Nej, nej, nej – kapitulera inte inför knarket i Umeå!

Vid kommunfullmäktigesammanträdet i januari varnade jag för att landstinget snart skulle komma med propåer om att få inleda utdelning av fria sprutor till narkomaner i Umeå. Tyvärr verkar jag ha blivit sannspådd snabbare än väntat.

I lördagens VK kan vi läsa om att hälso- och sjukvårdsnämnden väntas ta beslut om detta på onsdag .

Detta är ett mycket olyckligt vägval! Från moderat sida är vi bekymrade över den drogliberala våg som sprider sig över västvärlden. Knarket vinner mark. Attityderna ändras.  Västerbottens läns landsting har numera ställt sig positiva till införandet av sprututbytesprogram. Man var dock inte eniga politiskt. Frågan om att dela ut fria sprutor till narkomaner, har avfärdats av Umeå kommunfullmäktige såväl 2007 som 2013. Både Moderaterna och Socialdemokraterna har haft en enad front i denna fråga.

Nu aktualiseras frågan på nytt. Vi moderater står fast vid vår gemensamma uppfattning. Vi ska hjälpa narkomaner att komma ur sitt missbruk – men vi ska inte hjälpa dem att fortsätta knarka genom att dela ut fria sprutor. 

Varje dag dör en person i Sverige till följd av sitt missbruk. Överdoser, olyckor, självmord och organskador är alla mycket tragiska och allt för vanligt förekommande följder av narkotikamissbruk. Men det offentliga – i detta fall landstinget – bör inte tillhandahålla verktyg för fortsatt missbruk och indirekt medverka till att de patienter som vi finns till för att vårda, istället avlider till följd av sitt missbruk. Landstinget måste ta ansvar för helheten inte bara se till en del av problemet.

Vi ska satsa på vård, förebyggande arbete. Vi ska hjälpa narkomaner att komma ur sitt missbruk – men vi ska inte hjälpa dem att fortsätta knarka genom att dela ut fria sprutor.  Vi ska satsa på förebyggande och uppsökande insatser, på information och testning, på rådgivning och på vaccination.

Malmö, Norge och Danmark är exempel som ofta förekommer som bra eller dåliga exempel i diskussioner om sprutbyte för injektionsnarkomaner. Alla har sprutbytesprogram, men med varierande grad av smittspridning. Malmö har en lägre andel hivsmittade än Stockholm, Norge en högre. Resultaten av de olika verksamheterna visar inte på något enhetligt utfall. Även Canada har negativa erfarenheter från Vancouver och Montreal där det har visat sig att deltagare i sprutbytesprogram smittades i högre grad än de som inte deltog (I Montreal 1995 hivsmittades 16 procent av dem som deltog i program jämfört med 5,8 procent av dem som inte deltog).

I den konsultrapport som överlämnades till landstinget i Stockholm för några år sedan föreslogs sprutbyte på prov som en av sju åtgärder för att minska smittspridningen av hiv och hepatiter bland injektionsmissbrukare i Stockholm. Men den rapporten visade också, precis som flera andra rapporter, att sprutbytesprogram långt ifrån säkert minskar spridningen av blodburna smittor.

Aktiva insatser för injektionsnarkomaner ska ske utan sprututbyte. Vi anser att Landstinget ska lägga kraften på förebyggande och vårdande insatser såsom information, testning och vaccinering, inte på att underlätta fortsatt missbruk. Landstingets roll är att vårda och hjälpa sjuka, inte att tillhandahålla redskap som allt för ofta leder till en för tidig död. Som beslutsfattare och medmänniska är det viktigt att ha dessa människoliv i åtanke. Det allra största problemet för narkotikamissbrukare är fortfarande narkotikan och dess konsekvenser, inte bristen på rena sprutor.

Här i Umeå har vi debatterat förslaget om fria sprutor till narkomaner i omgångar. I Danmark har man sedan många år delat ut fria sprutor till narkomaner. 2010 var man redo för nästa steg: gratis heroin. Då öppnades nämligen en klinik i Köpenhamn där heroinister ska kunna få två sprutor heroin gratis varje dag, på skattebetalarnas bekostnad. Gratis heroin ges sedan tidigare till missbrukare i en rad länder i Europa, så Danmark är inte unikt. Samma debatt pågår förövrigt i vårt eget land. Jag hoppas verkligen inte att Sverige väljer den här knarkliberala vägen. Att kapitulera för knarket är inte den väg Sverige ska ta.

Låt oss hålla fast vid den svenska modellen med en restriktiv narkotikapolitik, såväl i landet som helhet som i Umeå, där fokus ska vara på vård och inte på fria sprutor och gratis heroin.