I helgen har vi kunnat skotta in oss till potatiskällaren under det nerbrunna huset och det ser ut som om den går att reparera. Det var cirka 50 grader varmt när vi öppnade dörren och det har flutit rätt mycket vatten därinne så pototisen är ingen kvalitet på men när man ser bilden från branden är det otroligt att något kan bevaras för framtiden. På den innersta dörrkarmen är inristat 1795.

Äntligen har det kommit en dm snö ovanpå all smuts från branden. Det var flera hundra m radie runt oss som blivit nersmutsat av kringflygande kol och aska. Även brandhärden såg lugn ut efter snöfallet men bara några timmar senare flammade det upp igen. Tur att det finns gott om vatten i sjön för att släcka så oro för vattenbrist behöver man inte ha. Nu brinner det i nedersta åsarna och den sågspån som finns kvar där. Det känns relativt lugnt bara synd att det blir lite stickande röklukt inne i huset. Under huset finns vår potatiskällare som är byggd på 1700-talet och tyvärr verkar det som massor med vatten läckt ner på våra 400 kg potatis. Potatis går ju att köpa värre är det att bygga en välvd stenkällare. Med lite tur kanske den går att reparera. Finns det nån tur nu mån tro??

Efter gårdagens byaparty var det – 28 grader kallt. Det sved i skinnet för de sista gästerna trots att det var en rätt normal temperatur för ca 20 år sedan under januari månad här uppe i inlandet. Förhoppningsvis blir våra sjöars isar betydligt tjockare vilket underlättar för alla som kör pistmaskiner och trampar skoterspår.

Nu har det brunnit i grannhuset i 6 dagar och verkar fortsätta även i morgon. Vi var ju glada i förrgår när brannmännen vattnat minst 10kbm vatten och luften gick att andas lätt på kvällen. Då tänkte vi att nu är det över. Därför kändes det som en riktig duns i skallen när vi vaknar på lördagmorgonen och röken satt som en kork runt kåken. Högtrycket var effektivt på att hålla röken så lågt som möjligt och sen på eftermiddan slog stora lågor upp igen så nu känns det som det här kommer vi att få leva med. Tänk om det gick att sätta in en värmeväxlare och ta vara på energin som alstras ….men då skulle nog elden upphöra direkt. Man kan väl inte göra affärer av en tragedi? Eller kanske….
På kvällen var vi några som ordnade en trevlig pubkväll i bygdegården i akt och mening att hemvändare och bybor som vill skall ha möjlighet att träffas under enklare former. Förutom att det är kul att träffa positiva krafter kommer det ofta fram ideér som vi kan jobba med framöver i vår byautveckling!

Jomen visst Lena, som gav en kommentar, är det inte kul med en stor brand alldeles i närheten. I natt ökade branden igen och röken sökte sig runt huset och kom naturligtvis in mellan timmerstockarna. I morse kände jag att nu får det vara nog och vi ringde upp räddningschefen för att få ett tips hur vi får stopp på eländet. Han skickade hit två man, som med 2 lastbilstankar med vatten, gjorde en bra insats med eftersläckning och nu känns det riktigt skapligt. Vi kan nog öppna fönster och dörrar i morgon och försöka vädra ut det värsta. Kanske vi får lite tid i helgen att åka hundspann med barnbarnen som tanken var innan olyckan hände.

Nu har det gått ett och ett halvt dygn sedan grannhuset började brinna och fortfarande brinner det i trossbotten. Skönt nog är det ingen vind att räkna med i dag så det känns inte lika farligt men röklukten inomhus gör att det är svårt att slappna av helt utan vi försöker hålla ögonen på brasan med jämna mellanrum. I vertikalt läge vänjer man sig snabbt vid röklukten men i horisontellt känns det betydligt tyngre. Möjligt att det är helt inbillning men så känns det. Vi har idag försökt städa ihop alla takplåtar och annat skrot som rullat runt tomten men det är mycket svart sot överallt att en snöskur skulle vara hjärtligt välkommen.