Moderaterna har vind i seglen både på riksplanet och på lokalplanet här i Umeå. Dörrknackningskampanjen går av bara farten, likaså kampanjerna med materialutdelning utanför ICA, COOP och runt om i kommunen.
Men nu finns vi inte "bara" ute i bostadsområdena och knackar dörr – fr.o.m. denna vecka finns vi även på lokalbussarna i Umeå!
Nya moderaterna på G!
Jag har tidiagre idag blivit intervjuad av radion, som ska göra ett inslag om moderaternas pågående kampanj med dörrknackning. Kampanjen pågår över hela landet och är det viktigaste inslaget i vår valrörelse.
I Umeå har vi moderater nu hunnit med ca 2500 hushåll och målet är 4000 hushåll. Vi kan redan nu se att vi kommer att hinna med att knacka på (jaja, i sak så ringer vi på….) betydligt fler dörrar innan valdagen den 19 september. Ju fler, desto bättre.
Vi har nästan bara mötts av positiva reaktioner ute i de olika bostadsområdena i kommunen. Trots att en nationell opinionsundersökning tydligen säger att 80% av svenskarna inte vill att politiker ska komma och göra besök, så möts vi av positiva, men förvisso lite förvånade, umebor.
Många har aldrig träffat en politiker personligen. Vi säger hej, presenterar oss och frågar om vi får överlämna lite valmaterial. Ibland kan det bli ett kortare samtal. Sen säger vi tack, och hej då. Och går vidare till nästa dörr. Inte mer märkvärdigt än så.
Bra eller dåligt? Att döma av frågorna från radio så var detta att betrakta som negativt. Att vi stör.
Tja, vi moderater vill vara där människor är. Oavsett om det är på torget, på ICA, COOP, på facebook eller för den delen komma ut i bostadsområdena och erbjuda information inför valet. Den vanligaste kritiken annars mot de politiska partierna är ju att man inte lyssnar och inte rör sig i samma vardag som övriga delar av befolkningen.
Är det då negativt av partierna att söka upp väljarna?
Är det bättre med politiker och partier som INTE vill träffa väljare? Som hellre stänger in sig på partilokalerna och i de slutna sammanträdesrummen? Är det sådana politiker som ska premieras? Ja, då får man söka sig till ett annat parti än moderaterna.
Moderaterna i Umeå kommer att fortsätta vara ute och träffa väljare. Vi kommer att fortsätta informera om vad vårt parti tycker och vad vi vill åstadkomma. Man vinner inga val genom att sitta och gömma sig i ett sammanträdesrum på partilokalen.
Jag hoppas – och tror – att umeborna uppskattar detta.
Robert Salomonsson har på sin blogg intressanta funderingar kring hur bloggandet förändrat det politiska samtalet, och VAR det politiska samtalet äger rum. Att bloggen numera blivit den lokalpolitiska arenan.
Det stämmer till viss del. För samtalen på Ica, Konsum och andra ställen äger ju fortfarande rum – nu precis som tidigare.
Men visst har bloggen tagit över mycket av själva debatten och agendasättningen. Bloggarna fungerar ju lite som snabbinsändare. Förr kunde man läsa vad lokalpolitikerna tyckte på insändarsidorna nån gång i månaden eller mindre. Nu kan du, om du vill, läsa synpunkter från lokalpoltikerna nästan varje dag istället. Likaså fungerar ju bloggen som en form av pressmeddelande. Förr skickade politiker och partier ut pressmeddelande till alla nyhetsredaktioner – nu är det inte längre nödvändigt utan har man ett utspel eller en nyhet så läggs den ut på politikerns blogg istället. Sedan sker ju replikskiftens snabbare på bloggarna mellan politikerna, Förr kunde det ta en eller två veckorna innan en politiker gav svar på tal – nu kan det ske samma dag, vilket innebär att tempot i politiken har ökat betydligt. En debatt som förr kunde pågå mellan ledande politiker i tidningarna i en månad, är numera över efter två dagar.
Jag ser bloggandet som ett komplement till alla andra "arenor". Allt ifrån diskussioner på Konsum & ICA, ute på stan, föreningsmöten, insändarsidorna, fullmäktigedebatter, twittrande, diskussioner på facebook etc etc.
Men det viktigaste kommer fortfarande att vara det personliga samtalet – ansikte mot ansikte. Tror jag i alla fall.
Sysselsättning: kommunalråd (M) i Umeå
Ålder: 52 år
Bor: Öst på stan
Familj: gift med Åsa, två bonusbarn
Utbildning: fyraårig teknisk linje på gymnasiet, gjorde värnplikten som kompanibefäl i Sollefteå (I 21) 15 månader, därefter Gymnasielärarutbildningen vid Umeå Universitet. Lärarexamen 1996 i ämnena historia och svenska, och sedan en fil. mag i historia
