå och Skellefteå tenderar att vilja tävla och mäta sig med likasinnade, det är lika bra att vi inser det.

De små blir beroende av varandra i ett osunt beroende eftersom alla har tinande resurser. Kommunerna har ett eget ansvar för den lokala tillväxten och det är tufft att stötta andra när man har fullt upp att hålla sig på ytan. Frågan är vem kan vara livbojen för vem?

Västerbottens inlandskommuner präglas av en kombination med sjunkande andel befolkning i producerande ålder och långa avstånd och har en tuff framtid i nuvarande länsindelning. Det är med sorg i Västerbottenshjärtat jag konstaterar det utan att påstå att jag har rätt.

Jag skriver detta i Schweiz.  Schweiz är ett myller av byar och städer med levande landskap och kossor. Jag påstår inte att Schweiz går att jämföra med Sverige om än vissa västlänningar brukar blanda ihop dem, men skillnaden bli uppenbar.

Jag vet inte om kommunsammanslagningar är att föredra, men att fortsätta som det är nu är i alla fall inte hållbart.

Tänk flöden, arbetsmarknadsområden, pendlingsmöjligheter och där har vi svaren.

Var kan man bo med tillgång till arbete som går att kombinera på samma dag över tid. Bo o arbeta på samma dygn med viss tid i bil, buss eller tåg. Där är svaren.

Att Övik o Umeå utvecklar samarbeten grundar sig på samma sätt som Skellefteå o Piteå, Nya frodiga bekantskaper över länsgränserna. Bo o arbeta.

Men hur bli det med inlandet, där det är för långa avstånd inom nuvarande län?