Den här insändaren fick jag publicerad i gårdagens Folkbladet, apropå lördagens nyhet att MP vill återinföra friåret och minska arbetstiden, och jag kopplar det till den lokala debatten där S i Umeå vill införa sextimmars arbetsdag. De har glömt att välfärden bygger på att människor arbetar.
 

Välfärd och arbete hänger ihop!

I helgen fick vi höra att Miljöpartiet vill återinföra friåret och dessutom minska arbetstiden. Arbetsföra människor ska alltså få särskilt betalt för att vara lediga från jobbet under en längre period, samtidigt som övriga tydligen ska minska arbetstiden. Liknande tokigheter har vi hört i den lokala debatten i Umeå, men då är det socialdemokraterna som stått för dumheterna. MP, S och V passar på så vis bra ihop. De har missat en viktig sak: arbete och välfärd hör ihop!

Sedan valet 2010 styr Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Umeå. Parallellt har S gått åt vänster i den praktiska politiken. De propagerar t.ex. för införande av sex timmars arbetsdag. Det är högst oansvarigt, men det anknyter till den politik som kännetecknar både miljöpartiet och vänsterpartiet.

Moderaterna står för arbetslinjen. Arbete och välfärd hänger ihop, om nu Socialdemokraterna i Umeå har glömt denna koppling. Vi måste fokusera på att skapa förutsättningar för att fler jobb ska kunna växa fram, såväl nationellt som i Umeå. Fler jobb, märk väl. För mig och moderaterna är det viktigt att värna välfärden och trygga pensionerna. Detta kräver att fler arbetar. Detta kräver tillväxt, fler företag och även fler som jobbar inom den offentliga sektorn. Den demografiska utvecklingen tvingar fram att fler måste jobba för att Sverige ska kunna behålla dagens välfärd. Lösningen är inte att dela på de befintliga jobben.

S,V,MP-politiken med minskad arbetstid hotar inte bara den gemensamma välfärden utan kommer också leda till en rejäl standardsänkning för löntagarna. Hur mycket ska alla löner sänkas med för att finansiera kalaset? 30%? 25%? 20%?

Moderaterna och övriga allianspartier står för det ekonomiskt ansvarsfulla alternativet, som också är en garant för välfärden. Välfärd bygger på arbete. Socialdemokraterna tävlar tyvärr med Miljöpartiet och Vänsterpartiet om vem som kan lova mest, till alla, utan att behöva finansiera kalaset. S i Umeå vill att människor jobbar mindre. Moderaternas främsta mål är däremot full sysselsättning.

Anders Ågren, kommunalråd (M)
Umeå

Har skrivit i Folkbladet tillsammans med ordföranden i riksdagens socialförsäkringsutskott, Gunnar Axén (M), om konsekvenserna av socialdemokraternas idé att göra det dyrare att anställa unga människor. Ett förslag som vi starkt tar avstånd ifrån.

Artikeln bifogas nedan.

Ökade kostnader för att anställa unga leder inte till nya jobb!

Med Socialdemokraternas förslag om höjd arbetsgivaravgift för unga riskerar var tionde ung anställd att bli av med sitt jobb. Detta då förslaget innebär ökade lönekostnader med 210 miljoner kronor för företagen i Umeå kommun. En sådan politik är inte rättvis mot dem som söker jobb och försöker etablera sig på arbetsmarknaden.

I tider av ekonomisk oro måste länder i vår närhet höja skatterna och genomföra nedskärningar i välfärden. I Sverige ser situationen annorlunda ut då både tillväxt och sysselsättning utvecklas bättre än i övriga EU i stort. Alliansregeringen har nu fått igenom budgeten för 2013 som fortsätter stimulera svensk ekonomi på ett fördelaktigt sätt då förslagen fokuserar på att skapa fler jobb.

Blir det billigare att anställa får fler arbetsgivare chansen att utöka sin verksamhet och fler människor får möjlighet att delta i en arbetsgemenskap. Därför har regeringen halverat arbetsgivaravgifterna för att anställa någon under 26 år så att fler ungdomar ska kunna etablera sig på arbetsmarknaden.

En tredjedel av de ungdomar som finns ute på dagens arbetsmarknad arbetar i restaurangbranschen. Genom momssänkningen på restaurang- och cateringtjänster blir kostnaderna för dessa arbetsgivare lägre och de får möjlighet att anställa fler – vilket med största sannolikhet är unga personer.

Socialdemokraterna vill helt slå undan dessa jobbskapande förutsättningar och utsätter i stället arbetsgivarna för en kostnadschock genom kraftiga skattehöjningar på sammanlagt 30 miljarder som läggs på jobb och företagande.

I våras frågade vi socialdemokratiska företrädare i Umeå hur ökade kostnader för att anställa unga kan leda till fler jobb? Trots att detta inte besvarades föreslår S ännu en gång höjda arbetsgivaravgifter för unga. Genom restaurangmomshöjningen och arbetsgivaravgiftsdubbleringen hotas mellan 15 000-20 000 jobb i landet som helhet. Är S beredda att ta ansvar för en sådan politik?

Mot detta står regeringens riktade ungdomsjobbssatsningar på sammanlagt 8,1 miljarder kronor mellan 2013-2016. Utöver detta görs satsningar på olika former av utbildning och studiemotiverande insatser vilka har stort fokus på lärlings- och yrkesutbildningar. Allt för att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden så att fler människor ska kunna bidra i arbetslivet.

Gunnar Axén (M)
Riksdagsledamot
Ordförande i Socialförsäkringsutskottet

Anders Ågren (M)
Kommunalråd
Umeå kommun  

Det kommer ju med jämna mellanrum olika opinionsundersökningar. Nu senast var det en från Skop där man kollade förtroendet för Alliansregeringen kontra ett rödgrönt alternativ. Nästan två av tre personer tyckte att regeringen gör ett bra jobb. Samtidigt minskade förtroendet för ett rödgrönt alternativ, enligt Skop-mätningen.

Men varför envisas media med att fortsätta hävda att det överhuvudtaget finns ett rödgrönt alternativ? Lyssnar vi till de tre partierna själva: miljöpartiet, socialdemokraterna och vänsterpartiet, så finns det ingen rödgrön motsvarighet till Alliansen. Inget samlat politiskt rödgrönt alternativ. De har ingen gemensam politik (ja, möjligen inriktningen i att skatter ska höjas då..), och de vill inte regera tillsammans.

Men ändå så får vi se hur de olika instituten - och efterföljande mediabevakning - ställer upp dramaturgin och spelplanen som OM det fanns ett sådant alternativ. I de olika staplarna får man uppfattningen att det är ett rödgrönt lag mot Alliansen, och de rödgröna har ett försprång med si eller så många procent. Att gapet har ökat, eller att gapet har minskat.

Problemet är ju bara att det är en felaktig grundpremiss.

Det finns inget rödgrönt alternativ på riksplanet, så varför vill man fortsätta låtsas att det är på det sättet?

I dagens VK har jag fått följande replik till Holmlund publicerad:

Socialdemokrater lyder när V dikterar

Umeå är mitt uppe i en mycket positiv utveckling: mängden byggkranar vittnar om framtidstro och tillväxt. I de övergripande planerings- och tillväxtfrågorna råder det samsyn bland de stora partierna över blockgränsen, vilket är en styrka och framgångsfaktor. Moderater och socialdemokrater har ofta haft likartad syn på vikten av en tillväxtorienterad politik. Människor trivs i vår kommun, även om alltför många tvingas flytta söderut i brist på jobb och bostäder. Det finns uppenbart mycket kvar att göra för att fortsätta utveckla Umeå framåt. Därför blir det lite tragikomiskt att läsa Lennart Holmlunds svar till mig (VK 23/11).

Holmlund berör inte med en stavelse den skarpa vänstersväng som skett i kommunpolitiken under den pågående mandatperioden. Att Socialdemokraterna sitter i Vänsterpartiets knä, och på område efter område förflyttar sig från politikens mittlinje. Motarbetandet av valfrihet inom äldreomsorgen, snedvriden konkurrens gentemot det privata näringslivet, ställningstagande för 6-timmars arbetsdag för att bara nämna några saker. Jag förstår varför Holmlund duckar på den punkten. Enklare att tiga och låtsas som om det regnar.

Under rubriken ”S i Umeå har många goda ledare beredda att ta över” får vi i Holmlunds insändare läsa om den goda laganda som påstås finnas inom socialdemokratin i Umeå, och vilka duktiga partikamrater han har som står redo att ta över. Det står naturligtvis honom fritt att skryta över sitt ”lagbygge”.

Vi som inte ingår i S-laget kan dock konstatera att ledande S-politiker på sista tiden angriper varandra öppet via massmedia och skjuter prick. Självmål på självmål. Vem som har byggt ett starkt lag överlåter jag med varm hand till andra att bedöma. Och då har vi inte ens nämnt hur Vänstern och Socialdemokraterna – den styrande koalitionen i Umeå – från månad till månad kan spreta åt olika håll och angripa varandra öppet.

Umeå har de senaste 18 åren styrts av socialdemokraterna, men i valet om två år är det hög tid för förändring. Det är dags för förnyelse och ersätta den styrande vänsterkoalitionen med Alliansen. En Allians som kommer att återföra den praktiska politiken tillbaka till politikens mittfåra, som vi är övertygade om att umeåborna föredrar. En pragmatisk och framåtsyftande politik är bättre än vänsterideologisk dikeskörning. Vi kommer att ta ansvar och föra den gamla Umeåandan vidare.

Anders Ågren
Moderat kommunalråd
Umeå

I dagens VK skriver jag på insändarplats om socialdemokraternas långa maktinnehav i Umeå, deras tydliga vänstersväng under innevarande mandatperiod och det kommande lokala maktskiftet i valet 2014.

Bifogas nedan.

Dags för maktskifte och Alliansstyre i Umeå

Tillväxt, nya jobb och full sysselsättning står i centrum för moderaternas politik i Umeå. I valet 2014 så får umeborna chansen att vända blad i kommunen, rösta bort socialdemokraterna och vänsterpartiet och låta ”epoken Holmlund” ersättas av något nytt.

Umeå har de senaste 18 åren styrts av socialdemokraterna, men i valet om två år är det hög tid för förändring. Moderaterna utmanar socialdemokraterna på allvar och vår ambition är att denna gång vinna över väljare direkt från (S). Tillsammans med övriga partier i Alliansen jobbar vi för ett maktskifte. Historiskt så brukar Allianspartierna i vår kommun ”byta” väljare mellan varandra vid valen, medan (S) sitter kvar i orubbat bo. Så blev det också i valet 2010, där M gick fram på bl.a. centerns bekostnad. Den trenden ska vi bryta.

Umeå är utan tvekan en bra stad att leva i, men samtidigt är det mycket som kan bli bättre. Vi moderater vill att Umeå ska vara en kommun där företagande uppmuntras så att jobben kan bli fler. Ett Umeå där mindre barngrupper i förskolan och god äldreomsorg är viktigare än att satsa pengar på omfattande administration.

Till de umeåbor som tycker att Lennart Holmlund (S) varit ett stabilt och tryggt val, så ska jag ärligt konstatera att han genom åren bidragit med många positiva beslut för kommunens tillväxt. På många områden har vi också samarbetat på ett positivt sätt – utan käbbel och bråk för bråkandets egen skull. Som lugnande ord för den som möjligen står och väger mellan (M) och (S), så ligger våra partier nära varandra i just tillväxt- och infrastrukturfrågor. Det är viktigt att kunna vara pragmatisk och se till stadens bästa – det är en viktig egenskap för alla politiker som gör anspråk på att styra.

Men varje epok kommer till ett slut. Ett för långt maktinnehav riskerar att leda till stagnation och en nöjdhet med sakernas tillstånd. Det är helt uppenbart att detta har skett inom dagens styrande socialdemokrati. Tyvärr har (S) i Umeå politiskt gått flera steg åt vänster, och befinner sig inte längre i den politiska mittfåran. Tvärtom har de under sitt samregerande med Vänsterpartiet blivit mer hårdföra ideologiskt. De vill införa 6-timmars arbetsdag, de vill begränsa umeåbornas möjlighet till valfrihet, ser mer negativt på företagande m.m. Med en sådan vänstersväng hotas den gamla ”Umeandan”, och inte lär det bli bättre när Holmlund ersätts av någon annan i S-partiet. Holmlund har ändå varit en garant för att politiken inte spårat ur i vänsterdiket.

Välstånd och välfärd skapas genom arbete. Vi behöver arbeta mer i Sverige, inte mindre. Nu har sossarna i Umeå ställt sig på samma sida som Vänsterpartiet i den kampen - och kämpar för minskad arbetstid.

Valet i september 2014 står mellan de nya moderaterna och de gamla socialdemokraterna. Ett (S) som i Umeå mer och mer verkar utvecklas till ett rent vänsterparti. Det är dags att vända blad även i Umeå. Moderaterna och övriga Allianspartier står redo.

Anders Ågren
Moderat kommunalråd
Umeå

Efter Stefan Löfvens (S) smekmånad så har nu socialdemokraterna i flera mätningar börjat tappa i förtroende igen. Det brukar bli så när socialdemokraterna också tvingas konkretisera sin politik, och visa vad man vill med politiken.

Vi har nu fått fingervisningar om vad de olika oppositionspartierna vill, då alla presenterat sina budgetförslag i riksdagen.

Mot Alliansen står således oppositionspartierna som har gemensamt att de vill höja skatterna. Löfven vill t.o.m. höja skatterna mer än under Mona Sahlins och Håkan Juholts tid som partiledare. Så mycket var det med förnyelsen inom socialdemokraterna.

Sossarna säger att de ska avskaffa långtidsarbetslösheten för ungdomar och lägger 4,8 miljarder på sin ungdomssatsning samtidigt som de höjer skatterna på ungdomsjobben med 14,2 miljarder. Dessutom vill de höja restaurangmomsen vilket slår mot både utrikes föddas och ungas jobb. Det hänger liksom inte ihop.

Sen var det ju detta med övriga partier på vänsterkanten. S måste ju samarbeta med några också. Och då är det oklart vilka ytterligare skatte- och bidragshöjningar som S måste gå med på för att få stöd från MP och V. Summeras effekterna av S, V och MP:s olika förslag är bedömningen att mellan 50 000 och 100 000 jobb hotas på lång sikt.

Även valet 2014 kommer fokusera på jobbfrågan. Jag ser fram emot den valrörelsen!

....kvällens partiledardebatt. På SVT2 Agenda kl. 20.00. Nu har regeringen presenterat sin budgetproposition, och de fyra oppositionspartierna har lagt sina förslag.

Därmed är det upplagt för en klargörande debatt. Socialdemokraterna vill bl.a. göra kraftiga höjningar av socialavgifterna för att anställa unga och även höja restaurangmomsen. Detta skulle hårdast drabba dem med svag förankring på arbetsmarknaden, framförallt utrikes födda och ungdomar. 

(S)-förslagen innebär - jämfört med regeringens förslag - höjda skatter och avgifter med närmare 30 miljarder kronor, t.ex:
- höjda socialavgifter för unga med 14,2 miljarder kronor
- höjd restaurangmoms med 5,4 miljarder kronor
- höjd bolagskatt med 7,6 miljarder kronor
- minskat jobbskatteavdrag med 1,3 miljarder kronor

Partiledarens Löfvens förslag till skattehöjningar är högre än både Mona Sahlins och Håkan Juholts tidigare skatteförslag. Samtidigt vet vi alla att socialdemokraterna kommer att vara beroende av Vänsterpartiet och Miljöpartiet - vilka av deras förslag till skattehöjningar kommer att få genomslag i ett ev rödgrönt alternativ? 

Så bänka er i TV-soffan ikväll. Och ja, för alla er som har tänkt se premiären av Solsidan som börjar samtidigt, så kan man faktiskt växla mellan kanalerna :)

Trevlig söndag!

Idag är det en synnerligen efterlängtad dag i Umeås historia.

Efter ett arbete som pågått sedan 1980-talet, med många bakslag, överklagningar och turer så ska vi äntligen få vara med om delinvigning av ringleden: den norra och östra länken av ringleden runt staden står färdig att tas i bruk.

Bl.a. så får E4:n får en ny sträckning öster om stadens centrum och den genomfartstrafiken dras därmed utanför centrum. 75 procent av ringleden är nu färdig. Sedan återstår den västra länken som fortfarande ligger några år framåt i tiden, vad gäller färdigställandet.

Alliansregeringen beslutade 2008 om en omfattande infrastruktursatsning, den s.k. närtidssatsningen och Umeåprojektet fanns med som ett av dessa objekt. Umeåprojektet är en investering på totalt cirka 1,89 miljarder kronor (prisnivå juni 2008) och projektet medfinansieras delvis av Umeå kommun. Till de politiska debattörer som hävdar att regeringen inte bryr sig om Norrland, kan vi idag peka på ett av många konkreta exempel på att Alliansregeringen gör skillnad även för oss.

Utan Alliansregeringens satsning hade vi inte kunnat inviga den norra och östra länken idag.

För Umeå betyder detta mycket. Det kommer bidra till bättre luftkvalitet i centrum, och är samtidigt en förutsättning för stadens framtida tillväxt och utveckling. De enda politiska företrädare som grämer sig över denna fantastiska dag torde vara Umeås vänsterpartister och miljöpartister, men de är i sammanhanget få. Övriga umeåbor inser betydelsen av att de stora genomfartsvägarna dras utanför centrum.

En härlig dag - på återhörande!

Cyklade vid 07-tiden genom ett kylslaget men soligt och vackert Umeå imorse, på väg till stadshuset. Det var en riktigt bra start på veckan.

Nu är det ca två år kvar tills valet, och när jag kollade nyheterna på nätet skrek en av kvällstidningarna ut om "Reinfeldts krissiffror" och att Alliansen tappade mest i senaste undersökningen. Vid närmare anblick var det oförändrade siffror för moderaterna, och Alliansen tappade sammantaget 0,3% medan de rödgröna gick fram med 0,1%. Så mycket var det som döljde sig under de rubrikerna :) Men som sagt - det är två år kvar till valet och mycket kan hända. Själv är jag övertygad om att Alliansen kommer att sopa banan med socialdemokraterna och övriga. Förstår förövrigt inte varför media fortsätter att prata om de "rödgröna" då de själva inte längre vill förknippas med ett sådant samarbete.

En av de tråkiga nyheterna i morse var att klottret i Umeå tydligen var mer omfattande detta år än tidigare år. Det är många miljoner som går till spillo för att städa undan efter dessa brottsliga aktiviteter. De pengarna hade kunnat användas till bättre saker. Sen undrar man om alla klottrare är medvetna om konsekvenserna om de åker fast. Upp till två års fängelse läste jag i tidningen att straffet kan bli. Förutom kostsamma böter.

Avslutningsvis ser jag att centerpartiet i länet kräver en ursäkt av Lennart Holmlund, efter hans jämförelse mellan Sydafrika och centerpolitik. De anser inte att det räcker med att socialdemokraterna i Umeå ber om ursäkt. Det är en fullt rimlig önskan från centerns sida.

I dagens VK ber arbetarekommunens ordförande Christer Lindvall (S) om ursäkt för Holmlunds angrepp på Centern, där denne angrep centerns politik och jämförde den med det system i Sydafrika där de vita förtryckte de svarta. Det finns nog inte någon som kan försvara ett sådant påhopp.

Det är mycket välkommet att socialdemokraterna i Umeå därmed medger att det var ett övertramp, och att partiet ber Centern om ursäkt.

Det ger hopp inför framtiden, om vilket debattklimat vi ska ha i Umeå mellan partier och politiska företrädare. Gärna en tuff debatt om sakfrågor, men låt oss slippa svartmålning och spridandet av uppenbara felaktigheter.

Med anledning av gårdagens artikel i VK om det starka genomslaget för Vänsterpartiet i Umeå efter valet har jag fått in nedanstående insändare i dagens tidning.

Beklaglig vänstersväng i Umeå
 

VK har i en artikel (6/8) gått igenom några av partiernas valmanifest i Umeå, och kommit till slutsatsen att Vänsterpartiet fått starkt genomslag i Umeå efter valet 2010. Ja allt annat vore ju förvånande, med tanke på att socialdemokraterna och Vänsterpartiet numera styr tillsammans. Det är en mycket beklaglig utveckling, framförallt gällande synen på betydelsen av privat företagsamhet och attityden till företagande i vår kommun. Jag har varnat för detta upprepade gånger.

Föraktet för företagande slår igenom med vänstern vid rodret, och vi såg vad som hände förra året vid antagandet av budget 2012 för Umeå kommun. Då lyckades de i ett slag radera ut alla skrivningar om konkurrensutsättning. Vi kan se hur den styrande majoriteten systematiskt i budgetdokumenten har rensat ut alla skrivningar till styrelser och nämnder beträffande direktiven med alternativa driftsformer, entreprenader och konkurrensutsättning. Vi kan även se hur intraprenader – det som vi alla var överens om en gång i tiden – inte längre är välkomna i Umeå kommuns verksamheter. Även detta har strukits när (S) och (V) styr tillsammans. Deras linje är tydlig och ligger fast.

Men tyvärr är det ett konkret resultat av att Vänsterpartiet sitter vid makten i Umeå sedan valet 2010. På många andra politiska områden i Umeå har de glädjande nog inte fått något inflytande – exempelvis när det gäller de stora planeringsfrågorna. Där hålls de kort – och socialdemokraterna gör ansvarsfullt upp med Allianspartierna över blockgränsen - men när det gäller frågan om privata alternativ och konkurrensfrågor har de fått fritt spelrum.

Vänsterpartiets ideologi får genomslag, och socialdemokraterna följer med av bara farten. Det är inte på något sätt gynnsamt för företagsklimatet i Umeå.

Anders Ågren, Kommunalråd (M), Umeå

TV-tipset för ikväll är en efterlängtad partiledardebatt på SVT2 i Agenda. Debatten pågår mellan 20.00-22.00, med ett kort avbrott för Aktuellt vid 21.

Då kanske vi kan få lite klara besked om vad socialdemokraterna egenligen vill med sin ekonomiska politik. Det blir liksom inte lika lätt för socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven att undvika prata politik i en direktsänd tv-debatt. Äntligen :)

Så här skriver Alliansens partisekreterare på Aftonbladets debattsida idag inför kvällens TV-debatt:

Alliansen: I kväll möter vi en splittrad opposition utan nya idéer

Ikväll är det dags för mandatperiodens första partiledardebatt med alla åtta partiledare i SVT:s Agenda. Alliansen har lotsat vårt land genom den största globala ekonomiska krisen sedan 30-talet. Idag finns det inget samlat politiskt alternativ till alliansregeringen.

För två år sedan presenterade de rödgröna sitt politiska program inför valet 2010. Gensvaret från väljarkåren var obefintligt. Alliansen fick ökat väljarstöd i valet och de rödgröna gick bakåt. Nu finns inte det rödgröna alternativet längre.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har i sina respektive ekonomiska vårmotioner klart visat att man drar åt helt olika håll.

Socialdemokraterna presenterar mycket få egna politiska förslag. S har ändrat retorik med sin nya ledning, men står inte för något reellt politiskt nytänkande. Retoriken består till stor del av ordridåer där fördubblade arbetsgivaravgifter för unga kallas att vara "sparsam med skattebetalarnas pengar". Bland de förslag som finns märks kraftiga skattehöjningar på arbete som föreslås för att finansiera stora bidragshöjningar. Dessutom återanvänds förslag från den gamla S-politiken eller reformer som Alliansregeringen redan genomfört eller är på gång med.

Miljöpartiets höjda skatter skulle slå hårt mot både jobb och välfärd, inte minst på landsbygden. Med Miljöpartiets politik skulle det bli rejält mycket dyrare för vanligt folk att tanka bilen eller betala flygbiljetterna på semestern. Trots dessa skattehöjningar saknar Miljöpartiet realistisk finansiering av sina förslag. Det är glädjande att Miljöpartiet, till skillnad från de andra oppositionspartierna, nu ändrat sig och håller med om att Alliansens momssänkning på restaurang- och cateringtjänster är bra. Men oppositionen är inte enig om detta.

Vänsterpartiet lägger största kraften vid att höja skatter för företag och vanligt folk som arbetar. Sammanlagt innebär Vänsterpartiets förslag höjda skatter med över 76 miljarder kronor. De populära ROT- och RUT-avdragen ska enligt Vänsterpartiet slopas, trots att de skapar arbetstillfällen och gör tidigare svarta jobb vita. Vänsterpartiets ledning har gjort klart att de inte kommer att agera stödparti åt en socialdemokratisk regering och har dessutom ställt ultimativa krav för att ingå i en sådan.

Det finns dessutom ett annat orosmoln i oppositionspartiernas vårmotioner. Det handlar om att tumma på det finanspolitiska ramverk som lagt grunden för att Sverige kunnat klara sig så bra genom global finanskris och kunnat undvika skuldkris. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill inrätta nya mål och Vänsterpartiet vill slopa överskottsmålet och öppna för högre inflation. Detta är inte vad ekonomin och jobben i Sverige behöver i en turbulent tid.

Sverige har klarat sig väl genom den djupa ekonomiska krisen. Men vi i Alliansen är inte nöjda. Vi vill minska utanförskapet och arbetslösheten. Trösklarna in på arbetsmarknaden ska sänkas, inte höjas. Därför motsätter vi oss kraven på att höja skatten för att anställa unga, höja restaurangmomsen och slopa eller försämra RUT- och ROT-avdragen. Vi vill göra ytterligare ansträngningar för att minska utsläppen av växthusgaser och fortsätta att stärka välfärden och ta socialt ansvar.

Det går att bedriva en aktiv reformpolitik utan att äventyra statsfinanserna. Detta kommer att vara tydligt i kvällens debatt när en enig Allians står mot en splittrad opposition.

Kent Persson
Nina Larsson
Michael Arthursson
Acko Ankarberg Johansson

I bland får vi bloggare och politiker från Allianssidan kritik för att vi bara lyfter fram opinionsmätningar där det går bra för oss. I sak stämmer det inte, men jag har heller inga problem med att uppmärksamma och kommentera mätningar som går åt det negativa hållet.

Det går upp och ned i opinionen.

Jag engagerade mig politiskt år 1987, och är väl medveten om att det kommer tider då allt pekar uppåt - det kommer också tider då det går nedåt. Det är inget konstigt eller märkligt i det. Sen är det självfallet alltid trevligare när det går riktigt bra för det egna partiet i mätningarna, därom råder ingen tvekan.

Socialdemokraterna rycker nu fram rejält efter att ha varit nere på historiskt låga nivåer. De har ökat nämare 12 procent i opinionen på två månader. Moderaterna tappar när många går tillbaka till (S) efter partiledarbytet. Samtidigt har Vänsterpartiet tappat nästan halva sitt opinionsstöd under samma tid, då (S) tar tillbaka väljare även där.

En intressant faktor är dock att socialdemokraterna kan tappa respektive öka tolv procent, utan att ha ändrat något i det egna politiken. Genom att ligga lågt kan pendeln fås att slå så tungt åt det ena hållet. Dessa förändringar visar att väljarkåren är betydligt mer lättrörlig än förr.

Vi kommer garanterat att se många svängningar i opinionen fram till valdagen i september 2014. Men det är alltså 2,5 år bort i tiden, och det är just på valdagen avgörandet står.

Ha en fortsatt trevlig fredag!

Det känns som att valrörelsen 2014 trots allt kan bli en repris av de senaste: Nya moderaterna mot de gamla socialdemokraterna. Arbetslinje eller inte i svensk politik. Trots partiledarbytet är det samma politik som socialdemokraterna driver nu jämfört med tidigare.

Därmot går de bra i opinionsmätningarna, vilket jag konstaterade i ett tidigare blogginlägg. Strategin är uppenbarligen att vara tyst om den egna politiken och inte göra några utspel. Funkar ju så länge de inte avkrävs några svar.

Från moderat sida är vi tydliga.  Vi vill ha fler jobb. Fler människor i arbete minskar klyftorna i samhället och säkrar en uthållig finansiering av välfärden. Sossarna säger nu att även de ser jobben som den viktigaste frågan - problemet är bara att de förslag de framför motverkar tillkomsten av nya jobb. De vill öka kostnaderna för att anställa unga etc etc.

Sedan 2006 har:
- Sysselsättningen ökat med 200 000 personer.
- Sysselsättningsgraden ökat i alla tre ålderskategorierna 15-24 år,
25-64 år och 65-74 år.
- Arbetslösheten utvecklats bättre än EU-snittet.
- Utanförskapet har minskat med över 150 000 personer

I en mycket orolig tid, när länder i vår omgivning havererar ekonomiskt och tvingas till tuffa skattehöjningar alternativt dramatiska nedskärningar i välfärden, så står Sverige stabilt.

Sverige är på rätt väg. Kan vara värt att lägga på minnet när socialdemokraterna försöker påstå motsatsen.

Nej, jag kommer inte att ha synpunkter på vilken person som borde efterträda Lennart Holmlund som socialdemokraternas främste representant i Umeå kommun.

I media, och ute på stan, spekuleras det hejvilt om vem som ska ta över hos socialdemokraterna i Umeå efter Lennart Holmlund (S). I torsdags var det ett inslag på Västerbottensnytt om det. Även i VF var det en artikel den gångna veckan. Jag har fått många frågor om hur jag ser på det, och vilka konsekvenser det får för umepolitiken beroende på vem som socialdemokraterna väljer. Frågorna har även kommit från journalister nu på slutet.

Mitt svar är enkelt - jag tänker inte ha några synpunkter på vilken kandidat de borde välja. Att välja S-företrädare är en fråga för det socialdemokratiska partiet och deras lokalföreningar. Så några åsikter om vem deras parti borde välja kommer jag inte att leverera.

Däremot kommer det naturligtvis ha betydelse, inte bara för S-partiet, om vilken person det i slutändan blir. Valet av person kommer att få betydelse för möjligheterna till att fortsätta med "Umeandan" i lokalpolitiken, oavsett vilket block som vinner valet 2014. Trots olika politiska åskådning har jag och Holmlund kommit bra överens i en rad övergripande planeringsfrågor. Det har varit en styrka för kommunen. Pragmatism och förmåga att se till helheten är viktigt. Det kommer att påverka det politiska klimatet i Umeå om (S) svänger ytterligare åt vänster, vilket vi har sett tecken på nu den sista tiden.

Men mina synpunkter på de enskilda kandidaterna kommer jag att hålla för mig själv.

Avslutningsvis vore det emellertid klädsamt att massmedia var tydliga med att det är frågan om vem som ska efterträda LH i hans roll som främste representant för (S).

Sedan är det umeborna som i valet 2014 avgör vilket eller vilka partier som ska styra Umeå.

Med ca 2,5 år kvar till valet 2014 så har socialdemokraterna återhämtat en stor del av det opinionsmässiga raset under Juhols sista tid som partiledare. Att (S) skulle återhämta sig från den historiskt låga nivån var ju inte oväntat, tvärtom.

Så nu är det match igen. Nye partiledaren Stefan Löfven har under en tid nu format sitt lag, och är redo att ta fighten. Gott så.

Nu blir det intressant att också se hur socialdemokraterna formulerar sin politik. Därmed kan vi också tydligare se var skiljelinjerna går. Hittills har vi fått reda på att de numera accepterar alla skattesänkningar som genomförts tack vare jobbskatteavdraget. Det är ETT intressant besked.

(S) har återhämtat sig. Moderaterna är fortfarande största parti i opinionen.

Nu kör vi! :)

Vänsterpartiet i Umeå vill stänga Storgatan för genomfartstrafik med bil. Så fruktansvärt korkat.

Sitter Vänsterpartiet med i kommunledningen eller ej??

Den frågan måste man ställa sig. Deras förslag (som tydligen socialdemokraterna inte kände till före V gick till massmedia) går tvärsemot den trafikplanering vi nyligen varit överens om när vi antog översiktsplanen hösten 2011.

Vänsterpartiet påstår att vill stänga Storgatan för genomfartstrafik  för att få bättre luft i centrum. Istället vill man tydligen ha mötesplatser, uteserveringar och annat som inte är kopplat till biltrafik i kvarteren som berörs. Det kan ju för en oinsatt låta ganska trevligt.

Men det är uppenbara brister i förslaget. För det första blir det inte bättre luft i centrum! De 8000 fordonen som kör på sträckan varje dag i öst-västlig riktning tvingas nu istället antingen köra ner på Strandgatan, via Västra Norrlandsgatan eller Järnvägsallén. Det blir inte färre bilar, men istället ska de tvingas ut på andra närliggande gator. Trafiken ökar där i motsvarande omfattning. Resultat: trafikkaos och ännu längre bilköer.

För det andra är det ett dråpslag mot handeln i centrum. Handlarna i centrum stödjer inte förslaget, vilket framgår av dagens VK. Vill vi ha en levande stadskärna eller ej? Storgatan byggdes om år 2002 med positivt resultat.. Det var samfinansiering mellan de privata fastighetsägarna och kommunen, varvid handeln fick ett uppsving i området och gatumiljö blev mer gästvänlig. Att nu förbjuda trafiken är ju en "kniv i ryggen" på de privata fastighetsägarna.

Vem är det som styr i Umeå egentligen? S och V har ju sedan valet 2010 gått samman i koalition, men man tar sig för pannan när V flummar ut i såna här förslag.

Här har vi alltså V-ordföranden i Tekniska nämnden, och V-ledamoten i Näringslivs- och Planeringsutskottet - alltså delar av högsta kommunledningen - som går tvärsemot de principer och den trafikplanering som gäller för centrala stan. Utan att prata med koaltionspartnern socialdemokraterna.

I både VK och VF är Holmlund intervjuad, och han frågar sig hur man ska kunna styra med Vänsterpartiet? Ja, svaret är väl enkelt. Det går inte att styra med V, utan att göra avkall på logik och förnuft.

Tyvärr har (S) valt att ta Vänstern i båten i Umeå, och då går det som det går..... För Vänsterpartiet  är inte att parti som går att lita på. deras inflytande är skadligt för Umeås utveckling. 

Jag hoppas verkligen inte att socialdemokraterna följer efter V även i denna fråga. Nyss var det införande av sex timmars arbetsdag som också blev ett S-krav. Vad blir nästa? Krossa handeln i centrum?

Bra att Holmlund tar avstånd från V-förslaget. Men hur blir det när Lindvall, Rönngren och övriga ledande S-företrädare i Umeå fått säga sitt? Blir det helt om då även i denna fråga?

Holmund frågar sig om det går att lita på Vänsterpartiet. Svaret är ju nej, men det visste vi ju redan. Hur länge ska denna cirkus fortsätta?

Idag tänkte jag lägga ut en kort blogg om Vänsterpartiet, och deras världsfrånvända politik med att driva 6-timmars arbetsdag. När Sverige måste arbeta MER, är Vänsterns lösning att arbeta mindre.

Men vad nås jag av för nyheter på morgonen?

Nu har ju nämligen Socialdemokraterna i Umeå - på deras representantskap - tagit ställning för sex timmars arbetsdag (!). Jag trodde först att det var ett skämt, men sen har jag fått bekräftat på nätet av bl.a. TV4.

Ja, herregud. Det här var en rejäl vänstersväng för socialdemokraterna i Umeå. Ett tydligt nej till arbetslinjen - istället är lösningen att människor i vårt land ska jobba mindre!

Hur ska de finansiera detta? Ska lönen sänkas för alla som har ett jobb idag? Med hur mycket ska lönen sänkas för dem som arbetar.

Tyvärr ser vi nu hur socialdemokraterna drivs mer och mer åt vänster, i alla fall här i Umeå. Det kommer inte att gynna samarbetsklimatet över blockgränsen i Umeå. Många undrar också hur det blir när Lennart Holmlund slutar inför/i samband med nästa val. Många har ju sett honom som en garant för ett samarbete med Allianspartierna i viktiga tillväxt- och infrastrukturfrågor.  Blir (S) i Umeå ett rent vänsterparti?

Välstånd och välfärd skapas genom arbete. Vi behöver arbeta mer i Sverige, inte mindre. Nu har sossarna i Umeå ställt sig på samma sida som Vänsterpartiet i den kampen - och driver kamp för minskad arbetstid.

Det finns bara ett riktigt arbetarparti numera - nya moderaterna.

I dagens VK har jag följande replik till Olof Kleberg införd på debattsidan:

Umeå ska kännetecknas av en fri och öppen debatt!

Olof Kleberg skriver i VK (24/8) om synen med på yttrandefrihet och meddelarfrihet i Umeå kommun. Han ställer i sammanhanget en fråga till mig som moderat kommunalråd, om vad jag anser om Holmlunds (S) syn på bl.a. meddelarfriheten.

För mig är det självklart att Umeå ska präglas av öppenhet och en fri debatt. Åsikter ska kunna brytas mot varandra – idéer, åsikter och ideologier ska ventileras öppet innan det sedan är dags för beslut. Yttrandefrihet, tryckfrihet och meddelarfrihet är för mig självklarheter. Ingen ska behöva oroa sig för att jag efterforskar om han eller hon har läckt något till pressen. Det skulle aldrig falla mig in.

Men om jag får veta en sak i förtroende, oavsett om det gäller politik eller något annat, så behåller jag det för mig själv. Det är för mig också en självklarhet och en hederssak. Detta är inte särskilt kopplat till politik, utan en mer allmänmänsklig hållning och vi möter det i alla livets skeenden och sammanhang. Hur är du som människa?

Min förhoppning är att Umeå i ännu högre grad än idag ska präglas av en fri och öppen debatt. Där alla ska känna sig välkomna i den offentliga debatten utan oro för repressalier eller annat. Vi har tyvärr genom årens lopp sett exempel på motsatsen. Från moderaternas sida råder ingen som helst tvekan om hur vi ser på yttrandefrihet och meddelarfrihet.

Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå

Röd oreda verkar det vara.

Ja, nu syftar jag faktiskt inte i första hand på Holmlunds kritik mot Kulturhuvudstadsarbetet. Han menar ju nu på sin blogg att Västerbottensnytt ljuger genom nyheten att kan skulle ha kritiserat partikollegan Marielouice Rönnmark. Ser fram emot att se hela det bandade inslaget, så får vi se om det är Holmlund eller Västerbottensnytt som har rätt. Har själv råkat ut för liknande saker tidigare genom åren, så vi får väl se helt enkelt. Men om Västerbottensnytt skulle ha rätt är det ju å andra sidan anmärkningsvärt.

Nej, det jag syftar på med röd oreda var gårdagens fullmäktige, där det återigen blev konflikt mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet. De styrande partierna alltså. I diskussionen om vad som ska hända med stadsbibliotekets nuvarande lokaler, efter det att bibliotekets har flyttats, så hade man plötsligt helt olika uppfattning om vad som står i deras överenskommelse.

Lasse Jacobsson (V) hänvisade till en överenskommelse, som han menade skulle innebära att kommunen även fortsättningsvis ska ha "icke-kommersiell verksamhet" i biblioteksfastigheten, medan socialdemokraterna och för all del även vi övriga partier konstaterade att någon sådan diskussion ännu inte hade påbörjats. Men Holmlund förnekade att det fanns en sådan uppgörelse med (V), och vänstern fick sedan göra lite reträtt.

Men det blir ju extra intressant att (V) hänvisar till exakt den överenskommelse, som samtidigt säger att biblioteket ska inrymmas i det nya kulturhuset. Varför röstade då Vänsterpartiet i kulturnämnden nej till en flytt av stadsbiblioteket? Och varför hade Vänsterpartiet plötsligt invändningar förra veckan i näringslivs- och planeringsutskottet mot förslaget tillplan för kvarteret Heimdal? Om nu vänstern tycker det är viktigt med fattade överenskommelser, d.v.s.

Vänsterpartiet och socialdemokraterna - de två styrande partierna - tutar och kör åt olika håll. Det är inte bra för Umeå. Röd ordea, som sagt.

Nyheten att Håkan Juholt föreslås bli ny partiledare för socialdemokraterna väcker reaktioner av olika slag. Personligen känner jag inte till Juholt särskilt väl, utan har bara sett honom på tv vid något tillfälle. 

Själv är jag mest bekymrad över att socialdemokraterna nu verkar ta en tydlig vänstersväng. För vilka är det som jublar över förslaget? Vänsterpartiets ledare Lars Ohly och S-företrädare från vänsterfalangen. Samtidigt blir det härmed ännu lättare för Alliansen att vinna valet 2014, då skillnaden i syn på arbetslinjen och bidragslinjen blir tydligare. Så det är ju förvisso på ett sätt positivt.

I Umeå verkar det inom (S) råda delade meningar. Åsa Ögren applåderar på sin blogg förslaget, medan Holmlund tycker motsatsen. Lennart Holmlund hotade tydligen i radio med att gå ur partiet om Juholt blir partiledare, men det var innan valberedningen hade offentliggjort sitt förslag. Nu hotar han istället med att han inte ska åka på kongressen om det inte dyker upp fler kandidater.

Jag är onekligen skeptisk till att Holmlund skulle gå ur socialdemokraterna, bara för att hans egen kandidat inte blev föreslagen (vem nu det är - för det vill han tydligen inte svara på). Samtidigt så blir man lite fundersam över hur det står till hos S-partiet.

Holmlund jämför alltså nomineringsprocessen i sitt parti  med "att det är värre än Sovjetstaten".

OK. Om vi för några korta sekunder ska ta Holmlunds beskrivning på allvar skulle man ju vilja veta lite mer om vad som händer. I Sovjet blev väl eventuella motkandidater avrättade med nackskott eller skickade till koncentrationsläger. Riktigt så är det väl ändå inte hos (S)? Men nej, jag tror inte vi ska ta Holmlunds ord på allvar.

Sammanfattningsvis. Socialdemokraterna gör en vänstersväng, och därmed blir de politiska skiljelinjerna tydligare. De kommande åren blir klart intressanta!

Replik publicerad i Västerbttens Folkblad i dag:

Idag har vi fullmäktige, och en rad intressanta punkter skall behandlas.

En av de mer uppseendeväckande händelserna är dock att Vänsterns nyblivna kommunalråd Tamara Spiric - som alltså själv sitter och styr tillsammans med socialdemokraterna - angriper sin koalitionspartner genom att ställa en interpellation om programuppdelningen på gymnasiet i Umeå.

Skriva interpellation??? Hmm. Vänstern sitter ju och styr tilsammans med sossarna men nu går de ut i öppen konflikt i fullmäktige. Det normala hade ju varit att de diskuterar det inom den styrande koalitionen, istället för att bråka i fullmäktige om det.

Det gick några månader alltså, men redan i februari 2011 får vi nu se en öppen konflikt mellan vänstern och socialdemokraterna.

Vad blir nästa område där (V) och (S) inte kan hålla sams i styrande ställning?

Replik till Lennart Holmlund om antalet barn som lever under fattiga förhållanden, införd i dagens VF. Han gnäller på regeringen men bortser från det faktum att han och de styrande socialdemokraterna själva har beslutat att ta ut mer i skatt i Umeå än övriga kommuner i landet. Då blir det mindre pengar i plånboken för umeborna.

Tung skattebörda på låginkomsttagarna i Umeå

Lennart Holmlund (S) uppmärksammar i en debattartikel i VF (7/2) situationen med barnfattigdom. Tyvärr är det alltför många barn i Sverige som växer upp under fattiga förhållanden, oavsett om det mäts i relation till andra eller i absoluta tal. Men sin vana trogen så beskyller Holmlund regeringen för detta.

Rädda Barnen redovisade nyligen sin undersökning om barn som lever under fattigdomsgränsen. Tyvärr har antalet av dessa barn ökat (statistiken baseras på siffror från 2008). Men hur kan vi politiskt förbättra situationen för de föräldrar som har det dåligt ekonomiskt ställt?
 
Alliansen har som fokus att öka antalet människor i arbete, minska utanförskapet och minska på skatterna för låg- och medelinkomsttagare. Detta har stor betydelse för den som lever på marginalen, och för dem som idag står utanför arbetsmarknaden. Till att börja med måste politiken på nationell och lokal nivå syfta till att få människor i arbete. Fattigdom bland barn beror på utanförskap. Det enskilt viktigaste är att människor ska gå från utanförskap till arbete. Så minskar vi bäst barnfattigdomen. Detta måste vara huvudfokus, och här har tyvärr inte de rödgröna bidragit med något positivt.

Men vad gör Holmlund själv? I Umeå har socialdemokraterna lagt en så tung skattebörda på hushållen, att det i sig minskar de ekonomiska marginalerna för umeborna. Genom att jobbskatteavdraget finns och genom att sänka kommunalskatten i Umeå så blir det ekonomiska utrymmet i plånboken betydligt större. Genom att sänka Umeås höga kommunalskatt och fortsätta med ytterligare steg i jobbskatteavdraget på nationell nivå kan även familjer med låg inkomst få möjlighet att unna sig det som andra familjer har råd med.

Problemet är ju att socialdemokraterna är ett hinder för detta. När Holmlund försvarar Umeås höga kommunalskatt binder han ris åt sin egen rygg i debatten om barnfattigdomen. När (S) tvingar umeborna att betala en så stor del av sin inkomst i skatt så är ju detta ett av skälen till att många umebor lever under pressade ekonomiska villkor.
 
Anders Ågren
Kommunalråd (M)
Umeå

Massmedia rapporterar idag om ännu en opinionsmätning, SKOP, där trenden håller i sig:  moderaterna fortsätter öka (till 35%) medan socialdemokraterna fortsätter falla (under 25%).

Det vi ser är ett nytt politiskt landskap, där socialdemokraternas historiska dominans definitivt är bruten. Förvisso lär det stabilisera sig under våren den dag (S) får en ny partiledare, och osäkerheten kring vänsterpartiets och miljöpartets ledning upphör. Ingen tror ju att (S) kommer att ligga kvar så här lågt, och det är lång tid tills nästa val. Hur det går i valet 2014 är ännu ett oskrivet blad, men att vi fått uppleva ett paradigmskifte i svensk politik råder det ingen tvekan om.

Nu gäller det att fortsätta utveckla såväl nya moderaterna som Alliansen som helhet. Vi ska inte sitta still i fyra år, utan jobba enträget och målmedvetet för att stärka såväl välfärden som arbetslinjen i vårt land.

Idag publicerades ytterligare en mätning, SIFO, som visar att socialdemokraterna har rekordlågt stöd bland svenskarna. Inte sedan mätningarna började på 1960-talet har man haft så låga siffror. Likande siffror kom tidigare i veckan från Novus och Synovate.

Raset kanske inte är så förvånande. Ett parti utan ledare (efter att Mona Sahlin meddelat att hon slutar vid extrakongressen), där allt går ut på att positionera sig och hitta stöd av olika falanger, ledande företrädare som byter uppfattning, alla skyller på alla. Ja, det klart att partiet tappar i förtroende.

Samtidigt bäddar ju detta för den S-politiker som en gång ska ta över efter Mona Sahlin. Det kan ju liksom inte bli mycket värre...

Frågan är vilken inriktning politiken får, när socialdemokraterna tillslut får arbetsro efter kongressen.

Moderaterna har numera etablerat sig som Sveriges arbetarparti. Moderaterna har starkast stöd bland dem som arbetar, medan (S) bara ligger på andra plats. Frågan är om (S) tänker gå till höger eller vänster i den konkreta politken - kommer de att söka sig tillbaka till den gamla arbetslinjen eller fortsätta värna bidragslinjen?

Om de väljer det sistnämnda är det nog kört för (S) för lång tid framåt.

Ja, så lyder i alla fall rubriken på Lena Mellins artikel i dagens Aftonbladet. 

För i helgen hade socialdemokraterna förtroenderåd, och Mona Sahlin höll på lördagen ett tal som blivit uppmärksammat. Detta aftersom hon levererade många bistra sanningar för de partiaktiva. Talet berörde många delar av socialdemokraternas politik, och varför valet blev en sådan svidande förlust.

Intressant är att hon nu har kommit till slutsatsen att jobbskatteavdraget är bra. Ni vet, det jobbbskatteavdrag som sossarna har kritiserat år efter år, inte minst Umeås kommunalråd Lennart Holmlund har angripit det på bloggar och i andra sammanhang. Ska bli intresant att höra vad han tycker om helgens S-möte.

Sahlin gjorde upp med stora delar av den politik som (S) gick till val på och konstaterade att det alltid måste löna sig att arbeta, fokus ska vara att alla som kan jobba också ska jobba. A-kassan ska vara en omställningsförsäkring. Kunskap i skolan - en del i arbetslinjen är utbildningslinjen.

Ja, vad ska man säga? Det låter ju onekligen som nya moderaterna och Alliansens valmanifest.

Så det kanske ligger något i Aftonbladets rubrik idag. Mona - nya moderaten. Om det får genomslag i socialdemokraternas politik och den eventuella förnyelsen återstår att se.

Alliansregeringen och socialdemokraterna har nu kommit överens om utformningen av det nya betygssystemet, med en skala från A till E och F för icke godkänt.

Det är mycket goda nyheter att partierna har lyckats nå en överenskommelse över blockgränsen. Det ger stabilitet och en långsiktighet som behövs i skolans värld.

Nu pågår eftervalsdebatten för fullt inom socialdemokraterna - vilket vägval ska partiet göra och vilka personer ska leda (S) under kommande år? Vissa pekar på moderaterna och hur vårt parti under Reinfeldts ledning lyckades gå igenom en kris och komma ut betydligt starkare. Men samtidigt framförs de S-synpunkterna parallellt med kommentarerna att "Nya moderaterna" egentligen var/är ett PR-jippo. Skickligt genomfört förvisso, men ändock ett PR-jippo...

Just den uppfattningen bäddar för ett stort misslyckande för de sossar som verkligen tror att det förhöll sig på det viset. För det som skedde inom moderaterna efter valet 2002 var en genomgripande "kulturrevolution" inom partiet, på alla nivåer, där politiken också förändrades i grunden på många områden. Om man inte erkänner det faktumet, så kan man inte heller förstå framgången för moderaterna under Fredrik Reinfeldts tid.

Av SVT:s stora valundersökning år 2010 kunde vi utläsa att moderaterna numera är det stora arbetarpartiet. Vi är det största partiet bland dem som arbetar, och största parti bland TCO- och SACO-medlemmar.

Vi moderater fortsätter nu att utveckla vårt parti, och ansträngningarna att göra partiet bredare och ett parti för alla i samhället fortsätter under kommande mandatperiod.

Nya moderaterna är inget PR-jippo, och det kommer att visa sig även i valet 2014.

Ser just en extra Rapport-sändning om Mona Sahlins (S) besked att hon inte ställer upp till omval inför extrakongressen i mars.

Utan att känna till något om hur diskussionerna går internt inom socialdemokraterna, annat än att man följt det som stått i massmedia, så verkar det som att hon inte hade så mycket val.

Sämsta valresultatet sedan rösträttens införande för socialdemokraterna, låga förtroendesiffror för Sahlin personligen och fortsatt vikande opinionssiffror för (S).

Tja, det känns inte som att utgången hade kunnat bli annorlunda.

Ska bli intressant att se vem som blir efterträdaren. Många nämn nämns, men ingen som verkar vara självklar. Och sedan det kanske allra mest intressanta - blir det nu någon förändring i politiken, eller fortsätter det som tidigare?

Kanske dags för LO-ledningen att klippa av banden till Socialdemokraterna nu? De har ju inte medlemmarnas stöd i att pumpa in alla dessa kampanjmiljoner.

Rimligen borde LO-medlemmarnas avgifter kunna användas till bättre saker än att bedriva valrörelse och politiska kampanjer för socialdemokraterna? När bara 30% av deras egna medlemmar tycker det är vettigt är det väl dags att en gång för alla avsluta detta kapitel.

Saxat från vk.se:

Svagt stöd för LO:s stöd till S

LO:s bidrag till Socialdemokraterna har svagt stöd hos LO:s medlemmar. Bara tre av tio vill ha kvar det, skriver LO-Tidningen.

Tidningen har låtit Sifo fråga medlemmarna om LO enbart ska stödja Socialdemokraterna. 49 procent svarar nej, 30 procent svarar ja och 21 procent vet ej. Nej-sägarna är delade. Några vill stödja även andra partier, några vill inte stödja något parti alls och en mindre grupp har ingen åsikt.

Källa: TT

I en mätning som publicerad i dagens DN/Synovate, så får Moderaterna sitt starkaste stöd sedan mätningarna började genomföras 1979. Hela 35,2 procent ger sitt stöd till (M).

Det är onekligen ett nytt politiskt landsskap som har tagit form de senaste åren. Socialdemokraterna är inte längre det STORA partiet, utan är nu på samma nivå som moderaterna. I denna mätning dessutom betydligt mindre än (M). (S) får 28,4 procent i oktobermätningen.

Det ska bli intressant att se vad som händer inom socialdemokraterna nu när eftervalsdebatten tar fart. S gjorde åe 2010 sitt sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande. Och de fortsätter tydligen att tappa väljare.

Idag har jag presenterat det moderata valmanifestet för massmedia i Umeå: Nytt ledarskap för Umeå

Nu utmanar vi socialdemokraterna om ledningen i kommunen. Vår ambition är inte att byta väljare med andra Allianspartier - vilket har hänt tidigare genom åren -  utan fokus är att vinna väljare direkt från socialdemokraterna. Det är enda sättet som det kan bli någon avgörande förändring i Umeås politiska ledning. 16 år med (S)-styre i rad räcker. Nu är det hög tid för förändring.

Klicka och läs gärna på länken ovan. Där hittar du information om våra främsta kandidater på valsedeln, vilka frågor de vill driva samt ett antal av de frågor som vi moderater går till val på.

Nya moderaterna eller gamla socialdemokraterna?

Anders Ågren (M) eller Lennart Holmlund (S)?

Valet är ditt den 19 september!

En ny mätning som publicerats i Dagens Industri visar att svenskarna har störst förtroende för Moderaterna när det gäller vem som har bäst politik för fler jobb och att bekämpa arbetslösheten.

Igår fortsatte vi umemoderater kampanjen inför valet den 19 september. Denna kväll var det dock inte fråga om dörrknackning. Vi var istället utanför Coop Forum på Ersboda och delade ut M-kundvagnspoletter och pratade politik med dem som ville stanna till. Kul!

Nu ger vi järnet ända fram till valdagen.

De gamla socialdemokraterna eller de nya moderaterna? Valet är ditt!

Gång på gång påstår Lennart Holmlund på sin blogg att moderaterna och Alliansen ”slaktar välfärden”. Det är så beklämmande att behöva läsa dessa angrepp.

Att nivån på den politiska debatten går över gränsen för det anständiga, jag det händer tyvärr med jämna mellanrum. Inte minst sedan mer eller mindre alla politiker bloggar och eftertänksamhet stundom ersätts av för snabba kommentarer och personangrepp. Det senaste exemplet är Holmlunds påhopp på en av centerns kommunkandidater.

Intressant är dock reaktionen idag från Umeå Arbetarkommuns ordförande tillika byggnadsnämndens ordförande Åsa Ögren (S), av många utpekad som en trolig efterträdare till Holmlund.

Åsa Ögren förklarar idag i VK att "bloggen är Lennart Holmlunds alldeles egen. Åsikterna är helt hans egna och inte partiets. Det han skriver har han inte sanktionerat hos någon."

OK. Mycket intressant. Så det är alltså så socialdemokraterna i Umeå anser att vi ska betrakta det som skrivs i Holmlunds blogg numera? Att det som skrivs i hans blogg inte har något med vad (S) tycker i olika frågor.

OK.

Har haft en intressant mailväxling med en reporter på Örnsköldsviks Allehanda.

Nere i Övik är det ju ett betydligt större massmedialt fokus på turerna kring Sekab, och i tisdags var det ett dubbeluppslag om de nya planerna på utlandssatsningar. Siffran 170 miljoner kr nämns i nyinvesteringar från Sekabs sida i en anläggning i Frankrike.

Jag noterade dock en felaktighet i artikeln.

Det påstods nämligen att Umeå hade sagt JA till de nya ägardirektiven, och detta i full enighet. Jag tänkte korrigera det så jag skickade iväg ett mail till reportern, varpå han svarade att det faktiskt stod så i protokollet från Rodret, som är det kommunalägda moderbolaget i Örnsköldsvik. Men det är ju en ren felaktighet!

Umeå Energi har verkligen inte sagt ja till de nya planerna på utlandsinvesteringar, utan tvärtom sagt NEJ.

Men socialdemokraterna i Örnsköldsvik hävdar alltså utåt att såväl Skellefteå som Umeå har gett klartecken och detta i full politiskt enighet. Detta finns nu också nedskrivet i protokoll.

Ett slarvfel eller medveten desinformation???

Kommunala skattepengar ska hur som helst inte satsas utomlands!

Med anledning av nya planer på utlandsinvesteringar för Sekab, så har jag lyft frågan till fullmäktige nu i slutet på mars. Jag trodde nämligen att vi var överens över partigränserna om att inte satsa kommunala skattemedel utomlands, men så är tydligen inte fallet.

Nedan det pressmeddelande som vi har skickat ut, samt den enkla frågan till Mikael Berglund (S).

Pressmeddelande 2010-03-01

Socialdemokraterna försöker desperat att göra sig till tolk för i stort sett alla grupper i samhället, däribland pensionärerna. Vilket skämt! Så sent som igår fick jag höra av en äldre bekant att regeringen hade infört en "straffskatt för pensionärer". Jag blir så less på alla lögner som de rödgröna sprider ut.

Alliansen har inte infört någon straffskatt på pensionärer. Regeringen har tvärtom sänkt skatten för pensionärer två år i rad, med sammanlagt 5,5 miljarder kronor. Utöver detta har regeringen infört ett extra generöst jobbskatteavdrag för dem över 65 år som känner att de orkar jobba lite extra.

Under åren 1994-2006 föreslog vi moderater varje enskilt år en skattesänkning för landets pensionärer och INTE EN ENDA GÅNG har nån s-riksdagsledamot  röstat för ett sådant förslag. Socialdemokraterna hade tolv år på sig när de hade regeringsmakten att sänka skatten för pensionärerna. Men det hände förstås aldrig. Sossarna vill ju höja skatterna - inte sänka dem.

Men när Alliansen nu två år i rad har sänkt skatten för just pensionärerna, så säger (S) att de vill sänka skatten MER för pensionärerna. Fråga: Varför gjorde ni inte det under de tolv år ni satt vid makten??

Hyckleri, kallas det.

Igår offentliggjorde socialdemokraterna sin valplan för valkampanjen år 2010. Enligt ett utdrag i Aftonbladet blir det " s-märkta telefonsamtal, besök på jobbet och socialdemokrater utanför dörren ända fram till den 19 september 2010. Det personliga samtalet pekas ut som partiets mest effektiva kampanjmetod." 

Tydligen har de stora partierna dragit ungefärligen samma slutsatser, för jag känner igen mycket ifrån hur diskussionerna går i mitt eget parti moderaterna. Samtal och dörrknackning är klart prioriterat inför valrörelsen. Alla partier med undantag för vänstern och mp verkar också inne på att köpa reklam, bl.a. i TV4. Såg dock på TV att socialdemokraterna också prioriterar torgmöten och där skiljer vi oss åt. Vem lyssnar egentligen på torgmöten numera, annat än de "redan frälsta"? OK, nåt torgmöte kanske det blir men inte i någon större utsträckning i alla fall.

Såg förresten att socialdemokraterna i en ny opinionsmätning idag hamnar under 30%. Det var som en statsvetare konstaterade för några veckor sedan - ju mer uppmärksamhet de får i massmedia, desto sämre verkar det gå. Och det bådar gott inför valåret som står för dörren.

Öppen debatt med socialdemokraterna - det blir ett vinnande koncept!