” Ytterligare ett bud kom, nu från Jackie-Boys hem…

Jackie-Boy verkade sjuk. Han hängde med huvudet, hans ben skakade och ryggen kröktes…han hade aldrig betett sig så. Veterinären hade sagt att dom skulle avvakta med att komma till sjukhuset med honom, men hålla honom under uppsikt.

Än en gång frågade jag Den magiska Jansson till råds…och än en gång svarade han: -Det är inget att oroa sig för. Men Jackie-Boys hjärta gråter…”

 

Vart är min husse?

 Min husse är försvunnen och jag vet inte vart han är.

Jag frågar matte, men hon bara ruskar på huvudet och kramar mig krampaktigt.

Jag slickar bort det salta vattnet hon har i hela ansiktet.

Lill-husse är tyst…jag puffar till honom och frågar om vi ska leka…men han bara klappar mig lite förstrött på huvudet.

Jag lägger mig vid dörren och väntar på att husse ska komma hem.

Jag väntar länge…jag hör steg utanför och dörren öppnas.

Jag har rest mig och tar sats för att ta ett språng i husses famn, men hejdar mig…det är inte husse som kommer…

Det kommer och går en massa människor i vårt hus…en del känner jag och andra är främmande.

Dom flesta verkar nedstämda och är blöta i ansiktet.

Dagarna går.

Jag springer runt på gården och nosar efter husses spår…dom finns där, men jag känner att dom blir svagare för varje dag som går…det är gamla spår.

Jag ligger ofta vid dörren och lyssnar…vädrar…väntar…men det kommer ingen husse.

Jag sover inte så mycket, för när jag sover drömmer jag om husse och när jag vaknar gör det ont i mig när han inte finns här.

Jag är inte så hungrig längre…jag tror jag har magrat av några kilo.

Jag har inte så stor lust att sitta och tigga mer heller…jag har just inte lust till nånting mer.

En dag börjar mina ben skaka…jag kan inte riktigt hålla styr på dom…det känns som jag inte har så mycket kraft i dom mer.

Då blir matte orolig och ringer veterinären.

Lill-husse blir hysterisk och tror jag ska dö.

Det är inget fel på mig…jag har bara ont i hjärtat av saknad.

Dom säger att jag är deprimerad.

Jag får ligga på husses plats i sängen.

Plötsligt känner jag något varmt på mitt huvud, som en varm hand, men jag ser ingen…

Plötsligt hör jag husses röst, men jag ser honom inte…

Ändå känner jag att han är alldeles brevid mig.

– Min fina Jackie-Boy, säger han och stryker mig över huvudet.

– Du måste ta hand om matte och lill-husse och då måste du äta och sova.

Jag blir borta ett tag, men kommer att se till er, så ni har det bra.

Jag blir alldeles vild av glädje och rusar upp och glömmer att jag är i sängen, så jag ramlar ner på golvet. Husse har kommit tillbaka! Jag snor runt, runt med lakan och annat jag dragit ner med mig. Men vart tog husse vägen?

Matte och lill-husse kommer springande till mig och tror jag blivit galen.

-Husse var här! ropar jag, men dom förstår ingenting.

Det spelar ingen roll för dom blir glada, då dom ser att jag är glad.

Husse finns någonstans i alla fall och plötsligt börjar det hända spännande saker.

På en promenad hittade vi en död älgkalv.

Jag blev alldeles till mig, men matte tyckte inte det var så roligt.

Nu har vi åkt söderut  för att träffa gamla bekanta och där väntar en fin labrador flicka på mig.

Henne har jag träffat förr och vi hade så roligt tillsammans.

Snart får lill-husse sommarlov och då ska vi åka till Stavaträsk, den absolut bästa platsen på jorden och där händer det spännande saker hela sommaren.

En del dagar är jag fortfarande ledsen och det kommer jag alltid vara, för jag saknar min husse.

Dom säger att husse åkt till Himlen.

Jag vet ju att han då och då kommer tillbaka för att stryka mig över huvudet, men ibland vill ju jag gå till  husse och jag hittar inte vägen dit.

Jag är en American Akita, en av dom bästa spårhundar som finns…men jag kan inte spåra stegen som går till Himlen.